<p>I vår kvalitativa undersökning har vi utifrån observationer av ett grupparbete studerat elevers interaktion. Våra forskningsfrågor gällande <em>roller,</em> <em>förhållningssätt</em> och kommunikativa<em> strategier </em>har varit grunden för vår analys. Vi observerade en grupp elever i årskurs 4 vid två tillfällen. Under observationerna använde vi oss av videokamera och kompletterade med loggboksanteckningar. Filminspelningarna och anteckningarna bearbetades och intressanta sekvenser valdes ut som transkriberades. Ur ett relationellt perspektiv sker ett samspel med alla i gruppen. Resultatet visar att två elever tilldelades och intog <em>roller</em> som dominanta i gruppen. Vilket innebar att å ena sidan gav de andra i gruppen två elever dominant utrymme, å andra sidan intog de andra och fick <em>roller</em> som bidrog till att arbetet fördes framåt. Alla i gruppen använde olika kommunikativa<em> strategier</em> i samtalen, de dominanta eleverna var mer skickliga på att få igenom sin vilja med hjälp av dessa kommunikativa<em> strategier</em>. Vi tolkar även att de dominanta elevernas <em>förhållningsätt</em> kan påverka arbetets framfart, då de elever som inte var dominanta hade svårt att få gehör för sina förslag som enligt vår tolkning kunde ha varit lika värdefulla för att lösa uppgiften. Vår studie visar att den interaktion som förekom mellan eleverna kan ge oss blivande lärare kunskap om <em>roller, förhållningssätt </em>och<em> </em>kommunikativa<em> strategier</em> i en grupprocess. I förlängningen kan den förståelsen ligga till grund för att hjälpa elever att utvecklas sin kommunikativa förmåga i dialog med andra.</p>

I vår kvalitativa undersökning har vi utifrån observationer av ett grupparbete studerat elevers interaktion. Våra forskningsfrågor gällande roller, förhållningssätt och kommunikativa strategier har varit grunden för vår analys. Vi observerade en grupp elever i årskurs 4 vid två tillfällen. Under observationerna använde vi oss av videokamera och kompletterade med loggboksanteckningar. Filminspelningarna och anteckningarna bearbetades och intressanta sekvenser valdes ut som transkriberades. Ur ett relationellt perspektiv sker ett samspel med alla i gruppen. Resultatet visar att två elever tilldelades och intog roller som dominanta i gruppen. Vilket innebar att å ena sidan gav de andra i gruppen två elever dominant utrymme, å andra sidan intog de andra och fick roller som bidrog till att arbetet fördes framåt. Alla i gruppen använde olika kommunikativa strategier i samtalen, de dominanta eleverna var mer skickliga på att få igenom sin vilja med hjälp av dessa kommunikativa strategier. Vi tolkar även att de dominanta elevernas förhållningsätt kan påverka arbetets framfart, då de elever som inte var dominanta hade svårt att få gehör för sina förslag som enligt vår tolkning kunde ha varit lika värdefulla för att lösa uppgiften. Vår studie visar att den interaktion som förekom mellan eleverna kan ge oss blivande lärare kunskap om roller, förhållningssätt och kommunikativa strategier i en grupprocess. I förlängningen kan den förståelsen ligga till grund för att hjälpa elever att utvecklas sin kommunikativa förmåga i dialog med andra.

Dagens barn och ungdomar möter allt mer texter i digitala miljöer i sin vardag. Numera innehåller även den reviderade läroplanen mer digitalisering vilket ställer högre krav på eleverna men också på lärarens undervisning. Inom svenskämnet ska dagens barn numera även få möta digitala texter. Tidigare forskning visar att digital läsning kräver mer av läsaren då den kan vara svårare än läsning av texter i pappersformat. Denna studie har för avsikt att undersöka hur elever på mellanstadiet arbetar med digital läsning och instuderingsfrågor i grupp. Frågeställningen som studien bygger på är vilka tillvägagångssätt använder elever i grupparbete med digitala faktatexter. Studiens resultat visar att eleverna använder lässtrategier och kommunikativa strategier som tillvägagångssätt i sina grupparbeten. Genom att använda lässtrategier och kommunikativa strategier ger eleverna sig själv och varandra möjligheten att ta sig vidare i arbetet. Studiens slutsats är att samtalet och samarbetet är centrala och viktiga delar i elevernas grupparbete. Genom att samtala kan eleverna hjälpas åt vid eventuell problematik för att kunna ta sig vidare i sitt grupparbete.

Syftet med den här kvalitativa studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare och barnskötare använder textlösa böcker samt hur dessa böcker kan användas för att stötta barns förmågor att berätta. Studien baseras på fem videoinspelade observationer där en textlös bok används av en förskollärare eller barnskötare tillsammans med två barn. Det sociokulturella perspektivet användes som teoretiskt ramverk under analysen av empirin. Resultatet visar att förskollärarna och barnskötarna använde sig av åtta kommunikativa strategier för att stötta barns berättande: tillåtande klimat, turtagning, tydliggöra och bekräfta, medveten tystnad, kontextualisera handlingen, stötta och utveckla språket, vuxeninitierat berättande samt inlevelse. Slutsatser som dras är att de textlösa böckerna fungerar som medierande redskap där förskollärares och barnskötares kommunikativa strategier stöttar barns berättande. Stöttningen leder till att barn blir aktiva medberättare, vilket kan gynna deras litercyinlärning.

In the present study, the institutional discourse in health care was examined, focusing onspeech therapists and occupational therapists in interaction with a common patient withaphasia. The purpose of the present study was to identify common communication strategiesused in the professional conversation between a speech therapist and a patient and between anoccupational therapist and the same patient. Specific research questions were: Whatcommunicative strategies are used in interaction between a speech therapist and a patient withaphasia and between the occupational therapist and the same patient? Are theredifferences/similarities between how speech therapists and occupational therapists interactwith patients with aphasia?Six people in total, two patients in interaction with a speech therapist and an occupationaltherapist respectively, were recorded during treatment sessions of each profession. Generaland specific aspects of the institutional interaction were then analysed according to principlesof conversation analysis.Similarities in the use of closed questions as a strategy to increase the effectiveness ininteraction could be seen between the two different professions studied. The use ofevaluations in interaction was also relatively similar between the two occupations.Some differences were identified in the ways that each profession used repetitious behavior,co-constructions and non-verbal communication. In terms of use of communication aids tosupport the patient's understanding, clear differences between the professions were observed. / I föreliggande studie undersöks det institutionella samtalet inom vården, med inriktning pålogoped och arbetsterapeut i samspel med gemensam patient. Syftet med studien var attkartlägga de vanligt förekommande kommunikativa strategier som används i detprofessionella samtalet mellan logoped och patient med afasi samt mellan arbetsterapeut ochsamma patient. Specifika frågeställningar var: Vilka kommunikativa strategier används isamtal mellan logoped och patient med afasi och i relationen mellan arbetsterapeut ochsamma patient? Finns det skillnader/likheter mellan hur logopeder och arbetsterapeuterinteragerar med patienter som har afasi?Två patienter i interaktion med varsin logoped och varsin arbetsterapeut, sex personer totalt,spelades in under patientens behandlingstillfällen hos respektive profession. Generella ochspecifika aspekter av det institutionella samtalet analyserades sedan enligt samtalsanalytiskaprinciper.Likheter i användandet av slutna frågor som strategi för att effektivisera kommunikationenkunde ses mellan yrkeskategorierna i studien. Även användandet av utvärderingar var relativtlika mellan yrkesgrupperna.Vissa skillnader synliggjordes i respektive yrkesgrupps sätt att använda repetitioner,reparationer, samkonstruktioner och icke-verbal kommunikation. Gällande användande avkommunikativa hjälpmedel som stöd för patientens förståelse, sågs tydliga skillnader mellanyrkeskategorierna.

<p>The present study deals with task-oriented conversations between a person with hearing loss and a relative or friend. The purpose was to investigate how the participants in the task-oriented context co-construct understanding, and to focus on different kind of repair strategies that the participants may use to make the hearing loss relevant in the conversation. The method used was Conversation Analysis (CA). The material consisted of eight videotaped task-oriented conversations between a person with hearing loss and their significant other. Altogether eight persons participated in the study – four of them had a hearing loss and the other four had normal hearing. The essay also presents a summary of previous research on communication involving persons with hearing loss. The occurrence and usage of repair strategies was brought to focus as this was of particular interest for this study. It was revealed that quantitative measures of these phenomena previously have been the most commonly used method. The analysis demonstrated that the participants used several different types of repair initiatives during the studied sequences. The categorization was based upon these repair initiatives. The different initiatives were primarily classified according to the manner in whish they specified the nature of the repairable. The study pointed out that the underlying phenomena that were addressed in these sequences were of a complex and various nature. It was proposed that this might demonstrate a need to complement the approaches made earlier in this area with a more qualitative one.</p> / <p>Föreliggande studie behandlar uppgiftsorienterad interaktion mellan en person med hörselnedsättning och dennes anhörig eller vän. Syftet var att undersöka hur deltagarna i den uppgiftsorienterade kontexten samkonstruerar förståelse, och att fokusera på olika reparationssekvenser som deltagarna eventuellt använder för att göra hörselnedsättningen relevant för samtalet. Arbetsmetoden omfattade samtalsanalys i bemärkelsen Conversation Analysis (CA). Materialet bestod av åtta videoinspelningar av uppgiftsorienterade samtal mellan person med hörselnedsättning och anhörig. I studien deltog sammanlagt åtta personer, varav fyra hade hörselnedsättning och fyra var normalhörande. I uppsatsen presenteras även en sammanfattning av tidigare forskning kring kommunikation hos personer med hörselnedsättning. Fokus lades på studier om förekomsten och användandet av reparationsstrategier eftersom dessa var av särskilt intresse för studien. Det visade sig att mer kvantitativa mätmetoder av dessa fenomen tidigare varit det vanligaste tillvägagångssättet. Genom analys av samtalen framkom att deltagarna under aktuella reparationssekvenser använde sig av flera olika typer av reparationsinitiativ. Kategoriseringen i analysen utgick från dessa reparationsinitiativ. Initiativen indelades främst utifrån vilket sätt de preciserade vad som behövde repareras. I studien framkom att de bakomliggande fenomenen som adresserades i dessa reparationer var av komplex och varierande natur. Det föreslogs att detta demonstrerar ett behov av att kunna komplettera de metoder som tidigare använts inom detta forskningsområde med en ett mer kvalitativt synsätt.</p>

The present study deals with task-oriented conversations between a person with hearing loss and a relative or friend. The purpose was to investigate how the participants in the task-oriented context co-construct understanding, and to focus on different kind of repair strategies that the participants may use to make the hearing loss relevant in the conversation. The method used was Conversation Analysis (CA). The material consisted of eight videotaped task-oriented conversations between a person with hearing loss and their significant other. Altogether eight persons participated in the study – four of them had a hearing loss and the other four had normal hearing. The essay also presents a summary of previous research on communication involving persons with hearing loss. The occurrence and usage of repair strategies was brought to focus as this was of particular interest for this study. It was revealed that quantitative measures of these phenomena previously have been the most commonly used method. The analysis demonstrated that the participants used several different types of repair initiatives during the studied sequences. The categorization was based upon these repair initiatives. The different initiatives were primarily classified according to the manner in whish they specified the nature of the repairable. The study pointed out that the underlying phenomena that were addressed in these sequences were of a complex and various nature. It was proposed that this might demonstrate a need to complement the approaches made earlier in this area with a more qualitative one. / Föreliggande studie behandlar uppgiftsorienterad interaktion mellan en person med hörselnedsättning och dennes anhörig eller vän. Syftet var att undersöka hur deltagarna i den uppgiftsorienterade kontexten samkonstruerar förståelse, och att fokusera på olika reparationssekvenser som deltagarna eventuellt använder för att göra hörselnedsättningen relevant för samtalet. Arbetsmetoden omfattade samtalsanalys i bemärkelsen Conversation Analysis (CA). Materialet bestod av åtta videoinspelningar av uppgiftsorienterade samtal mellan person med hörselnedsättning och anhörig. I studien deltog sammanlagt åtta personer, varav fyra hade hörselnedsättning och fyra var normalhörande. I uppsatsen presenteras även en sammanfattning av tidigare forskning kring kommunikation hos personer med hörselnedsättning. Fokus lades på studier om förekomsten och användandet av reparationsstrategier eftersom dessa var av särskilt intresse för studien. Det visade sig att mer kvantitativa mätmetoder av dessa fenomen tidigare varit det vanligaste tillvägagångssättet. Genom analys av samtalen framkom att deltagarna under aktuella reparationssekvenser använde sig av flera olika typer av reparationsinitiativ. Kategoriseringen i analysen utgick från dessa reparationsinitiativ. Initiativen indelades främst utifrån vilket sätt de preciserade vad som behövde repareras. I studien framkom att de bakomliggande fenomenen som adresserades i dessa reparationer var av komplex och varierande natur. Det föreslogs att detta demonstrerar ett behov av att kunna komplettera de metoder som tidigare använts inom detta forskningsområde med en ett mer kvalitativt synsätt.

I denna uppsats undersöks språkliga strategier i tre webbtexter från den ideella organisationen Djurens Rätt. Djurens Rätt måste i sina texter möta kommunikativa utmaningar i form av en diversifierad målgrupp och att fylla olika syften, eller funktioner, i texterna. Dessa funktioner innebär dels att försöka väcka intresse hos mottagaren för innehållet i texterna och dels att försöka påverka mottagarens attityder till en djurvänlig livsstil. För att undersöka olika strategier använder jag mig av argumentationsanalys och legitimeringsanalys.   Undersökningen visar på olika fynd, bland annat att Djurens Rätt i sina webbtexter arbetar mycket med auktoriteter, konsekvenser och exempel, men att de däremot inte arbetar med berättelser, explicita teser eller analogier. Dessa strategier verkar för att beroende av ämnet i den aktuella texten väcka mottagarens intresse eller påverka dennes attityder. Användningen av argument och legitimeringar beror på flera faktorer: ämnet, den tänkta målgruppen och den tänkta funktionen i den specifika texten. Djurens Rätt verkar även arbeta mycket med kunskap och förmedlingen av denna. Genom språket legitimeras denna kunskap, och att följa en vegansk kost.

Uppsatsen är en retorisk studie av Ebba Buschs och Nyamko Sabunis kommunikation på Instagram ur ett identifikationsperspektiv. Studiens material är Instagraminlägg från partiledarnas Instagramprofiler och undersökningen studerar vilka tekniker de använder för att skapa igenkänning och social gemenskap. Något som är viktigt på sociala medier är personlig närvaro och att ge intryck av sin privatperson. Uppsatsen undersöker även hur Busch och Sabuni skildrar sin individuella person i inläggen.  Studien är en komparativ studie av de två svenska partiledarna och syftet med studien är att studera vilka retoriska tekniker som används för att skapa identifikation och gemenskap. Det är intressant att studera eftersom sociala medier används som en källa till social kontakt och igenkänning. Huvudteorin är Burkes identifikationsteori och studien utgår även ifrån teorier om politisk kommunikation.  Studien visar att intrycket av transparens är viktigt för att skildra sin privatperson och att det finns skillnader mellan Buschs och Sabunis inlägg. Busch flöde ger intryck av henne som privatperson, vilket är en viktig strategi när det gäller att skapa band med väljarna. Medan Sabunis flöde ger intryck av henne som partiledare och hennes vision inom politiken. Studien visar att partiledarna använder olika retoriska och kommunikativa strategier för att skapa gemenskap och igenkänning.