No description available.

I institutionella samtal såsom närståendesamtal mellan en logoped, en närstående till en person med afasi och personen med afasi råder en asymmetri gällande maktförhållandet. Asymmetrin som uppstår i det institutionella samtalet kan innebära att samtalsdeltagaren med minst makt upplever ansiktshot. I samtal ses förståelse som en dynamisk process och när förståelsen innebär ett problem i konversationen störs den pågående aktiviteten. Mottagaren kan lösa problemet som uppstått genom att ge talaren en candidate understanding. Hur kommunikativa strategier används i närståendesamtal är ett relativt obeforskat område och ett viktigt område då närståendesamtal är en vanligt förekommande för logopeder. Syftet med föreliggande studie var därför att undersöka ett antal kommunikativa strategier för att få en gemensam förståelse och minska ansiktshot  vid delgivning av testresultat och rådgivning i närståendesamtal. Tre närståendesamtal mellan logopeder, närstående och i två fall personer med afasi spelades in, transkriberades och analyserades enligt samtalsanalytiska principer (CA). Två logopeder, tre närstående och två personer med afasi medverkade i studien. Totalt omfattade det inspelade materialet en timma och 37 minuter. Deltagande logopeder fick även fylla i ett frågeformulär. Strategier för avdramatisering och förståelse identifierades. Strategierna delades in i två kategorier; avdramatisering av råd och förmedling av testresultat och candidate understandings för att uppnå förståelse. I studien framkom det att candidate understandings ofta initierades av den närstående. Det framkom även att de positiva testresultaten som förmedlades inte avdramatiserades samt att dessa istället ofta framhävdes och att face threatenings acts vid delgivning av negativa testresultat ofta avdramatiserades med hedging. / In institutional interactions such as conversations between a speech and language therapist, a person closely related to a person with aphasia and the individual with aphasia there is an asymmetry considering the power. The asymmetry arising in institutional interactions may mean that the participant with the least power will experience a face threatening act. Understanding is seen as a dynamic process and when understanding is a problem in the conversation the ongoing activity is disturbed. The receiver can solve the problem by giving the speaker a candidate understanding. How these strategies are used in conversations between a speech and language therapist with a person closely related to a person with aphasia is a relatively unexplored field and an important area which is a common for speech therapists. The aim of the present study was to investigate a number of communication strategies in the conversation with a person closely related to a person with aphasia; how understanding was reached and how face threatening acts were reduced when the speech therapists delivered test results and gave counseling. Three conversations between speech and language therapists, persons closely related to a person with aphasia and in two of the recordings the person with aphasia were recorded, transcribed and analyzed according to principles of Conversation Analysis (CA). Two speech and language therapists, three persons closely related to a person with aphasia and two persons with aphasia participated in the study. In total, the recorded material is one hour and 37 minutes. Participating speech and language therapists also filled in a questionnaire. Strategies for mitigation and understanding were identified. The strategies were divided into two categories; strategies to mitigate FTA:s when delivering the test results and counseling, the other categorie was the use of candidate understandings for gaining an mutual understanding. The study revealed that candidate understandings were often initiated by the person closely related to a person with aphasia. The study also revealed that the test results with positive outcome where not mitigated and often emphasized and test results that could be perceived as negative were mitigated with hedging.

No description available.

<p>I denna studie har vardaglig interaktion studerats utifrån ett dialogiskt perspektiv där en av samtalsdeltagarna är en ung man (M) med autism som använder alternativ ochkompletterande kommunikation (AKK). Studiens syfte var att undersöka hur kommunikativa projekt (t.ex. begäran av föremål eller aktiviteter) sekventiellt är konstruerade samt att synliggöra de sociala mönstren som bygger upp kommunikativa projekt vilka möjliggör för en person med autism att delta i en kommunikativ kontext genom bildanvändning och andra kommunikativa resurser. Analysen grundar sig på videoinspelat material av två kvällar då M filmades i sin hemmiljö. Conversation Analysis används som samtalsanalytiskt verktyg, vilket lämpar sig väl för att synliggöra kvalitativa samtalsfenomen. Den generella strukturen i de kommunikativa projekten har setts vara organiserade i tre faser. En prefas vilken består av handlingar där samtalspartnern guidar M till att uttrycka (oftast) en begäran explicit. Denna fas möjliggör för M att öppna upp ett kommunikativt projekt. I huvudfasen samkonstrueras en explicit begäran av deltagarna genom att den talande parten sätter ord på M´s icke verbala uttryck. Avslutningsvis består postfasen av bekräftande och avslutande handlingar. Denna studie visar att deltagarna bygger upp de kommunikativa projekten genom ömsesidiga och samarbetande handlingar som, förutom det kommunikativa projektets funktion, i sig är värdefulla för deltagarna.</p>

I denna studie har vardaglig interaktion studerats utifrån ett dialogiskt perspektiv där en av samtalsdeltagarna är en ung man (M) med autism som använder alternativ ochkompletterande kommunikation (AKK). Studiens syfte var att undersöka hur kommunikativa projekt (t.ex. begäran av föremål eller aktiviteter) sekventiellt är konstruerade samt att synliggöra de sociala mönstren som bygger upp kommunikativa projekt vilka möjliggör för en person med autism att delta i en kommunikativ kontext genom bildanvändning och andra kommunikativa resurser. Analysen grundar sig på videoinspelat material av två kvällar då M filmades i sin hemmiljö. Conversation Analysis används som samtalsanalytiskt verktyg, vilket lämpar sig väl för att synliggöra kvalitativa samtalsfenomen. Den generella strukturen i de kommunikativa projekten har setts vara organiserade i tre faser. En prefas vilken består av handlingar där samtalspartnern guidar M till att uttrycka (oftast) en begäran explicit. Denna fas möjliggör för M att öppna upp ett kommunikativt projekt. I huvudfasen samkonstrueras en explicit begäran av deltagarna genom att den talande parten sätter ord på M´s icke verbala uttryck. Avslutningsvis består postfasen av bekräftande och avslutande handlingar. Denna studie visar att deltagarna bygger upp de kommunikativa projekten genom ömsesidiga och samarbetande handlingar som, förutom det kommunikativa projektets funktion, i sig är värdefulla för deltagarna.

This study aims to investigate topic choices of humour as well as how humour is conjointly constructed in podcasts, with particular focus on the similarities and differences between men and women in both same- and mixed-gender groups. Six podcasts were chosen to be investigated through two different methods: 1. instances of humour were categorised based on the topic of the humour and 2. conversation analysis (CA) was used to analyse the contributions of the different groups of participants with a focus on the pragmatic force and the discursive effect of the contributions. The pragmatic force of the contributions could be supportive or contestive and the discursive effect could be maximally collaborative or minimally collaborative. This study found that the similarities were greater than the differences between same- and mixed-gender groups, regarding both topic choices and how the humour was constructed; however, there were some differences between the groups regarding both aspects. Men tended to make more self-deprecating jokes while women made more jokes about Personal Anecdotes; furthermore, contestive and minimally collaborative humour was more common in groups involving men. This study indicates that podcasts can be an important area of research for future studies regarding humour and gender.

<p>Syftet med föreliggande studie var att undersöka vilka ordtyper som är lätta respektive svåraatt nå fram till med bliss standardkarta och vilka strategier som är mer respektive mindreeffektiva. Deltagarna, 24 kvinnliga studenter utan funktionshinder, delades upp i par. Den enai paret fick i uppgift att förklara 12 målord, som inte finns med på bliss standardkarta, enbartgenom att använda bliss standardkarta. Den andra i paret fick i uppgift att gissa vilkamålorden var. Eftersom tidigare studier indikerat att ordklass, frekvensnivå ochabstraktionsnivå kan påverka ords svårighetsgrad, valdes målorden i föreliggande studieutifrån dessa variabler. Resultatet visade att målordens ordklass inte påverkade derassvårighetsgrad. Målordens frekvensnivå påverkade svårighetsgraden i viss utsträckning.Abstraktionsnivå var den variabel som påverkade svårighetsgraden mest. Eftersom deabstrakta och ovanliga målorden var svårast, kan det vara klokt att inkludera de ordtyperna påblisskartan. Några strategier som gynnade kommunikationen var när blissaren använde syntaxoch syntaktiskt prompting samt när gissaren gav blissaren tid att avsluta sina fraser. Dessastrategier kan vara lämpliga att rekommendera till blissanvändare och deras samtalspartners.</p> / <p>The aim of this study was to investigate which types of words that are easy and difficult toreach with Bliss Swedish standard chart and also which strategies that is more and lessefficient. The participants, 24 female students with no functional limitations, were grouped inpairs. One in each pair was given the task to explain 12 target words that is not present onBliss standard chart, by using only Bliss standard chart. The other person in each pair wasgiven the task to guess which words that were asked for. Since former studies have indicatedthat word class, level of frequency and level of abstraction can affect words' degree ofdifficulty, the target words in this study were chosen based upon those factors. The resultsdemonstrated that the word class of the target words did not affect their degree of difficulty.The frequency of the target words affected their degree of difficulty in some ways. The levelof abstraction of the target words was the factor that affected the degree of difficulty the most.Since the abstract and infrequent target words were most difficult, it may be a good idea toinclude those types of words on the Bliss chart. Some of the strategies that were beneficial forcommunication were the blisser’s use of syntax and syntactic prompting. Another strategy thatwas beneficial for the communication was giving the blisser enough time to finish herphrases. It may be appropriate to recommend those strategies to Bliss users and theircommunication partners.</p>

<p>Syftet med studien var att undersöka interaktion vid logopedisk intervention för personer med afasi. Interaktionen utspelade sig i en institutionell kontext där undersökningen syftade till att påvisa om interaktionen skiljer sig åt beroende på interventionens form. Bakom studien finns antagandet att afasi påverkar förmågan att kommunicera. Språkliga svårigheter, såsom ordmobiliseringsproblem samt språkförståelseproblem, kan leda till pragmatiska svårigheter, och intervention syftar ofta till att öka förmågan att använda språket i olika vardagliga aktiviteter. Metoden för analysen i studien är inspirerad av Conversation Analysis (CA) då det är en metod för att systematiskt analysera interaktion. Sex interventionssamtal mellan logopeder och personer med afasi spelades in och analyserades med hjälp av CA. Fem logopeder och sex patienter med afasi medverkade i studien. Analysen resulterade i identifikation av fyra, för syftet, relevanta fenomen: riktning i samtalet, gemensamt mål, avslut av samtalsämne samt avdramatiserande uttryck. Efter analysen kunde följande tendenser konstateras: Logopeden tar ansvaret för samtalet, men det framkom en antydan till att patienten tar mer initiativ att påverka riktningen i samtalet vid friare delar, såsom icke-uppgiftsinriktade delar av interventionen. Oftast satte logopeden målet i samtalet och tog därmed ansvar för att ett gemensamt mål skapades. I interventionssamtalen var det logopeden som oftast stod för ämnesbyten och avslut. Det framkom i analysen att patienten oftare avslutade samtalsämnet i icke-uppgiftsinriktade än i uppgiftsinriktade delar av interventionen. Avdramatiserande uttryck i samtalet användes ofta för att undvika att hota patientens ansikte, oavsett vem som avdramatiserade situationen.</p>

Syftet med studien var att undersöka interaktion vid logopedisk intervention för personer med afasi. Interaktionen utspelade sig i en institutionell kontext där undersökningen syftade till att påvisa om interaktionen skiljer sig åt beroende på interventionens form. Bakom studien finns antagandet att afasi påverkar förmågan att kommunicera. Språkliga svårigheter, såsom ordmobiliseringsproblem samt språkförståelseproblem, kan leda till pragmatiska svårigheter, och intervention syftar ofta till att öka förmågan att använda språket i olika vardagliga aktiviteter. Metoden för analysen i studien är inspirerad av Conversation Analysis (CA) då det är en metod för att systematiskt analysera interaktion. Sex interventionssamtal mellan logopeder och personer med afasi spelades in och analyserades med hjälp av CA. Fem logopeder och sex patienter med afasi medverkade i studien. Analysen resulterade i identifikation av fyra, för syftet, relevanta fenomen: riktning i samtalet, gemensamt mål, avslut av samtalsämne samt avdramatiserande uttryck. Efter analysen kunde följande tendenser konstateras: Logopeden tar ansvaret för samtalet, men det framkom en antydan till att patienten tar mer initiativ att påverka riktningen i samtalet vid friare delar, såsom icke-uppgiftsinriktade delar av interventionen. Oftast satte logopeden målet i samtalet och tog därmed ansvar för att ett gemensamt mål skapades. I interventionssamtalen var det logopeden som oftast stod för ämnesbyten och avslut. Det framkom i analysen att patienten oftare avslutade samtalsämnet i icke-uppgiftsinriktade än i uppgiftsinriktade delar av interventionen. Avdramatiserande uttryck i samtalet användes ofta för att undvika att hota patientens ansikte, oavsett vem som avdramatiserade situationen.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka vilka ordtyper som är lätta respektive svåraatt nå fram till med bliss standardkarta och vilka strategier som är mer respektive mindreeffektiva. Deltagarna, 24 kvinnliga studenter utan funktionshinder, delades upp i par. Den enai paret fick i uppgift att förklara 12 målord, som inte finns med på bliss standardkarta, enbartgenom att använda bliss standardkarta. Den andra i paret fick i uppgift att gissa vilkamålorden var. Eftersom tidigare studier indikerat att ordklass, frekvensnivå ochabstraktionsnivå kan påverka ords svårighetsgrad, valdes målorden i föreliggande studieutifrån dessa variabler. Resultatet visade att målordens ordklass inte påverkade derassvårighetsgrad. Målordens frekvensnivå påverkade svårighetsgraden i viss utsträckning.Abstraktionsnivå var den variabel som påverkade svårighetsgraden mest. Eftersom deabstrakta och ovanliga målorden var svårast, kan det vara klokt att inkludera de ordtyperna påblisskartan. Några strategier som gynnade kommunikationen var när blissaren använde syntaxoch syntaktiskt prompting samt när gissaren gav blissaren tid att avsluta sina fraser. Dessastrategier kan vara lämpliga att rekommendera till blissanvändare och deras samtalspartners. / The aim of this study was to investigate which types of words that are easy and difficult toreach with Bliss Swedish standard chart and also which strategies that is more and lessefficient. The participants, 24 female students with no functional limitations, were grouped inpairs. One in each pair was given the task to explain 12 target words that is not present onBliss standard chart, by using only Bliss standard chart. The other person in each pair wasgiven the task to guess which words that were asked for. Since former studies have indicatedthat word class, level of frequency and level of abstraction can affect words' degree ofdifficulty, the target words in this study were chosen based upon those factors. The resultsdemonstrated that the word class of the target words did not affect their degree of difficulty.The frequency of the target words affected their degree of difficulty in some ways. The levelof abstraction of the target words was the factor that affected the degree of difficulty the most.Since the abstract and infrequent target words were most difficult, it may be a good idea toinclude those types of words on the Bliss chart. Some of the strategies that were beneficial forcommunication were the blisser’s use of syntax and syntactic prompting. Another strategy thatwas beneficial for the communication was giving the blisser enough time to finish herphrases. It may be appropriate to recommend those strategies to Bliss users and theircommunication partners.