No description available.

Denna uppsats undersöker hur två svenska partiledare, Stefan Löfven och Annie Lööf, använder sig av det sociala mediet Instagram under en sexmånadersperiod före riksdagsvalet 2018. Genom en kvantitativ innehållsanalys undersöktes uttrycken för hur Löfven och Lööf hanterade den allt mer diffusa gränsdragningen mellan privatliv och politik. I relation till denna gränsdragning undersöktes vad för material de publicerade utifrån de kommunikativa funktionerna broadcasting, mobilization, hybridity, och personalization. Därtill analyserades vad för bild av sig själva partiledarna presenterade av sig själva utifrån Erving Goffmans dramaturgiska skola och teorier kring självrepresentation och icke-verbala signaler. Det studien fann var att det största fokuset hos båda partiledarna låg på politik och arbetsrelaterat innehåll men att personliga inslag integrerades i stor utsträckning i materialet. Gränserna mellan privat och arbetsliv var otydlig hos båda och deras privatliv användes för att definiera dem som individer. Det framkom dock stora skillnader mellan partiledarna i hur partiledarna använde mediet där Annie Lööf använde det på ett mer interaktivt och personligt sätt via sitt sätt att framställa sig själv.

Coronapandemin har fört med sig ett arbetsliv som är alltmer anpassat och accepterande till distansarbete. Vår kvalitativa studie syftar till att ge en djupare förståelse för hur distansarbetet påverkar tjänstemäns arbetsliv samt övriga liv. Studiens teoretiska referensram inkluderar traditionella teorier och modeller tillsammans med mer modern forskning inom väsentliga områden. Teorin fokuserar i huvudsak på distansarbete som arbetsform, Work-life balance samt gränsdragningsstrategier. Även aspekter som berörs av distansarbete, såsom arbetsmiljö och digital kommunikation, återfinns i teorin. Studien utgår från en kvalitativ ansats där det empiriska materialet samlats in genom semistrukturerade intervjuer med åtta personer anställda inom tjänstemannasektorn som har möjlighet att arbeta på distans i sin anställning. Samtliga intervjuer har spelats in och sedan transkriberats samt analyserats med hjälp av en tematisk analysmetod. Studiens slutsatser pekar på att distansarbete bidrar till att enklare kunna balansera arbetsliv och övrigt liv, då det ger fördelar som flexibilitet och större frihet samt att det frigör tid. För personer med mindre barn eller pendlingstid till arbetet är distansarbetet en mycket uppskattad arbetsform som gynnar det övriga livets sfär. Det noteras att samtliga respondenter känner sig mer motiverade på arbetsplatsen än vid distansarbete, vilket beror på den sociala omgivningen med arbetskollegor och fysisk kommunikation. Distansarbete föredras för arbetsuppgifter som kräver mycket koncentration eftersom man då upplever sig mer effektiv. Strategier används i olika omfattningar för att upprätta gränser mellan arbetsliv och övrigt liv och varierar från individ till individ i både styrka och strategi. Det mest förekommande är att platsseparera arbete och övrigt liv, utöver detta används mer symboliska markörer som att stänga av notiser på arbetstelefonen. Det uppmärksammas även att distansarbetet innehåller delar som många vill behålla samtidigt som de föredrar att fysiskt befinna sig på kontoret, vilket talar för en önskan om en hybrid arbetsform.

The purpose of this study is to enhance the understanding of event project managers' challenges related to work-life balance. A comprehensive view of the subject is presented through semi-structured interviews with nine project managers from various organizations and government agencies. The study's findings reveal both organizational and individual factors that influence the balance between work-and personal life, such as the freedom to plan and personal experience. Respondents expressed a desire to separate the domains of work and personal life in order to achieve a favorable balance, also referred to as the segregation strategy. While most respondents theoretically desired strong boundaries, there was a distinction between their aspirations and actual adherence, as the majority demonstrated weak boundaries in practice. The most important strategy for avoiding imbalance was individuals' ability to plan for recovery, which is connected to both planning freedom and experience. There appears to be an expectation that project managers in the event industry should exhibit a high level of commitment and be prepared to invest significant time and energy in order to succeed, from both the individual and the employer's perspectives.