<p>Speech intervention for children with language impairment aims to both strengthen specific language skills and to reinforce the ability to participate in interactional contexts. Children with language impairment often have problems in interaction; therefore the contributions of the conversational partner are of great importance. Thus, the demands are high on the speech and language pathologist (SLP) for sense and cohesion in intervention. The aim of the present study was to examine how SLPs and children with language impairment interact in language intervention. An approach influenced by Conversation Analysis was used in order to identify various phenomena that occurred, and their effect on the structure of the interaction was analyzed.</p><p>Four SLPs, two men and two women, were enrolled in the study.  They participated in intervention with two children with language impairment each, i.e. eight conversations. The analysis showed that different forms of feedback and different repair strategies had an impact on the interaction. In addition, it was shown that the interactions contained several situations related to social face work.  Both differences and similarities were found between the participants in the analyzed material. Different interactional patterns of the SLPs appeared to affect the outcome of the intervention in different ways.</p> / <p>Logopedisk intervention för barn med språkstörning har för avsikt att både stärka de specifika språkförmågor som brister och att göra barnet mer redo för kommunikativa sammanhang. Språkstörning hos barn innebär ofta svårigheter i interaktionen med andra, därför är samtalspartnerns agerande av stor betydelse. Således är kraven på logopeden stora för att skapa mening och sammanhållning i interventionen. Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur logopeder och barn med språkstörning interagerar vid behandling av språkstörning. Ett arbetssätt influerat av Conversation Analysis användes för att belysa olika fenomen som förekom i interaktionen och vilken inverkan dessa hade på interaktionens struktur.</p><p>I studien deltog fyra logopeder, två män och två kvinnor med två behandlingsbesök av barn med språkstörning vardera, således åtta samtal. Intressanta fenomen som förekom var olika typer av återkopplingar, reparationer och ansiktshotande situationer. Det förelåg både skillnader och likheter mellan deltagarna i det analyserade materialet. Logopedernas olika interaktionsmönster förefaller påverka interventionen på olika sätt.</p>

Speech intervention for children with language impairment aims to both strengthen specific language skills and to reinforce the ability to participate in interactional contexts. Children with language impairment often have problems in interaction; therefore the contributions of the conversational partner are of great importance. Thus, the demands are high on the speech and language pathologist (SLP) for sense and cohesion in intervention. The aim of the present study was to examine how SLPs and children with language impairment interact in language intervention. An approach influenced by Conversation Analysis was used in order to identify various phenomena that occurred, and their effect on the structure of the interaction was analyzed. Four SLPs, two men and two women, were enrolled in the study.  They participated in intervention with two children with language impairment each, i.e. eight conversations. The analysis showed that different forms of feedback and different repair strategies had an impact on the interaction. In addition, it was shown that the interactions contained several situations related to social face work.  Both differences and similarities were found between the participants in the analyzed material. Different interactional patterns of the SLPs appeared to affect the outcome of the intervention in different ways. / Logopedisk intervention för barn med språkstörning har för avsikt att både stärka de specifika språkförmågor som brister och att göra barnet mer redo för kommunikativa sammanhang. Språkstörning hos barn innebär ofta svårigheter i interaktionen med andra, därför är samtalspartnerns agerande av stor betydelse. Således är kraven på logopeden stora för att skapa mening och sammanhållning i interventionen. Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur logopeder och barn med språkstörning interagerar vid behandling av språkstörning. Ett arbetssätt influerat av Conversation Analysis användes för att belysa olika fenomen som förekom i interaktionen och vilken inverkan dessa hade på interaktionens struktur. I studien deltog fyra logopeder, två män och två kvinnor med två behandlingsbesök av barn med språkstörning vardera, således åtta samtal. Intressanta fenomen som förekom var olika typer av återkopplingar, reparationer och ansiktshotande situationer. Det förelåg både skillnader och likheter mellan deltagarna i det analyserade materialet. Logopedernas olika interaktionsmönster förefaller påverka interventionen på olika sätt.