No description available.

The four largest newspapers in Sweden, Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet, all have different political stands, but does it affect their reporting on different parties and their leaders? In 2013 and 2014 two of the nine party leaders in the Swedish parliament, Riksdag, were female, Annie Lööf (Centre Party) and Åsa Romson (the Green Party). This study examines the differences between the reporting on these two politicians in four newspapers and how they are portrayed using quantitative content analysis and framing analysis. Earlier studies by Kent Asp have shown that the Green Party (Miljöpartiet) is the most popular party among Swedish journalists, which could mean that the party is overrepresented and gets a special treatment in the media. In contrast, the Centre Party (Centerpartiet) is among the least popular among Swedish journalists and could therefore risk to be underrepresented. This study also researches if the portrayal of these two party leaders is in any way connected to their gender, as previous research shows that women politicians are treated differently to their male colleagues. Topics like family, private life and their appearance are often discussed instead of their work. Lastly this study investigates if there are differences in reporting between an election year, 2014, and a regular year, 2013. Our study shows that the political stands of the newspapers have an effect, even if only slight, on the reporting. Furthermore, Miljöpartiet does not get a special treatment as one might think, it’s rather the other way round. We found that the reporting on Annie Lööf and Centerpartiet was far more positive than the reporting on Åsa Romson and Miljöpartiet. We could not see that the reporters treated these politicians specially based on their gender, contrary to earlier studies. Finally, we found out that the newspapers focus on the party leaders rather than the parties themselves, which corresponds to the tendency of personification discussed in previous research. / De fyra största nyhetstidningarna i Sverige, Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, har olika politiska ståndpunkter, men påverkar det deras rapportering av olika partier och deras partiledare? 2013 och 2014 var två av de nio partiledarna i Sveriges riksdag kvinnor, Annie Lööf (Centerpartiet) och Åsa Romson (Miljöpartiet). Den här uppsatsen undersöker skillnaderna mellan rapporteringen av dessa två politiker i fyra nyhetstidningar och hur de porträtteras, genom kvantitativ innehållsanalys och framing analysis. Tidigare studier av Kent Asp har visat att Miljöpartiet är det mest populära partiet bland svenska journalister, vilket kan betyda att partiet är överrepresenterat och får specialbehandling av medier. Tvärtemot är Centerpartiet bland de minst populära partierna bland svenska journalister och har därför en risk att bli underrepresenterade. Den här studien undersöker också om porträtteringen av dessa två partiledare på något sätt är kopplad till deras kön, då tidigare forskning visat att kvinnliga politiker behandlas annorlunda än deras manliga kollegor. Ämnen som familj, privatliv och deras utseende diskuteras ofta istället för deras jobb. Slutligen så undersöker denna studie om det finns några skillnader i rapporteringen mellan ett valår, 2014, och ett vanligt år, 2013. Vår studie visar att den politiska ståndpunkten hos tidningarna har en effekt, om än bara liten, på rapporteringen. Dessutom får Miljöpartiet ingen specialbehandling som man kunnat förvänta sig, utan det är snarare tvärt om. Vi såg att rapporteringen om Annie Lööf och Centerpartiet var långt mer positiv än rapporteringen om Åsa Romson och Miljöpartiet. Vi kunde inte se att reportrarna behandlade dessa politiker annorlunda baserat på deras kön, till skillnad mot tidigare studier. Slutligen såg vi att nyhetstidningarna fokuserar på partiledarna istället för själva partierna, vilken stämmer överens med tendenserna för personifiering som diskuterats i tidigare forskning.

Denna uppsats undersöker hur två svenska partiledare, Stefan Löfven och Annie Lööf, använder sig av det sociala mediet Instagram under en sexmånadersperiod före riksdagsvalet 2018. Genom en kvantitativ innehållsanalys undersöktes uttrycken för hur Löfven och Lööf hanterade den allt mer diffusa gränsdragningen mellan privatliv och politik. I relation till denna gränsdragning undersöktes vad för material de publicerade utifrån de kommunikativa funktionerna broadcasting, mobilization, hybridity, och personalization. Därtill analyserades vad för bild av sig själva partiledarna presenterade av sig själva utifrån Erving Goffmans dramaturgiska skola och teorier kring självrepresentation och icke-verbala signaler. Det studien fann var att det största fokuset hos båda partiledarna låg på politik och arbetsrelaterat innehåll men att personliga inslag integrerades i stor utsträckning i materialet. Gränserna mellan privat och arbetsliv var otydlig hos båda och deras privatliv användes för att definiera dem som individer. Det framkom dock stora skillnader mellan partiledarna i hur partiledarna använde mediet där Annie Lööf använde det på ett mer interaktivt och personligt sätt via sitt sätt att framställa sig själv.

The empirical material of this study consisted of tweets by four leading politicians in Sweden: Carl Bildt of Nya Moderaterna, Annie Lööf of Centerpartiet, Åsa Romson of Miljöpartiet and Jonas Sjöstedt of Vänsterpartiet. The aim of the study was to examine how they use Twitter as a political tool and what that says of the mediatization of politics. What content did they publish, how did the content differentiate between them and what political messages and other subjects occurred in their tweets? Does the political debate become fragmented because they’re only allowed to use 140 characters on Twitter? The theoretical framework and method applied for the research was based upon critical discourse analysis (CDA), with special interest in ideology and mediatized discourse. The result of the study showed that the content they published consisted mostly of criticism towards political opponents, rather than of independent political opinions. It also showed that the focus among the politicians was mostly on factual issues rather than on ideology. Furthermore, it showed that they use Twitter as a way of spreading information more than anything else. I argue that the political discourse that was present on Twitter among the politicians can be seen as somewhat populistic, due to the fact that they focused more on criticism towards political opponents than on independent political opinions and ideology. I argue that there are certain risks with their way of using Twitter as a political tool when political issues are brought out of their ideological context.

No description available.

No description available.

In 2018, when famous dissident professor Jordan Peterson visited Scandinavia he stirred up controversy when penetrating the otherwise relatively intact Swedish thought-bubble. Using J.S Mills principles of free thought to guide us through this Orwellian landscape, I will demonstrate the narrowness of the so-called opinion corridor surrounding Swedish public intellectual life.