Uppsatsens syfte är att fördjupa kunskapen om arbetsmöten mellan kollegor där problemlösning är centralt. Genom detaljerade samtalsanalyser beskrivs samtalets organisering som framgår i samtalens samtalsfaser. Studien har en etnometodologisk ansats för att genomföra en samtalsanalys. Datainsamlingen har skett genom att filma fyra arbetsmöten som sedan observerats för att identifiera olika samtalsfaser som därefter transkriberats. Resultatet har analyserats med Goffmans dramaturgiska perspektiv och Bions gruppteori.   Tidigare forskning visar att studier av arbetsmöten kollegor emellan är eftersatt, därför är kunskapen eftersatt om vad som karakteriserar sådana möten som samtalspraktiker.       Studien visar att man i kollegiala arbetsmöten skapar konsensus genom att ha ett professionellt förhållningssätt vid problemlösning och för att acceptera förklaringar till varför man arbetar som man gör. Man tar inte personlig ställning utan förklarar ställningstagande med regelverk och organisationens policy. Studiens resultat synliggör dolda inslag som kan förekomma i kollegiala samtalskulturer som får konsekvenser för organisering av arbetsmöten och deras utfall.

Denna uppsats tar upp en kvantitativ jämförelse mellan två material. I det ena materialet är de två deltagarna hörselskadade och i det andra materialet är de två deltagarna hörande. Jämförelsen visade att alterinitierade reparationer förekom mer frekvent i samtalet mellan två hörselskadade. I jämförelsen med självinitierade reparationer kunde ingen skillnad utvisas mellan materialen. Djupanalysen av alterinitierade reparationer i materialet med de hörselskadade deltagarna visar att samtalet får högre progressivitet ju starkare reparationer som används. Det visar sig att humor och betoningar ibland försvinner mellan problemkällan och reparationen. Det är sällan problemkällan och reparationer är grammatiskt identiska men när de är identiska försvinner det som nämnts ovan.

Who is the journalist, a conversation analysis of interviews with party leaders during the 2006 election period, focus on the ideology of journalismÖrebro University, Department of Humanities, Media- and Communication studies, C-studySupervisor: Mats EkströmAuthor: Erica HellstrandIn contemporary society the media is part of the politics, or maybe, politics is part of the media. Whatever the case, they are important to each other, the media play a conclusive role in the connect between politics and citizens, and thus, results of election. The relation between the media and politics should continuously be studied and discussed in the continuously changing modern society.This paper examines the practice of news journalism in interviews with swedish party leaders during the 2006 election period. Focusing on how the ideology of journalism and the professional identity of journalists affect the practice the researcher hopes to contribute to the further understanding of the area. Steven E. Clayman has studied broadcast political interviews and the use of tribune of the people-footing, which means that journalist's align with the public in different ways. Thus, delimitations of the study has been set to the analysis of how journalists use the TV-audience, the studio audience, the people, the citizens, the voters and the common in a set of techniques during the interview.The method used is conversation analysis which concentrates on utterances as actions within sequences of talk. The method is based on a model, developed by Sacks and Schegloff, of turn taking which describes the basic rules of conversation. It is a qualitative study of eight party leader-interviews recorded during the 2006 election. The aim is to examine the professional identity of journalists as a tribune of the people, in the practice of their profession. The researcher aimed to answer two questions:Does the interview structure contribute to enhance the role of the journalist as a tribune of the people?Can patterns be found in the journalist's question-formulations which imply that the journalist is acting in the role as a tribune of the people?Everything in the interview happen because someone has decided i should happen. The scene itself is perfectly planned to fit the aim of the interview, namely to mediate the interrogation of politicians to the people. Questions formulated by persons in the audience or persons at home watching the program constitute a resource to the interviewer, when the question is asked the interviewer can further interrogate the interviewee on the subject without having to explain why the question is worth asking. Further, the structure of the speech-exchange also creates resources for the journalist to stance him/herself as a tribune of the people. Four categories of aligning with the public was found in the material. The journalist can; (1) construct a hypothetical person and ask one or several questions on behalf of this person, (2) formulate a question on behalf of the people, (3) formulate a question on the basis of a indefinite crowd of people and (4) formulate a question on the basis of a definite crowd of people.The results implies that the journalists act as a tribunes of the people, more or less, throughout the interview situation. The question yet to be asked is if this only constitute resources in a struggle between different agendas or if it actually is imbedded in the identity of the journalist. The ideoloy is said to control, motivate and inspire. Thus, a tribune of the people stance creates resources and legitimizes the practice of journalism, but it also creates a place in society where journalism is needed.

Den här samtalsanalytiska studien undersöker hur skämtandets gränsdragningar sker inom den sociala kontexten av en livesänd komikerpodcast. Genom att undersöka skrattets källa och utifrån vilka olika performativa roller saker sägs har studien ringat in hur det ser ut när manliga komiker kommer överens om vad man får skämta om. Genom att studera skrattens källa och utifrån vilken roll komikerna talar har tre olika humoraktiviteter synliggjorts interaktionellt. Studien har visat hur retningar, olämpligheter och skämtberättande som ett interaktivt event fungerar som verktyg för humorn, det är inom dessa sekvenser vi finner det skrattbara. Sekvenserna visar också hur komikerna rör sig mellan olika roller för att kunna skämta, men eftersom skrattet inte behöver betyda ett ställningstagande kan vi aldrig vara helt säkra på dess funktion. Studien har visat hur man genom att ringa in humoraktiviteter och spåra det skrattbara kan komma väldigt nära en förståelse för den sociala komikerkontexten och vad som är okej att skämta om i en komikerpodcast. Studien har visat att gränsen för skämtandet dras vid rasistiska skämt, men studien visade också hur spiraler av olämpligt skämtande är det som lockar till längst skratt. Genom att studera rollerna har det synliggjorts hur programledaren och de gästande komikerna konstruerar sig själva som clownfigurer för att kunna experimentera och leka fram olika sociala identiteter.

Kommunikativa svårigheter är en funktionsnedsättning som kan innebära språk-, röst- eller talsvårigheter och kan leda till begränsad interaktion med omgivningen. Taltjänst är en tolkservice som erbjuder ett sätt för personer med kommunikativa svårigheter att lättare kommunicera med omgivningen. Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur taltjänsttolkar kan underlätta kommunikationen för personer med kommunikativa svårigheter i samtal mellan tolk, tolkanvändare och tredje part. Materialet består av fem olika videoinspelningar av tolksamtal samt svar från en enkätundersökning till taltjänsttolkar. Videomaterialet transkriberades utifrån samtalsanalytiska principer. Återkommande teman identifierades i svaren från enkätundersökningen. I resultatet och analysen observerades strategier för att skapa gemensam förståelse i form av begäran om förtydligande och begäran om bekräftelse av förståelse. Även upprepning/återgivning samt delad kunskap är fenomen som framkom i analysen av data. Förberedande möten visade sig spela en avgörande roll för att uppnå gemensam förståelse i samtal mellan tolk, tolkanvändare och tredje part. / Communicative disorders may involve language, voice or speech impairment and can lead to limited interaction with social surroundings. Speech Interpreter Service is an interpretation service which provides a way for people with communication disorders to communicate more easily with their surroundings. The aim of the present study is to investigate how speech interpreters can facilitate communication for people with communication disorders in conversation between the interpreter, users and third parties. The material consists of five different video recordings of interpreter conversation, and answers from a questionnaire to speech interpreters. The video material was transcribed based on conversation analytical principles. Recurring themes were identified in the answers from the survey. In the results and analysis, strategies to create common understanding were observed in the form of clarification requests and requests for confirmation of understanding. Other phenomena that appeared in the analysis were repetition/reproduction and shared knowledge. Preparatory meetings were shown to play a crucial role in achieving common understanding in conversation between the interpreter, users and third parties.

In this thesis, conversation analysis (CA) is applied to study “risk strategies” in parent-teacher-student conferences in the Swedish nine-year compulsory school. The material consists of 80 conferences collected at two different points in time: 45 from the period 1992–93 (at that time called kvartssamtal, lit. “quarter of an hour conference”) and another 35 collected in 2004 (at the present time, and since the latest curriculum from 1994, called utvecklingssamtal, lit. “development conference”). All conferences in the material concern students in the 5th grade, i.e. when students are 11–12 years old. Each year, approximately 2.6 million student conferences in total are held in the Swedish compulsory school and upper-secondary school, involving about 5.5 million participants. Yet, we have virtually no knowledge of what actually happens in these conferences, i.e. how they are conducted. Hence, this study contributes to “filling the gap” and to meeting this want, the how of the student conference as a practical achievement. The aim of the study is to analyze conversational strategies in use to handle “risk”, i.e. a moment whose outcome is uncertain and that could possibly lead to a problem. Here, strategy refers to recurrent line of action and does not necessarily comprise speaker awareness. Strategies are part (and the materialization) of everyday cultural norms, rules of social behavior and habitualized “ways of practice”. They are used “for self”, “for someone else” or “for all” and should be considered in the light of Goffman’s notion of “face-work”, i.e. what the speaker does in order to counteract possibly face-threatening acts. The study is aimed at three particular situations of considerable analytic value: (i) the opening of the conference, (ii) the initiation of talk about trouble (problem), and (iii) the closing of the conference, or more immediately, the possibility for students and parents to raise their own issues. The results show that the conference opening is a coordinated achievement and to a great extent oriented to meet the possibility of the student being nervous. The conference is an “ordinary conference” and the opening questions are “what I ask any student”. When a speaker initiates talk about possible trouble, the pace decreases and utterances very often comprise “perturbations of delivery”, i.e. filled and unfilled pauses, mitigating expressions, abandoned turn beginnings and restarts, “repairs”, etc. These and other circumstances make it possible to forecast the action as (possibly) a trouble-initiating action. At the closing of the conference, students and parents are commonly offered the opportunity to raise their own issues. However, when analyzing the different ways of offering a prolongation of the conference, the study shows that the opportunity is strongly restricted, e.g. due to the design of the question. / I denna avhandling används samtalsanalys (”conversation analysis”) för att studera ”riskstrategier” i samtal mellan lärare, elever och föräldrar i grundskolan. Materialet består av 80 samtal som insamlats vid två olika tidpunkter: 45 st. inspelade 1992–93 (kvartssamtal, eller den mer formella benämningen enskilda samtal) och ytterligare 35 st. inspelade 2004 (utvecklingssamtal, den benämning som gäller sedan den senaste läroplanen). I avhandlingen används elevsamtal som ett samlingsnamn. Alla elevsamtal i materialet gäller elever i årskurs 5, dvs. när eleverna är 11–12 år gamla. Varje år genomförs ca. 2,6 miljoner elevsamtal i grundskolan och gymnasieskolan sammantaget, möten som involverar ca. 5,5 miljoner samtalsdeltagare. Även om elevsamtalen förekommer flitigt, vet vi nästan ingenting om vad som egentligen händer i dessa möten, dvs. hur de genomförs. Denna avhandling kan därför betraktas som ett bidrag till ambitionen att fylla detta tomrum något; hur samtalsdeltagarna genomför elevsamtal. Avhandlingens syfte är att studera kommunikativa strategier som tas i bruk för att hantera ”risk”, dvs. ett moment vars utgång är oviss och som potentiellt kan skapa eller leda till problem. Med strategi avses återkommande tillvägagångssätt och omfattar inte nödvändigtvis talarens medvetenhet. Strategier är en del (och materialiseringen) av vardagskulturella normer, umgängesregler och habitualiserade ”sätt att göra”. De används ”för talaren själv”, ”för någon annan” eller ”för alla” och bör betraktas i ljuset av Goffmans begrepp ”face-work”, dvs. vad talaren gör för att motverka potentiellt ansiktshotande ”incidenter”. I avhandlingen fokuseras tre specifika talsituationer av väsentligt analytiskt värde: (1) hur samtalet startas, (2) hur man initierar tal om problem och (3) hur samtalet avslutas, eller närmare, möjligheten för elever och föräldrar att lyfta egna ”övriga frågor”. Resultaten visar att elevsamtalets inledning är en koordinerad prestation som i synnerhet är orienterad mot eventualiteten att eleven är nervös. Elevsamtalet är ett ”vanligt samtal” och lärarens inledande frågor är ”vad jag brukar fråga alla andra elever”. När en talare inleder tal om ett potentiellt problem (problemmoment) går tempot ner och yttrandena omfattar ofta ”störningar och upphakningar”, dvs. pauser, pausfyllnader, förmildrande uttryck, övergivna turstarter och omstarter, ”reparationer”, etc.. Dessa egenskaper (och andra) gör det möjligt att ”förutse” handlingen som (potentiellt sett) en probleminitierande handling. Vid elevsamtalets avslutning är det vanligt att eleverna och föräldrarna erbjuds möjligheten att lyfta sina egna frågor och funderingar. En analys av lärarnas olika sätt att erbjuda möjlighet att förlänga samtalet visar emellertid att sådan möjlighet ofta är starkt begränsad, t.ex. beroende på frågeyttrandets form. / <p>Avhandlingen är publicerad med tillstånd av Arbetslivsinstitutet (http://www.arbetslivsinstitutet.se/publikationer/detaljerad.asp?ID=1632).</p>

The purpose of this study was to investigate the levels of social distance used by the librarians and users in the virtual reference interview. With a conversational analysis and applied politeness theory 49 chat transcripts where analysed in order to answer the question of how the interlocutors positioned themselves regarding the social distance between them. By identifying what communicative strategies where used the following results were found. Generally the social distance between librarians and users is low in the Swedish virtual reference interview. Even though both parties used informal and casual language the results indicate that the librarians face wants were valued slightly higher than the users which were illustrated by a some what higher social distance in the stages of the conversations when the librarians face was under most threat. The conversations were relatively symmetrical and it was also concluded that feedback and positive utterances contributed to lowering the social distance. Thus the analysed transcripts can be said represent a form of institutional conversation that is of a personal and informal character. / Uppsatsnivå: D

Syftet med denna studie är att se om språkförändring över tid kan avläsas genom att undersöka två filmer från 1950-talet respektive 2010-talet och huruvida språket blivit mer informellt, baserat på hur tal till punkt och nyttjande av pronomen ser ut. Metoden involverar samtalsanalys och transkribering av dialog i enlighet med traditionella transkriptionsmetoder, inklusive närmre analys av excerpter som ger svar på hypotesen. Enligt resultaten är överlag titlar i pronomens ställe mer synligt i äldre filmdialog, samt att karaktärer avbryter varandra under samtal mer frekvent i nyare film, enligt aktuell analys. Detta tyder på att filmdialogen blivit mer informell, vilket går att koppla till 1900-talets språkreformer, trots att till synes informella interaktioner kan ske inom äldre film.

<p>Då humor spelar en stor roll i våra vardagliga liv, inte minst som förmedlare av seriösa samhällsfenomen (Palmer, 2004), kändes det intressant för oss att belysa en medieform som har såväl humor som samhällspolitiska ämnen på agendan. I anknytning till vårt syfte och våra frågeställningar, vilka innefattar en jämförelse mellan två utvalda avsnitt ur TV-serien Parlamentet, har vi använt oss av två teoretiska utgångspunkter; narrativ teori och samtalsanalys.</p><p> </p><p>Vi har arbetat med en kvalitativ och textanalytisk metod och applicerat de teoretiska utgångspunkterna narrativ teori och samtalsanalys till vårt empiriska material i analysen. De begrepp vi valde ur narrativ teori är Mishlers modell, innehåll och humor som berättarstrategi, och ur samtalsanalysen valde vi att fokusera på struktur, tur- och turtagning och multimodalitet. Vi har låtit begrepet politikens medialisering fungera som en fond till vår studie, och vi har följt upp våra resultat genom dessa glasögon i slutdiskussionen.</p><p> </p><p>Analysen visar att det finns likheter, men framför allt skillnader mellan avsnitten, ur både narrativ och samtalsanalytisk synvinkel. Med hjälp av teorin har vi studerat helheter och delar ur avsnitten för att kunna ge en övergripande bild av vår analys. Det resultat vi fick fram var bland annat skillnader och likheter mellan komikernas roller och avsnittens innehåll och form diskuterar vidare i slutdiskussionen.</p>

<p>Who is the journalist, a conversation analysis of interviews with party leaders during the 2006 election period, focus on the ideology of journalismÖrebro University, Department of Humanities, Media- and Communication studies, C-studySupervisor: Mats EkströmAuthor: Erica HellstrandIn contemporary society the media is part of the politics, or maybe, politics is part of the media. Whatever the case, they are important to each other, the media play a conclusive role in the connect between politics and citizens, and thus, results of election. The relation between the media and politics should continuously be studied and discussed in the continuously changing modern society.This paper examines the practice of news journalism in interviews with swedish party leaders during the 2006 election period. Focusing on how the ideology of journalism and the professional identity of journalists affect the practice the researcher hopes to contribute to the further understanding of the area. Steven E. Clayman has studied broadcast political interviews and the use of tribune of the people-footing, which means that journalist's align with the public in different ways. Thus, delimitations of the study has been set to the analysis of how journalists use the TV-audience, the studio audience, the people, the citizens, the voters and the common in a set of techniques during the interview.The method used is conversation analysis which concentrates on utterances as actions within sequences of talk. The method is based on a model, developed by Sacks and Schegloff, of turn taking which describes the basic rules of conversation. It is a qualitative study of eight party leader-interviews recorded during the 2006 election. The aim is to examine the professional identity of journalists as a tribune of the people, in the practice of their profession. The researcher aimed to answer two questions:Does the interview structure contribute to enhance the role of the journalist as a tribune of the people?Can patterns be found in the journalist's question-formulations which imply that the journalist is acting in the role as a tribune of the people?Everything in the interview happen because someone has decided i should happen. The scene itself is perfectly planned to fit the aim of the interview, namely to mediate the interrogation of politicians to the people. Questions formulated by persons in the audience or persons at home watching the program constitute a resource to the interviewer, when the question is asked the interviewer can further interrogate the interviewee on the subject without having to explain why the question is worth asking. Further, the structure of the speech-exchange also creates resources for the journalist to stance him/herself as a tribune of the people. Four categories of aligning with the public was found in the material. The journalist can; (1) construct a hypothetical person and ask one or several questions on behalf of this person, (2) formulate a question on behalf of the people, (3) formulate a question on the basis of a indefinite crowd of people and (4) formulate a question on the basis of a definite crowd of people.The results implies that the journalists act as a tribunes of the people, more or less, throughout the interview situation. The question yet to be asked is if this only constitute resources in a struggle between different agendas or if it actually is imbedded in the identity of the journalist. The ideoloy is said to control, motivate and inspire. Thus, a tribune of the people stance creates resources and legitimizes the practice of journalism, but it also creates a place in society where journalism is needed.</p>