Abstract Härdelin, J. & Lindberg, S. (2011). Återkommande gester hos tre idrotts- och tre religionslärare. Examensarbete avancerad nivå. Högskolan i Gävle: akademin för utbildning och ekonomi. Kroppsspråket är en icke verbal kommunikation och gester är en del av kroppsspråket. Studiens syfte är studera återkommande gester så kontextoberoende som möjligt för att sedan utifrån aktuell forskning kring gesters betydelse, försöka få en förståelse för varför sex lärare använder sig av lika eller olika återkommande gester. Metoden är en observationsstudie där de återkommande gesterna hos tre religionslärare och tre idrottslärare studerats. Vi har kommit fram till att de återkommande gesterna mellan idrottslärarna och religionslärarna både varit lika och olika. Exempel på en återkommande gest som varit lika mellan ämneslärarna är att de rättat till kläderna. Exempel på återkommande gester som varit olika mellan ämneslärarna är att alla idrottslärare, men ingen religionslärare, berört eleverna på axeln eller armen och att merparten av religionslärarna, men ingen idrottslärare, fingrat på fingertopparna. Vi har dock inte med hjälp av forskares teorier kring gesternas betydelse fått en förståelse för hur det kan komma sig, då vi inte är medvetna om kontexten bakom gesten.

Många förskolor arbetar idag med Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation (TAKK) för att gynna barnens språkliga och kommunikativa utveckling. Syftet med studien är att undersöka användningen av TAKK och gester i förskolan samt hur TAKK finns representerad i förskolornas miljö. En frågeställning som undersöks är hur förskollärare och barnskötare i förskolan har lärt sig att använda TAKK. En annan är hur TAKK-tavlor (de bilder som förklarar hur olika tecken utförs) och andra gester, deiktiska och ikoniska, används i förskolan samt vilken roll TAKK-tavlan har som didaktiskt verktyg.   För att besvara frågeställningarna utfördes observationer på två förskolor samt en enkätundersökning riktad till de pedagoger som var delaktiga under observationerna. Resultatet belyser pedagogernas förhållningssätt gentemot TAKK och TAKK-tavlor, hur barn och pedagoger använder sig av TAKK och gester samt TAKK-tavlan som didaktiskt verktyg. Resultatet visar även att alla förskollärare och barnskötare som deltog i studien har lärt sig TAKK och att lika många barnskötare som förskollärare har gått på kurs för att lära sig TAKK. I enkätundersökningen svarade fyra av respondenterna att de helt håller med om att det finns TAKK-tavlor för barnen medan två delvis instämde. En respondent var mer tveksam. Resultatet belyser att pedagogernas användning av TAKK-tavlor, tecken och gester påverkar barnens användning av dessa. Använder pedagogerna på en förskola sig av flera TAKK-tecken men väldigt få deiktiska gester, som att peka på något, visar det sig i barnens användning av dessa gester. En förskollärare menar i enkätundersökningen att även om barnen inte förstår det som tecknas tycker de att det är intressant och att de gärna härmar. I resultatet framkommer det att ett aktivt TAKK-användande kan minska antalet deiktiska gester.

<p>Barnet tillägnar sig språket genom vardaglig social interaktion med sin nära omgivning, därför är den kommunikativa miljön runt barnet och föräldrarnas bidrag till den viktig. Syftet med föreliggande studie var att studera ett antal svenska föräldrars produktion av gester i samspel med sina barn och om föräldrarnas sätt att använda gester förändrades när barnens tal blev mer komplext. Åtta föräldra- barnpar observerades i olika samspelssituationer i hemmiljö, när barnen var 16 och 20 månader gamla, vilket innefattar tiden för övergången från ett- till tvåordssatser. Förekomst av förälderns gester och ackompanjerande tal registrerades, resultaten behandlades kvantitativt och deskriptivt. Vissa jämförelser med barnens gestanvändning genomfördes, samt en tvär-kulturell jämförelse med en studie av italienska mödra- barnpar. Analyserna visade att i likhet med den italienska studien, tenderade föräldrarnas gester att samexistera med tal, gesterna var främst deiktiska, det som sades i samband med gesten förstärkte den och användandet av gester förblev stabilt över tid.</p>

Oflyt i tal är något som förekommer hos alla talande människor och likadant är det med gester. Det är dock inte självklart hur de är relaterar till varandra. Det finns få studier inom området och ännu färre med svensktalande försökspersoner. Denna studies syfte är att se hur gester påverkar talflytet hos personer med svenska som modersmål och om det finns någon skillnad rörande detta mellan olika kontexter. Studien genomfördes med åtta försökspersoner i åldrarna 20–30 år som har svenska som modersmål. Alla försökspersoner fick individuellt svara på fyra frågor varav två med spatialt innehåll och två med abstrakt innehåll. Under första halvan av testningen fick försökspersonerna använda gester och resterande tid fick de sitta på sina händer för att inte kunna använda gester. Resultatet visade att ikoniska gester användes oftare vid spatialt innehåll och metaforiska gester användes mer frekvent vid abstrakt innehåll, vilket var en signifikant skillnad. Ytterligare en signifikant skillnad noterades mellan spatialt och abstrakt innehåll vid mätning av tallängd. Detta oberoende av fri respektive begränsad användning av gester. De få studier som gjorts på området ger ingen tydlig bild av hur tal och gester är relaterade till varandra. Denna studie understryker komplexiteten inom området tal och gester.

Barnet tillägnar sig språket genom vardaglig social interaktion med sin nära omgivning, därför är den kommunikativa miljön runt barnet och föräldrarnas bidrag till den viktig. Syftet med föreliggande studie var att studera ett antal svenska föräldrars produktion av gester i samspel med sina barn och om föräldrarnas sätt att använda gester förändrades när barnens tal blev mer komplext. Åtta föräldra- barnpar observerades i olika samspelssituationer i hemmiljö, när barnen var 16 och 20 månader gamla, vilket innefattar tiden för övergången från ett- till tvåordssatser. Förekomst av förälderns gester och ackompanjerande tal registrerades, resultaten behandlades kvantitativt och deskriptivt. Vissa jämförelser med barnens gestanvändning genomfördes, samt en tvär-kulturell jämförelse med en studie av italienska mödra- barnpar. Analyserna visade att i likhet med den italienska studien, tenderade föräldrarnas gester att samexistera med tal, gesterna var främst deiktiska, det som sades i samband med gesten förstärkte den och användandet av gester förblev stabilt över tid.

Studien syftar till att undersöka sambandet mellan tal och gester utifrån lärares resonemang och språkbruk i klassrummet. Studien utgår från ett förkroppsligande perspektiv där begreppen deiktiska gester, metaforiska gester, ikoniska gester och rytmiska gester återfinns. Begreppen är hämtade från McNeills (1992) indelning av gester i olika kategorier. För insamling av data användes ostrukturerad observation och semistrukturerad intervju. Resultatet från observationerna visade att deiktiska rörelser, främst att peka mot tavlan, var den mest förekommande gesten hos lärarna och de rytmiska gesterna förekom inte alls. De näst mest förekommande gesterna var metaforiska gester som symboliserar en abstrakt idé, någon handling som utförs. Genom intervjuerna framkom att lärarna ansåg det viktigt att använda gester i undervisningen. Studiens didaktiska implikation blir att gesterna tillför liv och rörelse i undervisningen och är en bra hjälp för att förtydliga ord och begrepp både för elever med svenska som första språk och elever med svenska som andraspråk. Av studiens resultat dras slutsatsen att gester och verbal kommunikation är en användbar kombination i undervisningen för att eleverna ska ta till sig budskapet.

The study is aimed to map the gestures of Non Player Characters to make it easier for developers in the future to find fitting gestures for their characters to make sure they retain their believability. By making a survey with open questions and animations of the different gestures, the respondents were asked what they thought the characters in the animation wanted to convey. By counting how many times the respondents used the same, or similar words, each question were summarized into a table. The results were that many of the gestures that were used to convey a feeling, were better suited to another type of gesture, and by mapping these the goal is to create a lexikon with gestures that makes it easier for future developers to apply the correct gesture in the right situation. / Studien avser att kartlägga gesterna hos Non Player Characters för att underlätta för framtida utvecklare att hitta passade gester för olika situationer som gör att karaktärerna i spelet bibehåller sin trovärdighet. Genom att formulera en enkät med öppna frågor och animeringar för att gestalta gesterna tillfrågades respondenterna vad de trodde att karaktären försökte förmedla. Genom att räkna hur många gånger respondenterna valde att beskriva gesterna i enkäten med samma eller liknande ord, sammanfattades varje fråga i en tabell. Resultatet blev att många gester som används i vissa syften passar bättre för att gestalta andra typer av känslor, och genom att kartlägga dessa gester är syftet att bygga upp ett lexikon med gester som utvecklare i framtiden kan använda för att applicera rätt typ av gest i rätt situation.

<p>Studiens syfte var att undersöka den icke-verbala kommunikationens innebörd och dess påverkan i framförallt små barns liv. Fokus har varit på små barns icke-verbala kommunikationssätt. För att få ett bredare perspektiv av icke-verbal kommunikation, har en litteraturstudie legat till grund för arbetet. Litteraturen som har legat till grund för hela examensarbetet har varit i form av tryckta böcker samt vetenskapliga artiklar. Kroppsspråket är det äldsta och därmed också det första språk som människan kommunicerat på och till följd av detta har vårt icke-verbala språk funnits med så länge människan funnits på denna jord (Backlund 2006 & Maltén 1998). Håkansson (1995) betonar att folket redan under medeltiden insåg värdet av den icke-verbala kommunikationen, de kategoriserade kroppsspråket och lärde ut dessa signaler till bland annat talare som använde sig mycket av gester. Även på antiken var människor intresserade av den icke-verbala kommunikationen (Håkansson 1995). Med icke-verbal kommunikation menas all vår kommunikation utom själva orden, den kommer till uttryck via såväl icke-verbala signaler såsom ansiktsuttryck och som vilka kläder eller objekt vi väljer att omge oss med (Backlund 2006). I litteraturgenomgången behandlas den icke-verbala kommunikationens funktioner och inverkan på människors liv. Fokus ligger på små barns icke-verbala utveckling och uttryckssätt, men även vuxnas inverkan på små barns utveckling inom området berörs. Resultatet av denna studie visar att barns icke-verbala kommunikation har stor betydelse redan från födseln då det ordlösa samspelet mellan barn och vuxen tar sin början. Detta icke-verbala samarbete utgör grunden för barns kommunikativa utveckling, såväl icke-verbalt som verbalt (Espenakk 2006). Barns icke-verbala kommunikation ger sig till känna bland annat via gester, mimik och ljud, vilket ligger till grund för utvecklingen av språket (Lindahl 1998). Pekgester är en av de mest betydelsefulla gesterna och kan fungera som en bro mellan olika delar av den verbala och icke-verbala kommunikationen (Tomasello m.fl. 2007). Studien tyder på att barns icke-verbala kommunikation fungerar som en ledsagare när det gäller deras sätt att kommunicera med omvärlden och berätta vad de känner, tänker och upplever (Johansson 2003). Den icke-verbala kommunikationen visar hur samspelet mellan olika individer fortgår och vilken roll de får/tar i olika situationer (Nilsson & Waldemarson 1995a och 1995b).</p>

Studiens syfte var att undersöka den icke-verbala kommunikationens innebörd och dess påverkan i framförallt små barns liv. Fokus har varit på små barns icke-verbala kommunikationssätt. För att få ett bredare perspektiv av icke-verbal kommunikation, har en litteraturstudie legat till grund för arbetet. Litteraturen som har legat till grund för hela examensarbetet har varit i form av tryckta böcker samt vetenskapliga artiklar. Kroppsspråket är det äldsta och därmed också det första språk som människan kommunicerat på och till följd av detta har vårt icke-verbala språk funnits med så länge människan funnits på denna jord (Backlund 2006 &amp; Maltén 1998). Håkansson (1995) betonar att folket redan under medeltiden insåg värdet av den icke-verbala kommunikationen, de kategoriserade kroppsspråket och lärde ut dessa signaler till bland annat talare som använde sig mycket av gester. Även på antiken var människor intresserade av den icke-verbala kommunikationen (Håkansson 1995). Med icke-verbal kommunikation menas all vår kommunikation utom själva orden, den kommer till uttryck via såväl icke-verbala signaler såsom ansiktsuttryck och som vilka kläder eller objekt vi väljer att omge oss med (Backlund 2006). I litteraturgenomgången behandlas den icke-verbala kommunikationens funktioner och inverkan på människors liv. Fokus ligger på små barns icke-verbala utveckling och uttryckssätt, men även vuxnas inverkan på små barns utveckling inom området berörs. Resultatet av denna studie visar att barns icke-verbala kommunikation har stor betydelse redan från födseln då det ordlösa samspelet mellan barn och vuxen tar sin början. Detta icke-verbala samarbete utgör grunden för barns kommunikativa utveckling, såväl icke-verbalt som verbalt (Espenakk 2006). Barns icke-verbala kommunikation ger sig till känna bland annat via gester, mimik och ljud, vilket ligger till grund för utvecklingen av språket (Lindahl 1998). Pekgester är en av de mest betydelsefulla gesterna och kan fungera som en bro mellan olika delar av den verbala och icke-verbala kommunikationen (Tomasello m.fl. 2007). Studien tyder på att barns icke-verbala kommunikation fungerar som en ledsagare när det gäller deras sätt att kommunicera med omvärlden och berätta vad de känner, tänker och upplever (Johansson 2003). Den icke-verbala kommunikationen visar hur samspelet mellan olika individer fortgår och vilken roll de får/tar i olika situationer (Nilsson &amp; Waldemarson 1995a och 1995b).

The aim of the study is to investigate how pedagogues working with gesticulation and facial expressions to communicate with children aged 3-5 years. The methods used are observations as well as interviews of educators. My empricial evidence was collected on two different preschools in Värmland County. The pedagogues are dealing with body language in a conscious way by collections as they sing and they reinforce feelings of characters support. In my conclusion I have come come to the conclusion that there is no difference on how male and female educators use gesticulation and facial expressions without its personality traits and body language often are unconsciously in conversations with children.