Denna uppsats studerar och analyserar samspelet mellan utrikesminister Carl Bildt och journalisterna i tre medialt uppmärksammade intervjuer samt undersöker vilka strategier parterna nyttjar i dessa. I bakgrunden till uppsatsen presenteras begreppet politikens medialisering som är den process som förklarar varför journalistik och politik är så starkt beroende av varandra idag. Dessutom berörs ämnena medieträning och intervjuteknik. Uppsatsens teoretiska ram utgår från forskningsteorier om den journalistiska intervjun. Här redogörs för vilka normer och förväntningar som finns på en journalist och en politiker, när det gäller till exempel asymmetrisk turtagning och de diskursiva roller parterna intar. Teorierna berör intervjun som form för granskning, institutionaliserad interaktion, maktrelation och teamframträdande. Materialet som studeras är tre stycken intervjuer med Carl Bildt. I den första intervjuas han av Ulf Kristofferson för TV4 Nyheterna. I den andra intervjuar Jesper Lindau honom för Sveriges Radios Ekot. I den tredje intervjuas han av Tomas Ramberg i Sveriges Radios program Ekots lördagsintervju. Metoden för uppsatsens undersökning är samtalsanalys. Metoden används för att studera hur deltagarna utformar sina handlingar när de samtalar. Efter att ha transkriberat de utvalda intervjuerna ställs specifika frågor till materialet. Resultatet av studien visar att Carl Bildt ofta lämnar sin diskursiva roll när han inte accepterar journalistens agerande. Det är endast vid dessa tillfällen som kampen om det territoriella utrymmet är hård, vilket framgår av att parterna överlappar och avbryter varandra. De strategier journalisterna nyttjar i intervjuerna är granskande frågetekniker och frågor som syftar till att konkretisera Carl Bilds svar. Inga dubbelfrågor och värdeladdade ord används i frågorna. Slutna frågor används för att visa på svarslöshet och för att få svar på faktaförhållanden. Öppna frågor används för att låta Carl Bildt själv definiera utgångspunkten för intervjun. De strategier Carl Bildt använder sig av i intervjun är att han konsekvent inte svarar på frågor. För att inte framstå som svarslös använder han svarsmarkörer. Dessutom undviker han specifika ord i sina svar för att inte behöva beröra ämnet som frågan tar upp. Carl Bildt ifrågasätter även journalisternas objektivitet och premisser för frågorna.

Bakgrund och syfte: Sociala plattformar utmanar de traditionella medierna och Twitter har på senare tid öppnat upp en ny arena för den politiska kommunikationen. Plattformen används som ett verktyg av politiska aktörer och personer som vill skapa debatt och opinion, men även stärka sitt personliga varumärke. Carl Bildt är som första svenska utrikesminister på Twitter ett unikt fall. Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur han använder sig av den sociala medie-plattformen Twitter. Vi intresserar oss för hur han kommunicerar sitt officiella arbete och sina personliga betraktelser till övriga användare. Vidare problematiserar vi hur Bildt skapar en digital Twitter-identitet och dess utmärkande egenskaper. Teori: Till den teoretiska bakgrunden hör van Zoonens syn på kändisskapande hos politiker, Papacharissis definition av offentligheten i digital tid och Strömbäcks teori om makt och publicitet hos politiker. Metod: Metod för denna studie är en textbaserad tematisk kvalitativ analys. Det empiriska materialet utgörs av 191 twitterinlägg från två av utrikesministerns konton på plattformen. Genom vår analys kategoriserar vi upp det empiriska materialet för att sedan visa på hur Bildts digitala identitet ser ut. Därefter sätts det i kontext till teoridelarna van Zoonens teori om den moderna politikerns kändisskap, Papacharissis om offentlighet och det privata, Larsson och Moe om Twitter som politiskt verktyg samt Strömbäck om dagens politiska klimat. Resultat och slutsats: Vi återfann elva kategorier som tydliggjordes utifrån empirin. Utifrån dessa såg vi även exempel på hur utrikesministern valde att kommunicera i främst syfte för sitt eget varumärkesbyggande. Resultaten visade på hur Bildt var både personlig och professionell i sina uttalanden.

<p>Syfte: Att göra en diskursanalys av två olika bloggar (politikerblogg respektive ”kändis”blogg) för att se vilken interaktivitet som uppstår i bloggen mellan läsarna och även bloggaren själv. Jag vill komma fram till vilka slags åsikter som förs fram i diskussionen och om och i så fall på vilket sätt bloggaren är delaktig i diskussionen i kommentarsfältet.</p><p>Teori: Studiens främsta teoretiska utgångspunkt har varit den offentliga sfären. </p><p>Metod: I studien har diskursanalys använts som metod med tyngdpunkt på Faircloughs kritiska diskursanalys. </p><p>Slutsatser: Analysen har kommit fram till att offentlighet och offentliga personer inte alltid innebär att personens åsikter är offentliga, att gränserna mellan offentligt och privat syns tydligare hos bloggaren än hos kommentatorerna samt att gränserna mellan offentligt och privat skiljer sig beroende på vem det är som driver bloggen. </p><p>Nyckelord: Blogg, Offentligt/Privat, Diskursanalys, Carl Bildt, Katrin Schulman</p>

Syfte: Att göra en diskursanalys av två olika bloggar (politikerblogg respektive ”kändis”blogg) för att se vilken interaktivitet som uppstår i bloggen mellan läsarna och även bloggaren själv. Jag vill komma fram till vilka slags åsikter som förs fram i diskussionen och om och i så fall på vilket sätt bloggaren är delaktig i diskussionen i kommentarsfältet. Teori: Studiens främsta teoretiska utgångspunkt har varit den offentliga sfären. Metod: I studien har diskursanalys använts som metod med tyngdpunkt på Faircloughs kritiska diskursanalys. Slutsatser: Analysen har kommit fram till att offentlighet och offentliga personer inte alltid innebär att personens åsikter är offentliga, att gränserna mellan offentligt och privat syns tydligare hos bloggaren än hos kommentatorerna samt att gränserna mellan offentligt och privat skiljer sig beroende på vem det är som driver bloggen. Nyckelord: Blogg, Offentligt/Privat, Diskursanalys, Carl Bildt, Katrin Schulman

No description available.

Det som studeras i denna undersökning är hur morgontidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet beskrev utrikesminister Carl Bildt kopplat till de fängslade journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson. Syftet med undersökningen är att identifiera morgontidningarnas diskurs om Carl Bildt i de olika faserna av rapporteringen kring de fängslade svenskarna journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson. Detta kommer att undersökas via en kritisk diskursanalys där vi kronologiskt går igenom morgontidningarnas rapportering av Bildt kopplat till Schibbye och Persson från att de fängslades till tiden efter då de var fria. Som delsyfte vill vi granska och diskutera de resultat vi kommer fram till i diskursanalysen. Detta görs för att kunna presentera och kartlägga hur de eventuellt olika diskurserna skiljer sig. Utifrån syftet och delsyftet kommer vi undersöka följande frågeställningar: Hur såg den dominerande bilden och rapporteringen om Bildt ut före respektive efter journalisternas frigivning? Samt: Skiljde sig morgontidningarnas rapportering om Bildt före respektive journalisternas frigivning, i så fall hur?Det vi kom fram till i undersökningen var att diskursen om Bildt vände i samma stund som förutsättningarna för Schibbye och Persson vände då de frigavs. Diskursen gick från negativ till positiv när fakta om Bildt och hans insats kunde utvärderas i retrospekt. Vår huvudsakliga slutsats är att Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet i detta fall fokuserade mer på det sensationella och skandalösa nyheterna om Bildt, snarare än att vara en neutral och objektiv informationskälla. / This study is covering the reports on the Swedish minister of foreign affairs Carl Bildt in the Swedish morning newspaper Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet regarding the imprisoned journalists Martin Schibbye and Johan Persson. The purpose with this thesis is to identify the discourse in these two morning newspapers about Carl Bildt in the different phases of the reports regarding the journalists Martin Schibbye and Johan Persson. This will be studied throughout a critical discourse analysis. We will cover the reports in chronological order from the date the journalists were caught to when they were free. An extension of the purpose in this study is to inspect and discuss our results. This will be done in order to see and clarify how the discourse found in the results is different from each other. This purpose is leading us to the questions: What was the dominant picture in the reporting about Carl Bildt in the different phases of the case with the imprisoned journalists? And: Did the reporting on Bildt differ from the phase before the journalists release to the phase after the release, in that case how?The main result of this study is that the discourse regarding Bildt changed the same time the conditions of Schibbye and Persson changed. The discourse went from negative to positive when facts about Bildt and his mission came to light. Our main conclusion is that these two morning newspapers in this case was focusing on the sensational and scandalous news about Bildt rather than being a neutral and objective source of information.

The empirical material of this study consisted of tweets by four leading politicians in Sweden: Carl Bildt of Nya Moderaterna, Annie Lööf of Centerpartiet, Åsa Romson of Miljöpartiet and Jonas Sjöstedt of Vänsterpartiet. The aim of the study was to examine how they use Twitter as a political tool and what that says of the mediatization of politics. What content did they publish, how did the content differentiate between them and what political messages and other subjects occurred in their tweets? Does the political debate become fragmented because they’re only allowed to use 140 characters on Twitter? The theoretical framework and method applied for the research was based upon critical discourse analysis (CDA), with special interest in ideology and mediatized discourse. The result of the study showed that the content they published consisted mostly of criticism towards political opponents, rather than of independent political opinions. It also showed that the focus among the politicians was mostly on factual issues rather than on ideology. Furthermore, it showed that they use Twitter as a way of spreading information more than anything else. I argue that the political discourse that was present on Twitter among the politicians can be seen as somewhat populistic, due to the fact that they focused more on criticism towards political opponents than on independent political opinions and ideology. I argue that there are certain risks with their way of using Twitter as a political tool when political issues are brought out of their ideological context.

The aim of this essay was to examine what problems, causes and solutions three Swedish governments identified concerning three decisions of cooperation with NATO, and to understand these decisions with constructivism and hard and soft power as theoretical perspectives. The first was the decision to join Partnership for Peace in 1994. The second decision was to join the Euro-Atlantic Partnership Council in 1997. The third decision was to join a host nation support with NATO in 2016. The analysis showed that problems regarding PfP was an unpredictable security situation, caused by the fall of the Soviet Union. This gave rise to new conflicts, e.g. the conflict in Yugoslavia. Russia was identified as a problem also regarding the EAPC, caused by a Russian superpower identity. Problems identified before joining the HNS was that Russia was aggressive and annexed the Ukrainian peninsula Crimea in 2014. This was caused by the Russian leadership prioritizing the defence sector. The identified problems and causes can be understood with the theory of hard power, since the Russian hard power resources are wielded both within and outside of Russia. Constructivism is useful to understand what solutions the governments proposed, since they often express an ambition to build a common identity, while keeping the Swedish identity as non-aligned. Also, soft power resources made the alliance more attractive for the Swedish governments.