Lindqvist, Barbro. (2007). Pedagogik i de tidiga skolåren för elever med annat modersmål. (Educational Interventions for Bilingual Children in Primary School). Skolutveckling och Ledarskap, specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö Högskola.Syftet med denna kvalitativa studie var att studera de pedagogiska insatser som gavs till elever med annat modersmål i de tidiga skolåren. Den empiriska undersökningen avsåg att besvara syftets fyra frågeställningar som berörde bedömning av språkfärdigheter, under-visningens anpassning, metoder och arbetssätt samt skolans organisation för svenska som andraspråk. Totalt intervjuades sju pedagoger på sju olika skolor i tre kommuner. Det var lärare i svenska som andraspråk, specialpedagoger och klasslärare. Resultatet från intervjuerna jämfördes med aktuell forskningslitteratur. En diskrepans mellan forskningens syn på hur undervisning bör anordnas och skolornas förutsättningar att omsätta detta synsätt i praktisk pedagogik fanns. Få lärare hade relevant utbildning i svenska som andraspråk För språkbedömning användes i första hand normerade tester. Bedömningsresultaten användes som urskiljningsinstrument. Resurserna var otillräckliga och överensstämde inte med de behov som uppskattades. Endast de elever som var i störst behov av insatser fick undervisning i svenska som andraspråk. Övriga elever fick följa ordinarie klassundervisningen. Jag såg ett socialkonstruktionistiskt tänkande hos pedagogerna som betonade vikten av att se varje elev utifrån sin kulturella och sociala situation. Jag fann att planer för gemensam dokumentation, samverkan mellan berörda pedagoger och anpassning av undervisning utifrån bedömningsresultat skulle kunna utvecklas bättre. Likaså bedömde jag att ökade insatser på kompetensutveckling i frågor kring andraspråksinlärning är angeläget för att aktuell forskning skall kunna implementeras i den praktiska skolverksamheten.Nyckelord: andraspråksinlärning, metoder och arbetssätt, pedagogik, språkbedömning, Barbro LindqvistHandledare: Margareth DrakenbergExaminator: Eva Hoff

<p>Denna studie undersöker om dold språkförståelse i ett andraspråk kan synliggöras vid återberättande på förstaspråket. Det kan vara svårt att skilja språkutvecklingen hos barn med typisk språkutveckling med svenska som andraspråk från språkutvecklingen hos flerspråkiga språkstörda barn om man testar dem på andraspråket. Därför behövs det referensdata för normalspråkiga barn. Sexton barn i femårsåldern med normal språkutveckling, åtta enspråkiga barn med svenska som första språk och åtta flerspråkiga barn med arabiska som första språk och svenska som andraspråk, testades med <em>Buss-sagan</em> (<em>Buss Story Test</em>, BST) och TROG (<em>Test for Reception of Grammar</em>). De flerspråkiga barnen fick sagan uppläst på svenska och återberättade först på svenska och sedan på arabiska. Resultatet i den kvantitativa analysen visade att de enspråkiga barnen fick signifikant bättre resultat för parametern information på BST och bättre resultat på TROG. Däremot skiljde sig resultatet för parametern information i berättelserna på arabiska inte signifikant från resultatet i de flerspråkiga barnens berättelser på svenska. Den kvalitativa analysen visade att de flerspråkiga barnens återberättelser på svenska och arabiska jämfört med de enspråkiga barnens framför allt lexikalt och diskursivt var mindre komplexa och korrekta. Detta kan till viss del bero på testsituationen, men också på brister i språkförståelse och uttrycksmedel. Slutsatsen man kan dra är att man som logoped behöver vara medveten om att olika språkliga strukturer utvecklas i olika takt både i första- och andraspråket, och att det behövs anpassat inflöde på alla språk för att underlätta språkförståelsen och den lexikala utvecklingen.</p> / <p>This study examines if language comprehension which may be concealed in a second language can be made visible by retelling in the first language. It can be difficult to separate the language development of typically developed children with Swedish as their second language from that of multilingual children with language impairment. Therefore, reference data for multilingual children with typical language development are needed. Sixteen five-year-old children with normal language development, eight monolingual children with Swedish as their first language and eight multilingual children with Arabic as their first language and Swedish as their second language, were tested with <em>Buss Story Test</em> (BST) and TROG (<em>Test for Reception of Grammar</em>). The multilingual children got the story of <em>Buss Story Test</em> read to them in Swedish and then retold the story first in Swedish and then in Arabic. The result of the quantitative analysis showed that monolingual children achieved significantly better results for the parameter information on BST and better results on TROG. On the other hand, the result of the parameter information in the children’s Arabic retellings did not differ significantly from that in the multilingual children’s Swedish retellings. The qualitative analysis showed that the multilingual children’s retellings in Swedish and Arabic compared with the monolingual children’s retellings were less complex and correct in regard mostly to lexical and narrative structure. This can, to a certain extent, be due to the testing situation, but also due to deficiencies in language comprehension and means of expression. The authors conclude that speech therapists need to be aware of the fact that different linguistic structures develop at a different rate both in the first and the second language, and that tailored input in all the children’s languages is needed in order to facilitate comprehension and lexical development.</p>

Denna studie undersöker om dold språkförståelse i ett andraspråk kan synliggöras vid återberättande på förstaspråket. Det kan vara svårt att skilja språkutvecklingen hos barn med typisk språkutveckling med svenska som andraspråk från språkutvecklingen hos flerspråkiga språkstörda barn om man testar dem på andraspråket. Därför behövs det referensdata för normalspråkiga barn. Sexton barn i femårsåldern med normal språkutveckling, åtta enspråkiga barn med svenska som första språk och åtta flerspråkiga barn med arabiska som första språk och svenska som andraspråk, testades med Buss-sagan (Buss Story Test, BST) och TROG (Test for Reception of Grammar). De flerspråkiga barnen fick sagan uppläst på svenska och återberättade först på svenska och sedan på arabiska. Resultatet i den kvantitativa analysen visade att de enspråkiga barnen fick signifikant bättre resultat för parametern information på BST och bättre resultat på TROG. Däremot skiljde sig resultatet för parametern information i berättelserna på arabiska inte signifikant från resultatet i de flerspråkiga barnens berättelser på svenska. Den kvalitativa analysen visade att de flerspråkiga barnens återberättelser på svenska och arabiska jämfört med de enspråkiga barnens framför allt lexikalt och diskursivt var mindre komplexa och korrekta. Detta kan till viss del bero på testsituationen, men också på brister i språkförståelse och uttrycksmedel. Slutsatsen man kan dra är att man som logoped behöver vara medveten om att olika språkliga strukturer utvecklas i olika takt både i första- och andraspråket, och att det behövs anpassat inflöde på alla språk för att underlätta språkförståelsen och den lexikala utvecklingen. / This study examines if language comprehension which may be concealed in a second language can be made visible by retelling in the first language. It can be difficult to separate the language development of typically developed children with Swedish as their second language from that of multilingual children with language impairment. Therefore, reference data for multilingual children with typical language development are needed. Sixteen five-year-old children with normal language development, eight monolingual children with Swedish as their first language and eight multilingual children with Arabic as their first language and Swedish as their second language, were tested with Buss Story Test (BST) and TROG (Test for Reception of Grammar). The multilingual children got the story of Buss Story Test read to them in Swedish and then retold the story first in Swedish and then in Arabic. The result of the quantitative analysis showed that monolingual children achieved significantly better results for the parameter information on BST and better results on TROG. On the other hand, the result of the parameter information in the children’s Arabic retellings did not differ significantly from that in the multilingual children’s Swedish retellings. The qualitative analysis showed that the multilingual children’s retellings in Swedish and Arabic compared with the monolingual children’s retellings were less complex and correct in regard mostly to lexical and narrative structure. This can, to a certain extent, be due to the testing situation, but also due to deficiencies in language comprehension and means of expression. The authors conclude that speech therapists need to be aware of the fact that different linguistic structures develop at a different rate both in the first and the second language, and that tailored input in all the children’s languages is needed in order to facilitate comprehension and lexical development.

ABSTRACT Gliomas are the most common type of brain tumours and are often diffusely localised in areas that give permanent functional symptoms, so called eloquent areas. These areas partly control speech and language. Low-grade glioma (LGG) is the most suitable type of tumour for awake surgery. By performing surgery while the patient is awake, intra-operative testing of language and speech is possible and a more secure tumour resection can be performed. Patients that are to undergo such surgery execute a pre-operative speech and language testing, done by a speech and language pathologist, which is later used as a reference for the intra- and post-operative assessment. In this study the pre- and post-operative results for 20 patients with gliomas, who underwent awake surgery on 23 occasions at the Akademiska hospital in Uppsala from June 2013 until August 2015 were analysed. The aim of this study was to evaluate how the tumour resection affected speech and language. Furthermore, possible correlations between language deficits and tumour localisation were investigated. The results showed considerable variations in whether the patients improved and/or deteriorated. Overall, more patients deteriorated than improved. More pronounced deficits were shown for naming and verbal fluency pre- and post-operatively. A correlation analysis showed that patients with a tumour located in insula had greater difficulties with naming than patients with other tumour locations. This study provides an evaluation of the language outcomes of patients who underwent awake surgery in Uppsala. Additionally, the study resulted in an overview of the development of speech and language pathologists’ assessments since the start of awake surgery in 2013, and specific recommendations for improvement.   Keywords: Low-grade gliomas, awake surgery, pre- and post-operative speech and language testing, speech and language pathology, naming, verbal fluency, insula SAMMANFATTNING Gliom är den vanligaste typen av hjärntumör och är ofta diffust lokaliserad i områden som ger bestående funktionsnedsättning vid skada, så kallade elokventa områden. Dessa områden kontrollerar bland annat tal och språk. Av dessa är det de lågmaligna/låggradiga gliomen (LGG) som oftast är aktuella för resektion i vaket tillstånd. Genom att utföra operationen när patienten är vaken tillåts intraoperativ testning av tal och språk vilket leder till säkrare resektion. Alla patienter som ska genomgå denna typ av operation utför preoperativ tal- och språkbedömning hos logoped, som senare används som referenspunkt för den intra- och postoperativa bedömningen. I denna studie analyserades pre- och postoperativa resultat för 20 patienter med gliom som opererats vid 23 olika tillfällen på Akademiska sjukhuset i Uppsala sedan verksamheten startade juni 2013. Två frågeställningar skulle besvaras: Hur har tumörresektionen påverkat tal- och språkförmågan hos patienter som genomgått kirurgi i vaket tillstånd? Finns det något samband mellan språkliga symptom och tumörlokalisation? Resultatet visade stora variationer i huruvida patienterna förbättrades och/eller försämrades i sin tal- och språkfunktion efter operation. Generellt noterades dock fler försämringar än förbättringar. Benämning och verbalt ordflöde var de två parametrar där störst svårigheter påvisades både pre- och postoperativt. Korrelationsanalys visade att patienter med tumörer i insula hade större svårigheter med benämning än patienter med övriga tumörlokalisationer. Förutom att beskriva det språkliga utfallet för de patienter som genomgått kirurgi i vaket tillstånd så har denna studie resulterat i en översikt av hur logopedbedömningarna sett ut pre- och postoperativt sedan vakenkirurgin infördes i Uppsala, och även förslag på hur de kan förbättras i framtiden.   Nyckelord: Lågmaligna gliom, vakenkirurgi, pre- och postoperativ tal- och språkbedömning, logopedi, benämning, verbalt ordflöde, insula

Många barn i Sverige växer idag upp med fler språk än ett. Detta gör att logopeder behöver kunskap om normal språkutveckling hos flerspråkiga, för att kunna skilja denna från språkstörning och därmed minska risken att över- och underdiagnostisera flerspråkiga med en sådan diagnos. Syftet med denna studie var därför att undersöka vilka skillnader som föreligger mellan enspråkiga och flerspråkiga barns berättande, med särskilt fokus på barnens ordförråd. Fem flerspråkiga barn i femårsåldern som talade svenska och engelska testades med Buss-sagan (BST) och Peabody Picture Vocabulary Test (PPVT), och jämfördes med en kontrollgrupp bestående av sex enspråkigt svensktalande barn. De flerspråkiga testades på både svenska och engelska och jämförelser gjordes såväl kvantitativt som kvalitativt inom och mellan grupperna. Inga statistiskt signifikanta skillnader kunde uppmätas på BST eller PPVT. På samtliga uppmätta parametrar märktes dock en variation inom den flerspråkiga gruppen som var större än inom den enspråkiga. En kvalitativ bearbetning visade att enspråkigas berättelser oftast var kortare men mer korrekta med avseende på exempelvis ordval. En måttlig positiv korrelation (r=0,49) nära statistisk signifikans (p=0,054) fanns mellan resultaten på BST och PPVT, vilket indikerar ett samband mellan ordförråd och förmågan att återge Buss-sagan korrekt. Slutsatsen man kan dra är att flerspråkiga som grupp är väldigt heterogen samt att ordförråd är en språklig hörnsten som får genomslag på andra språkliga förmågor, exempelvis narrativ sådan. / Many children in Sweden grow up speaking more than one language. This demands that Speech-Language Pathologists are knowledgeable about normal bilingual language development to be able to distinguish bilinguals with typical language development from those with language impairment, thereby lessening the risk of bilingual children being given the wrong diagnosis. The aim of the present study was to investigate which differences there are between monolingual and bilingual children’s narratives, with extra focus on their vocabulary. Five bilingual children, five years of age, speaking Swedish and English were tested with the Bus Story Test (BST) and Peabody Picture Vocabulary Test (PPVT), and were compared to a control group of six monolingual Swedish speaking children. The bilingual children were tested in both languages, comparisons were made quantitatively as well as qualitatively within and between groups. No statisticially significant differences were found in neither BST or PPVT, however, a larger variation were present on all parameters studied in the bilingual group than in the monolingual group. A qualitative analysis showed that the monolingual children’s narratives generally were shorter but more correct regarding for instance word choice. A moderate positive correlation (r=0,49), near statistical significancy (p=0,054), were found between the results of PPVT and BST, indicating that there is a connection between vocabulary and the ability to be able to retail the content of the Bus Story correctly. Implications that can be drawn from this study is that bilinguals are heterogenous at group level when looking at language abilities. Another conclusion is that vocabulary is a linguistic cornerstone having a major impact on other linguistic abilities, for instance narrative competency.

One third of all patients with acute stroke acquire the language impairment aphasia. The assessment of aphasia is important in order to give a correct diagnosis and treatment. Two types of aphasia assessments are assessment of language function and assessment of functional communication (communication in everyday life). The assessment is usually performed by a speech and language pathologist (SLP) but it can also be performed by a family member or close friend with a proxy rating questionnaire. In this study the correlation between proxy rating of functional communication and SLP assessment of both language function and functional communication were examined. The assessments were performed at 16 days and 6 months after stroke onset. The study also examined if two proxy ratings correlated. The study was conducted using ANH and CETI proxy ratings, and the SLP assessments NGTA and ANELT. The results revealed a strong, statistically significant, correlation between proxy rating and SLP assessment and a very strong, statistically significant, correlation between the two proxy ratings. All correlations remained strong over time. When differences between proxy rating and SLP assessment were observed there was a tendency that proxies rated the functional communication higher than the SLP did. When the participants were divided into groups based on severity of aphasia, the results revealed a greater consistency between proxy rating and SLP assessment for people with mild aphasia than for those with moderate to severe aphasia. / En tredjedel av alla som drabbas av stroke får den förvärvade språkstörningen afasi. Det är viktigt att bedöma afasi för att bland annat kunna diagnosticera och lägga upp behandling. Två sätt att bedöma afasi är bedömning av språkfunktion och bedömning av funktionell kommunikation (kommunikation i vardagslivet). Vanligtvis utförs bedömningen av logoped men svårigheterna kan också bedömas genom anhörigskattning. I denna studie undersöktes samband mellan anhörigskattning av funktionell kommunikation med logopedisk bedömning av både språklig funktion och funktionell kommunikation vid 16 dagar samt vid 6 månader efter insjuknandet i stroke. Dessutom undersöktes huruvida två olika anhörigskattningar korrelerade med varandra. Testerna som användes var anhörigskattningarna ANH och CETI samt logopedbedömningarna NGTA och ANELT. Resultaten visade en stark, statistiskt signifikant korrelation mellan anhörigskattning och logopedbedömning samt en mycket stark, statistiskt signifikant korrelation mellan anhörigskattningarna. Korrelationerna var fortsatt starka över tid för alla jämförelser. Observation av skillnader mellan anhörigskattning och logopedisk bedömning visade att anhöriga tenderade att skatta den funktionella kommunikationsförmågan högre än logopedbedömningen av samma förmåga. Vid gruppindelning efter afasigrad observerades att för personer med lätt afasi fanns större samstämmighet mellan anhörigskattning och logopedisk bedömning än för personer med måttlig till grav afasi.

It would be favorable, during the clinical assessment of language in multilingual children, if the speech-language-pathologist (SLP)spoke all the languages of the child. This is, however, not always possible, hence the need for interpreter-mediation. Furthermore, it would be desirable if the interpreters used in clinical assessments of language are specifically trained. There are only a few studies concerning interpreter-mediated clinical assessment of language and cognition using Conversation Analysis as a method, and no studies of interpreter-mediated clinical assessment of language in multilingual children. The purpose of this study was therefore to investigate the interaction between the SLP, interpreter and child, in interpreter-mediated clinical assessments of language in multilingual children, with a specific focus on the SLP and the interpreter. Participants of the study were two licensed S LPs, three interpreters and two multilingual children and their caregivers. The study was based on three video recordings of clinical encounters and four semi-structured interviews. The video recordings were translated, transcribed and analyzed using the theory and method of Conversation Analysis, and the interviews were transcribed and analyzed. Analysis of the video recordings resulted in the discovery of three phenomena; the importance of preunderstanding of the working process of SLP, the importance of responsibility during interpreter-mediated clinical assessment of language, and finally communication and language approach. Analysis of the semi-structured interviews resulted in the discovery of four phenomena, which, in addition to the ones already discovered during the video recordings, also included the importance of dialects. Strategies and challenges that the SLP and interpreter faced could be revealed from the phenomena discovered in the video recordings and the semi-structured interviews. It was suggested in the conclusion that challenges were caused by expectations on the interpreter, a lack of preunderstanding of the working process of the SLP, uncertainty regarding the responsibilities of the interpreter versus the SLP, and finally, the demands of a high level of language competence. Strategies that were used within the discovered phenomena were partially consciously applied by the SLP and interpreter. However, there is a great need for further knowledge and awareness of the processes involved in this clinical context, in order to obtain reliable and satisfactory interpreter-mediated clinical assessments of language. Lastly, it was discussed that the patient safety might be compromised if no consideration is taken regarding the investigated challenges and strategies.