Sammanfattning   Bakgrund I ett utvecklingsprojekt i en glesbygdskommun i norra Sverige utarbetades under läsåret 2015–2016 en arbetsmodell för tidiga intensiva insatser för att främja textförståelse hos elever i språklig sårbarhet oavsett orsak. I tidigare studier har meta-kognitiva strategier och träning på ordförråd visat sig ha positiv effekt på textförståelse och man valde därför att inkludera följande element i interventionen; förutspå vad som kommer att hända, identifiera obekant och bearbeta deras betydelse, ställa frågor till texten, och sammanfatta berättelser med egna ord. Syfte Syftet med studien var att utvärdera interventionens effekt på textförståelse genom att undersöka om resultat på tester som speglar textförståelse skiljde sig åt mellan elever med svag textförståelse som genomgått intervention och elever med svag textförståelse som inte tagit del av intervention. Metod I studien deltog 17 elever i årskurs 2, 11 pojkar och 6 flickor med svag textförståelse. För att utvärdera effekten av intensivundervisningen i förståelsestrategier och ordförråd användes en mixad faktoriell design med interventionsgrupp och kontrollgrupp som oberoende mellangruppsfaktor, inledande mätning och uppföljande mätning som inomgruppsfaktor och narrativ förmåga (återberättande av fabel) samt textförståelse mätt med DLS, som beroende variabler. Resultat Både interventionsgrupp och kontrollgrupp höjde sina resultat från inledande mätning till uppföljande mätning av narrativ förmåga och DLS textförståelse. Någon effekt av interventionen kunde dock inte påvisas. Slutsats Resultatet från studien väcker frågor om hur insatser för att främja textförståelse hos elever i språklig sårbarhet ska läggas upp. / Lässvårigheter, språklig förmåga och skolresultat i senare skolår

Children with neurodevelopmental disorders like Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) and/or Autism Spectrum Disorder (ASD) often suffer from variable impairments in language and pragmatic abilities. The purpose of this study was to investigate language and pragmatics in children with ADHD and/or ASD (D-group) compared with a control group with no diagnose (ND-group). 22 children with diagnose, 4 girls and 18 boys aged 9:4–13:6, and 26 children with typical development, 10 girls and 16 boys, aged 10:5–13:4 were tested with a battery of tests concerning language and pragmatics. Their parents filled in a questionnaire regarding pragmatic abilities. The D-group performed poorer than the ND-group in all tests. Correlations were found between several pragmatic and language tests results in the D-group, and a few correlations were found in the ND-group. Some tests were particularly difficult for the D-group. An attempt was made to find subgroups in the D-groups test results via cluster analysis, but without success. The results emphasize the need of routine speech-language pathologist assessment during diagnostic evaluation of children with neurodevelopmental disabilities. / Barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) och/eller autismspektrumtillstånd (ASD) uppvisar ofta mer eller mindre subtila svårigheter med språk och pragmatik. Syftet med föreliggande studie var att undersöka språkliga och pragmatiska förmågor hos barn med ADHD och/eller ASD (D-grupp) jämfört med en kontrollgrupp utan diagnos (ND-grupp). 22 barn med diagnos varav 4 flickor och 18 pojkar i åldrarna 9:4–13:6, och 26 barn i åldrarna 10:5–13:4 rekryterades och testades med ett batteri av språkliga och pragmatiska tester. Deras föräldrar fyllde även i ett formulär om barnens pragmatiska förmågor. D-gruppen hade sämre resultat än kontroll-gruppen i alla tester. Korrelationer hittades mellan flera pragmatiska och språkliga testresultat i D-gruppen, och några korrelationer hittades även i ND-gruppen. Vissa test var speciellt svåra för D-gruppen. Ett försök att finna undergrupper i D-gruppens testresultat via klusteranalys gjordes även, men utan framgång. Resultaten understryker vikten av logopedisk bedömning som del i multiprofessionell neuropsykiatrisk utredning.

The purpose of this study was to investigate the narrative competence of monolingual Swedish speaking children and bilingual Turkish and Swedish speaking children of ages 4 and 6. The focus of the study was narrative production on a macrostructural level which was investigated with the picture-based task ENNI. The method consisted of first developing a scoring model for the level 2 stories in ENNI (A2 and B2), based on the story grammar model, and then analyze the already collected data of 94 children. Results were compared between groups and the relationship with the length of the story (TNW) was investigated. The results showed a significant development from age 4 to 6 for both the monolingual and the bilingual children, although the bilingual children showed a larger spread in their scores at 6 years than the monolinguals. A significant difference was also found between the two language groups, but only for story A2, where the monolinguals scored higher than the bilinguals. For the monolinguals, there was also a difference between the stories, with significantly higher mean scores on A2 than on B2. A linear regression showed no clear relationship between the scores on macrostructural production and story length (TNW). The conclusion of this study is in line with earlier studies showing that there is a development of the narrative competence on a macrostructural level from ages 4 to 6. Although this was true for the bilingual children on group level, the results of the bilingual six-year-olds showed a wider distribution compared to the monolingual six-year-olds. Furthermore the results differed significantly between the stories, making it clear that the specific picture sequence used has a large influence on the children’s results. / Syftet med studien var att undersöka narrativ förmåga hos en- och flerspråkiga svensktalande barn i åldrarna 4 och 6 år med fokus på produktion av makrostruktur undersökt genom bildberättelsetestet Edmonton Narrative Norms Instrument (ENNI). Metoden bestod i att först skapa en poängsättningsmodell för bildsekvenserna på nivå två i ENNI (A2 och B2) baserad på story grammar och sedan analysera redan insamlade data från 94 barn utifrån modellen. Resultaten jämfördes mellan grupper och relationen med berättelselängd (TNW) undersöktes. Resultaten visade en signifikant åldersutveckling oavsett språkgrupp. Däremot uppvisade de flerspråkiga sexåringarna en större spridning i resultat än de enspråkiga. Det fanns även en signifikant skillnad mellan språkgrupperna som berättat till bildsekvens A2, där de enspråkiga uppvisade ett högre resultat. Ytterligare en signifikant skillnad fanns för de enspråkiga grupperna där de som berättat till bildsekvens A2 fick ett högre resultat än de som berättat till B2. En linjär regressionsanalys uppvisade inget tydligt samband mellan berättelselängd (TNW) och produktion av makrostruktur. Slutsatsen av studien är, i linje med tidigare studier, att det sker en utveckling av den narrativa förmågan gällande makrostrukturell produktion mellan 4 och 6 år. Även om detta stämde för de flerspråkiga barnen som grupp uppvisade de flerspråkiga sexåringarna en mycket större spridning i resultat än de enspråkiga. Slutligen visade resultaten på en signifikant skillnad mellan de olika bildsekvenserna vilket tyder på att dessa inte är parallella och att valet av bildmaterial spelar en stor roll vid barns berättande.

Inom det kliniska arbetet för logopeder finns det behov av fler riktlinjer och bedömningsmaterial för att kunna bedöma flerspråkiga barn. Därför finns det även behov av mer forskning gällande flerspråkiga barns språkutveckling och mer information om flerspråkigabarn med språkstörning. Syftet med denna studie var att undersöka hur flerspråkiga svenskarabisktalandebarn introducerade karaktärer i muntligt berättande. Berättarförmåganundersöktes hos 20 svensk-arabisktalande barn med typisk språkutveckling i åldrarna 5:0-6:11och 9 svensk-arabiskatalande barn med språkstörning i samma ålder. Sedan jämfördes förmågan att introducera karaktärer mellan de två grupperna. Det undersöktes även om det fanns några skillnader mellan barnens förmåga att introducera karaktärer vid berättande på svenska respektive arabiska. Det granskades om det fanns samband mellan förmågan att introducera karaktärer och barnets ordförråd på de olika språken eller bakgrundsfaktorer, såsom exponering av respektive språk. Testet Multilingual Assessment Instrument for Narratives(MAIN) användes för elicitering av berättande till olika bildserier ur MAIN, där barnen vid ett tillfälle berättade på svenska och vid ett annat berättade på arabiska. Cross-linguistic LexicalTask (CLT) användes för att testa ordförrådet på båda barnens språk. Föräldrarna fick fylla i ett formulär med bakgrundsinformation om barnets språkutveckling och exponering för de båda språken. Vid jämförelse av barn med respektive utan språkstörning sågs en statistisk signifikant skillnad mellan hur barn med typisk språkutveckling introducerar karaktärer på svenska jämförtmed barn med språkstörning, men denna skillnad sågs inte vid berättande på arabiska. Däremot vid jämförelse av barnens förmåga att introducera karaktärer på arabiska respektive svenska, hos både barn med och utan språkstörning, framkom ingen skillnad mellan barnens förmåga att introducera karaktärer på arabiska respektive svenska, vilket kan tolkas som att förmågan att introducera karaktärer inte skiljer sig mellan språken. Vid introduktion av karaktärer använde både barnen med respektive utan språkstörning för det mesta substantiv (och inte endastpronomen eller ändelser) vilket visar på att de hade förståelse för att de måste introducera karaktären explicit och lexikalt för att lyssnaren ska förstå. Dock behärskade barnen ännu inte fullständigt användningen av den korrekta formen, dvs. obestämda nominalfraser, vid introduktion av karaktärer. Hur barnen valde att introducera karaktären hade även ett samband med karaktärens roll i berättelsen, animacitet, samt barnets grammatiska förmåga och ordförråd i språket som de berättade på. / In the clinical work of speech and language pathologists, there is a need for more guidelines and assessment materials to be able to assess multilingual children. Therefore, there is also a need for more research on multilingual children's language development, especially multilingual children with language impairment. The purpose of this study was to investigate how multilingual Swedish-Arabic-speaking children introduce characters in oral narratives. Storytelling abilities were examined in 20 Swedish-Arabic-speaking children 5:0-6:11years of age with typical language development and 9 Swedish-Arabic-speaking children with language impairment of the same age. Specifically, the ability to introduce characters was compared between the two groups. Potential differences between Swedish or Arabic were also investigated and whether vocabulary knowledge in the two languages or exposure had an impact on character introduction. The Multilingual Assessment Instrument for Narratives (MAIN) was used to elicit storytelling with different picture sequences, at one test meeting in Swedish and at another test meeting in Arabic. Cross-linguistic Lexical Tasks (CLT) were used to test vocabulary in the children's both languages. Parents filled in a questionnaire with background information on the child's language development and their exposure to the different languages. There was a significant difference between how children with typical language development and children with language impairment introduced characters in Swedish, but this difference was not seen in Arabic. The children's ability to introduce characters did not significantly differ between Arabic and Swedish, respectively, and this can be interpreted as the ability to introduce characters is transferable between languages. When introducing characters, both children with and without language impairment used mostly lexical phrases (and not just pronouns or verbal inflection), indicating that they had an understanding that they must introduce the character explicitly and lexically in order for the listener to understand. However, the children had not yet fully mastered the use of the correct form, i.e. an indefinite noun phrase, when introducing characters. How the children chose to introduce the character was also influenced by the character's role in storytelling, animacy, and the child's grammatical ability and vocabulary in the language they were telling the story in.

Aphasia is a linguistic impairment which affects communication and may have an impact on a person’s narrative ability. The purpose of the present study was to analyse the narrative ability in aphasia by narrative interviews with people with aphasia and their partners. The interviews were scrutinised for strategies used in joint narration involving couples where one of the spouses has aphasia. The definition of strategies was methods to cope with communicative difficulties often due to aphasia. Strategies were also studied in an assessment of independent narration. The specific questions were: Which strategies do couples, consisting of one person with aphasia and their partner, use in joint narration? Which strategies does the person with aphasia use in independent narration? Are there any differences in the use of strategies in joint narration compared to independent narration? Five couples were recruited from conversational groups for people with aphasia in the south of Sweden. The couples were asked questions which were meant to encourage joint narration and the interviews were filmed. In addition to the interview, the narrative ability of the individuals with aphasia was assessed with the Swedish aphasia test A-ning. The interviews and the assessments were transcribed according to principles from conversation analysis. The result showed a variation regarding type of strategies occurring in the couples’ narrations and the frequency of these strategies. In joint narration, repetition was the strategy most commonly used by individuals with aphasia, followed by self-initiated self-repair, word search and gestures. The partners also used repetition to a high extent as well as appendor production. The conclusion of this study is that the narrative ability of the persons with aphasia in independent narration to some extent corresponded with their ability in joint narration. However, there were great differences between how the individuals with aphasia and their partners used strategies to cope with difficulties in joint narration. / Afasi medför påverkan på kommunikationen då den språkliga förmågan är nedsatt, vilket i sin tur inverkar på narrationen. Syftet med föreliggande studie var att undersöka den narrativa förmågan hos personer med afasi genom narrativa intervjuer med personer med afasi och deras partners. Med intervjuerna som utgångspunkt studerades vilka strategier, det vill säga metoder att hantera problem som uppstår i kommunikationen oftast till följd av afasin, som används vid gemensamt berättande i par där en av personerna har afasi samt vilka strategier personen med afasi använder vid självständigt berättande i testsituation. Frågeställningarna var: Vilka strategier används vid gemensamt berättande i par där en av personerna har afasi? Vilka strategier använder personen med afasi vid självständigt berättande i testsituation? Finns det skillnader i det gemensamma och enskilda berättandet vad gäller användningen av strategier? Via samtalsgrupper i södra Sverige för personer med afasi rekryterades fem par till studien. Paren filmades i berättande intervjuer där de fick svara på frågor som uppmuntrade till gemensamt berättande. Utöver intervjun utfördes även en formell testning av personen med afasi med narrationsdelen i A-ning. Både intervjuerna och testningarna transkriberades enligt samtalsanalytiska principer. Resultatet visade att det rådde variation gällande typ av strategier och hur ofta de förekom i parens berättande. De vanligast förekommande strategierna hos personerna med afasi vid gemensamt berättande var repetition, egeninitierad självreparation, ordsökning och gester. Även partners till personerna med afasi använde sig mest av repetition, följt av utökad produktion. Slutsatsen är att personernas med afasi narrationsförmåga i det enskilda berättandet till viss del överensstämde med deras narrationsförmåga i det gemensamma berättandet, samt att det fanns stora skillnader mellan hur personerna med afasi och deras partners använde sig av strategier för att hantera de svårigheter som uppstår i berättandet.

No description available.

<p>In a school for children from 6-9 years in a small town in the southeast of Sweden, is areading activity program in progress since 8 years. The original purpose of this program wasto enhance the student’s reading interest. All of the students read at least one book a week andthen they review the book in front of the class.</p><p>The purpose of the present study was to examine vocabulary, word retrieving, narrative skillsand grammatical abilities in children in this school. The objectives were to investigate if thechosen language abilities in these children were different compared to normative data andearlier studies in children at comparable ages. Furthermore, the aim was to study if narrative skills correlated with vocabulary, word retrieving and grammatical ability.</p><p>The examination was carried out by testing 65 students in the school regarding the chosenlanguage abilities. The results showed that these students had better vocabulary compared to American normative data and earlier Swedish studies. In narratives they produced stories inchronological order and they included a large amount of information. Narrative abilitiescorrelated with receptive vocabulary, word retrieving and grammatical abilities.</p><p>It was concluded that reading promoting activities may have affected these student’s languageabilities in a positive way.</p> / <p>I en skola för barn mellan 6 och 9 år i en liten stad i sydöstra Sverige pågår sedan 8 år tillbakaen aktivitet vars ursprungliga syfte var att öka elevernas läsintresse. Alla elever läser minst enbok i veckan och gör därefter en recension som de läser upp i klassen.</p><p>Syftet med föreliggande studie var att studera ordförråd, ordmobilisering, narrativ förmågasamt grammatisk förmåga hos eleverna på den utvalda skolan. Frågeställningarna varhuruvida utvalda språkförmågor hos eleverna skiljde sig från normativa data och tidigarestudier av barn i jämförbara åldrar. Vidare undersöktes om narrativ förmåga hade någotsamband med ordförråd, ordmobilisering och grammatisk förmåga.</p><p>Undersökningen gjordes genom att 65 elever på skolan testades med avseende på de utvalda språkförmågorna. Resultatet visade att dessa elever hade ett bättre ordförråd jämfört medamerikansk normering och tidigare svenska studier. Gällande elevernas narrativa förmåga berättade de i kronologisk ordning och återgav många delhändelser i historien. Resultatetvisade också att narrativ förmåga hade samband med impressivt ordförråd, ordmobiliseringoch grammatisk förmåga.</p><p>Slutsatsen var att den läsfrämjande aktiviteten kan ha påverkat dessa elevers språkförmågorpositivt.</p>

In a school for children from 6-9 years in a small town in the southeast of Sweden, is areading activity program in progress since 8 years. The original purpose of this program wasto enhance the student’s reading interest. All of the students read at least one book a week andthen they review the book in front of the class. The purpose of the present study was to examine vocabulary, word retrieving, narrative skillsand grammatical abilities in children in this school. The objectives were to investigate if thechosen language abilities in these children were different compared to normative data andearlier studies in children at comparable ages. Furthermore, the aim was to study if narrative skills correlated with vocabulary, word retrieving and grammatical ability. The examination was carried out by testing 65 students in the school regarding the chosenlanguage abilities. The results showed that these students had better vocabulary compared to American normative data and earlier Swedish studies. In narratives they produced stories inchronological order and they included a large amount of information. Narrative abilitiescorrelated with receptive vocabulary, word retrieving and grammatical abilities. It was concluded that reading promoting activities may have affected these student’s languageabilities in a positive way. / I en skola för barn mellan 6 och 9 år i en liten stad i sydöstra Sverige pågår sedan 8 år tillbakaen aktivitet vars ursprungliga syfte var att öka elevernas läsintresse. Alla elever läser minst enbok i veckan och gör därefter en recension som de läser upp i klassen. Syftet med föreliggande studie var att studera ordförråd, ordmobilisering, narrativ förmågasamt grammatisk förmåga hos eleverna på den utvalda skolan. Frågeställningarna varhuruvida utvalda språkförmågor hos eleverna skiljde sig från normativa data och tidigarestudier av barn i jämförbara åldrar. Vidare undersöktes om narrativ förmåga hade någotsamband med ordförråd, ordmobilisering och grammatisk förmåga. Undersökningen gjordes genom att 65 elever på skolan testades med avseende på de utvalda språkförmågorna. Resultatet visade att dessa elever hade ett bättre ordförråd jämfört medamerikansk normering och tidigare svenska studier. Gällande elevernas narrativa förmåga berättade de i kronologisk ordning och återgav många delhändelser i historien. Resultatetvisade också att narrativ förmåga hade samband med impressivt ordförråd, ordmobiliseringoch grammatisk förmåga. Slutsatsen var att den läsfrämjande aktiviteten kan ha påverkat dessa elevers språkförmågorpositivt.

The main purpose of this study was to compare how the Step-by-Step™ (S-b-S) and the newly developed How Was School Today (HWST) prototype can support participation in narrative activities for a 10-year-old boy with complex communication needs (CCN) when he interacts with two typically developed peers. The researchers wanted to find out how the use of the different communication aids affected interaction. The S-b-S is a low technology communication device with a voice recording function. The HWST prototype is a simulation of the HWST system, which is a high technology system that automatically collects information and creates stories about what the user has done in school. The researchers focused on different aspects of gaze and questions as vital communicative practices for the boy‟s involvement in the interaction, and hence, thestory telling activity. The data was analysed mainly qualitatively with conversation analysis (CA). A descriptive quantitative analysis was also developed. The results indicate that the HWST prototype provides a framework for establishment of joint orientation towards the prototype and questions about it. The S-b-S on the other hand creates a context in which it is easier to establish eye contact. There is an uneven distribution of questions with a much higher frequency in the session where the HWST prototype was used. There are not many studies on narrative ability in children with CCN together with peers. Future research on shared stories in natural environments is suggested. / Denna studies huvudsyfte var att jämföra hur kommunikationshjälpmedlen Step-by-Step™ (S-b-S) och den nyligen utvecklade How Was School Today-prototypen (HWST) kan stödja deltagandet i berättandeaktiviteter för en 10-årig pojke med komplexa kommunikativa behov när han interagerar med två typiskt utvecklade kamrater. Forskarna ville ta reda på hur användandet av de olika kommunikationshjälpmedlen påverkade interaktionen. S-b-S är ett lågteknologiskt kommunikationshjälpmedel med röstinspelningsfunktion. HWST-prototypen är en simulering av HWST-systemet, som är ett högteknologiskt system som automatisk samlar in information och skapar berättelser om vad användaren har gjort i skolan. Forskarnas fokuserade på olika aspekter av blickriktning och frågor, som centrala kommunikativa praktiker för pojkens involvering i interaktionen, och därmed i berättandet. Data analyserades främst kvalitativt med metoden samtalsanalys. Det utvecklades även en deskriptiv kvantitativ analys. Resultaten visar att HWSTprototypen förser samtalet med ett ramverk som underlättar etablerandet av gemensam orientering till prototypen och frågor som rör den. S-b-S skapar å andra sidan en kontext i vilken det är lättare att utveckla ögonkontakt. Det är en ojämn fördelning av frågor, med en mycket högre frekvens i sessionen där HWST-prototypen användes. Det finns inte många studier om narrativ förmåga hos barn med CCN i samtal med kamrater. Framtida studier av berättande i naturliga miljöer föreslås. / "How was School today…?" in the Wild

ABSTRACT In standardized tests, culturally and linguistically diverse (CLD) children usually perform at similar level as children with language impairment (LI), largely due to the fact that most standardized assessment tools have been developed on the basis of a monolingual population with mainstream backgrounds. As an alternative to standardized tests, a dynamic assessment approach has been advocated to assess the language abilities of CLD children. Dynamic assessment is considered to reduce test bias, since it measures the child's learning potential (i.e. modifiability) instead of the child's static performance on a certain task at one point in time. The aim of the present study was to explore if dynamic assessment was as successful in a Swedish context as it has been in American contexts. The study had a test-teach-retest design with every session conducted individually. Five typically developing monolingual Swedish children, aged six to seven, were asked to tell two stories on the basis of two comparable picture sequences. In between, a teaching session, that consisted of a mediated learning experience (MLE), was conducted. During the MLE session, a certain aspect of storytelling, chosen from the analysis of the test narrative, was targeted and 5 trained. After the MLE session, the child's modifiability was measured using five-point scales for teaching effort and student responsiveness. The test and retest results were then compared. The DA results indicated that three of the children were typically developing and that two of the children, contrary to fact, had some kind of language learning disability. The material used was found to have limitations in its narrow rating criteria and complicated scripts for the MLE sessions. The conclusions were that (a) the assessment was influenced by the examiner's subjective rating and therefore unable to show the children's true narrative abilities, (b) that the MLE material was not fully suited for younger school aged children and (c) not suitable in the Swedish context. Further studies have to be made with a larger number of children, including CLD children, to be able to tell whether dynamic assessment is a suitable method in Swedish contexts or not. A special DA material for Swedish assessments would then be useful. / Typiskt utvecklade barn med atypisk kulturell bakgrund, flerspråkighet eller låg socioekonomisk status (dvs. barn med språkskillnad) som genomgår språktestning med standardiserade tester förefaller prestera lika på dessa som barn med språkstörning. Detta pga. att de flesta standardiserade tester är skapade för enspråkiga barn med typisk bakgrund. Barnen med språkskillnad riskerar således att bli feldiagnostiserade med språkstörning. Dynamic assessment (DA) har i främst amerikanska studier visat sig vara en fördelaktig bedömningsmetod vid sådana fall, då den har lyckats särskilja barn med språkskillnad från barn med språkstörning. Detta eftersom DA, till skillnad från standardiserade tester, inte undersöker barnets förmåga att klara en viss uppgift vid ett tillfälle, utan istället undersöker barnets förmåga att lära sig att klara av en uppgift (dvs. barnets modifierbarhet). Föreliggande studie avsåg att undersöka hur DA av narrativ förmåga fungerade med svenskspråkiga typiskt utvecklade barn i åldern sex-sju år. Deltagarna genomgick individuell DA med test-teach-retest-design och fick först berätta en saga till en bildsekvens. En aspekt av narrativ förmåga, t.ex. kausalitet, valdes sedan ut och tränades vid en undervisningssession som utgjordes av en så kallad mediated learning experience (MLE). Barnets modifierbarhet under MLE skattades med hjälp av femgradiga skalor för läraransträngning och barnets responsivitet. Därefter följde retest, där varje barn fick berätta en saga till en ny bildsekvens. En jämförelse mellan test och retest skedde. Resultaten visade att tre av deltagarna fick de resultat som förväntats av barn med typisk utveckling. Två deltagare fick resultat som indikerade språkstörning. Materialet som användes bedömdes ha snävt satta bedömningskriterier och svåranvända skript för undervisningssessionerna. Slutsatserna som drogs var (a) att DA-materialet som användes gav en mycket subjektiv bedömning som inte stämde överens med barnets faktiska narrativa förmåga, (b) att MLE-skripten inte var designade på ett helt barnvänligt sätt och (c) inte passade i svensk kontext. Fler och större studier behöver göras för att kunna ge en tydligare bild av hur DA fungerar i svensk kontext. I detta fall vore ett svenskt DA-material önskvärt.