<p>I denna jämförande studie analyseras det partistrategiska handlandet i Sverige och Österrike gällande regeringsbildande med en jämförande ansats. Analysen av strategierna har gjorts med hänsyn till den institutionella och politiskt kulturella kontexten. Studien visar att de institutionella arrangemangen mellan länderna liknat varandra men att den politiska kulturen och partisystemen skiljt sig åt vilket påverkat det partipolitiska agerandet.</p><p>En skillnad mellan länderna är att det i Österrike traditionellt bedrivits en koncensusinriktad och kompromissvillig politik medan det i Sverige präglats av konflikt mellan det socialistiska och borgerliga blocket. Vid det österrikiska valet 1999 infördes konflikt som en följd av det frihetliga antietablissemangspartiet FPÖ:s framgångar och det partistrategiska agerandet kom att ändras. Självbindningar och kompromisslöshet hade ersatt koncensus och samförstånd, och den traditionella ”stora koalitionen” mellan det socialdemokratiska och konservativa partiet ersattes med en regering bestående av det populistiska frihetliga partiet. Ett mönster som höll i sig vid det österrikiska valet 2002. Vad som varit nytt för dessa två val har varit att den socioekonomiska konfliktdimensionen fått större betydelse än tidigare och de politiska partierna har kommit att uppdelats i två block, ett röd-grönt till vänster och ett högerblock med de konservativa och de frihetliga. I Sverige har den socioekonomiska konfliktdimensionen varit den dominerande sedan 1930-talet. Den parlamentariska situationen var, efter 1998 års val, ny då den traditionella blockindelningen hade fått ett alternativ när en mittenbaserad regering diskuterades. Det visade sig dock att blockuppdelningens tradition, att inte ingå oheliga allianser mellan borgerliga och socialister, var stark. Socialdemokraterna bildade minoritetsregering med vänstern och miljöpartiet. Inför valet 2002 cementerades blockpolitiken ytterligare och samarbete över gränserna visade sig än mer otänkbara.</p><p>Framtiden får utvisa huruvida den österrikiska blockuppdelningen kommer att bestå eller om en återgång till den traditionella stora koalitionen kommer att göras vid kommande val. I Sverige finns en förutsättning för en mittenregering i framtiden, vilket vore ett nytt inslag i svensk politik, men detta kräver en ny syn på blockpolitiken.</p>

I denna jämförande studie analyseras det partistrategiska handlandet i Sverige och Österrike gällande regeringsbildande med en jämförande ansats. Analysen av strategierna har gjorts med hänsyn till den institutionella och politiskt kulturella kontexten. Studien visar att de institutionella arrangemangen mellan länderna liknat varandra men att den politiska kulturen och partisystemen skiljt sig åt vilket påverkat det partipolitiska agerandet. En skillnad mellan länderna är att det i Österrike traditionellt bedrivits en koncensusinriktad och kompromissvillig politik medan det i Sverige präglats av konflikt mellan det socialistiska och borgerliga blocket. Vid det österrikiska valet 1999 infördes konflikt som en följd av det frihetliga antietablissemangspartiet FPÖ:s framgångar och det partistrategiska agerandet kom att ändras. Självbindningar och kompromisslöshet hade ersatt koncensus och samförstånd, och den traditionella ”stora koalitionen” mellan det socialdemokratiska och konservativa partiet ersattes med en regering bestående av det populistiska frihetliga partiet. Ett mönster som höll i sig vid det österrikiska valet 2002. Vad som varit nytt för dessa två val har varit att den socioekonomiska konfliktdimensionen fått större betydelse än tidigare och de politiska partierna har kommit att uppdelats i två block, ett röd-grönt till vänster och ett högerblock med de konservativa och de frihetliga. I Sverige har den socioekonomiska konfliktdimensionen varit den dominerande sedan 1930-talet. Den parlamentariska situationen var, efter 1998 års val, ny då den traditionella blockindelningen hade fått ett alternativ när en mittenbaserad regering diskuterades. Det visade sig dock att blockuppdelningens tradition, att inte ingå oheliga allianser mellan borgerliga och socialister, var stark. Socialdemokraterna bildade minoritetsregering med vänstern och miljöpartiet. Inför valet 2002 cementerades blockpolitiken ytterligare och samarbete över gränserna visade sig än mer otänkbara. Framtiden får utvisa huruvida den österrikiska blockuppdelningen kommer att bestå eller om en återgång till den traditionella stora koalitionen kommer att göras vid kommande val. I Sverige finns en förutsättning för en mittenregering i framtiden, vilket vore ett nytt inslag i svensk politik, men detta kräver en ny syn på blockpolitiken.

The aim of this study was to reach an understanding of social workers experiences of creating relationships with clients through the meeting as a method in an institutional context. It is a professional dilemma for social workers to build relationships with clients in a professional role with inevitible elements of control. At the same time, previous research shows that professionalism in social workers relational work with clients is about balancing between two aspects; professional and personal. The study was qualitative, conducted with semi-structured interviews with 8 social workers, within three different professional roles, in the social service in Sweden. Thematic analysis was used when processing the material. The study was analyzed through a theoretical framework based on the concepts of symbolic power and doxa and a model and components; participation, facilitating service environments and compassion. In summary, our study points to the fact that there are several ways for socialworkers to create relationships in an institutional context. Social workers have different ways of doing this work because it’s largely done with the social worker's personality. The social workers create participation to varying degrees and try to facilitate the psychosocial environment for the client in the meeting in different ways. However, it seems like the work is often related to the field's doxa.