Background: The speech- and language deficit aphasia affects 12 000 persons annually in Sweden. Aphasia is caused by injury in the brain and the most common etiology is stroke. According to the tool for describing and assessing aphasia, A-FROM (Kagan et al., 2008), the four following aspects of aphasia need to be considered: severity of aphasia, participation in life situations, communication and language environment and personal factors. Several different interventions and treatments can be performed in every domain. There is scientific evidence for interventions performed by speech and language pathologists; however, the question is yet being discussed since results are unambiguous. Purpose: The main purpose of this study is to investigate which aphasia interventions performed by speech and language pathologists that are supported by evidence. A further purpose is to visit clinical practices to obtain data concerning how speech and language pathologists work with persons with aphasia. Method: Systematic search for literature was executed in seven medical databases. Articles that met certain criteria were graded regarding evidence. The authors additionally made visits to speech and language pathologists at a hospital Svealand, Sweden, for observation and interviewing of speech and language pathologists. Results and conclusions: The level of evidence for interventions varies. No intervention is investigated in more than three included studies and the number of participants is often small. Recommendations for clinical work can be given based on evidence from the included studies. The one intervention that was being studied by the most studies is CIAT/CILT. Interventions targeting expressive language, in particular word retrieval, have the strongest support in evidence. / Bakgrund: Språkstörningen afasi drabbar 12 000 personer årligen i Sverige. Afasi är en förvärvad språkstörning och orsakas av en skada i hjärnan, vanligaste orsaken är stroke.  Enligt ett verktyg för att beskriva och bedöma afasi, A-FROM (Kagan et al. 2008), kan man se till fyra aspekter av afasin: afasisvårigheter, delaktighet i vardagliga situationer, språklig och kommunikativ omgivning samt personliga faktorer. Inom varje domän kan flera olika typer av logopedisk intervention och behandling genomföras. Vetenskaplig evidens stödjer effekt av logopedisk intervention men diskussion pågår då resultaten inte är entydiga. Forskning på området är inte heller entydig kring vilken typ av intervention som har mest evidens att ge effekt. Syfte: Studiens huvudsyfte är att genom granskning av de senaste årens forskning besvara vilka logopediska afasiinterventioner som stöds av evidens. Ett ytterligare syfte är att göra besök i klinisk verksamhet för att inhämta data kring hur logopeder arbetar med personer med afasi. Metod: Systematiska litteratursökningar genomfördes i sju medicinska databaser. Artiklar som uppfyllde uppsatta inklusionskriterier evidensgraderades. Vidare besöktes ett sjukhus i Svealand för auskultation på och intervjuer med legitimerade logopeder. Resultat och slutsats: Studien visade på att afasiinterventioner har varierande grad av evidens. Varje typ av intervention behandlades av endast en eller ett fåtal inkluderade artiklar som ofta hade få försöksdeltagare. Förslag på rekommendationer för kliniskt arbete kan utfärdas utifrån inkluderade studier och deras evidensgrad. Den enskilda interventionen som studerats av flest inkluderade studier (tre studier) är CIAT/CILT. Starkast stöd i evidens har träning av expressiva förmågor, främst ordmobilisering.

<p>Syftet med studien var att undersöka interaktion vid logopedisk intervention för personer med afasi. Interaktionen utspelade sig i en institutionell kontext där undersökningen syftade till att påvisa om interaktionen skiljer sig åt beroende på interventionens form. Bakom studien finns antagandet att afasi påverkar förmågan att kommunicera. Språkliga svårigheter, såsom ordmobiliseringsproblem samt språkförståelseproblem, kan leda till pragmatiska svårigheter, och intervention syftar ofta till att öka förmågan att använda språket i olika vardagliga aktiviteter. Metoden för analysen i studien är inspirerad av Conversation Analysis (CA) då det är en metod för att systematiskt analysera interaktion. Sex interventionssamtal mellan logopeder och personer med afasi spelades in och analyserades med hjälp av CA. Fem logopeder och sex patienter med afasi medverkade i studien. Analysen resulterade i identifikation av fyra, för syftet, relevanta fenomen: riktning i samtalet, gemensamt mål, avslut av samtalsämne samt avdramatiserande uttryck. Efter analysen kunde följande tendenser konstateras: Logopeden tar ansvaret för samtalet, men det framkom en antydan till att patienten tar mer initiativ att påverka riktningen i samtalet vid friare delar, såsom icke-uppgiftsinriktade delar av interventionen. Oftast satte logopeden målet i samtalet och tog därmed ansvar för att ett gemensamt mål skapades. I interventionssamtalen var det logopeden som oftast stod för ämnesbyten och avslut. Det framkom i analysen att patienten oftare avslutade samtalsämnet i icke-uppgiftsinriktade än i uppgiftsinriktade delar av interventionen. Avdramatiserande uttryck i samtalet användes ofta för att undvika att hota patientens ansikte, oavsett vem som avdramatiserade situationen.</p>

Syftet med studien var att undersöka interaktion vid logopedisk intervention för personer med afasi. Interaktionen utspelade sig i en institutionell kontext där undersökningen syftade till att påvisa om interaktionen skiljer sig åt beroende på interventionens form. Bakom studien finns antagandet att afasi påverkar förmågan att kommunicera. Språkliga svårigheter, såsom ordmobiliseringsproblem samt språkförståelseproblem, kan leda till pragmatiska svårigheter, och intervention syftar ofta till att öka förmågan att använda språket i olika vardagliga aktiviteter. Metoden för analysen i studien är inspirerad av Conversation Analysis (CA) då det är en metod för att systematiskt analysera interaktion. Sex interventionssamtal mellan logopeder och personer med afasi spelades in och analyserades med hjälp av CA. Fem logopeder och sex patienter med afasi medverkade i studien. Analysen resulterade i identifikation av fyra, för syftet, relevanta fenomen: riktning i samtalet, gemensamt mål, avslut av samtalsämne samt avdramatiserande uttryck. Efter analysen kunde följande tendenser konstateras: Logopeden tar ansvaret för samtalet, men det framkom en antydan till att patienten tar mer initiativ att påverka riktningen i samtalet vid friare delar, såsom icke-uppgiftsinriktade delar av interventionen. Oftast satte logopeden målet i samtalet och tog därmed ansvar för att ett gemensamt mål skapades. I interventionssamtalen var det logopeden som oftast stod för ämnesbyten och avslut. Det framkom i analysen att patienten oftare avslutade samtalsämnet i icke-uppgiftsinriktade än i uppgiftsinriktade delar av interventionen. Avdramatiserande uttryck i samtalet användes ofta för att undvika att hota patientens ansikte, oavsett vem som avdramatiserade situationen.