Syftet var att undersöka hur barn kommunicerar med varandra i skriftliga konversationer på sina smartphones. Jag har använt mig av en empirisk metod där jag bad barn om att få ta del av barns konversationer för att undersöka deras användande av emoji-figurer och visuella signaler, så som till exempel imititerande ljuduttryck. Jag har utgått från tidigare forskning och teorier vid analyserandet av insamlad data. Konversationerna jag fick ta del av är både sms- och WhatsApp-konversationer mellan barn 8-12 år som jag analyserade utifrån ett CA-perspektiv (Conversation Analysis/samtalsanalys). Jag kom fram till att barnen främst använde sig av strategier för att öppna upp till samtal och påkalla uppmärksamhet genom upprepade lystringssignaler. Därefter i konversationerna användes ofta emoji-figurer för att förstärka och beskriva känslor. Några riktigt avslut av samtal förekom inte, de flesta rann bara ut i sanden eller avslutades med en bekräftande emoji-figur. De nya visuella språket och emoji-figurerna har blivit en del av vår vardag och används flititgt och hjälper oss att förmedla känslor som är svåra att sätta ord på i situationer vi inte kan se varandra