Denna uppsats studerar och analyserar samspelet mellan utrikesminister Carl Bildt och journalisterna i tre medialt uppmärksammade intervjuer samt undersöker vilka strategier parterna nyttjar i dessa. I bakgrunden till uppsatsen presenteras begreppet politikens medialisering som är den process som förklarar varför journalistik och politik är så starkt beroende av varandra idag. Dessutom berörs ämnena medieträning och intervjuteknik. Uppsatsens teoretiska ram utgår från forskningsteorier om den journalistiska intervjun. Här redogörs för vilka normer och förväntningar som finns på en journalist och en politiker, när det gäller till exempel asymmetrisk turtagning och de diskursiva roller parterna intar. Teorierna berör intervjun som form för granskning, institutionaliserad interaktion, maktrelation och teamframträdande. Materialet som studeras är tre stycken intervjuer med Carl Bildt. I den första intervjuas han av Ulf Kristofferson för TV4 Nyheterna. I den andra intervjuar Jesper Lindau honom för Sveriges Radios Ekot. I den tredje intervjuas han av Tomas Ramberg i Sveriges Radios program Ekots lördagsintervju. Metoden för uppsatsens undersökning är samtalsanalys. Metoden används för att studera hur deltagarna utformar sina handlingar när de samtalar. Efter att ha transkriberat de utvalda intervjuerna ställs specifika frågor till materialet. Resultatet av studien visar att Carl Bildt ofta lämnar sin diskursiva roll när han inte accepterar journalistens agerande. Det är endast vid dessa tillfällen som kampen om det territoriella utrymmet är hård, vilket framgår av att parterna överlappar och avbryter varandra. De strategier journalisterna nyttjar i intervjuerna är granskande frågetekniker och frågor som syftar till att konkretisera Carl Bilds svar. Inga dubbelfrågor och värdeladdade ord används i frågorna. Slutna frågor används för att visa på svarslöshet och för att få svar på faktaförhållanden. Öppna frågor används för att låta Carl Bildt själv definiera utgångspunkten för intervjun. De strategier Carl Bildt använder sig av i intervjun är att han konsekvent inte svarar på frågor. För att inte framstå som svarslös använder han svarsmarkörer. Dessutom undviker han specifika ord i sina svar för att inte behöva beröra ämnet som frågan tar upp. Carl Bildt ifrågasätter även journalisternas objektivitet och premisser för frågorna.

Denna studie undersöker barns trovärdighetsarbete i institutionell intervjuinteraktion med grund i en problematisering av synen på barn som mindre trovärdiga. Studien syftar till att bidra med kunskap om hur barn orienterar sig mot trovärdighet samt om hur trovärdighet hanteras i social interaktion. Materialet består av utdrag ur åtta risk- och skyddsbedömningsintervjuer med barn i åldrarna 5-8 år och 9-12 år. Studien använder diskurspsykologi och samtalsanalys som teoretisk grund och samtalsanalys som metodologisk ansats. Undersökningen visar att barn orienterar sig mot trovärdighet genom tre typer av trovärdighetsarbete. För det första genom att försvaga säkerheten av information de ger. För det andra genom att framställa sig själva som mer eller mindre trovärdiga kopplat till berättigande att veta och kategoritillhörighet. För det tredje genom att förstärka information och uppfattningars trovärdighet med evidens. Undersökningen visar att två typer av trovärdighetsarbete förekommer i samband med specifika typer av frågor och att frågor som antar att barnen vet svaret kan vara problematiska. Genom att visa hur barn gör sig trovärdiga under institutionella förutsättningar bidrar studien till sociologisk kunskap om institutionell interaktion med barn samt till diskurspsykologisk forskning om hur trovärdighet hanteras diskursivt av deltagare i socialt samspel.

Diss. Linköping : Univ., 2001.

Diss. Stockholm : Tekn. högsk., 2003.

Diss. Linköping : Univ., 2002.

Syftet med studien var att öka kunskapen om hur två pedagogiska barnprogram arbetar med det språkliga innehållet. Forskningen som studien vilar på tematiserades utifrån tre huvudteman; det individualpsykologiska perspektivet, det socio-interaktionella perspektivet samt forskning om barnprogram. De teoretiska utgångspunkterna baseras på teorier om språk, läs- och skrivinlärning samt metoder för läsundervisning. Materialet som användes var utvalda sketcher från barnprogramserierna Fem myror är fler än fyra elefanter och Livet i Bokstavslandet. Inom vardera programserie valdes tre sketcher ut som problematiserade en bokstav genom missförstånd/problem. Sketcherna som valdes ut handlade om bokstäverna C, N och Ö. Analysverktyget som användes i studien var delvis inspirerat av samtalsanalys, CA - Conversation analysis, vilket innebar att sketcherna granskades, transkriberades och analyserades utifrån bland annat samtalsdeltagarnas olika kommunikativa mål. Analysen visade att alla sketcher berörde det läs- och skrivteoretiska begreppet fonologisk medvetenhet. Samtliga sketcher visade exempelvis på koppling mellan bokstavsljud och bokstavssymbol. Resultatet visade även att sketcherna lyfter avkodning och interaktion. En skillnad mellan de olika programmen var att Livet i Bokstavslandet oftare baserade problemen på rena missförstånd, med ett fokus på underhållning, medan Fem myror är fler än fyra elefanter ofta riktade problemen mot en gestaltad okunskap med tillhörande lärande. Studiens slutsats var att båda programserierna bör kompletteras med annat undervisningsmaterial då de inte tycks fungerar som självständiga lärresurser vid läs- och skrivundervisning.

Syftet var att undersöka hur barn kommunicerar med varandra i skriftliga konversationer på sina smartphones. Jag har använt mig av en empirisk metod där jag bad barn om att få ta del av barns konversationer för att undersöka deras användande av emoji-figurer och visuella signaler, så som till exempel imititerande ljuduttryck. Jag har utgått från tidigare forskning och teorier vid analyserandet av insamlad data. Konversationerna jag fick ta del av är både sms- och WhatsApp-konversationer mellan barn 8-12 år som jag analyserade utifrån ett CA-perspektiv (Conversation Analysis/samtalsanalys). Jag kom fram till att barnen främst använde sig av strategier för att öppna upp till samtal och påkalla uppmärksamhet genom upprepade lystringssignaler. Därefter i konversationerna användes ofta emoji-figurer för att förstärka och beskriva känslor. Några riktigt avslut av samtal förekom inte, de flesta rann bara ut i sanden eller avslutades med en bekräftande emoji-figur. De nya visuella språket och emoji-figurerna har blivit en del av vår vardag och används flititgt och hjälper oss att förmedla känslor som är svåra att sätta ord på i situationer vi inte kan se varandra

The aim of this study is to highlight the role of the teacher as a leader in the classroom, andthe usage of questions in order to manage classroom situations. For this purpose, aninvestigation of two lessons, in different classes but with the same teacher, were recorded andobserved. The material consisted of audio recordings, which were transcribed, along withnotes from the observations. The theoretical framework used is Conversation Analysis (CA)and theories of teacher leadership styles. The results show that the teacher alternated betweena democratic and an authoritarian leadership depending on the activities and lesson content.Also, the questions used by the teacher had various functions, connected to the differentactivities. Three main purposes of the questions were outlined; scaffolding, negotiation ofmeaning and calling to attention.

Ett problem Försäkringskassan har är att deras regelverk gällande föräldrapenning är för komplicerat, vilket stöds av antal rapporter och studier. Detta har negativa konsekvenser i och med att det leder till att det blir svårare för föräldrar att få rätt ersättning för att vara hemma med sitt barn samt att det underlättar bidragsfusk. Denna studies syfte är att bidra med ökad kunskap kring hur svårigheter att förstå Försäkringskassans regelverk gällande föräldrapenning manifesteras i interaktionen mellan förälder och handläggare. Mer specifikt undersöker uppsatsen vilken funktion föräldrars uttryck för svårigheter att förstå regelverket har i samtalen, hur detta hanteras av handläggarna, samt vilka moraliska aspekter som tydliggörs. I uppsatsen genomförs en samtalsanalys av 44 samtal mellan förälder och handläggare vilka har hämtats från Försäkringskassans kundtjänst. I analysen identifierades tre huvudsakliga funktioner; uttryck som förklarande och motiverande, uttryck som urskuldande och uttryck som klagande. Dessa hanterades sedan på olika sätt av handläggarna där förklarande och motiverande uttryck bemöttes mindre empatiskt än uttryck som var urskuldande och klagande. Vidare visade analysen också att handlingen att uttrycka att något är svårt att förstå har moraliska konsekvenser då både förälder och handläggare behandlade den som problematisk. Föräldrar förväntas därmed att förstå Försäkringskassans regelverk som är erkänt komplext, vilket i slutändan kan innebära problem för förtroendet försocialförsäkringen.

<p>Syftet med denna uppsats var att undersöka hur kön görs i sex stycken vägledningssamtal på gymnasiet. Med stöd av några utvalda könsteoretikers forskning analyseras samtalen som utförts av tre stycken olika studie- och yrkesvägledare på tre stycken olika gymnasieskolor. Varje studie- och yrkesvägledare samtalade med en tjej och en kille i årskurs tre och deltagarna valde själva ut vilka elever som spelades in på band. Resultatet pekar på att studie- och yrkesvägledarens förhållningssätt delvis skiljer sig åt beroende på elevens kön. Genom att undersöka samtalsinnehållet och jämföra detta med normativa föreställningar om kön så ges olika exempel på hur kön görs i samtalen. Resultatet stämmer väl överens med antagandet att kön görs men på olika sätt. Könskonstruktioner i vägledningssamtal är dock ett tämligen outforskat område och denna studies begränsade omfattning gör det heller inte möjligt att dra några generella slutsatser. Uppsatsen syftar också till att medvetandegöra vad som sker i samtalen och problematisera kön som betydelsefull faktor i vägledningsprocessen.</p><p>The purpose of this study was to investigate how gender is done in guidance counselling sessions in upper secondary school. Six such conversations were carried out and tape-recorded by three guidance counsellors at three different upper secondary schools. Our analysis of these conversations are in line with a number of cited gender theorists. Each guidance counsellor conversed with one female and one male third-grade student selected by the participating counsellors. The study indicates that the guidance counsellors to some extent relate differently with the male and female students respectively. By examining the contents of the conversations, and comparing them with normative ideas of gender, the study provides examples of how gender is done in this context. The results are well in keeping with the assumption that gender is done, but variously so. However, the construction of gender in guidance counselling conversations is an unexplored field, and the limited scale of the current study precludes any general conclusions. Another aim of the study is to heighten the awareness of what happens in the conversations, problematizing gender as a factor in the guidance process.</p>