<p>Patienter med demenssjukdom utgör i dag en stor patientgrupp</p><p>som kommer att öka i framtiden. Demenssjukdomar har under</p><p>senaste årtionden uppmärksammats som ett växande hot mot</p><p>folkhälsan. I mötet med en patient med demenssjukdom finns</p><p>det en rad svårigheter bland annat svårigheten i att kommunicera</p><p>för att dessa patienter ska bli förstådda och bekräftade i omvårdnaden</p><p>krävs det att personalen har den kunskap motivation</p><p>och kraft som behövs för att förstå patienten. Syftet med</p><p>litteraturstudien var att belysa strategier som underlättar</p><p>kommunikationen. Arbetet är en litteraturstudie baserat på 11</p><p>vetenskapliga artiklar inom området. Resultatet visar att</p><p>strategier för att underlätta kommunikationen både verbalt och</p><p>icke-verbalt mellan sjuksköterskan och patienten med</p><p>demenssjukdom har en stor betydelse för ett bra</p><p>omhändertagande av patienten. Där kunskap om hur</p><p>sjuksköterskan ska kommunicera med patienten på bästa sätt är</p><p>centralt. Resultatet visar återkommande att en bekräftande</p><p>attityd, kroppsspråket, ögonkontakten, röstvolymen, beröring,</p><p>och ett tillåtande klimat är viktiga faktorer som gör att patienten</p><p>trots graden av demenssjukdom ökar sitt självförtroende så pass</p><p>mycket att en ömsesidig interaktion är möjlig och det ger också</p><p>patienten en chans till att bli förstådd och bekräftad. För att</p><p>kunna bemöta patienter med demenssjukdom behövs en</p><p>gemensam värdegrund och riktlinjer för omhändertagandet.</p><p>Framtida forskning föreslås handla om att utveckla bra strategier</p><p>i kommunikationen som bygger på den kvarvarande kognitiva</p><p>förmågan som patienten har.</p>

Patienter med demenssjukdom utgör i dag en stor patientgrupp som kommer att öka i framtiden. Demenssjukdomar har under senaste årtionden uppmärksammats som ett växande hot mot folkhälsan. I mötet med en patient med demenssjukdom finns det en rad svårigheter bland annat svårigheten i att kommunicera för att dessa patienter ska bli förstådda och bekräftade i omvårdnaden krävs det att personalen har den kunskap motivation och kraft som behövs för att förstå patienten. Syftet med litteraturstudien var att belysa strategier som underlättar kommunikationen. Arbetet är en litteraturstudie baserat på 11 vetenskapliga artiklar inom området. Resultatet visar att strategier för att underlätta kommunikationen både verbalt och icke-verbalt mellan sjuksköterskan och patienten med demenssjukdom har en stor betydelse för ett bra omhändertagande av patienten. Där kunskap om hur sjuksköterskan ska kommunicera med patienten på bästa sätt är centralt. Resultatet visar återkommande att en bekräftande attityd, kroppsspråket, ögonkontakten, röstvolymen, beröring, och ett tillåtande klimat är viktiga faktorer som gör att patienten trots graden av demenssjukdom ökar sitt självförtroende så pass mycket att en ömsesidig interaktion är möjlig och det ger också patienten en chans till att bli förstådd och bekräftad. För att kunna bemöta patienter med demenssjukdom behövs en gemensam värdegrund och riktlinjer för omhändertagandet. Framtida forskning föreslås handla om att utveckla bra strategier i kommunikationen som bygger på den kvarvarande kognitiva förmågan som patienten har.

Inom vården är kommunikation mellan vårdgivare och patient en stor del. Kommunikationsprocessen kan försvåras då man tillhör olika kulturer genom t.ex. nationalitet, kön eller socioekonomisk bakgrund. Fenomenet har studerats inom vården tidigare, men studier med hörselvårdsperspektiv har inte påträffats. Denna studie vill därför undersöka hur audionomer ser på kommunikation och de svårigheter som kan uppstå i ett patientmöte. Syftet med intervjustudien är att undersöka vilka kommunikationssvårigheter som kan uppståpå grund av kulturella skillnaderi audionomens möte med en patient. Studien inriktas även på hur detta påverkar audionomens arbete och vilka strategier som används för att hantera de svårigheter som uppstår. Intervjustudien är av kvalitativ karaktär och har transkriberats, tolkats och analyserats med hermeneutisk ansats. Analysmetod har varit meningskategorisering där viktiga och relevanta delar ur det transkriberade materialet plockats fram och sammanställts till diagram. Audionomerna tar upp flera målgrupper där kommunikationen är svår och även vilka strategier de använder för att underlätta patientmötet. Flera audionomer verkar se hörselproblematik som den främsta anledningen till bristande kommunikation. Fortsatt forskning krävs dock för att ta reda på om detta beror på att de inte har några problem att handskas med olika kulturer eller om det beror på avsaknad av kunskap inom detta område.

ABSTRACT                                                                                                        Background. Within a health care context, communication is a crucial basis in order to give a patient the care he or she deserves. In a society with an ever-growing cultural diversity, the health care system in Sweden now faces new challenges to uphold a safe and patient centred care even when nurse and patient lack a common language.                                        Purpose. The purpose was to explore nurse’s experiences of working with patients with whom they do not share a common language, in order to understand which tools they request to aid the everyday care.  Method. This study has a qualitative design. The respondents were selected out of convenience. Seven nurses were interviewed with a semi structured method. The results were then transcribed and analysed by through a content analysis method.  Result. Eight categories were identified: communication, boundaries in nursing, person centring, working environment, the nurse’s experiences, interpreter, alternative means of communication and areas of development and risk-factors. The nurses described a feeling of insufficiency facing these situations. The nursing care often became shallow and less person centred. The tool most commonly used by the respondents was body language alongside the help of a bilingual person close to the patient. Professional interpreters are rarely used in the adult departments as they were perceived as inaccessible and unreliable to use. The tool most requested from the nurses was an easily accessible yet medically accurate translation app or service especially developed for a health care context. Conclusion. The tool most commonly used by nurses in their communication with patients with whom they do not share a common language was body language. The tool most frequently requested was an easily accessible translation service or application developed specifically for a healthcare context to aide their every day care. Keywords: Caring relations, communication difficulties,  language barrier, nursing, communication aids.

<p>I Uppsala har det inte funnits tillräckliga resurser för att personer med ät- och kommunikationssvårigheter ska få fortsatta logopedinsatser efter att de har skrivits ut från den geriatriska vården. Ett projekt startades därför 2007 med målet att utveckla modeller för logopediskt arbete så att vårdkedjan blir komplett och rehabilitering kan fortsätta så länge vårdtagaren har behov av det. Projektet har riktat sig till personer över 65 år som har ät- och/eller kommunikationssvårigheter på grund av stroke eller progredierande kognitiv/neurologisk sjukdom. Syftet med den här studien har varit att utvärdera projektet efter att halva projekttiden har gått. En processutvärdering baserad på dokumentation om projektet har gjorts. Statistiska analyser har gjorts på data som projektet har samlat in om vårdtagarnas svälj- och kommunikationsförmåga. Där har bland annat förmågorna före och efter logopedinsatser jämförts med varandra. Slutligen har intervjuer med åtta anhöriga till projektdeltagare gjorts för att se hur projektet har påverkat dem. Studien har visat att det finns ett behov av logopeder i öppna vårdformer men också ett behov av att synliggöra och informera om logopedens arbete. Det har visat sig att både kommunikation och ät- och sväljförmåga har förbättrats efter insatser av logoped. Intervjuer med anhöriga har visat att projektet inte haft någon särskild betydelse för dem. I framtiden vore det också intressant att ta reda på hur boendepersonal påverkats av projektet.</p> / <p>In Uppsala, patients in long-term care with geriatric communication and swallowing disorders have not generally received services from speech-language pathologists. To remedy the need for intervention in this group a trial project was initiated in 2007. Its aim was to estimate the need for continued intervention in long-term care and to develop effective working strategies for the speech-language pathologists. The target group was persons above 65 years old with eating and/or communication disabilities caused by stroke or progressive cognitive/neurologic disorders. The purpose of this study was to evaluate the project at its half-way point. The working processes were analyzed based on documentation from the project. Statistical analyses were conducted on ratings and objective measures of the patients’ eating and communication abilities. Finally, relatives of eight of the patients were interviewed to see how the project had affected them. The results indicate a need for intervention by speech-language pathologists for patients in long-term care. It is also necessary to inform patients, relatives and employees at care centers about how speech-language pathologists can help. Both communication and swallowing improved after interventions by speech-language pathologists. The interviews also indicate that speech-language pathologists have little impact on the relatives. A future study should assess how the project has affected the employees at care centers.</p> / Logopedi i Öppna Vårdformer

Bakgrund: I takt med den ökande invandringen till Sverige möter distriktssköterskor allt oftare icke-svensktalande patienter, som söker hjälp i triaget på vårdcentraler. För att kunna gör en medicinsk bedömning och avgöra vårdnivå behöver det finnas en fungerande kommunikation mellan distriktssköterskan och patienten. Distriktssköterskan behöver dessutom kunna förmedla information bland annat i form av egenvårdsråd till dessa patienter. Syfte: Att undersöka distriktssköterskors upplevelser av kommunikationssvårigheter med icke-svensktalande patienter vid triage på vårdcentral. Metod: Studien är en intervjustudie baserad på tolv intervjuer. Dataanalysen genomfördes med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman . Resultat: I resultatet framkom två kategorier: En utmanande kommunikation och Att kunna kommunicera på andra sätt. Distriktssköterskor berättade att de upplevde osäkerhet och oro för att missa en allvarlig åkomma på grund av språksvårigheter. De uttryckte även att bristen på tid utgjorde ett hinder i kommunikationen. Dessutom uppgavs ett antal olika kulturella faktorer som försvårade kommunikationen med icke-svensktalande. Distriktssköterskorna använde sig av uppfinningsrikedom och fantasi för att kunna kommunicera. De tog även hjälp av anhöriga som tolkade eller professionella tolkar.  Konklusion: Att kommunicera med icke-svensktalande vid triage är en utmaning för distriktssköterskor och kräver att distriktssköterskorna kan kommunicera på andra sätt. Ökade resurser i form av tid och lättare tillgång till tolk hade kunnat underlätta för distriktssköterskor som möter dessa patienter. Utbildning i transkulturell, kulturanpassad omvårdnad på grund- och specialistutbildningar inom omvårdnad skulle kunna öka förståelsen och kunskapen och därigenom leda till bättre förutsättningar för kommunikation.

Till följd av invandring och migration har befolkningen i Sverige ökat de senaste åren. Hälsopanoramat ser annorlunda ut för denna grupp av människor och flyktingar och invandrare söker tre gånger så mycket vård än övriga befolkningen. Detta ställer krav på hälso- och sjukvårdspersonalens förmåga att kunna bemöta och kommunicera med patienter ur dessa grupper. Oavsett patientens ursprung bör hälso- och sjukvården vara tillgänglig för alla och ges med lika villkor. Syftet med denna studie var att sammanställa kunskap om kommunikationssvårigheter vid möten i hälso- ochsjukvård ur invandrares och flyktingars perspektiv. För att skapa en bild av hur kunskapsläget ser ut valdes metoden en integrerad litteraturöversikt och syftet besvarades med stöd av tre frågeställningar. Resultatet sammanställdes efter analys av tolv vetenskapliga artiklar med olika metodologiska ansatser. I resultatet framkom nio teman: språkbarriär, svårigheter med tolkning, kulturell barriär, utebliven information, dåligt bemötande, utebliven vård, misstro till sjukvården, kulturellt kompetent personal och tillgodose behov av sociala relationer. Språk- och kulturella barriärer var de främsta faktorerna som ledde till kommunikationssvårigheter vilket påverkade invandrare och flyktingar genom att information uteblev. Detta ledde i sin tur till att missförstånd uppstod, att dem kände sig nonchalerade och väckte misstro till hälso- och sjukvårdssystemet. Åtgärder som föreslogs för att förebygga kommunikationssvårigheter var behovet av kulturellt kompetent vårdpersonal, vilken kunde underlätta de negativa känslor som följde av kommunikationssvårigheter.Resultatet diskuterades utifrån en mångkulturell bedömningsmodell och Speech CodeTheory. Slutsatsen som dragits av resultatet är att i och med att kommunikation är grunden för att skapa relationer mellan vårdpersonal, flyktingar och invandrare är det viktigt att arbeta för kulturell kompetens bland vårdpersonalen. Teorier och modeller kan vara hjälpmedel för att uppnå detta och Giger och Davidhizars mångkulturellabedömningsmodell föreslås som intervention i praxis.

I denna studie har vi tittat närmare på i vilka situationer TAKK används i förskolan, samt pedagogernas uppfattning av TAKK i verksamheten. Vi har sökt efter forskning inom området och gjort en enkätstudie där vi ställt frågor till pedagoger som är verksamma inom förskolan. Pedagogernas uppfattningar om arbetet med TAKK har vi sedan jämfört med den forskning vi hittat. Detta för att se om pedagogernas uppfattning stöds av forskningen. Resultatet av enkätstudien visar att pedagogerna ser positiva effekter med användandet av TAKK i verksamheten. Det påvisar att respondenterna ser att TAKK stöttar barnen i deras språkutveckling och underlättar konflikthantering. Minst en pedagog per avdelning har utbildning inom TAKK och antalet utbildade pedagoger ökar stadigt. I resultatet framgår även att barn som saknar det verbala språket kan förmedla sina känslor genom TAKK istället för att bitas och rivas i frustration.

Syftet med denna studie var att undersöka användningen av det specialpedagogiska stödet alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) i förskolan och undersöka hur detta stöd var utformat och anpassat för barn som har kommunikationssvårigheter. Forskningen visade att de barn som är i behov av specialpedagogiskt stöd i förskolan främst är barn som har kommunikationssvårigheter. Det framkommer även i litteraturen att förskolans styrdokument är otydliga i sina formuleringar i hur det specialpedagogiska stödet ska vara utformat. Jag besökte en språkförskola där jag genomförde en kvalitativ intervju med en förskollärare som hade erfarenhet av AKK. Jag utförde även en observation som metod i undersökningen för att ta reda på vilka AKK-former som var synliga i förskolans miljö. Enligt resultatet är det mycket som talar för att förskolan har anpassat förskolemiljön efter barnens behov och förutsättningar, framförallt utifrån hur förskolan utformat det specialpedagogiska stödet AKK. Det förekommer kompensatoriska insatser men mycket av det pedagogiska lärandet tyder också på inkludering och miljöanpassning vilket det kritiska perspektivet framhåller. Detta kan också tolkas som att förskolan förhåller sig till ett dilemmaperspektiv, där man finner en mellanväg mellan dessa två perspektiv.

I Uppsala har det inte funnits tillräckliga resurser för att personer med ät- och kommunikationssvårigheter ska få fortsatta logopedinsatser efter att de har skrivits ut från den geriatriska vården. Ett projekt startades därför 2007 med målet att utveckla modeller för logopediskt arbete så att vårdkedjan blir komplett och rehabilitering kan fortsätta så länge vårdtagaren har behov av det. Projektet har riktat sig till personer över 65 år som har ät- och/eller kommunikationssvårigheter på grund av stroke eller progredierande kognitiv/neurologisk sjukdom. Syftet med den här studien har varit att utvärdera projektet efter att halva projekttiden har gått. En processutvärdering baserad på dokumentation om projektet har gjorts. Statistiska analyser har gjorts på data som projektet har samlat in om vårdtagarnas svälj- och kommunikationsförmåga. Där har bland annat förmågorna före och efter logopedinsatser jämförts med varandra. Slutligen har intervjuer med åtta anhöriga till projektdeltagare gjorts för att se hur projektet har påverkat dem. Studien har visat att det finns ett behov av logopeder i öppna vårdformer men också ett behov av att synliggöra och informera om logopedens arbete. Det har visat sig att både kommunikation och ät- och sväljförmåga har förbättrats efter insatser av logoped. Intervjuer med anhöriga har visat att projektet inte haft någon särskild betydelse för dem. I framtiden vore det också intressant att ta reda på hur boendepersonal påverkats av projektet. / In Uppsala, patients in long-term care with geriatric communication and swallowing disorders have not generally received services from speech-language pathologists. To remedy the need for intervention in this group a trial project was initiated in 2007. Its aim was to estimate the need for continued intervention in long-term care and to develop effective working strategies for the speech-language pathologists. The target group was persons above 65 years old with eating and/or communication disabilities caused by stroke or progressive cognitive/neurologic disorders. The purpose of this study was to evaluate the project at its half-way point. The working processes were analyzed based on documentation from the project. Statistical analyses were conducted on ratings and objective measures of the patients’ eating and communication abilities. Finally, relatives of eight of the patients were interviewed to see how the project had affected them. The results indicate a need for intervention by speech-language pathologists for patients in long-term care. It is also necessary to inform patients, relatives and employees at care centers about how speech-language pathologists can help. Both communication and swallowing improved after interventions by speech-language pathologists. The interviews also indicate that speech-language pathologists have little impact on the relatives. A future study should assess how the project has affected the employees at care centers. / Logopedi i Öppna Vårdformer