Hur återberättar man ett minne från sin tidiga barndom? Vilken gestaltning ger publiken bäst inblick i minnet och får dem själva att tänka tillbaka på deras egen barndom? Detta arbete utgår från dessa frågeställningar och undersöktes genom en testgrupp som fick se det eget skapade material och sedan svarat på en frågeenkät. Svaren ifrån enkäten har sedan analyserats och resultaten redovisas i detalj i detta arbetes sista kapitel. För att kunna göra ett bildmaterial så trovärdigt som möjligt för arbetets undersökningsgrupp att se på så utgick jag från ett eget minne, mer specifikt, ett minne från det år jag och min familj bodde i Albanien. Jag var då 5 år gammal och där gick jag lucia för första gången. Det skapade materialet blev två filmer av samma minne, en utifrån mitt perspektiv, film X, och ett utifrån mina föräldrars, film Y, och undersökningen kretsade kring vilken gestaltning som passar bäst för frågeställningen. Arbetets hypotes är att den gestaltningen, som på ett genomgående sätt visar att minnet är äkta är den som vidare ska användas i liknande arbete. Publiken ska kunna relatera till filmen så att de känner sig nostalgiska. Publiken ska få känslan av att vara tillbaka i sina egna barndomsår. De föräldrar som såg film Y kommer trodde jag, skulle snarare minnas sina egna barns första luciatåg än sitt eget första luciatåg. Detta visade sig inte stämma i detta arbetes analys. Resultatet som framkom i detta arbete är att det är vissa komponenter som har visat ha större betydelse för trovärdigheten och den nostalgiska känslan. Det är användandet av originalmaterial och berättarens äkthet och sanningshalt.