No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Att få ta del av gruppinformation inom vården har visat sig vara en betydelsefull del av rehabiliteringen för både patienter och deras anhöriga. Hörselinformation i grupp inför patienters hörselrehabilitering är en del av informationsrutinen på flera hörcentraler i Sverige. Dock finns det endast ett fåtal undersökningar som utvärderar hörselinformationstillfället utifrån ett patient- och anhörigperspektiv. Genom att utvärdera om hörselinformationstillfällena är meningsfulla för deltagarna undersöktes även om den tid som läggs ner av audionomerna är effektiv. Syfte: Syftet med undersökningen är att kartlägga patienters och anhörigas åsikter om den hörselinformation som ges i grupp inför en hörselrehabilitering. Kartläggningen avser områdena: Information och informationsmängd, Hörselinformationstillfällets upplägg, Utbyte av erfarenheter, Orsaker till anhörigas närvaro samt Förståelse motivation och delaktighet. Metod: Två enkäter konstruerades, en för patienter och en för anhöriga, därefter genomfördes en enkätundersökning i samband med nio hörselinformationstillfällen. Urvalet baserades på patienter och anhöriga, oavsett ålder och kön, som deltagit vid dessa hörselinformationstillfällen, inom en svensk hörsel- och dövverksamhet.   Resultat: Överlag ansåg informanterna, att de fått lagom mängd information om hörsel, hörselnedsättning och hörselrehabilitering. Flertalet informanter upplevde att de fått chansen att vara delaktiga, fått tillfälle att utbyta erfarenheter samt fått en större förståelse för hur hörselnedsättningar kan påverka vardagslivet. De anhöriga följde med av olika anledningar, bland annat som stöd, transporthjälp eller av eget intresse. Efter hörselinformationstillfället upplevde majoriteten av patienterna att de blivit mer motiverade till att påbörja hörselrehabiliteringen. Det framkom även att flertalet av informanterna skulle rekommendera andra med hörselnedsättning och deras anhöriga att delta i hörselinformation.

Inledning: Helhetssynen på rehabiliteringen efter en CI-operation berörs av många olika aspekter som påverkar livskvaliteten. Vid rehabiliteringen efter att ha opererat in ett cochleaimplantat (CI) är det viktigt att inte bara se till patientens direkta hörselbehov, utan ha en bredare helhetssyn och ta hänsyn till andra behov patienten kan ha. Olika delar i rehabiliteringen efter en CI-operation är teknisk -, medicinsk-, pedagogisk-, psykologisk-, psykosocial-, och samhällelig hörselrehabilitering.   Syfte: Syftet med studien är att undersöka på vilket sätt rehabiliteringsmetoder vid CI-operation sker med utgångspunkt i en helhetssyn på rehabilitering inom audiologisk forskning, samt undersöka hur livskvaliteten påverkas efter CI-operation.   Metod: Examensarbetets syfte och frågeställningar har granskats och besvaras genom en systematisk litteraturstudie.   Resultat: Studier med en helhetssyn på rehabiliteringen som innefattar de sex olika delarna inom hörselrehabilitering saknades. Studiens resultat indikerar att livskvaliteten efter en CI-operation blir avsevärt förbättrad, detta utvärderas med olika självskattningsskalor och rehabiliteringsmetoder.   Slutsatser: Få studier visar prov på ett helhetstänkande enligt den teoretiska beskrivningen av vad en helhetssyn på hörselrehabilitering går ut på. Genom att ha ett helhetstänkande i rehabiliteringen för patienter med CI inkluderas alla olika aspekter som behövs för ett aktivt socialt liv och det emotionella välbefinnandet. Det råder inga tvivel om att livskvaliteten efter en CI-operation ökar.

No description available.

Bakgrund: Tinnitus är idag vanligt förekommande och kan klassificeras som antingen subjektiv eller objektiv. Subjektiv tinnitus hörs endast av den drabbade individen, medan objektiv tinnitus kommer från verkliga ljud som kan mätas eller höras av andra. Palatal myoklonus innebär muskelryckningar i palatala muskler och räknas bland muskulära orsaker till objektiv tinnitus. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa objektiv tinnitus orsakad av essentiell palatal myoklonus med avseende på symptombild, diagnostik samt behandling och utfall. Metod: En forskningsöversikt har genomförts för att besvara studiens syfte. Resultat: Resultatet visar att symptombilden vid essentiell palatal myoklonus främst är objektiv klickande tinnitus, vilken i vissa fall varit mycket svår för individen att hantera och i majoriteten av fallen haft en negativ inverkan på de drabbade individernas livskvalitet. De diagnostiska metoder som används är i många fall mätningar som görs i syfte att utesluta påverkan från andra organ, i synnerhet någon form av neurologisk patologi. Nasal endoskopi, audiologiska utredningar och magnetkameraröntgen är några av de mätmetoder som använts för att ställa korrekt diagnos. Bland behandlingsmetoder nämns främst injektion av botulinumtoxin A i muskler kring mjuka gommen samt farmakologiska behandlingsmetoder, men även ett par mer sällsynta behandlingsmetoder beskrivs såsom radiofrekvensablation av palatala muskler och kirurgisk blockering av örontrumpeten. Slutsats: En tidig, korrekt diagnos för den drabbade individen är angelägen då denna objektiva tinnitus kan vara enormt påfrestande. Det föreligger ett behov av kontrollerade studier på ett större antal individer för att fastställa reproducerbarheten i de behandlingsmetoder som idag finns att tillgå.

Bakgrund: Jämlik vård är att alla ska bemötas, behandlas och vårdas på lika villkor oavsett enskilda faktorer. I hörselrehabiliteringen ingår det flera delar och varje del ska utgå från helhetsperspektivet och ske i samverkan med den enskilde. Audionomen ska inte påverkas av faktorer såsom kön eller ålder. Tidigare studier visar dock att ålder är en avgörande faktor i många fall, det råder en form av ålderism och åldersdiskriminering inom vården. Inga tidigare studier har hittats på hur den tekniska rehabiliteringen påverkas av ålder inom hörselvården varför detta låg i vårt intresse. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur jämlik den tekniska rehabiliteringen är inom hörselvården beroende på patienternas ålder. Metod: Studien är deskriptiv retrospektiv och är gjord genom journalgenomgång. Resultat: Resultatet visar inte några tydliga skillnader i den tekniska rehabiliteringen beroende på patientens ålder. Patienternas behov varierade mycket både inom grupperna och mellan grupperna. Skillnader kunde dock ses gällande patienter med samma behov och typ av hörapparat där patienter oavsett ålder kunde ha fått olika typer av hörapparater trots samma behov/mål. Slutsatser: Inga generella slutsatser kan dras huruvida den tekniska hörselrehabiliteringen är jämlik eller ej. Fler studier behövs inom ämnet där urvalet är större.

Sjukvården i Sverige möter allt fler patienter med invandrarbakgrund. Patienterna kan ha språk, kultur och religion som skiljer sig från vårdgivarens. Detta kan skapa svårigheter för vårdgivaren i det tvärkulturella vårdmötet. Forskning som berör den svenska audionomens perspektiv på det tvärkulturella vårdmötet är sällsynt. Därav denna studie. Syftet är att ur svenska audionomens perspektiv beskriva vårdmötet med vuxna patienten med invandrarbakgrund vid landstingens audionomtätaste audionommottagningar. En kvantitativ metod i form av postenkäter användes för att undersöka en större grupp verksamma audionomer. Resultaten bekräftade att audionomerna möter allt fler patienter med invandrarbakgrund. De erfor att språkskillnader hade mest inverkan på vårdmötet jämfört med kultur- och religionsskillnader. Majoriteten har neutral attityd gentemot det tvärkulturella vårdmötet. Ett fåtal upplevde att vårdmötet var stressigt och tidskrävande i förhållande till vårdmötet med patienter med svensk bakgrund. Majoriteten av audionomerna kände dock inte behovet av mer information/utbildning i tvärkulturell omvårdnad och tolkanvändning. Tillgängligheten till kompetensutveckling ansågs också vara begränsad. Vårdmötena med patienter med invandrarbakgrund fördelades mestadels lika mellan mottagningarnas audionomer. Tolkanvändning ansågs vara ett viktigt verktyg för att hantera det tvärkulturella vårdmötet. Slutsatser: Audionomerna verkade inte uppleva riktigt de svårigheter som tidigare forskning och litteratur uppvisat. En mindre andel av audionomerna bekräftade dock den tidigare forskningen. / Examensarbete inom ramen för Audionomutbildningen vid Örebro Universitet.