<p>Citatet i titeln på denna uppsats syftar på det anslag som de intervjuade förmedlar som centralt i bedömning inför psykoterapi. Att det är hur relationen i mötet mellan patient och intervjuaren gestaltar sig som ger den viktigaste informationen inför en eventuell psykoterapi. Denna undersökning bygger på intervjuer med sex psykoterapeuter om hur bedömningsarbetet går till och deras erfarenheter av det. Behovet av psykoterapi som en bland flera behandlingsmetoder inom psykiatrin är större än tillgången på interna psykoterapiresurser. Därför har Stockholms läns landsting under ett antal år haft särskilda medel för att upphandla psykoterapi externt. För att fördela dessa begränsade pengar har särskilda bedömargrupper haft den uppgiften på mottagningarna. Externt upphandlad psykoterapi har nu upphört och bedömarna gör nu prioriteringar för terapier hos sig själva eller sina kollegor. Bedömningsarbetet innefattar kontakt med remittenten om kriterier för bedömning, informationssamlande bedömningsintervju, bedömning och beslutssammanträden samt matchning, kontakt och återkoppling med terapeuterna. Man är mån om att undersöka om de formella kriterierna diagnos, lidande, funktionsnedsättning samt förmåga att tillgodogöra sig en psykoterapi föreligger. Patientens motivation, reflektionsförmåga och kvalitén i kontakten är de viktigaste faktorerna för uppfyllandet av det senare kriteriet. Bedömningssamtalen är den huvudsakliga bedömningsmetoden, men det framkommer behov av kompletterande strukturerade frågeformulär för planering och utvärdering. Bedömarna är engagerade, professionella och betonar hur vital den nära kontakten och den kreativa arbetsrelationen med patienten är. Vikten av att återskapa resurser för psykoterapiutbildning, handledning och externt upphandlad psykoterapi påpekas starkt.</p>

Citatet i titeln på denna uppsats syftar på det anslag som de intervjuade förmedlar som centralt i bedömning inför psykoterapi. Att det är hur relationen i mötet mellan patient och intervjuaren gestaltar sig som ger den viktigaste informationen inför en eventuell psykoterapi. Denna undersökning bygger på intervjuer med sex psykoterapeuter om hur bedömningsarbetet går till och deras erfarenheter av det. Behovet av psykoterapi som en bland flera behandlingsmetoder inom psykiatrin är större än tillgången på interna psykoterapiresurser. Därför har Stockholms läns landsting under ett antal år haft särskilda medel för att upphandla psykoterapi externt. För att fördela dessa begränsade pengar har särskilda bedömargrupper haft den uppgiften på mottagningarna. Externt upphandlad psykoterapi har nu upphört och bedömarna gör nu prioriteringar för terapier hos sig själva eller sina kollegor. Bedömningsarbetet innefattar kontakt med remittenten om kriterier för bedömning, informationssamlande bedömningsintervju, bedömning och beslutssammanträden samt matchning, kontakt och återkoppling med terapeuterna. Man är mån om att undersöka om de formella kriterierna diagnos, lidande, funktionsnedsättning samt förmåga att tillgodogöra sig en psykoterapi föreligger. Patientens motivation, reflektionsförmåga och kvalitén i kontakten är de viktigaste faktorerna för uppfyllandet av det senare kriteriet. Bedömningssamtalen är den huvudsakliga bedömningsmetoden, men det framkommer behov av kompletterande strukturerade frågeformulär för planering och utvärdering. Bedömarna är engagerade, professionella och betonar hur vital den nära kontakten och den kreativa arbetsrelationen med patienten är. Vikten av att återskapa resurser för psykoterapiutbildning, handledning och externt upphandlad psykoterapi påpekas starkt.

Vi lever i ett samhälle som inom många områden präglas av multimodalitet, och där text innefattar mer än enbart skrivna och tryckta verbalspråkliga texter. Begreppet text har fått en vidgad innebörd och innefattar numera texter där flera teckensystem samspelar (Selander &amp; Kress, 2010), det vill säga multimodala texter. Den nya innebörden av text kan komma att utmana skolans textpraktiker och dess traditionella syn på text och bedömning. Vårt syfte är att undersöka vad lärare tar fasta på vid bedömning av multimodala texter som kombinerar skrift och bild. Vi utgår från den sociosemiotiska teorin samt den multimodala teorin när vi analyserar insamlade bedömningar av lärare samt semistrukturerade intervjuer. Våra undersökningsresultat antyder att lärare saknar verktyg för bedömning av multimodala texter. Dels för att lärare på fältet har en traditionell syn på bedömning av elevtexter. Dels på grund av sättet det multimodala perspektivet kommer till uttryck i skolans styrdokument. Våra undersökningsresultat visar att lärare behöver utveckla ett gemensamt metaspråk i klassrummet, genom vilket eleverna blir medvetna om sitt eget lärande under själva arbetsprocessen. Metaspråket i klassrummet kan fungera som ett verktyg vid bedömningssamtal.

I denna magisteruppsats undersöks med hjälp av en samtalsanalytisk metod hur testtagare och testledare orienterar sig mot problem i interaktionen vid samtalsdelen av Tisus. Det mest övergripande syftet är att undersöka hur testtagare och testledare förhåller sig till varandra i en samtalssituation där det huvudsakliga målet är att testtagarnas språkliga förmåga ska bedömas. Frågeställningarna syftar till att ta reda på hur testtagarna och testledaren orienterar sig mot problem i interaktionen, samt hur problemsekvenser skiljer sig åt beroende på om interaktionen äger rum mellan testtagare och testledare eller mellan flera testtagare. En vidare frågeställning syftar till att diskutera hur testtagare och testledare förhåller sig till samtalets ramar och mål vid problemsekvenser. Slutsatserna är att det tycks finnas skillnader i hur problem relevantgörs beroende på mellan vilka interaktionen äger rum. I interaktion mellan testtagarna relevantgörs problem i den egna språkliga förmågan hellre än i andras, vilket hänger samman med att testtagarna, då de interagerar med varandra, tycks värdera samtalets sociala mål högt. I interaktion med testledaren verkar testtagarna dock vara mer restriktiva med att relevantgöra problem som bottnar i den egna förmågan. Detta har förmodligen att göra med att testledaren på ett tydligare sätt orienterar samtalet mot prestationsmålet och därigenom tar mindre hänsyn till testtagarnas sociala ansikte. En vidare slutsats är att det i vissa problemsekvenser verkar uppstå osäkerhet bland testtagarna hur de ska förhålla sig till de olika målen i samtalet. Dels uppstår ibland krockar mellan de sociala och meningsskapande målen och dels verkar prestationsmålet också leda till förvirring. I problemsekvenserna antas prestationsmålet samspela med det sociala målet. Då en testtagare orienterar sig mot problem i en annans yttrande blir detta inte bara hotande mot den sociala stämningen i gruppen utan riskerar också att lyfta fram brister i den andras och den egna språkliga förmågan, vilket kan ses som ofördelaktigt utifrån prestationsmålet. Med andra ord verkar testtagarnas osäkerhet i vissa fall kunna förklaras med faktorer som bottnar i bedömningssamtalets icke-autentiska natur snarare än i bristande språklig förmåga, något som kan vara viktigt att ta hänsyn till vid bedömningen.

Antenatal depression (depression under graviditeten) drabbar 10–20% av gravida och innebär risker för både den gravida och barnet. Forskning visar att internetbaserad kognitiv beteendeterapi (IKBT) tycks vara effektivt jämfört med sedvanlig mödravård. Uppsatsen var en sambands- och prediktionsstudie som genomfördes inom den randomiserade DANA-studien för IKBT vid antenatal depression. En inomgruppsdesign med upprepade mätningar tillämpades där 40 kvinnor med antenatal depression deltog. Syftet var att undersöka (a) patientnöjdhet med bedömningssamtalet i relation till behandlingsföljsamhet, avhopp och minskning av depressionssymtom under IKBTbehandlingen, samt (b) jämföra förändring i depressionssymtom mot två tidigare studier. Resultatet visade att en högre patientnöjdhet med bedömningssamtalet signifikant predicerade en mindre minskning av depressionssymtom mellan screening och förmätning. Inga signifikanta samband hittades mellan patientnöjdhet med bedömningssamtalet och behandlingsföljsamhet eller avhopp. Slutsatser bör dras med stor försiktighet utifrån metodologiska begränsningar. Resultatet visade även att depressionssymtom jämfört med förmätningen signifikant minskade från andra veckomätningen i behandlingen till och med eftermätningen vecka tio. Detta bekräftade tidigare studiers resultat. Framtida randomiserade prövningar kan ge underlag till utvecklingen av bedömningssamtal och IKBT mot antenatal depression. / Antenatal depression (depression during pregnancy) affects 10–20% of pregnant women and involves risks for both the pregnant woman and the child. Research shows that internet-based cognitive behavioral therapy (ICBT) seems to be effective compared to conventional maternity care. The thesis was a correlational predictive study that was conducted within the randomized DANAstudy for ICBT during antenatal depression. An in-group design with repeated measurements was applied in which 40 women with antenatal depression participated. The purpose was to examine (a) patient-satisfaction with the assessment interview in relation to adherence, dropouts and remissionof depressive symptoms during ICBT treatment, and (b) compare changes in depressive symptoms against two previous studies. The result showed that a higher patient-satisfaction with the assessment interview significantly predicted a lesser reduction of depressive symptoms between screening and pre-measurement. No significant correlations were found between patient-satisfaction with the assessment interview and treatment adherence or dropouts. Conclusions should be drawn with great caution based on methodological limitations. The result also showed that depressive symptoms compared with the pre-measurement decreased significantly from the second weekly measurement in the treatment until the post-measurement week ten. This confirmed the results of previous studies. Future randomized trials may provide a basis for the development of assessment interviews and ICBT for antenatal depression.