Sammanfattning: Audionomyrket har utvecklats från ett assisterande till ett självständigt yrke. Framsteg inom forskning berörande audiologi ställer höga krav på audionomens kompetensutveckling. Internationellt har det undersökts hur kompetensutveckling kan förbättras, genom bildandet av frivilliga eller obligatoriska kompetensutvecklingsprogram, för att ge en säker patientvård och en tillfredsställande yrkesutveckling. I Sverige ansvarar varje audionom enskilt för sin kompetensutveckling. Det finns i dagsläget inga studier som undersöker svenska audionomers inställning till att införa liknande kompetensutvecklingsprogram som finns internationellt, vilket är motivet bakom studien. Syftet är att undersöka svenska audionomers inställning kring frivilliga samt obligatoriska kompetensutvecklingsprogram med tillhörande gransknings-process för att vidareutveckla audionomprofessionen och hålla samtliga yrkesverksamma ajour med ny vetenskap. En kvantitativ metod i form av en webbenkät tillämpades för att nå ut till ett stort omfång yrkesverksamma audionomer över hela Sverige. Studiens resultat visar att ett stort antal yrkesverksamma audionomer är positivt inställda till det frivilliga samt obligatoriska kompetensutvecklingsprogrammet med tillhörande granskningsprocess. En förändrad form av kompetensutvecklingssystem än den nuvarande är därmed eftersträvad av majoriteten. Studiens resultat har tagit fasta på att kompetensutvecklingsprogram bör inriktas mot både de tvärvetenskapliga områden som professionen bygger på och audionomens specialiseringsområden. Audionomerna anser att tiden motsvarande en till åtta timmar per månad är tillräcklig för kompetensutvecklande aktiviteter. Audionomerna har en stor medvetenhet om vikten av att utveckla den professionella kompetensen. Hindrande faktorer som ekonomi, hög patientgenomströmning, tidsbrist, etc. minskar audionomernas möjlighet till deltagande av kompetensutvecklande aktiviteter. De yttre omständigheterna bidrar till att yrkesverksamma audionomer i hög grad önskar en förändrad form av kompetensutvecklings-system än den nuvarande. / <p>Kommentar: Arbetet erhöll betyget VG.</p>

Inom vården är kommunikation mellan vårdgivare och patient en stor del. Kommunikationsprocessen kan försvåras då man tillhör olika kulturer genom t.ex. nationalitet, kön eller socioekonomisk bakgrund. Fenomenet har studerats inom vården tidigare, men studier med hörselvårdsperspektiv har inte påträffats. Denna studie vill därför undersöka hur audionomer ser på kommunikation och de svårigheter som kan uppstå i ett patientmöte. Syftet med intervjustudien är att undersöka vilka kommunikationssvårigheter som kan uppståpå grund av kulturella skillnaderi audionomens möte med en patient. Studien inriktas även på hur detta påverkar audionomens arbete och vilka strategier som används för att hantera de svårigheter som uppstår. Intervjustudien är av kvalitativ karaktär och har transkriberats, tolkats och analyserats med hermeneutisk ansats. Analysmetod har varit meningskategorisering där viktiga och relevanta delar ur det transkriberade materialet plockats fram och sammanställts till diagram. Audionomerna tar upp flera målgrupper där kommunikationen är svår och även vilka strategier de använder för att underlätta patientmötet. Flera audionomer verkar se hörselproblematik som den främsta anledningen till bristande kommunikation. Fortsatt forskning krävs dock för att ta reda på om detta beror på att de inte har några problem att handskas med olika kulturer eller om det beror på avsaknad av kunskap inom detta område.

Sjukvården i Sverige möter allt fler patienter med invandrarbakgrund. Patienterna kan ha språk, kultur och religion som skiljer sig från vårdgivarens. Detta kan skapa svårigheter för vårdgivaren i det tvärkulturella vårdmötet. Forskning som berör den svenska audionomens perspektiv på det tvärkulturella vårdmötet är sällsynt. Därav denna studie. Syftet är att ur svenska audionomens perspektiv beskriva vårdmötet med vuxna patienten med invandrarbakgrund vid landstingens audionomtätaste audionommottagningar. En kvantitativ metod i form av postenkäter användes för att undersöka en större grupp verksamma audionomer. Resultaten bekräftade att audionomerna möter allt fler patienter med invandrarbakgrund. De erfor att språkskillnader hade mest inverkan på vårdmötet jämfört med kultur- och religionsskillnader. Majoriteten har neutral attityd gentemot det tvärkulturella vårdmötet. Ett fåtal upplevde att vårdmötet var stressigt och tidskrävande i förhållande till vårdmötet med patienter med svensk bakgrund. Majoriteten av audionomerna kände dock inte behovet av mer information/utbildning i tvärkulturell omvårdnad och tolkanvändning. Tillgängligheten till kompetensutveckling ansågs också vara begränsad. Vårdmötena med patienter med invandrarbakgrund fördelades mestadels lika mellan mottagningarnas audionomer. Tolkanvändning ansågs vara ett viktigt verktyg för att hantera det tvärkulturella vårdmötet. Slutsatser: Audionomerna verkade inte uppleva riktigt de svårigheter som tidigare forskning och litteratur uppvisat. En mindre andel av audionomerna bekräftade dock den tidigare forskningen. / Examensarbete inom ramen för Audionomutbildningen vid Örebro Universitet.

Modern sjukvård har blivit fragmenterad vilket medför nackdelar för patienter och personal. Teamarbete över professionsgränserna har identifierats som ett sätt att motverka fragmentering och erbjuda god heltäckande vård. Detta har relevans för hörselvården där många patienter behöver insatser från olika professioner. Arbetets syfte var att göra en kartläggning av teamarbete inom svensk offentlig hörselvård samt att undersöka hur teamarbetet ser ut. En totalundersökning har gjorts av Sveriges 21 landsting/regioner. Strukturerade intervjuer har genomförts med personer med kunskap om teamarbete inom varje landsting/region. Resultatet visar att teamarbete förekommer inom samtliga landsting/regioner men att både antalet team och deras arbetssätt varierar. De vanligaste är barnteam och team för hörselnedsättning och ytterligare funktionsnedsättning. De flesta team gör målsättning, planering och utvärdering gemensamt. I två av tre team uppges teammedlemmarna delvis kunna ersätta varandra. Olika professioner förekommer i hörselvårdens team. De som förekommer i störst utsträckning är audionomer, pedagoger och kuratorer. 69 % av teamen har en formell teamledare. Audionomer, läkare, kuratorer respektive chefer är teamledare i ungefär samma utsträckning. Interprofessionella aspekter dominerar men det går inte att kategorisera teamen som multi-, inter- eller tvärprofessionella då deras arbetssätt överlappar. Teamarbete upplevs som väsentligt i den offentliga hörselvården och anses fördelaktigt för både patienter och personal.

Audiologisk rehabilitering är en komplicerad process som ska innehålla olika insatser byggda på ett holistisk synsätt med medicinska, tekniska och beteendevetenskapliga aspekter involverade. Historiskt har dock den tekniska och medicinska delen ofta fått ta större plats än psykosociala bitar i rehabiliteringen. Syftet med studien var att undersöka likheter och skillnader angående audiologisk rehabilitering utifrån ramverket, ideologin samt praktiken i Danmark, Norge, Sverige och på Island. Metod: För att kunna uppnå syftet och få en mer helhetlig inblick i ämnet delades studien i två delar (litteraturstudie och enkätstudie). Litteraturstudien berörde ramverket i samtliga länder samt ideologin. Enkätstudien berörde praktiken i form av audionomens egen syn på audiologisk rehabilitering samt deras uppfattning av tillvägagångssättet på arbetsplatsen. Resultat: En röd tråd går genom ramverket, ideologin och praktiken i varje land. Vad gäller dessa huvudpunkter visade studien att det fanns både likheter och skillnader länderna emellan. I det stora hela visar resultatet av studien att tankesättet inom audiologisk rehabilitering är något mer holistiskt i Sverige än i de övriga länderna. Slutsats: Trycket om en kostnadseffektiv vård står i kontrast till sjukvårdslagarna då en kortsiktigt planerad hörselvård riskerar att motverka en holistisk audiologisk rehabilitering. / Audiological rehabilitation is a complicated process entailing different aspects from medical, technical and behaviour science forming a holistic treatment. Historically more emphasis has been placed on the technical and medical facets of the treatment compared to the psychosocial. Purpose: The study´s purpose was to inspect similarities and differences regarding audiological rehabilitation by examining the framework, ideology and practice in Denmark, Norway, Sweden and Iceland. Method: To be able to achieve the purpose and to get a holistic insight the study was divided into two parts, namely litterature study and questionnaires. The litterature study reviewed the countries framework and ideology. The questionnaire analyzed the audiologists thoughts on audiological rehabilitation as well as the workplace approach. Results: There is a fine thread within each country that goes through the framework, ideology and practice. Furthermore, the study showed that there are both similarities and differences between the different countries. In general the study proved that the mindset in Sweden is more holistic compared to the other countries. Conclusion: The pressure for cost-effective care is in contrast with health care laws as short-term planned health care can counteract an holistic audiological rehabilitation