Sammanfattning   Syftet med detta arbete har varit att undersöka hur två olika samtalsaktiviteter, i moderna språk spanska, påverkar hur samtalare talar i interaktion och uppnår meningsskapande sinsemellan. För att kunna analysera detta har arbetet utgått från Conversation Analysis (CA), en metod som analyserar de olika metoder som deltagare själva använder för att hantera olika aspekter av samtalets organisation och olika problem som kan uppstå i samtalet. Enligt CA är sociokulturella faktorer och andra sociala kategorier endogena i samtalet. Vilket innebär att samtal kan analyseras oberoende av social kontext eller sammansättning av samtalare. Med hjälp av videoinspelad observation har CA använts för att analysera hur samtalare i fyra grupper om tre använder sig av turtagning, reparation och pausering i två olika samtalsaktiviteter på spanska, en med bild och en utan bild.   Undersökningens resultat visar att det inte är den fysiska närvaron eller frånvaron av bilder i sig som leder till skillnader i hur deltagare gör då de interagerar. Det är hur talare och medsamtalare gör för att orientera mot bilderna och deras innehåll som ger upphov till skillnader i hur de använder sig av turtagning, reparation och pausering i samtalskativiteter. I samtalen utan bild orienterade deltagarna mot varandra. Turinitiala partiklar var relativt vanliga och talarbyten genomfördes oftast med att talare aktivt nominerade näste talare. En större andel av de reparationer som genomfördes både initierades och genomfördes av problemtalaren inom den aktuella problemturen. Pauseringar mellan och inom turer hölls korta för att säkra talutrymmet I majoriteten av samtalen med bild orienterade deltagarna mot bilderna snarare än mot varandra. Turinitiala partiklar var färre, talarbyten genomfördes genom att deltagare själva tog turen utan att vara nominerade.. Reparationer initierades av problemtalaren, men genomfördes oftare av en annan deltagare. Pauseringar tenderade att vara längre mellan och inom turer då talutrymmet inte behövde säkras i lika hög grad Sammantaget bidrog detta till att turtagning, reparation och pausering tenderade att användas på ett annat sätt än i samtalen utan bild. I en av grupperna användes bilderna för att skapa ämnen att samtala kring. Där orienterade deltagarna mot varandra, och talarbyten genomfördes oftast med att talare aktivt nominerade näste talare, turinitiala partiklar var relativt vanliga. Reparationer både initierades och genomfördes av problemtalaren inom den aktuella problemturen. Pauseringar mellan och inom turer hölls korta för att säkra talutrymmet Avslutningsvis diskuteras, utifrån resultaten av undersökningen, pedagogiska, didaktiska samt metodologiska möjligheter och konsekvenser för språkundervisningen.

<p>Personer med afasi får sin språkförmåga nedsatt på flera olika sätt vilket kan försvåra för dem att delta i samtal. De kan då använda sig av olika strategier för att hantera dessa problem. En sådan strategi är skratt. Denna uppsats syftar till att studera hur personer med afasi använder sig av skratt vid vardaglig interaktion. Föreliggande studie har utgått från videofilmer där en kvinna med afasi interagerar med olika personer i olika miljöer. Samtalen har transkriberats och analyserats enligt principer från Conversation Analysis. Studien har identifierat tre typer av situationer då kvinnan använder sig av skratt: skratt vid anomi, skratt vid genans samt skratt vid skämt. Det har visat sig att hon skrattar dels för att kompensera svårigheter med tal men även vid helt vanliga humoristiska situationer som vilken person som helst. Många av de tillfällen där Maja skrattar ignoreras eller får inte ett skratt som respons.</p>

<p>Denna uppsats tar upp en kvantitativ jämförelse mellan två material. I det ena materialet är de två deltagarna hörselskadade och i det andra materialet är de två deltagarna hörande. Jämförelsen visade att alterinitierade reparationer förekom mer frekvent i samtalet mellan två hörselskadade. I jämförelsen med självinitierade reparationer kunde ingen skillnad utvisas mellan materialen. Djupanalysen av alterinitierade reparationer i materialet med de hörselskadade deltagarna visar att samtalet får högre progressivitet ju starkare reparationer som används. Det visar sig att humor och betoningar ibland försvinner mellan problemkällan och reparationen. Det är sällan problemkällan och reparationer är grammatiskt identiska men när de är identiska försvinner det som nämnts ovan.</p>

Personer med afasi får sin språkförmåga nedsatt på flera olika sätt vilket kan försvåra för dem att delta i samtal. De kan då använda sig av olika strategier för att hantera dessa problem. En sådan strategi är skratt. Denna uppsats syftar till att studera hur personer med afasi använder sig av skratt vid vardaglig interaktion. Föreliggande studie har utgått från videofilmer där en kvinna med afasi interagerar med olika personer i olika miljöer. Samtalen har transkriberats och analyserats enligt principer från Conversation Analysis. Studien har identifierat tre typer av situationer då kvinnan använder sig av skratt: skratt vid anomi, skratt vid genans samt skratt vid skämt. Det har visat sig att hon skrattar dels för att kompensera svårigheter med tal men även vid helt vanliga humoristiska situationer som vilken person som helst. Många av de tillfällen där Maja skrattar ignoreras eller får inte ett skratt som respons.

Denna uppsats tar upp en kvantitativ jämförelse mellan två material. I det ena materialet är de två deltagarna hörselskadade och i det andra materialet är de två deltagarna hörande. Jämförelsen visade att alterinitierade reparationer förekom mer frekvent i samtalet mellan två hörselskadade. I jämförelsen med självinitierade reparationer kunde ingen skillnad utvisas mellan materialen. Djupanalysen av alterinitierade reparationer i materialet med de hörselskadade deltagarna visar att samtalet får högre progressivitet ju starkare reparationer som används. Det visar sig att humor och betoningar ibland försvinner mellan problemkällan och reparationen. Det är sällan problemkällan och reparationer är grammatiskt identiska men när de är identiska försvinner det som nämnts ovan.

Uppsatsens syfte har varit att, ur ett systemperspektiv, kartlägga dels vilka problem som funnits inomavhjälpande underhåll för amfibiebåtsystemet fram till idag, dels att kartlägga vilka framtida möjligheter som finnsför att förbättra detsamma. Två frågor har besvarats i uppsatsen: Vilka problem finns inom avhjälpande underhållför amfibiebåtsystemet fram till idag? Vilka framtida möjligheter finns för att förbättra det avhjälpande underhålletför amfibiebåtsystemet?Frågeställningarna har besvarats med hjälp av systemteori och metoden kvalitativ fallstudie. Tekniken somanvänds för att samla in det empiriska materialet har varit intervjuer i form av frågeundersökning.Uppsatsens svar på den första frågan kan sammanfattas till:Det har varit problem i och med att det inte genomförts någon underhållsberedning. Detta har fått till följd att detär brister i uppläggningen av verktyg och reservmateriel på olika resursnivåer samt brister i utbildning av tekniker.Vidare är det brister i samband och informationsflöde. Dessa begränsar möjligheterna att snabbt få beslutsstödoch tekniskt systemstöd. Dokumentation och s.k. expertstöd uppvisar också brister. Dessa innebär problem vidutbildning och vid genomförande av åtgärder. Slutligen upplevs också brister i rutiner och avseende hjälpmedelför sökning, inventering och återfyllnad av reservmateriel. Följden blir att det uppstår tidsfördröjningar och att detsker återfyllnad med fel reservmateriel.Uppsatsens svar på den andra frågan kan sammanfattas till:Det framtida försvaret tros ge möjlighet till förbättrat informationsflöde. Följden blir att tekniker får en bättretillgång till beslutsstöd och tekniskt systemstöd. Detta reducerar bl.a. de begränsningar som upplevts vid val avreparationsmetoder och beställning av resurser. I framtiden ses en möjlighet till att nyttja centrala databaser vilketfår till följd att det blir bättre tillgång till, och utnyttjande av, uppdaterad dokumentation samt en överblick och ettbättre utnyttjande av verktyg och reservmateriel. Det kommer att finnas en bättre möjlighet att nyttjakombinationen av databaser och nätverk. Detta kan leda till en bättre drifts- och statusuppföljning. Slutligen trosdet finnas en möjlighet till inbyggda test-, referens- och kontrollsystem i båtarna. Denna möjlighet kan då geförbättrade fellarmsfunktioner, möjlighet till fjärrdiagnostik samt möjlighet till självreparationer. / The purpose of this essay has been on the one hand, to identify what problemsthere have been within corrective maintenance for amphibious vessel systemsup till now. The second purpose has been to identify the possibilities availablefor improving the corrective maintenance. The essay has answered thefollowing two questions at issue:1. What problems have there been within corrective maintenance foramphibious vessel systems up till now?2. What future possibilities are available for improving the correctivemaintenance?The questions at issue in this essay have been answered by using a systemstheoreticaland qualitative case study as a method. The technique of gatheringempirical material has been in the way of survey interviews.The first question at issue in the essay can be summarised as follows:There have been problems, in as much as; there has never been a study into therequirements of maintenance. Consequently, this has resulted in scarcity oftools and spare parts at various resource levels and also insufficient training fortechnicians. Furthermore, there is a deficiency within the flow ofcommunication and information. These constrain the possibility of quicklyobtaining decision support and technical systems support. Documentation andso called expert support systems also show deficiencies. Subsequently, theseimply difficulties when training and when implementing repair measures.Finally, deficiencies are apparent in routines, searching, inventory andreplenishment of spare parts. The consequences are time-delays and that thewrong types of spare parts are replaced.The second question at issue in the essay can be summarised as follows:The defence of the future will provide opportunities for an improved flow ofinformation. This will result in technicians receiving decision support andtechnical support systems easier. This will reduce the constraints, among otherthings, which were experienced when choosing methods of repair and orderingof resources. In the future, there will be an opportunity to utilise centraldatabases, which will result in an improved accessibility and use of updateddocumentation. Moreover, an overview and more efficient use of tools andspare parts will be possible. Combining databases and networks will also beenhanced in the future. This can then lead to better surveillance of the runningof the vessel and its state of condition.FÖRSVARSHÖGSKOLAN C-UPPSATS Beteckning 19100:2007Mj Peter Fagrell, ChP 01- 03 2003-07-21 sida 2(50)Finally, there is believed to be the possibility of built- in tests, reference andcontrol systems in the vessels. This possibility can in turn provide improvedfaulty alarm functions, opportunities for remote diagnostics and self-reparation. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 01-03

Detta är en korpusundersökning av tankepausen spelande fingrar i svenskt teckenspråk. Ett förslag på indelning av tankepauser presenteras samt hur frekvent olika tankepauser förekommer. Spelande fingrar är den tredje största kategorin av tankepauser i materialet, de allra flesta tankepauser med spelande fingrar förekommer inuti en samtalstur och majoriteten av alla reparationer i samband med spelande fingrar är lyckade reparationer. / This is a corpus-based study of the hesitation paus wiggly-fingers in Swedish sign language. A suggestion how to categorise hesitation pauses are presented and how often different kind of hesitation pauses appears. Wiggly-fingers is the third biggest group of hesitation pauses in in the corpus, the majority of pauses with wiggly-fingers appears within a turn of conversation and a majority of all the repairs connected to wiggly-fingers are successful repairs.

<p>Speech intervention for children with language impairment aims to both strengthen specific language skills and to reinforce the ability to participate in interactional contexts. Children with language impairment often have problems in interaction; therefore the contributions of the conversational partner are of great importance. Thus, the demands are high on the speech and language pathologist (SLP) for sense and cohesion in intervention. The aim of the present study was to examine how SLPs and children with language impairment interact in language intervention. An approach influenced by Conversation Analysis was used in order to identify various phenomena that occurred, and their effect on the structure of the interaction was analyzed.</p><p>Four SLPs, two men and two women, were enrolled in the study.  They participated in intervention with two children with language impairment each, i.e. eight conversations. The analysis showed that different forms of feedback and different repair strategies had an impact on the interaction. In addition, it was shown that the interactions contained several situations related to social face work.  Both differences and similarities were found between the participants in the analyzed material. Different interactional patterns of the SLPs appeared to affect the outcome of the intervention in different ways.</p> / <p>Logopedisk intervention för barn med språkstörning har för avsikt att både stärka de specifika språkförmågor som brister och att göra barnet mer redo för kommunikativa sammanhang. Språkstörning hos barn innebär ofta svårigheter i interaktionen med andra, därför är samtalspartnerns agerande av stor betydelse. Således är kraven på logopeden stora för att skapa mening och sammanhållning i interventionen. Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur logopeder och barn med språkstörning interagerar vid behandling av språkstörning. Ett arbetssätt influerat av Conversation Analysis användes för att belysa olika fenomen som förekom i interaktionen och vilken inverkan dessa hade på interaktionens struktur.</p><p>I studien deltog fyra logopeder, två män och två kvinnor med två behandlingsbesök av barn med språkstörning vardera, således åtta samtal. Intressanta fenomen som förekom var olika typer av återkopplingar, reparationer och ansiktshotande situationer. Det förelåg både skillnader och likheter mellan deltagarna i det analyserade materialet. Logopedernas olika interaktionsmönster förefaller påverka interventionen på olika sätt.</p>

Speech intervention for children with language impairment aims to both strengthen specific language skills and to reinforce the ability to participate in interactional contexts. Children with language impairment often have problems in interaction; therefore the contributions of the conversational partner are of great importance. Thus, the demands are high on the speech and language pathologist (SLP) for sense and cohesion in intervention. The aim of the present study was to examine how SLPs and children with language impairment interact in language intervention. An approach influenced by Conversation Analysis was used in order to identify various phenomena that occurred, and their effect on the structure of the interaction was analyzed. Four SLPs, two men and two women, were enrolled in the study.  They participated in intervention with two children with language impairment each, i.e. eight conversations. The analysis showed that different forms of feedback and different repair strategies had an impact on the interaction. In addition, it was shown that the interactions contained several situations related to social face work.  Both differences and similarities were found between the participants in the analyzed material. Different interactional patterns of the SLPs appeared to affect the outcome of the intervention in different ways. / Logopedisk intervention för barn med språkstörning har för avsikt att både stärka de specifika språkförmågor som brister och att göra barnet mer redo för kommunikativa sammanhang. Språkstörning hos barn innebär ofta svårigheter i interaktionen med andra, därför är samtalspartnerns agerande av stor betydelse. Således är kraven på logopeden stora för att skapa mening och sammanhållning i interventionen. Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur logopeder och barn med språkstörning interagerar vid behandling av språkstörning. Ett arbetssätt influerat av Conversation Analysis användes för att belysa olika fenomen som förekom i interaktionen och vilken inverkan dessa hade på interaktionens struktur. I studien deltog fyra logopeder, två män och två kvinnor med två behandlingsbesök av barn med språkstörning vardera, således åtta samtal. Intressanta fenomen som förekom var olika typer av återkopplingar, reparationer och ansiktshotande situationer. Det förelåg både skillnader och likheter mellan deltagarna i det analyserade materialet. Logopedernas olika interaktionsmönster förefaller påverka interventionen på olika sätt.

För att minska framtida problem med läckor på våra ledningsnät är det viktigt att man förnyar dessa. Planeringen av denna förnyelse kallas för förnyelseplanering. En metod i förnyelseplaneringen är så kallad ”riskbaserad förnyelseplanering”. Denna metod syftar till att hitta de ledningar som innebär störst risk. Med hög risk menas: en ledning som har hög sannolikhet för brott, samtidigt som konsekvensen av att ett brott uppstår är stor. Tekniska Verken i Linköping ansvarar för vattenledningsnätet i Linköpings kommun. I sin förnyelseplanering arbetar man på att få fram ett nytt verktyg, kallat ”Knappen”. Ambitionen med ”Knappen” är kunna hitta sina riskledningar med ”endast ett knapptryck”. ”Knappen” är en beräkning som baseras på en mängd indata om sannolikhet och konsekvens. En av faktorerna som ska användas i beräkningen är en uppskattning av reparationskostnaden läckan medför. Denna undersökning har resulterat i en formel för beräkning av denna kostnad. Formeln är baserad på data om tidigare läckor från 2011. De faktorer som formeln visade sig bero på är: vilken marktyp läckan har skett i, hur långt avståndet är, vilken reparationsmetod man måste använda samt ledningens material och diameter. För en läcka i en segjärnsledning med dimensionen 150 mm som måste lagas med en infällning blir reparationskostnaden enligt formeln 118 740 kr om den inträffade i en villagata. Om samma förutsättningar gäller för en läcka i en gjutjärnsledning med dimensionen 100 mm som tätas med en repmuff blir reparationskostnaden enligt formeln 62 060 kr. / Water is an essential resource that we today take for granted. The distribution of drinking water is done with pipes in our water distribution network. These pipes have a limited lifetime and at some point they will rupture, with a leak as a result. The leak can lead to major consequences. Some examples are: disturbance in traffics, damage to property, as well as private individuals and businesses that are without water. Another consequence is the cost itself of repairing the leak, which sometimes is the most severe consequence. To avoid future problems with water leaks, it is important to renew the pipe network. The planning of this renewal is called renewal planning. A method in renewal planning is so-called “risk-based renewal planning”. This method aims to find the pipes that carry the highest risk. A pipe with high risk is a pipe that has high probability of rupturing, at the same time as the consequence of a rupture is great. Tekniska Verken in Linköping is in charge of the water distribution network in Linköping municipality. In their renewal planning they are working on a new tool, called “Knappen”. The ambition with “Knappen” is to be able to find pipes with high risk with “just one touch of a button”. “Knappen” is a calculation based on a variety of input data on probability and consequence. One of the factors to be used in the calculation is an estimate of the repair cost that the leak causes. This study has resulted in a formula for calculating this cost. The formula is based on data about past leaks from 2011. The factors that the formula turned out to depend on is: in which land type the leak has occurred, how far the distance is, which repair method has to be used and also the material and dimension of the pipe.