Förbättringsutgifter på privatbostäder får dras av vid kapitalvinstberäkningen när bostaden säljs. För att ett sådant skattemässigt avdrag ska medges har normalt krävts att kvitton eller fakturor visats för utgifterna. Två domar från Regeringsrätten år 2002 visade dock att det går att bevisa att förbättringsutgifter funnits med annan bevisning än kvitton och fakturor. I de två fallen ansåg Regeringsrätten att den bevisning som visats utgjorde en godtagbar utredning över förbättringsutgifterna trots att bevisningen inte bestod av kvitton eller fakturor. I denna uppsats har författaren undersökt vilken bevisning rättstillämparna ansett utgöra en godtagbar utredning efter 2002 års Regeringsrättsavgöranden. Detta har till största delen gjorts genom att undersöka praxis från förvaltningsdomstolarna. I uppsatsen har även undersökts om Skatteverket och förvaltingsdomstolarna gör samma bedömningar av de skattskyldigas utredningar. Detta har gjorts för att se hur dagens rättsläge förhåller sig till kraven på rättssäkerhet och likabehandling i svensk rätt. I uppsatsen konstaterar författaren att det går att identifiera vissa krav som ställs på en godtagbar utredning men att det är svårt att med säkerhet konstatera att vissa former av bevisning alltid skulle anses utgöra, eller inte anses utgöra, en godtagbar utredning. Vad gäller frågeställningen om Skatteverket och förvaltningsdomstolarna gör samma bedömningar av de skattskyldigas utredningar så konstaterar författaren att Skatteverket och förvaltningsdomstolarnas bedömningar skiljt sig åt vid ett flertal tillfällen och att det i detta avseende finns problem ur ett rättssäkerhetsperspektiv. / Expenses for improvement of private real estate or condominiums are deductible when calculating the capital gain of the sale of the property. Previously it was necessary to show receipts or invoices regarding the expenses in order to be granted such deduction. In the year 2002 however, two rulings of the Supreme Administrative Court showed that expenses for improvement of private real estate or condominiums could be proved with other evidence than receipts or invoices. In these two cases the Supreme Administrative Court came to the conclusion that an acceptable investigation of the expenses for improvement had been shown spite the fact that the evidence did not consist of receipts or invoices. In this thesis the author has investigated what kind of evidence the Swedish tax agency and the administrative courts have deemed to show an acceptable investigation regarding expenses for improvement of private real estate or condominiums. Case law from the administrative courts has been used in this investigation to a large extent. The author has also investigated whether the Swedish tax agency and the administrative courts makes the same evaluations of the investigations performed by the persons liable to taxation. This have been done in order to see how todays legal position relates to the principle of legal security and the demand of equal treatment in Swedish taxation law. In the thesis, the author comes to the conclusion that it is possible to identify certain requirements for an acceptable investigation. Regarding the question whether the Swedish tax agency and the administrative courts makes the same evaluations of the investigations, the author comes to the conclusion that the Swedish tax agency’s and the administrative courts evaluations have differed in a number of cases and that this discrepancy creates problems in respect of the principle of legal security.

I denna magisteruppsats undersöks med hjälp av en samtalsanalytisk metod hur testtagare och testledare orienterar sig mot problem i interaktionen vid samtalsdelen av Tisus. Det mest övergripande syftet är att undersöka hur testtagare och testledare förhåller sig till varandra i en samtalssituation där det huvudsakliga målet är att testtagarnas språkliga förmåga ska bedömas. Frågeställningarna syftar till att ta reda på hur testtagarna och testledaren orienterar sig mot problem i interaktionen, samt hur problemsekvenser skiljer sig åt beroende på om interaktionen äger rum mellan testtagare och testledare eller mellan flera testtagare. En vidare frågeställning syftar till att diskutera hur testtagare och testledare förhåller sig till samtalets ramar och mål vid problemsekvenser. Slutsatserna är att det tycks finnas skillnader i hur problem relevantgörs beroende på mellan vilka interaktionen äger rum. I interaktion mellan testtagarna relevantgörs problem i den egna språkliga förmågan hellre än i andras, vilket hänger samman med att testtagarna, då de interagerar med varandra, tycks värdera samtalets sociala mål högt. I interaktion med testledaren verkar testtagarna dock vara mer restriktiva med att relevantgöra problem som bottnar i den egna förmågan. Detta har förmodligen att göra med att testledaren på ett tydligare sätt orienterar samtalet mot prestationsmålet och därigenom tar mindre hänsyn till testtagarnas sociala ansikte. En vidare slutsats är att det i vissa problemsekvenser verkar uppstå osäkerhet bland testtagarna hur de ska förhålla sig till de olika målen i samtalet. Dels uppstår ibland krockar mellan de sociala och meningsskapande målen och dels verkar prestationsmålet också leda till förvirring. I problemsekvenserna antas prestationsmålet samspela med det sociala målet. Då en testtagare orienterar sig mot problem i en annans yttrande blir detta inte bara hotande mot den sociala stämningen i gruppen utan riskerar också att lyfta fram brister i den andras och den egna språkliga förmågan, vilket kan ses som ofördelaktigt utifrån prestationsmålet. Med andra ord verkar testtagarnas osäkerhet i vissa fall kunna förklaras med faktorer som bottnar i bedömningssamtalets icke-autentiska natur snarare än i bristande språklig förmåga, något som kan vara viktigt att ta hänsyn till vid bedömningen.

<p>Huvudsyftet med denna studie är att beskriva hur ett barn, som använder ett datorbase­rat grafiskt kommunikationshjälpmedel (Tellus), med hjälp av reparationer löser lokala kommunikativa problem i samarbete med människor i sin omgivning. Barnet har video­filmats i vardagliga naturligt förekommande aktiviteter – skola och hem. Som analys­metod har Conversation Analysis (CA) använts. Resultaten visar att reparationer är en typ av resurser för deltagarna att, bland annat, skapa samförstånd genom att förtydliga oklarheter och missförstånd i samtalet. Reparationssekvenserna är ofta långa, och leder till inskottssekvenser i samtalet, men har en viktig interaktionell betydelse för att uppnå samförstånd. Analysen visar även att kommunikation med datorbaserad AKK är mul­timodal, trots att datorn är barnets primära kommunikationshjälpmedel. Exempelvis används tecken, gester och ljud för att markera fel och för att visa upp känslor. Aktivi­teten och datorns placering påverkar också interaktionen. I skolan används datorn oftare som en traditionell kommunikationskarta. Detta beror till stor del på att samtalspartnern sitter på ett sådant sätt att det barnet gör med datorn blir synligt för båda. Forskning som belyser reparationer i denna typ av AKK-samtal saknas. Denna studie kommer förhopp­ningsvis att skapa intresse för fortsatt forskning som, med ett interaktionellt synsätt, identifierar och beskriver fungerande kommunikativa praktiker i AKK-samtal.</p> / <p>The main purpose of this study is to describe how a child, who uses a computer based graphical communication aid (Tellus), with the help of repairs resolves local communi­cative problems in cooperation with people in the immediate surroundings. The child has been videotaped in natural occurring activities – school and home. Conversation Analysis (CA) has been used as a method. The results show that repairs are a set of re­sources for the participants to, among other things, create mutual understanding by clarifying ambiguities and misunderstandings in the talk. The sequences of repair are often long, and lead to inserted sequences in the talk, but have an important interac­tional meaning in achieving mutual understanding. The analysis also shows that the computer based AAC is multimodal, despite the fact that the computer is the user’s pri­mary technical communication aid. For example, signs, gestures and sounds are used to indicate errors and to display emotion. The activity and the placement of the computer also affect the interaction. In school the computer is more often used as a traditional communication map. This is largely due to the fact that the communication partner is positioned in such a way that what the child is doing with the computer becomes visible to both of them. Presently, research that illustrates repair in these kinds or AAC conver­sations is sparse. This study will hopefully create interest for continuing research that, with an interactional approach, identifies and describes functional communicative prac­tices in AAC conversations.</p>

Huvudsyftet med denna studie är att beskriva hur ett barn, som använder ett datorbase­rat grafiskt kommunikationshjälpmedel (Tellus), med hjälp av reparationer löser lokala kommunikativa problem i samarbete med människor i sin omgivning. Barnet har video­filmats i vardagliga naturligt förekommande aktiviteter – skola och hem. Som analys­metod har Conversation Analysis (CA) använts. Resultaten visar att reparationer är en typ av resurser för deltagarna att, bland annat, skapa samförstånd genom att förtydliga oklarheter och missförstånd i samtalet. Reparationssekvenserna är ofta långa, och leder till inskottssekvenser i samtalet, men har en viktig interaktionell betydelse för att uppnå samförstånd. Analysen visar även att kommunikation med datorbaserad AKK är mul­timodal, trots att datorn är barnets primära kommunikationshjälpmedel. Exempelvis används tecken, gester och ljud för att markera fel och för att visa upp känslor. Aktivi­teten och datorns placering påverkar också interaktionen. I skolan används datorn oftare som en traditionell kommunikationskarta. Detta beror till stor del på att samtalspartnern sitter på ett sådant sätt att det barnet gör med datorn blir synligt för båda. Forskning som belyser reparationer i denna typ av AKK-samtal saknas. Denna studie kommer förhopp­ningsvis att skapa intresse för fortsatt forskning som, med ett interaktionellt synsätt, identifierar och beskriver fungerande kommunikativa praktiker i AKK-samtal. / The main purpose of this study is to describe how a child, who uses a computer based graphical communication aid (Tellus), with the help of repairs resolves local communi­cative problems in cooperation with people in the immediate surroundings. The child has been videotaped in natural occurring activities – school and home. Conversation Analysis (CA) has been used as a method. The results show that repairs are a set of re­sources for the participants to, among other things, create mutual understanding by clarifying ambiguities and misunderstandings in the talk. The sequences of repair are often long, and lead to inserted sequences in the talk, but have an important interac­tional meaning in achieving mutual understanding. The analysis also shows that the computer based AAC is multimodal, despite the fact that the computer is the user’s pri­mary technical communication aid. For example, signs, gestures and sounds are used to indicate errors and to display emotion. The activity and the placement of the computer also affect the interaction. In school the computer is more often used as a traditional communication map. This is largely due to the fact that the communication partner is positioned in such a way that what the child is doing with the computer becomes visible to both of them. Presently, research that illustrates repair in these kinds or AAC conver­sations is sparse. This study will hopefully create interest for continuing research that, with an interactional approach, identifies and describes functional communicative prac­tices in AAC conversations.

In speech and language intervention, the ability to interact is seldom evaluated; rather intervention is evaluated in terms of improved testresults.  If goal-setting in intervention also is based on everyday communicative needs, the relevance of the treatment may be increased and intervention outcome may be implemented in the patient’s natural environment. The present study, as part of a research-project, is based on analyses of interaction and interviews to examine everyday conversations and speech and language intervention. The aim was to explore if there is a relation between everyday communication needs and goal-setting in speech and language intervention for people with aphasia. A further aim was to investigate if there are everyday communicative needs that may form goals for speech and language intervention. Two individuals with aphasia and one individual with both dysarhtria and aphasia participated in the study. Three speech and language pathologists and two relatives also participated in the study. Everyday interaction and intervention sessions were recorded and transcribed according to Conversation Analysis principles and analysed from an interactional perspective. Interviews regarding intervention and everyday communication were carried out with all participants. Recordings were presented and discussed with all participants, in so called retrospections. Four phenomena that illustrate communication needs of the participating patients were identified: repair, alternative and augmentative communication, co-construction and feedback. Analysis, interviews and retrospections have revealed that communication needs can form the basis of goal-setting in speech and language intervention. It is also demonstrated that intervention mainly is based on the everyday communication needs of the patient. Retrospections were also shown to be useful in order to observe communication needs in everyday life and in order to evaluate speech and language intervention. The retrospections were found to be beneficial to an open dialogue between speech and language pathologist, patient and relatives regarding the content and aim of the intervention.

Tolkens uppgift är att överföra budskapet från ett språk till ett annat på ett ekvivalent sätt. För att göra det måste tolken koordinera samtalet. Tolkens koordineringsarbete och tolkens förmåga att navigera mellan de olika modaliteterna där talad svenska och teckenspråk förekommer är avgörande för en funktionell tolkning. Den här uppsatsen har fokuserat på sekvenser där tolken i sitt koordineringsarbete ägnar sig åt att förflytta sig mellan olika samtalsramar. Detta kallas för change of footing (sv. tolkens fotombyte). I det filminspelade materialet har fyra kategorier av change of footing påträffats. Den första handlar om den förändrade deltagarstatusen som uppstår när tolken från väntläge går in i rollspelet. Den andra kategorin handlar om tolkens självpresentation som för teckenspråkstolkar innebär att hantera en oväntad direkt fråga. Den tredje kategorin handlar om när tolken själv tar initiativ till omfrågning för att försäkra sig om innehållet och/eller innebörden av det som yttrats. Den fjärde och sista kategorin handlar om den förändrade deltagarstatusen som tolken förflyttar sig till när rollspelet avslutas. Just avrundning av pågående samtal är ofta en process som kan pågå i flera minuter där både de primära parterna och tolken signalerar detta på en rad olika sätt. / The task of an interpreter is to convey the message from one language to another in an equivalent way. In order to do that the interpreter needs to coordinate the interaction. The coordination and the ability to navigate between the different modalities that spoken Swedish and Swedish sign language are part of is decisive to achieve a functional interpretation. This thesis has focused on sequences where the interpreter in her work moves between different interactional frames. This movement is called change of footing. In the film-recorded data, four different categories of change of footing have been found. The first one concerns the changes in participation status, which occur when the interpreter moves from a “waiting position” into the roleplay. The second category is about the interpreters’ self-presentation, which for sign language interpreters is an unexpected direct question to handle. The third category deals with an interpreter-initiated repair in order to make sure the meaning of an utterance or a word is correctly understood. The fourth and final category is about the changed participation status when the interpreter moves out of ongoing roleplay as it ends. Finishing an ongoing interaction is often a process that might go on for several minutes and that is signalled by both the primary parties and the interpreter in a number of different ways.

Syftet med studien är att utifrån hur återkoppling beskrivs i litteraturen, undersöka effektiv återkoppling i verkligheten för att beskriva återkopplingssituationer. Arbetet genomfördes genom att idrottslektioner med undervisning i dans i åk 7-9 observerades och interaktionen analyserades. Det är en fallstudie, med en lärare, under en dansperiod i idrottsundervisningen, i en mellanstor stad. Analysen är multimodal som innebär analys av både dialog och aktiviteter, den grundas på ljud-, filminspelningar och fältanteckningar.   I studien framkommer att moment som återkoppling och en inlärningspakt är viktiga för lärande, beskrivet som ett förändrat deltagande. Resultatet pekar på att den uppgiftsorienterade återkopplingen är framgångsrik och effektiv. Den uppgiftsorienterade återkopplingen sker på en rad olika sätt och förekommer i alla beskrivna situationer. Andra effektiva typer av återkoppling som beskrivs är; bekräftande återkoppling, instruktion som återkoppling, tillsägelse, omformulering, reparationer och processinriktad återkoppling. Resultatet visar att det är flertalet former av återkoppling och olika sätt att ge den som sammantaget har effekt. De kontextfulla excerpten kan generaliseras naturalistiskt. Det betyder att exemplen kan överföras till andra situationer då de tydligt visar på former av återkoppling som tillsammans är effektiva vid genomförande av dansundervisning på idrottslektioner.

A technical solution to the problem of unavoidable movements in bridge structures is the use of bridge bearings. Bridge bearings are small integral parts of the entire bridge structure serving several purposes, such as connection, transfer of forces, allowing movements, force damping etc. However, bridge bearings could create more problems for the bridge structure than it solves if not properly understood, especially when it receives less attention than it deserves. Technical and practical issues, such as selection of the right bearing type for use, merits and demerits of different bearing types, maintenance and monitoring, replacement, life cycle cost etc. are all imperative to ensure that bearings satisfy their purpose.   This study takes into consideration the practical and theoretical experience available for the use of bridge bearings. Two electronic surveys were used to garner knowledge and expertise from bridge engineers, bearing manufacturers and other stake holders in the course of this study, also practical knowledge concerning various types and problems of bridge bearings, maintenance, repair and replacement, life cycle costing etc. were employed in addition to physical investigation of bridge bearings in the Stockholm area of Sweden.   Generally, all bearing types were found to perform their functions satisfactorily when in good conditions, though inevitable problem of degradation reduces the life span of these bearings, especially the ones made mainly of steel being affected by corrosion. Those made of rubber components also degrade and perform poorly in low temperatures and under high load magnitude, though they are the most economical solution to many problems, especially in seismically active areas. Modern and enclosed bearing types such as pot, spherical, disc, LRB, FPB etc. are best used in critical conditions like high vertical load, extensive degree/extent of movement, seismic areas etc. but they are expensive solutions due to technicality in construction, and they are not exempted from various problems of degradation.