Sammanfattning   Syftet med detta arbete har varit att undersöka hur två olika samtalsaktiviteter, i moderna språk spanska, påverkar hur samtalare talar i interaktion och uppnår meningsskapande sinsemellan. För att kunna analysera detta har arbetet utgått från Conversation Analysis (CA), en metod som analyserar de olika metoder som deltagare själva använder för att hantera olika aspekter av samtalets organisation och olika problem som kan uppstå i samtalet. Enligt CA är sociokulturella faktorer och andra sociala kategorier endogena i samtalet. Vilket innebär att samtal kan analyseras oberoende av social kontext eller sammansättning av samtalare. Med hjälp av videoinspelad observation har CA använts för att analysera hur samtalare i fyra grupper om tre använder sig av turtagning, reparation och pausering i två olika samtalsaktiviteter på spanska, en med bild och en utan bild.   Undersökningens resultat visar att det inte är den fysiska närvaron eller frånvaron av bilder i sig som leder till skillnader i hur deltagare gör då de interagerar. Det är hur talare och medsamtalare gör för att orientera mot bilderna och deras innehåll som ger upphov till skillnader i hur de använder sig av turtagning, reparation och pausering i samtalskativiteter. I samtalen utan bild orienterade deltagarna mot varandra. Turinitiala partiklar var relativt vanliga och talarbyten genomfördes oftast med att talare aktivt nominerade näste talare. En större andel av de reparationer som genomfördes både initierades och genomfördes av problemtalaren inom den aktuella problemturen. Pauseringar mellan och inom turer hölls korta för att säkra talutrymmet I majoriteten av samtalen med bild orienterade deltagarna mot bilderna snarare än mot varandra. Turinitiala partiklar var färre, talarbyten genomfördes genom att deltagare själva tog turen utan att vara nominerade.. Reparationer initierades av problemtalaren, men genomfördes oftare av en annan deltagare. Pauseringar tenderade att vara längre mellan och inom turer då talutrymmet inte behövde säkras i lika hög grad Sammantaget bidrog detta till att turtagning, reparation och pausering tenderade att användas på ett annat sätt än i samtalen utan bild. I en av grupperna användes bilderna för att skapa ämnen att samtala kring. Där orienterade deltagarna mot varandra, och talarbyten genomfördes oftast med att talare aktivt nominerade näste talare, turinitiala partiklar var relativt vanliga. Reparationer både initierades och genomfördes av problemtalaren inom den aktuella problemturen. Pauseringar mellan och inom turer hölls korta för att säkra talutrymmet Avslutningsvis diskuteras, utifrån resultaten av undersökningen, pedagogiska, didaktiska samt metodologiska möjligheter och konsekvenser för språkundervisningen.

Syftet med denna studie är att belysa skillnader i grundskoleelevernas motivationer, i deras studier i moderna språk spanska, mellan två kritiska punkter: när de börjar läsa språket i årskurs 6 till deras sista år på grundskolan i årskurs 9, utifrån elevens perspektiv. De forskningsfrågor som använts för att uppnå syftet är: (i) vad framträder som centralt i elevernas motivation i sina språkstudier för årskurs 6 och 9?, (ii) på vilka sätt och i vilka aspekter kan man se att motivationen skiljer sig mellan de två grupperna? och (iii) vilka pedagogiska konsekvenser leder skillnaden i motivation till för ämnesdidaktiken mellan de båda grupperna? Studien baseras på intervjuer med elever från årskurs 6 och 9, som syftar till att samla information om deras erfarenhet av deras spansklärande, deras förväntningar och mål samt vad som motiverar dem. När det gäller den teoretiska ramen är denna studie grundad på fälten Self-efficacy, Self-determination theory (SDT) och The ideal multilingual self. Det huvudsakliga resultatet av denna studie är att elevernas motivation förändras från årskurs 6 till årskurs 9 från att vila på en inre motivationsgrund till att vila på en yttre motivationsgrund. Från ett ämnespedagogiskt perspektiv indikerar resultatet behovet av att hitta strategier och arbetsmetoder för att stimulera elevernas inre motivation och för att tillsammans skapa elevens L3 Self, som är bilden eleven skapar av sig själv som spansktalande och även som en del av en spansktalande gemenskap. / The purpose of this study is to analyse the differences in students’ motivations in modern language Spanish between two critical points: when they start reading the language in grade 6 and in their last year of compulsory school in grade 9, from the student’s perspective. The research questions used to achieve this purpose are: (i) what appears to be central in the students’ motivation in their language studies for grades 6 and 9?, (ii) in what ways and in what aspects can one see that motivation differs between the two groups? and (iii) what pedagogical consequences does this difference in motivation lead to for subject didactics of Spanish between the two groups? The study is based on semi-structured interviews to students from grade 6 and 9, aiming to collect information regarding their experience in their Spanish learning, their expectations and goals and what motivates them. Regarding the theoretic frame, this study is grounded on the fields of Self-efficacy, Self-determination theory (SDT) and The ideal multilingual self. The main finding of this study is that students’ motivation changes from grade 6 to grade 9 from resting on an intrinsic motivational basis to resting on an extrinsic motivational basis. From a subject didactics perspective, this result indicates the need for finding strategies and working methods to stimulate students’ inner motivation, and to co-create the student’s L3 self, that is the image the student creates of himself as a Spanish speaker and as a part of a Spanish speaking community.