No description available.

Upptäckten av kärnvapnet ledde till slutet av andra världskriget och starten till kalla kriget. I dess destruktiva kraft uppkom också ett behov av att skydda civilbefolkningen. I USA skulle det ske genom ett civilförsvar som var mer än ett skydd. Det fungerade också som en meningsskapande process hos människor för att hantera oro, ångest, kärnvapenpolitik, utrikespolitik, kampen mot kommunismen med mera. Detta beskrivs av amerikanska historiker inom ramen för vad som kallas civilförsvarskultur. Men på svensk mark är det ett outforskat område.       Även Sverige hade ett civilförsvar men på grund av få historiska studier vet vi bara lite om meningsskapande och ytterst sett trygghet gentemot hotet det skulle bemöta. Ett berättelseperspektiv kan hjälpa till att synliggöra detta. Således är syftet med studien att undersöka vad för slags trygghetsskapande berättelse som föreligger gentemot hoten om kärnvapen och konventionellt krig i pressmaterial, filmer och publikationer. Det gäller tidsperioden 1957–1962. Syftet bryts ned i fem frågor: Vad består hot/oro av? Vad består trygghet av? Vad för slags emotionella strategier förekommer? Vad för slags genusordning uppvisar källmaterialet? Vad för slags kritik förekommer?       Dessa frågor grundas på tidigare forskning främst från USA men också från Sverige. Amerikanska forskare preciserar förekomsten av emotionella strategier, en särskild genusordning och kritik inom amerikansk civilförsvarskultur varpå det faller sig intressant att fråga sig om det går igen i svensk civilförsvarskultur. Svenska historiker menar att det under tidsperioden finns en trygghetsberättelse som utgörs av dikotomin trygghet–hot/oro.  Därmed sökes ett svar om vad av detta innehåll som finns kring utrymningar.       Studiens teoretiska utgångspunkter står på två ben. Först och främst handlar det om begreppet militarisering, det vill säga hur ett samhälle organiseras för produktionen av våld. För det andra, med hjälp av begreppet trygghetsberättelse preciseras förekomsten av en meningsskapande berättelse om trygghetsskapande.       Utifrån kvalitativ innehållsanalys studeras två kategorier av källmaterial. Publikationer och filmer utgivna av Civilförsvarsstyrelsen visar på utrymning i idealbild medan artiklar från dagstidningarna Arbetet, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet visar på utrymning i praktiken.       Resultatet uppvisar förekomsten av en trygghetsberättelse som har en särskild intrig. Med vardagen som utgångspunkt berättar den om hur detta normaltillstånd bryts av hot/oro som består av krig och kärnvapen. Detta behöver hanteras och det sker genom att skapa trygghet. Tryggheten innehåller trygghetsskapande berättelser om ett antal beståndsdelar som skall följas från början till slut, om utrymningsövningarnas succé, om att myndigheterna har koll genom att deras ansvarsområden preciseras och poängteras, om emotionella strategier för att hålla känslorna i schack och övningsdeltagarnas skötsamhet. Avsaknad av kritik mot utrymningar förstärker bilden av trygghet.      Trygghetsberättelsen uppvisar också ett innehåll av en särskild genusordning där män och kvinnor till viss del har olika ansvarsområden. Den visar också upp en förståelse för utrymningsövningar som trevliga utflykter vilket är en berättelse som konkurrerar med berättelsen om hot/oro.

Shelters and Nuclear weaponsA discourse analysis of the Swedish defense and civil defense debate during the Cold war Sweden during the Cold War set into motion one of the world’slargest civil defense policies at the time, second only to neutral Switzerland. The governments expenditure was far greater per capita than both that of USA and Soviet Union and included massive evacuation plans for Stockholm and other large cities in Sweden, with the hopeful expectation to bring down the amount of people in each of them to 15000 in case of a foreign hostile nuclear attack. The policies included construction of shelters with room for 2,5 million of about 7 million citizens in total at the time along with gasmasks for the whole population. Not only this, Sweden was considered one of the biggest military powers of that time in relation to its size and population. This brings the question what kind of discourse allowed such an expansion in military as well as civil defense?    The aim of this study is to examine what conception of a coming war was discussed in Swedish press and how it was interconnected with the defense and civil defense debate during 1954, 1960 and 1966. Using the theoretical framework of discourse analysis - including the two branches Nukespeak and Conceptual history - the study wants to bring forth firstly how the threat of nuclear war was discussed in Swedish press. Secondly if the conceptions of this future war was presented and used by a dominant group for political gains. And third, if so, what strategies was used to keep this dominance and how did this situation change as we move towards the mid 1960´s? The result is then compared with the work of other Swedish historians in the field of Cold War culture as Marie Cronqvist, Jonas Anshelm, Henrik Sjövall, Jerry Määttä and Michael Godhe to give a plausible explanation of the development.    The results show that the dominant perspective of a coming nuclear attack was built upon an authoritarian ideology with the following attributes: 1) The coming nuclear war was a terrible plague that would destroy the whole world’s civilization, even humanity as a race was threatened by it. 2) The threat of war was considered realistic and plausible. The local conflict in Scandinavia and the global conflict is also considered being one and the same which grants the Swedish military a key position in preventing the east and west superpowers from unleashing a total annihilation. 3) A requirement to be able to keep peace between the superpowers and survive the war as it is presented is that technical innovation is maintained at all costs. This is presented as a necessity given by the atomic age as a deterministic historical epoch. 4) It is possible to survive this apocalyptic war with good planning, well built shelters, a strong will of resistance to foreign power and a well equipped military.    This hegemonic perspective is maintained by methods described by Edward Schiappa and other linguistic scientists as domestication and bureaucratization, and also with a plea of a 'male' rationality, thus expelling female criticism. 1966 this hegemonic perspective is challenged and the reason of this change could be that of saturation of the concept of the atomic age and what it could bring to human civilization. Also a merging of military expertise and foreign politics could have played a part in this and a general relaxation of the superpowers foreign politics which meant that the war that was expected and planned for by the military advisers was more and more unlikely to occur.

No description available.

No description available.

Under 1970-talet genomfördes en omfattande regionalpolitik och decentraliseringspolitik i Sverige. Regionalpolitiken hade som syfte att omlokalisera statliga myndigheter från Storstockholmsregionen till andra delar av landet. Denna omlokaliseringspolitik togs fram genom utredningar som Lokaliseringsdelegationen skapade. I detta arbete undersökte jag varför Civilförsvarsstyrelsen omlokaliserades till Karlstad från Stockholm, hur processen gick till på riksdagsnivå, om det fanns vissa kriterier att uppfylla för en sådan flytt och hur det debatterades om detta. Insamling av data skedde via riksdagens egna material i form av riksdagsmotioner och propositioner. Utredningarna från Lokaliseringsdelegationen visade att det krävdes kriterier för att en viss region skulle bli tilldelad omlokaliserade myndigheter från Storstockholmsregionen. Vilka myndigheter en region fick berodde också på de lokala förhållandena och när det gällde myndigheter med koppling till Försvarsmakten där Sveriges överbefälhavare hade möjligheten till invändningar. Regionalpolitiken var präglad av prioriteringar som tog sig i uttryck av vilka förutsättningar och assistans en viss region skulle få. / During the 1970s, comprehensive regional and decentralization policies were implemented in Sweden. The purpose of regional policy was to relocate state authorities from the Greater Stockholm region to other parts of the country. This relocation policy was developed through investigations created by the Localization Delegation. Thus, the demarcation of the thesis also becomes clear by following only the Civil Defense Board and the Parliament's source material to find out about the authority's move to Karlstad. In this work, I investigate why the Civil Defense Board was relocated to Karlstad from Stockholm, how the process went on at parliamentary level, whether there were certain criteria to fulfill for such a move and how the debate was progressing about it. Data collection was done by the Swedish parliament own material in the form of parliamentary motions and proposals. The investigations from the Localization Delegation showed that criteria are required for a particular region to be allocated to relocated authorities from the Greater Stockholm region. Which authorities a region gets also depends on the local conditions and whether Sweden's commander-in-chief has any objections. Regional policy is characterized by priorities that express what conditions and assistance a particular region should receive.

No description available.

This thesis investigates militarization in Sweden through a previously unknown position within the Swedish Civil defense organization, “civil commander” (civilbefälhavare). It will shed light on the factors behind why the militarily neutral country created this rather unique position, how it changed during the mere fifty years in service, and why it was ultimately decommissioned. This paper will also explore what the civil commander can reveal about the level of militarization, and possibly militarism, in Sweden during the period. Through examination of the greater civil defense organizational structure, and fundamental changes in warfare and by drawing upon state produced documents, bills, laws and regulations, it will construct a deeper understanding of the civil commander role. Theoretical concepts such as militarization, militarism, and civil-military relations will consequently be explored and are instrumental for the militarization theory molded by this thesis. Militarism evolved and persisted in modern societies and in light of the looming fear of new total and frontless wars. Sweden couldn’t from 1945 militarize itself at the level deemed needed by civil and military without increasing the risk of becoming a militaristic society – more specifically a Lasswellian garrison state. Aware of the problem connected to an ever-growing military, the civil society went to great lengths to militarize itself to enable interaction with the military with the aim to protect civil institutions from being dominated or taken over by the military in case of heightened preparedness or war. Instrumental was the civil commander-institution, which worked as a bulkhead between the civil and military sphere in a time where these became increasingly entangled and inseparable, and which ensured civilian control over civilian administration. Through the civil-commander, the civil sphere obtained a military-style efficiency and the ability to make quick decisions separately from, or together on equal terms with, their camouflaged counterparts. The civil commander can both be understood as an indication of total militarization of civil society and protection against military influence, militarism, and a militaristic society.

Den här uppsatsen behandlar ämnet luftskydd i Uppsala under det andra världskriget. Att försvara den civila befolkningen från luftanfall skulle visa sig vara högt prioriterat hos lokala beslutsfattare. Men även om städer i mångt och mycket fick organisera sina egna utrymningsplaner, även om byggandet av skyddsrum var en kostnad som de flesta fick stå för själva, så fanns det övergripande statliga bestämmelser som gällde alla.  I Uppsala var en av de stora politikerna under perioden en man vid namn Axel Johansson som identifierade sig som liberal. Förutom att han under en längre tid suttit på flera tunga positioner både på kommunal och länsnivå, var han även delägare och chefredaktör för en av stadens största tidningar, den liberala Upsala nya tidning. Med hjälp av tidningen har vi en unik möjlighet att dels följa den lokala uppbyggnaden av Uppsalas luftskydd, dels få en djupare förståelse för vad Johansson själv ansåg om kriget och hur han tyckte att Sveriges roll skulle se ut. Dessutom får vi en inblick i hur lokalpolitiska liberaler ansåg att den svenska staten, med Socialdemokraterna i spetsen förtar städers förmåga att försvara sig själva. Samtidigt som de tar politiska beslut för att hålla sig på god fot med tyskarna. Dessa beslut kan eventuellt ses som kontroversiella idag, men för tidpunkten var dessa beslut förmodligen det bästa, både för landet och för Uppsala.  Historian om skapandet av det som senare skulle bli det svenska civilförsvaret, är något som ofta förbises inom den svenska historieskrivningen. Att få en djupare förståelse för hur det växte fram på en lokal nivå, är nyttigt för kunskapen om hur vi som samhälle ska möta framtida kriser.

This study investigates the contemporary Swedish deterrence strategy through a qualitative text analysis. Since the 1950s and onwards Sweden has adopted deterrence strategy in different size and shape, adapted to the different challenges of its respective time, as part of its defense and security policy. To continue former research on the area this study aims to research the current deterrence strategy and to observe whether a new model of deterrence strategy is evolving or not. The study concludes that Sweden is still leaning towards deterrence strategy as part of its security policy. In many ways, the strategy of today resembles the strategy that operated during the Cold War. A time when the civilian part of the total defence structure along with a deterrence strategy based on denial played a crucial role for the resilience. Sweden trusted their neutrality policy during the Cold War, however, that is not the case today. Today, Swedish politicians proclaim that security is best created together with other nations. Even though the politicians trust that security is best created together with others, Sweden has continued to stay out of binding military agreements, binding agreements that radically would increase the credibility of the extended deterrence Sweden aims to achieve.