Utifrån tanken att alla använder sig av återberättande i sin vardag för att förmedla information undersöker det här arbetet om abstraktionsnivån på ett spel kan skifta fokuset skiftar mellan det förkonstruerade, vilket ger spelaren motivation och kontext till sina handlingar, och det emergenta narrativet, de händelser som sker under spelet, i ett återberättande av spelet. Via två versioner av ett spel, en abstrakt version utan återkopplingar till de förkonstruerade narrativet och en med återkopplingar, fick testare efter att de spelat en av versionerna göra ett kort återberättande utifrån frågor. Testningen visade att de som spelade den abstrakta versionen gjorde mer referenser till det emergenta narrativet och de som spelade versionen med återkopplingar till det förkonstruerade narrativet gjorde mer referenser till det. Vidare undersökningar skulle vara att se om spelvana spelar roll för vad som hamnar i fokus under återberättandet.

Syftet med denna studie var att undersöka hur ett laborativt material påverkar den kommunikationen som uppstår i klassrummet. Materialet handlar om tal i bråkform som ett verktyg i undervisningen. Avsikten var framförallt att se det ur ett specialpedagogiskt perspektiv hur elever påverkas av att arbeta med ett laborativt material. I skolans dagliga parktik skapas kommunikativa kontexter, dessa studeras i det kommunikativa relationsinriktade perspektivet, men det går även att undersöka hur dessa kontexter påverkar och är relaterade till varandra (Ahlberg, 2001). Materialet som används i studien är uppbyggt efter de olika faserna konkret, representativt, abstrakt och återberättande. Resultatet visade på att det laborativa materialet i sig inte skapar någon kommunikation. Det är när läraren skapar olika gruppkonstellationer som det både sker och inte sker kommunikation. Vår slutsats är att återberättandet och redovisningar på  tavlan med läraren som stöttar och för kommunikationen framåt påverkar hur eleverna kommunicerar i tal- och bildspråket. Läraren är det mest centrala faktorn i arbetet med ett laborativt material för att föra dialogen framåt

Syftet med vårt arbete är att undersöka om högläsning i en mindre grupp barn på förskolan kan vara en språkutvecklande aktivitet. Syftet är också att belysa hur man kan arbeta med en bok. Den metod vi använt oss av är fältstudier på en förskola med aktiviteter runt en bok. Vid fyra tillfällen träffade vi fem barn. Vi filmade deras aktiviteter samt transkriberade samtal. Vi ville med denna metod undersöka om högläsning kan vara språkutvecklande för barn i förskoleåldern. Vårt resultat visade en tydlig skillnad mellan första och sista tillfället då vi kunde se en utveckling i barnens språkanvändning. Slutsatsen vi drar är att högläsning och aktiviteter runt boken är språkutvecklande för barn

I detta arbete undersökts det huruvida ergodiska texter kan ge ett bättre stöd för att minnas en fabula av en text gentemot en traditionell text. Med två versioner av en text, en ergodisk och en traditionell, har deltagare fått ge ett återgivande av den version de tog del av. För att analysera deltagarnas återgivanden gjordes en lista av hållpunkter baserade på berättelsens fabula. Utifrån resultaten kom det fram att den ergodiska versionen var lättare att ta till sig, men på grund av det låga deltagarantalet ger detta inte ett representativt resultat. Vidare studier skulle kunna ge mer representativa resultat.

Hur återberättar man ett minne från sin tidiga barndom? Vilken gestaltning ger publiken bäst inblick i minnet och får dem själva att tänka tillbaka på deras egen barndom? Detta arbete utgår från dessa frågeställningar och undersöktes genom en testgrupp som fick se det eget skapade material och sedan svarat på en frågeenkät. Svaren ifrån enkäten har sedan analyserats och resultaten redovisas i detalj i detta arbetes sista kapitel. För att kunna göra ett bildmaterial så trovärdigt som möjligt för arbetets undersökningsgrupp att se på så utgick jag från ett eget minne, mer specifikt, ett minne från det år jag och min familj bodde i Albanien. Jag var då 5 år gammal och där gick jag lucia för första gången. Det skapade materialet blev två filmer av samma minne, en utifrån mitt perspektiv, film X, och ett utifrån mina föräldrars, film Y, och undersökningen kretsade kring vilken gestaltning som passar bäst för frågeställningen. Arbetets hypotes är att den gestaltningen, som på ett genomgående sätt visar att minnet är äkta är den som vidare ska användas i liknande arbete. Publiken ska kunna relatera till filmen så att de känner sig nostalgiska. Publiken ska få känslan av att vara tillbaka i sina egna barndomsår. De föräldrar som såg film Y kommer trodde jag, skulle snarare minnas sina egna barns första luciatåg än sitt eget första luciatåg. Detta visade sig inte stämma i detta arbetes analys. Resultatet som framkom i detta arbete är att det är vissa komponenter som har visat ha större betydelse för trovärdigheten och den nostalgiska känslan. Det är användandet av originalmaterial och berättarens äkthet och sanningshalt.

Genom att låta barnen återberätta en saga med ett problem att lösa via bilder och samtal om olika lösningar besvaras frågeställningarna: Hur tolkar tvåspråkiga barn problem i en öppen/sluten dialog i själva processen och hur påverkas barnen utifrån dessa skilda förhållningssätt? Ser vi någon skillnad på deras kreativa tänkande utifrån de olika direktiven från pedagogerna? Utvecklas ett språkutvecklande sammanhang när barnen delger varandra sina olika lösningsförslag?

<p>Denna studie undersöker om dold språkförståelse i ett andraspråk kan synliggöras vid återberättande på förstaspråket. Det kan vara svårt att skilja språkutvecklingen hos barn med typisk språkutveckling med svenska som andraspråk från språkutvecklingen hos flerspråkiga språkstörda barn om man testar dem på andraspråket. Därför behövs det referensdata för normalspråkiga barn. Sexton barn i femårsåldern med normal språkutveckling, åtta enspråkiga barn med svenska som första språk och åtta flerspråkiga barn med arabiska som första språk och svenska som andraspråk, testades med <em>Buss-sagan</em> (<em>Buss Story Test</em>, BST) och TROG (<em>Test for Reception of Grammar</em>). De flerspråkiga barnen fick sagan uppläst på svenska och återberättade först på svenska och sedan på arabiska. Resultatet i den kvantitativa analysen visade att de enspråkiga barnen fick signifikant bättre resultat för parametern information på BST och bättre resultat på TROG. Däremot skiljde sig resultatet för parametern information i berättelserna på arabiska inte signifikant från resultatet i de flerspråkiga barnens berättelser på svenska. Den kvalitativa analysen visade att de flerspråkiga barnens återberättelser på svenska och arabiska jämfört med de enspråkiga barnens framför allt lexikalt och diskursivt var mindre komplexa och korrekta. Detta kan till viss del bero på testsituationen, men också på brister i språkförståelse och uttrycksmedel. Slutsatsen man kan dra är att man som logoped behöver vara medveten om att olika språkliga strukturer utvecklas i olika takt både i första- och andraspråket, och att det behövs anpassat inflöde på alla språk för att underlätta språkförståelsen och den lexikala utvecklingen.</p> / <p>This study examines if language comprehension which may be concealed in a second language can be made visible by retelling in the first language. It can be difficult to separate the language development of typically developed children with Swedish as their second language from that of multilingual children with language impairment. Therefore, reference data for multilingual children with typical language development are needed. Sixteen five-year-old children with normal language development, eight monolingual children with Swedish as their first language and eight multilingual children with Arabic as their first language and Swedish as their second language, were tested with <em>Buss Story Test</em> (BST) and TROG (<em>Test for Reception of Grammar</em>). The multilingual children got the story of <em>Buss Story Test</em> read to them in Swedish and then retold the story first in Swedish and then in Arabic. The result of the quantitative analysis showed that monolingual children achieved significantly better results for the parameter information on BST and better results on TROG. On the other hand, the result of the parameter information in the children’s Arabic retellings did not differ significantly from that in the multilingual children’s Swedish retellings. The qualitative analysis showed that the multilingual children’s retellings in Swedish and Arabic compared with the monolingual children’s retellings were less complex and correct in regard mostly to lexical and narrative structure. This can, to a certain extent, be due to the testing situation, but also due to deficiencies in language comprehension and means of expression. The authors conclude that speech therapists need to be aware of the fact that different linguistic structures develop at a different rate both in the first and the second language, and that tailored input in all the children’s languages is needed in order to facilitate comprehension and lexical development.</p>

Denna studie undersöker om dold språkförståelse i ett andraspråk kan synliggöras vid återberättande på förstaspråket. Det kan vara svårt att skilja språkutvecklingen hos barn med typisk språkutveckling med svenska som andraspråk från språkutvecklingen hos flerspråkiga språkstörda barn om man testar dem på andraspråket. Därför behövs det referensdata för normalspråkiga barn. Sexton barn i femårsåldern med normal språkutveckling, åtta enspråkiga barn med svenska som första språk och åtta flerspråkiga barn med arabiska som första språk och svenska som andraspråk, testades med Buss-sagan (Buss Story Test, BST) och TROG (Test for Reception of Grammar). De flerspråkiga barnen fick sagan uppläst på svenska och återberättade först på svenska och sedan på arabiska. Resultatet i den kvantitativa analysen visade att de enspråkiga barnen fick signifikant bättre resultat för parametern information på BST och bättre resultat på TROG. Däremot skiljde sig resultatet för parametern information i berättelserna på arabiska inte signifikant från resultatet i de flerspråkiga barnens berättelser på svenska. Den kvalitativa analysen visade att de flerspråkiga barnens återberättelser på svenska och arabiska jämfört med de enspråkiga barnens framför allt lexikalt och diskursivt var mindre komplexa och korrekta. Detta kan till viss del bero på testsituationen, men också på brister i språkförståelse och uttrycksmedel. Slutsatsen man kan dra är att man som logoped behöver vara medveten om att olika språkliga strukturer utvecklas i olika takt både i första- och andraspråket, och att det behövs anpassat inflöde på alla språk för att underlätta språkförståelsen och den lexikala utvecklingen. / This study examines if language comprehension which may be concealed in a second language can be made visible by retelling in the first language. It can be difficult to separate the language development of typically developed children with Swedish as their second language from that of multilingual children with language impairment. Therefore, reference data for multilingual children with typical language development are needed. Sixteen five-year-old children with normal language development, eight monolingual children with Swedish as their first language and eight multilingual children with Arabic as their first language and Swedish as their second language, were tested with Buss Story Test (BST) and TROG (Test for Reception of Grammar). The multilingual children got the story of Buss Story Test read to them in Swedish and then retold the story first in Swedish and then in Arabic. The result of the quantitative analysis showed that monolingual children achieved significantly better results for the parameter information on BST and better results on TROG. On the other hand, the result of the parameter information in the children’s Arabic retellings did not differ significantly from that in the multilingual children’s Swedish retellings. The qualitative analysis showed that the multilingual children’s retellings in Swedish and Arabic compared with the monolingual children’s retellings were less complex and correct in regard mostly to lexical and narrative structure. This can, to a certain extent, be due to the testing situation, but also due to deficiencies in language comprehension and means of expression. The authors conclude that speech therapists need to be aware of the fact that different linguistic structures develop at a different rate both in the first and the second language, and that tailored input in all the children’s languages is needed in order to facilitate comprehension and lexical development.

Det behövs konkreta upplevelser och praktiska tillämpningar för att eleverna ska förstå den abstrakta matematiken. Syftet med denna studie var att undersöka hur sex lärare i årskurs 3 och 4, i sydvästra Sverige, uppfattar att ett färdigt laborativt material inom tal i bråkform, vilket representerar de olika faserna - konkret, representativt, abstrakt och återberättande, påverkar deras planering, undervisning och bedömning. Resultatet visar på att lärarna uppfattar att det färdiga laborativa materialet påverkar deras planering, undervisning och bedömning på sätt att det ger variation, stöd, elevaktivitet och tid att individualisera. Men samtidigt visar resultatet även på att lärare i studien uppfattar att materialet behöver utökas med elevinflytande och delaktighet, mer tid till att arbeta med det färdiga laborativa materialet och utökat bedömningsunderlag. Det vi la märke till i uppfattningarna i lärarnas svar var att alla saknade kunskap om den representativa fasen och vikten av att ta med alla faserna i arbetet med det färdiga laborativa materialet.

Bakgrund. Stor del av barns spontana kommunikation sker i form av berättande och genom att undersöka mikro- och makrostrukturer i återberättande kan olika aspekter av den språkliga förmågan kartläggas. Barn med svag textförståelse uppvisar svårigheter i många språkliga områden och en god kartläggning kan både ligga till grund för identifiering av de individer som behöver stöd samt vara vägledande i interventionsplanering. Syfte. I första delen av studien var syftet att undersöka mikro- och makrostrukturella skillnader i narrativt återberättande mellan elever med svag textförståelse och elever med god textförståelse. Syftet i andra delen av studien var att undersöka det narrativa återberättandet hos elever identifierade med svag narrativ kvalitet. Metod. I studiens första del analyserades återberättande från elever i åk 2 kvantitativt på mikro- och makrostrukturell nivå utifrån SALT, NSS och Informationsled. I studiens andra del utfördes en kvalitativ analys av elevernas återberättande utifrån samma mått. Resultat. Ingen signifikant skillnad mellan grupperna kunde påvisas i studiens första del. Eleverna med svag textförståelse tenderade att ha en högre språklig produktivitet i sitt återberättande medan eleverna med god textförståelse tenderade att ha ett mer komplext återberättande. I studiens andra del var eleverna benägna att sammanfatta berättelsen och exkludera delar. Slutsatser. Elever med språkliga svårigheter är inte en homogen grupp. Interventionsinsatser måste således anpassas efter varje elevs behov. Resultaten från denna studie kan dock tyda på att även små interventionsinsatser i grupp skulle kunna utjämna eventuella skillnader i narrativt återberättande mellan elever med svag textförståelse och elever med god textförståelse. / Background. Much of children’s spontaneous communication is in the form of storytelling. By examining micro- and macrostructures in retelling, different aspects of linguistic ability can be mapped. Children with poor text comprehension show weakness in many linguistic areas and an appropriate analysis can serve as a basis for identifying individuals who need support, as well as guidance for intervention. Aim. The first part of this study investigates micro- and macrostructural differences in narrative retelling between students with and without poor text comprehension. The second part investigates narrative retelling by students identified with poor narrative quality. Methods. In the first part of the study, retellings from second grade students were analyzed at micro- and macrostructural levels. In the second part, a qualitative analysis of the retellings based on these levels was performed. Results. In part 1, no significant differences between the groups were observed. However, students with poor text comprehension tended to have a higher linguistic productivity in their retellings and students with good text comprehension had more complex structures. Part 2, it was found that the students with poor narrative quality tended to summarize the story and exclude parts. Conclusions. Students with language difficulties are not a homogeneous group. Hence, an intervention needs to be adapted to the needs of the student. Further, the results indicate that a short intervention has the potential to equalize possible differences in narrative retelling between students with and without poor text comprehension. / Tidig intensivsatsning i avkodning och läsförståelse