A cochlear implant (CI) is a hearing device that makes it possible for individuals who are deaf or has a severe hearing impairment to receive auditory information and develop spoken language. The pragmatic ability may be affected. In short, pragmatics may be described as the study of language use in social contexts. Pragmatic ability can be seen as the result of the individual‟s behavior as well as the underlying causes. The aim of the present study was to describe the pragmatic ability in children with CI. An approach inspired by Conversation Analysis (CA) was used in order to highlight the various phenomena that occurred in the interaction. Seven children with CI participated in the study, five girls and two boys. Each conversation consisted of either a child with CI interacting with a peer, or a child with CI interacting with a parent or a teacher. A total of 14 conversations were analyzed and phenomena relevant to the study were examined. To gather further information regarding the children‟s communicative behavior, Children’s Communication Checklist was filled in by parents and teachers. The children who participated in the study constitute a heterogeneous group and there was no clear pattern when it comes to hearing-impairment and pragmatic ability. The result showed that children with CI used both specific and non-specific requests for clarification. It seems as if intelligibility on the sentence level may reflect how efficient the interaction turns out, as the children with high intelligibility were the ones who managed to solve misunderstandings the best in the conversations. Furthermore, the result demonstrated that the adult participants used a higher rate of specific requests for clarification in contrast to children with CI. / Ett cochleaimplantat (CI) är ett hjälpmedel som gör att personer med grav hörselnedsättning eller personer som är döva får möjlighet att höra och utveckla talat språk. Den pragmatiska förmågan kan vara påverkad. Pragmatik kan i stort betecknas som studiet av språkanvändning i interaktion och pragmatisk förmåga kan beskrivas som ett resultat av individens beteende samt bakomliggande orsaker. Syftet med föreliggande studie var att beskriva pragmatisk förmåga hos barn med CI. Ett arbetssätt inspirerat av Conversation Analysis (CA) har använts för att belysa fenomen som förekom i interaktionen. I studien deltog sju barn med CI, varav fem flickor och två pojkar. Deltagarna videofilmades när de interagerade med en jämnårig kamrat, respektive en person ur förskolepersonalen eller en förälder. Totalt 14 samtal analyserades och för studien relevanta fenomen belystes. För att inhämta kompletterande information kring barnens samspelsförmåga fylldes Children’s Communication Checklist i av föräldrar och personal. Barnen som deltog i studien är en heterogen grupp. Vidare ses inga entydiga mönster vad gäller hörselnedsättning och pragmatiska förmågor. I studien visades att barn med CI använder sig av både generella och specifika begäran om förtydligande. Förståelighet på meningsnivå tycks avspegla hur effektivt samspelet fortskrider då de barn som har hög förståelighet är de som har färre begäranden om förtydligande i samtal. Vidare visar resultaten att de vuxna samtalsdeltagarna använder fler andel specifika begäran om förtydligande i jämförelse med barn med CI.

Language impairment affects the ability to communicate. Children with languageimpairment have difficulties in using language in interaction to various degrees, and the contributions of the conversational partner are of great importance. The use of languagein interaction can be analysed by means of conversation analysis. The purpose of thepresent study was to study interaction of a group of pre-school children with language impairment with four different conversational partners. These were a peer with languag eimpairment, a peer with typical language development, a pre-school teacher and a parent. This study also intended to analyze the conversations in terms of similarities and differences between the participation frameworks. In all, 12 conversations were analyzedby using conversation analysis. A number of phenomena of interest were identified. The frequency of occurence of some of these phenomena was calculated to complement the qualitative analysis. The results show a number of phenomena occurring where mutualunderstanding is present and when it is limited. These phenomena are sequencing in theform of initiative-response and question-answer, back-channelling, development of conversational topic, breakdown, non-sequencing, topic drift, repair, clarification requestand confirmation. The results also demonstrate differences in the conversations betweenthe participation frameworks with reference to the frequency and the distinction of thephenomena. The greatest differences are found between child-child and adult-childconversations. The pre-school teacher and the parents ask more questions and use more clarification requests and confirmations than the children with language impairment. The development of conversational topics is more distinct in child-adult conversations. The development of conversational topics also occurs to some extent in conversations between two children with language impaiment. In conversations between a child withlanguage impairment and a child with typical language development this phenomenon isgenerally indistinct. Utterances lacking topical coherence in relation to each other areonly distinctly occuring in conversations between two children with language impairment. The pre-school teacher and the parents all perform more distinct other repairsthan the children with language impairment. / En språkstörning påverkar den kommunikativa förmågan. Barn med språkstörning harolika grad av svårighet i språklig interaktion med andra människor och samtalspartnern spelar en betydande roll. Samtalsanalys är ett sätt att analysera den faktiskaspråkanvändningen. Syftet med föreliggande studie var att studera interaktion hos engrupp förskolebarn med språkstörning i fyra olika deltagarstrukturer. De olika deltagarstrukturerna var samtal med ett annat barn med språkstörning, ett barn medtypisk språkutveckling, en person ur förskolepersonalen samt en förälder. Vidare syftade studien till att analysera likheter och skillnader i samtalen mellan de olika deltagarstrukturerna. Totalt analyserades 12 samtal med samtalsanalys, conversationanalysis (CA). Under analysen valdes ett antal fenomen ut och kompletterandeberäkningar gjordes på några av de utvalda fenomenen i samtalen. Resultatet visar att detfinns ett antal fenomen som belyser samförståelse och begränsad samförståelse i samtalen. Dessa fenomen utgörs av sekvensering i form av initiativ-respons och frågasvar, återkoppling, utvecklande av samtalsämne, sammanbrott, icke-relevant svar, yttrande som inte ämnesmässigt koherent i förhållande till föregående yttrande, ämnesglidning, reparation, begäran om förtydligande samt bekräftande av föregående yttrande. I resultatet framkommer skillnader i samtalen mellan de olika deltagarstrukturerna med avseende på hur ofta dessa fenomen förekommer och hur tydliga de är. De största skillnaderna återfinns mellan barn-barn- och barnvuxensamtalen. Personalen och föräldrarna ställer fler frågor samt begär förtydligande och bekräftar föregående yttrande i större utsträckning än barnen med språkstörning. Utvecklande av samtalsämne är tydligast i barn-vuxensamtalen. Utvecklande av samtalsämne förekommer också i viss utsträckning i deltagarstrukturen barn med språkstörning-barn med språkstörning. I deltagarstrukturen barn med språkstörning-barn med typisk språkutveckling är detta fenomen generellt otydligt. Yttranden som saknar ämnesmässig koherens i förhållande till varandra är endast tydligt förekommande ideltagarstrukturen barn med språkstörning-barn med språkstörning. Personalen och föräldrarna utför tydligare annan reparationer än barnen med språkstörning.

Aphasia is a linguistic impairment which affects communication and may have an impact on a person’s narrative ability. The purpose of the present study was to analyse the narrative ability in aphasia by narrative interviews with people with aphasia and their partners. The interviews were scrutinised for strategies used in joint narration involving couples where one of the spouses has aphasia. The definition of strategies was methods to cope with communicative difficulties often due to aphasia. Strategies were also studied in an assessment of independent narration. The specific questions were: Which strategies do couples, consisting of one person with aphasia and their partner, use in joint narration? Which strategies does the person with aphasia use in independent narration? Are there any differences in the use of strategies in joint narration compared to independent narration? Five couples were recruited from conversational groups for people with aphasia in the south of Sweden. The couples were asked questions which were meant to encourage joint narration and the interviews were filmed. In addition to the interview, the narrative ability of the individuals with aphasia was assessed with the Swedish aphasia test A-ning. The interviews and the assessments were transcribed according to principles from conversation analysis. The result showed a variation regarding type of strategies occurring in the couples’ narrations and the frequency of these strategies. In joint narration, repetition was the strategy most commonly used by individuals with aphasia, followed by self-initiated self-repair, word search and gestures. The partners also used repetition to a high extent as well as appendor production. The conclusion of this study is that the narrative ability of the persons with aphasia in independent narration to some extent corresponded with their ability in joint narration. However, there were great differences between how the individuals with aphasia and their partners used strategies to cope with difficulties in joint narration. / Afasi medför påverkan på kommunikationen då den språkliga förmågan är nedsatt, vilket i sin tur inverkar på narrationen. Syftet med föreliggande studie var att undersöka den narrativa förmågan hos personer med afasi genom narrativa intervjuer med personer med afasi och deras partners. Med intervjuerna som utgångspunkt studerades vilka strategier, det vill säga metoder att hantera problem som uppstår i kommunikationen oftast till följd av afasin, som används vid gemensamt berättande i par där en av personerna har afasi samt vilka strategier personen med afasi använder vid självständigt berättande i testsituation. Frågeställningarna var: Vilka strategier används vid gemensamt berättande i par där en av personerna har afasi? Vilka strategier använder personen med afasi vid självständigt berättande i testsituation? Finns det skillnader i det gemensamma och enskilda berättandet vad gäller användningen av strategier? Via samtalsgrupper i södra Sverige för personer med afasi rekryterades fem par till studien. Paren filmades i berättande intervjuer där de fick svara på frågor som uppmuntrade till gemensamt berättande. Utöver intervjun utfördes även en formell testning av personen med afasi med narrationsdelen i A-ning. Både intervjuerna och testningarna transkriberades enligt samtalsanalytiska principer. Resultatet visade att det rådde variation gällande typ av strategier och hur ofta de förekom i parens berättande. De vanligast förekommande strategierna hos personerna med afasi vid gemensamt berättande var repetition, egeninitierad självreparation, ordsökning och gester. Även partners till personerna med afasi använde sig mest av repetition, följt av utökad produktion. Slutsatsen är att personernas med afasi narrationsförmåga i det enskilda berättandet till viss del överensstämde med deras narrationsförmåga i det gemensamma berättandet, samt att det fanns stora skillnader mellan hur personerna med afasi och deras partners använde sig av strategier för att hantera de svårigheter som uppstår i berättandet.

In the present study, the institutional discourse in health care was examined, focusing onspeech therapists and occupational therapists in interaction with a common patient withaphasia. The purpose of the present study was to identify common communication strategiesused in the professional conversation between a speech therapist and a patient and between anoccupational therapist and the same patient. Specific research questions were: Whatcommunicative strategies are used in interaction between a speech therapist and a patient withaphasia and between the occupational therapist and the same patient? Are theredifferences/similarities between how speech therapists and occupational therapists interactwith patients with aphasia?Six people in total, two patients in interaction with a speech therapist and an occupationaltherapist respectively, were recorded during treatment sessions of each profession. Generaland specific aspects of the institutional interaction were then analysed according to principlesof conversation analysis.Similarities in the use of closed questions as a strategy to increase the effectiveness ininteraction could be seen between the two different professions studied. The use ofevaluations in interaction was also relatively similar between the two occupations.Some differences were identified in the ways that each profession used repetitious behavior,co-constructions and non-verbal communication. In terms of use of communication aids tosupport the patient's understanding, clear differences between the professions were observed. / I föreliggande studie undersöks det institutionella samtalet inom vården, med inriktning pålogoped och arbetsterapeut i samspel med gemensam patient. Syftet med studien var attkartlägga de vanligt förekommande kommunikativa strategier som används i detprofessionella samtalet mellan logoped och patient med afasi samt mellan arbetsterapeut ochsamma patient. Specifika frågeställningar var: Vilka kommunikativa strategier används isamtal mellan logoped och patient med afasi och i relationen mellan arbetsterapeut ochsamma patient? Finns det skillnader/likheter mellan hur logopeder och arbetsterapeuterinteragerar med patienter som har afasi?Två patienter i interaktion med varsin logoped och varsin arbetsterapeut, sex personer totalt,spelades in under patientens behandlingstillfällen hos respektive profession. Generella ochspecifika aspekter av det institutionella samtalet analyserades sedan enligt samtalsanalytiskaprinciper.Likheter i användandet av slutna frågor som strategi för att effektivisera kommunikationenkunde ses mellan yrkeskategorierna i studien. Även användandet av utvärderingar var relativtlika mellan yrkesgrupperna.Vissa skillnader synliggjordes i respektive yrkesgrupps sätt att använda repetitioner,reparationer, samkonstruktioner och icke-verbal kommunikation. Gällande användande avkommunikativa hjälpmedel som stöd för patientens förståelse, sågs tydliga skillnader mellanyrkeskategorierna.

Diss. Umeå : Umeå universitet, 2009.

Antalet personer insjuknade i demenssjukdom stiger, från 25 miljoner år 2000 till vad som beräknas uppgå till 63 miljoner år 2030. Demens kan beskrivas som en global störning av intellektuella funktioner där den kognitiva förmågan inklusive kommunikation är påverkad. Högtekonologiska hjälpmedel som kommunikativt stöd för personer med demens är i nuläget ett outforskat område med begränsad evidens där få studier har genomförts.Syftet med föreliggande studie var att kartlägga vilka samtalsfenomen som förekom mellan en person med demens och dennes samtalspartners med och utan surfplatta med applikationen Book Creator. Ytterligare ett syfte var att undersöka en av samtalspartnernas upplevelse av att kommunicera med personen med demens. Studien genomfördes på ett boende för personer med demenssjukdom där sammanlagt nio samtal spelades in, sex samtal utan surfplatta med applikationen Book Creator och tre samtal med surfplatta med applikationen Book Creator. Materialet omfattade 2 h och 25 min och transkriberades enligt samtalsanalytiska principer med fokus på specifika samtalsfenomen. Fem fenomen identifierades; initiativtagande, gemensam grund, koherens, ofullständig gemensam grund och icke-koherens. Frekvensen av dessa förekommande fenomen kalkylerades i procent i förhållande till det totala antalet talarturer.Resultaten visade att de samtalsfenomen som inbegrep ofullständig gemensam grund och icke-koherens med en marginell skillnad förekom i mindre frekvens i samtal med applikationen Book Creator. Personen med demens tog initiativ i lika hög utsträckning i samtal med och utan applikationen och det föreföll slutligen inte föreligga några skillnader avseende gemensam grund och koherens mellan deltagarna i samtalet med respektive utan applikationen. Det kunde även urskiljas att personen med demens kunde hantera applikationen Book Creator på egen hand med visst stöd. Samtalspartnerns upplevelser av kommunikativa svårigheter hos personer med demens, strategier för att bemöta dessa och ett behov av ökad utbildning om kommunikativt bemötande ligger i linje med tidigare forskning. / The number of people who are affected by dementia is expected to increase, from 25 million in the year 2000 to approximately 63 million in the year 2030. Dementia can be described as a global disorder of intellectual functions, where the cognitive ability including communication is affected. High technological communication aids that support people with dementia in their communication are currently an underexplored area with limited evidence. The aim of the present study was to identify interactional phenomena occurring in interaction involving one person with dementia with and without a tablet with the application Book Creator. A further aim was to examine how the conversation partner experienced the communication of the person with dementia. The study was conducted in a residential care facility for people with dementia where a total of nine conversations were recorded, six conversations without the application and three conversations with the application. The material comprised 2 hours and 25 minutes and was transcribed according to Conversation Analytic principles. Five phenomena were identified: initiative, common ground, coherence, incomplete common ground and non-coherence. The frequency of occurrence of these phenomena was calculated in percentage of their occurrence in relation to total number of turns.The result in the present study indicated that the interactional phenomena involving incomplete common ground and non-coherence occurred in a reduced frequency in conversations with the application Book Creator. The person with dementia took the initiative to the same extent in interactions with and without the application. There appeared to be no differences regarding common ground and coherence between the participants in the conversation with and without the application. The analysis also revealed that the person with dementia could handle the tablet with the application Book Creator on her own with some support. The results are in accordance with research regarding communicative difficulties in people with dementia, strategies to address these difficulties and the need of increased training in communicative treatment in dementia.

Autismspektrumtillstånd (AST) är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som kan påverka individens vardagsliv. Livsområden som kan vara problematiska är bland annat arbetsliv, familjeliv, relationer och områden som kräver social interaktion. Syftet med föreliggande studie var att undersöka vardaglig kommunikation hos vuxna med AST samt att genom deltagarnas personliga berättelser undersöka hur AST kan påverka en individs liv. Denna typ av studie är viktig för att generera en bättre förståelse för behoven hos vuxna med AST och därmed ge indikationer för vilka typer av anpassningar som kan behövas i samhället. Föreliggande studie baserades på en videoinspelad fokusgruppsdiskussion med fyra deltagare som i vuxen ålder har diagnostiserats med AST. Två olika analysmetoder användes för att studera materialet, nämligen samtalsanalys och innehållsanalys. Resultaten visade att deltagarna har kompetens för social interaktion och empatisk förmåga. Ett par av deltagarna uppfattades ha annorlunda blickanvändning, och oväntade ämnesbyten och avbrottsförsök observeras under diskussionen. Flertalet av deltagarna uppgav att de har haft psykiska svårigheter under sina liv och de ser diagnostiseringen som viktig för deras livskvalitet då den möjliggör kontaktskapande med likasinnade. Detta förefaller vara betydelsefullt för dem då de har svårt att bygga relationer. Resultaten i föreliggande studie kan bidra till en ökad förståelse för hur en neuropsykiatrisk diagnos kan påverka en individs liv. / Autism Spectrum Disorders (ASD) is a neuropsychiatric impairment that may affect an individual's everyday life. Life areas that may be problematic include work, family, relationships and areas that require social interaction. The aim of the present study was to investigate communication in everyday life amongst adults with ASD as well as, by listening to the participants' personal narratives, explore how AST can affect an individual's life. The study was based on a video recorded focus group discussion with four participants who in adulthood have been diagnosed with ASD. Conversation Analysis and Content analysis were used for analysis of the material. The results showed that the participants have skills for social interaction and empathy. Some of the participants were perceived as using their gaze in a deviant way, and unexpected changes in topics and attempted interruptions were observed during the discussion. The majority of the participants described periods of psychiatric problems during their lives, and that the diagnosis has been important for their quality of life as it enables them to create relationships with people with similar difficulties. This appears to be important to them since they have difficulties building relationships. The results contribute to a better understanding of how a neuropsychiatric diagnosis can affect an individual's life.

Every year, 12,000 people in Sweden are diagnosed with aphasia. Many people with aphasia supplement their logopedic treatment by participating in an aphasia group. Aphasia groups provide both social and linguistic stimulation. The aim of the present thesis was to study the social interaction between participants, and between participants and leaders in aphasia groups. In the present study, eleven persons with aphasia and four leaders participated divided into three aphasia groups. The groups were video recorded during sessions with a total of four sessions. Two hours of social interaction were recorded. The material was transcribed and analyzed according to Conversation Analytical principles. The study focuses specifically on the use of gestures and face-work. Both phenomena could be observed in all groups. The results of the present work showed that different gestures could enhance as well as reduce intelligibility. Individuals’ gesture use was consistent with their ability of expression, i.e. the better the expressive ability, the more acceptable and understandable gestures. Face-work that was analyzed in the present study showed that face-threatening as well as face-saving strategies occur in aphasia groups. / Varje år drabbas 12 000 personer i Sverige av afasi. Många kompletterar sin logopediska behandling genom att delta i afasigrupp. Afasigruppen ger både social och språklig stimulans. Syftet med föreliggande studie var att studera social interaktion mellan deltagare och mellan deltagare och ledare i afasigrupp.  I studien deltog elva personer och fyra ledare fördelat på tre afasigrupper. Grupperna filmades under pågående session. Sammanlagt filmades fyra tillfällen och totalt cirka två timmar social interaktion. Materialet transkriberades och analyserades enligt samtalsanalytiska principer. I studien fokuseras särskilt på användandet av gester och fasadarbete (face). Båda kategorierna kunde iakttas i samtliga grupper. Resultatet i föreliggande arbete visade att olika gester kunde stärka förståeligheten och andra minska förståeligheten. Individernas gestanvändande stämde överens med deras uttrycksförmåga: Ju bättre uttrycksförmåga, desto mer vedertagna och lättförståeliga gester. Fasadarbete som analyserades i föreliggande studie visade att ansiktshotande så väl som ansiktsräddande strategier förekommer i afasigrupper.

Denna uppsats behandlar kvinnligt och manligt språk i TV-serien SKAM. För att undersöka detta har två olika scener och konversationer från SKAM säsong ett och två analyserats. Scenerna innehåller en konversation mellan en kvinna och en man som har ett romantiskt förhållande till varandra. Den första scenen är en konversation mellan den kvinnliga karaktären Eva och den manliga karaktären Jonas. Den andra scenen är en konversation mellan den kvinnliga karaktären Noora och den manliga karaktären William. Syftet med uppsatsen är att undersöka vem som för konversationen framåt i respektive scen och på vilket sätt detta görs, vem som har kontroll över samtalet och hur denna kontroll bibehålls och, till sist, om det förekommer kvinnliga och manliga stereotypa samtalsstilar i SKAM och i så fall hur de framträder. Den metod som har använts i uppsatsen är samtalsanalys med metodredskap hämtade från Norrby (2014). Konversationerna från de två scenerna har också transkriberats. Resultatet visar att kvinnliga och manliga stereotypa samtalsstilar förekommer i SKAM, dock mer i konversationen mellan Eva och Jonas än i konversationen mellan Noora och William.    Kvinnorna använder en passiv och icke-hierarkisk samtalsstil som kännetecknas av känslor, medan männen har en direkt och hierarkisk samtalsstil som fokuserar på problemlösning.   Resultatet visar också att det är männen som ställer majoriteten av frågorna; de har mest samtalstid och genom att ställa frågor för de konversationen framåt.

I den här uppsatsen studeras rådgivning inom ramen för en ideell stödlinje för amningsrådgivning. Uppsatsens övergripande syfte är att visa hur amnings­rådgivningen är strukturerad samt att belysa dess sociala dimensioner. Mönster för att efterfråga och ge råd studeras, liksom hur kunskap om och förhållnings­sätt till amning synliggörs i samtalen. Vidare undersöks hur särskilt känsliga aspekter av amning behandlas i samtalen. Materialet består av 16 telefonsamtal från en ideell amningsrådgivning, med en total samtals­tid om drygt 3,5 timmar. Det analyseras med hjälp av conversation analysis (CA). Analysen visar en stor variation av rådgivningsformat med såväl direkta som indirekta råd. Rådgivningen framstår ofta som en samkonstruktion mellan rådgivare och mot­tagare, där båda arbetar för att positionera inringaren som en kompetent förälder med rätt till självbestämmande. Sam­hälleliga normer och moraliska aspekter av amning blir synliga i den lokala samtals­kon­texten genom att samtals­deltagarna orienterar sig mot dem, och kan ge upphov till inter­aktionella utmaningar.