Sammanfattning Bakgrund: Att arbeta i interprofessionella vårdteam har i hälso- och sjukvården fått ett stort genomslag, både i Sverige och internationellt. Stora förväntningar ligger på arbetssättet, då det ska effektivisera, ge adekvat vård snabbare och vara mer patientcentrerad. Det interprofessionella vårdteamet beskrivs utifrån en definition som: en grupp av samverkande hälso- och sjukvårdspersonal med olika kompetenser och med uppgift att svara för vård av enskild patient eller grupp av patienter. Dessutom redogörs och beskrivs vårdteam i förhållande till patientsäkerhet, genus och sjuksköterskans roll i arbetet.   Syfte: Syftet med föreliggande studie är att beskriva vårdarbetares upplevelser av samarbetet i det interprofessionella vårdteamet inom somatisk vård.   Metod: En litteraturöversikt har genomförts. Åtta vetenskapliga artiklar med kvalitativt innehåll har analyserats med fokus på deras resultat. Nyckelfynd delades in i teman.   Resultat: Resultatet visar att det interprofessionella samarbetet är ett komplext fenomen och det presenteras i sju teman. Betydelsen av en fungerande kommunikation i vårdteamet, Betydelsen av tillit i vårdteamet, Arbetsklimatet i vårdteamet, Roller i vårdteamet, Informationsflödet i vårdteamet, Hierarki i vårdteamet och Organisatoriska faktorer.   Diskussion: Resultatet diskuteras mot Ylva Hirdmans genusteori med fokus på språk, hierarki och arbetsroller. Det interprofessionella samarbetet påverkas negativt av föreställningar om manligt och kvinnligt. Könens hierarki cementerar relationer mellan yrken och kollegor vilket leder till en försämring av det interprofessionella samarbetet

<p>Syftet med den här uppsatsen är att studera och kartlägga gränslandet där olika professioner inom vården möts och samverkar. Vi vill ta reda på hur professioner interagerar, vilken kunskap olika professioner har om varandra samt eventuella meningsskiljaktigheter som kan uppstå när de skall samarbeta och varför. Studien bygger på en kvalitativ fallstudie genomförd på sjuksköterskor, läkare och kuratorer verksamma vid Akademiska sjukhuset. Åtta personer vid tre olika vårdavdelningar har intervjuats om deras syn och erfarenheter av den interprofessionella samverkan som råder på respektive avdelning. Teorin är baserad på en genomgång av den aktuella forskningen rörande team, professioner, interprofessionell samverkan och interprofessionellt lärande. I vår studie finner vi att det interprofessionella samarbetet mellan de valda professionerna är beroende av två faktorer. Dels finner vi ett samband mellan graden av planerad vård och den interprofessionella samverkan. Även ett samband mellan sjukdomens komplexitet och graden av interprofessionell samverkan identifierades. Vidare fann vi att den vanligaste anledningen till meningsskiljaktigheter är bristande kommunikation och otydliga rollfördelningar.</p>

Syftet med den här uppsatsen är att studera och kartlägga gränslandet där olika professioner inom vården möts och samverkar. Vi vill ta reda på hur professioner interagerar, vilken kunskap olika professioner har om varandra samt eventuella meningsskiljaktigheter som kan uppstå när de skall samarbeta och varför. Studien bygger på en kvalitativ fallstudie genomförd på sjuksköterskor, läkare och kuratorer verksamma vid Akademiska sjukhuset. Åtta personer vid tre olika vårdavdelningar har intervjuats om deras syn och erfarenheter av den interprofessionella samverkan som råder på respektive avdelning. Teorin är baserad på en genomgång av den aktuella forskningen rörande team, professioner, interprofessionell samverkan och interprofessionellt lärande. I vår studie finner vi att det interprofessionella samarbetet mellan de valda professionerna är beroende av två faktorer. Dels finner vi ett samband mellan graden av planerad vård och den interprofessionella samverkan. Även ett samband mellan sjukdomens komplexitet och graden av interprofessionell samverkan identifierades. Vidare fann vi att den vanligaste anledningen till meningsskiljaktigheter är bristande kommunikation och otydliga rollfördelningar.

Mäns våld mot kvinnor är ett komplext problem som har gått från att vara en enskild angelägenhet till ett samhällsproblem. Statliga utredningar och aktuell forskning visar att problemet berör flertalet myndigheter och organisationer vilket gör interprofessionell samverkan nödvändigt. Syftet med denna studie är att undersöka hur interprofessionell samverkan i arbetet med mäns våld mot kvinnor mellan myndigheter och kvinnojour fungerar i ett län i norra Sverige. Metoden baseras på kvalitativa intervjuer med fem representanter från Åklagarmyndigheten, Socialtjänsten, Polismyndigheten, Centrum mot våld samt Länsstyrelsen för att få en så bra bild som möjligt om vad den interprofessionella samverkan innebär och hur det tillämpas i praktiken. Resultatet utifrån intervjuer och tidigare forskning visar att den interprofessionella samverkan i arbetet med mäns våld mot kvinnor fungerar bra, men att det finns möjlighet att förbättra. Det största problemet har visat sig vara brist på resurser, vilket bidrar till att samverkansgruppen inte kan träffas så ofta som de har behov av. Ett exempel på detta kan vara att vissa små kommuner inte kan avsätta en personal en hel arbetsdag då det kan vara få anställda i en liten kommun. Vi har under studiens gång funnit den interprofessionella samverkan som välfungerande och nästintill en nödvändighet för att alla som blivit utsatta för våld i nära relationer skall kunna få effektiv hjälp. Interprofessionell samverkan har även visat sig vara en mycket bra metod för att kunna ge bästa möjliga hjälp inom en begränsad budget.

Bakgrund: Den psykiska ohälsan ökar i landet och arbetet mot denna fortgår inom hälso- och sjukvården, varav fysioterapeuter i en del regioner saknas inom vuxenpsykiatrin, medans i andra beräknas fysioterapeuter utgöra upp till 2% av de verksamma professionerna. De fysioterapeutiska interventionerna ger patienter inre verktyg för symtomhantering och ses som ett gott komplement till sedvanliga behandlingsinsatser, vid en mängd psykiatriska tillstånd.  Det finns många studier som tyder på att inkludering av psykiatrisk fysioterapi vid behandling kan ge signifikant positivt utfall för välmående och psykisk hälsa. Samtidigt finns en avsaknad av evidens för de fysioterapeutiska arbetssätten inom psykiatrin. Således behöver fysioterapeutens roll förtydligas och stärkas för att en holistisk behandlingsplan ska kunna uppnås inom den psykiatriska vården. Syfte: Syftet med detta examensarbete var att beskriva fysioterapeuters upplevelser och erfarenheter av sin yrkesroll inom den psykiatriska verksamheten. Metod: Fem fysioterapeuter, verksamma inom fyra olika psykiatriska verksamheter, intervjuades. Varefter intervjumaterialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier och 14 subkategorier. Dessa huvudkategorier var “Ett komplext yrke med många kompetenser”, “En känsla av att inte räcka till”, “Vikten av att synliggöra fysioterapeutens unika kompetens”, “Samverkan, en viktig komponent för patientens rehabilitering”. Konklusion: Fysioterapeuter besitter unik kompetens, vilken är en betydelsefull del i patientens rehabilitering då fysioterapeutens perspektiv sammanbinder det mentala med det kroppsliga. För att främja patientens rehabiliteringsprocess förelåg en önskan om bättre samarbete. Förståelsen för yrket och dess roll ansågs vara begränsad, likaså antalet fysioterapeuter, vilket hindrade professionen att bistå alla patienter i behov av psykiatrisk fysioterapi.

Att handleda studenter på klinisk undervisnings avdelning (KUA) har bedrivits under ett tjugotal år. Studenter från olika utbildningsprogram inom hälso- och sjukvårdsutbildningar utvecklar sin interprofessionella kompetens under en tvåveckorsperiod. Studier visar att interprofessionellt lärande ger studenter en möjlighet att dels få en helhetssyn av patientens vårdbehov dels ökar förståelsen för varandras yrkesroller och kunskaper. Få studier har fokuserat på handledarnas erfarenheter inom detta ämne och om sin roll på KUA. Studiens syfte var att beskriva fenomenet KUA handledare genom handledares uppfattning om rollen som interprofessionell handledare och interprofessionellt lärande på KUA. En kvalitativ metod användes och 19 interprofessionella handledare från professionerna, arbetsterapi, läkare, sjukgymnast och sjuksköterska intervjuades individuellt. Texterna bearbetades och analyserades utifrån innehållsanalys. Utifrån analysen identifierades tre kategorier, ”handledaren”, ”handledningen” och ”KUA konceptet”. Det visade sig att interprofessionella handledare har ett genuint intresse och engagemang för handledning, studenter, pedagogik och samarbete. Olika strategier används i den interprofessionella handledningen. Handledarna arbetar med teamet i fokus dels för studenters lärande, dels för att visa på teamets betydelse för patientens vård i hälso- och sjukvård. KUA konceptet kräver både tid och engagemang av handledarna men uppfattas som ett bra koncept där studenterna tillsammans kan utveckla det interprofessionella samarbetet. Handledarnas inställning till studenters lärande och handledning gör skillnad i handledningen. Att vara interprofessionell handledare kräver kunskaper om såväl pedagogik som grupp och grupprocess. Studentteamens kunskaper driver KUA vilket påverkar handledningen. KUA konceptet har en positiv inverkan på handledarna och interprofessionell handledning uppfattas som stimulerande och utmanande. / Supervising students in a clinical training ward (CTW) has been used for some 20 years. Studies show that interprofessional learning gives students an opportunity to get a comprehensive view of a particular patient’s health-care needs, as well as an increased and mutual understanding of their colleague’s position and knowledge. Only a few studies have focused on the supervisor’s view of his or her own role within the activity of the CTW. The purpose of the study was to describe the CTW supervisor and his or her own perception of her role as an interprofessional supervisor as well as to describe interprofessional learning on its own at the CTW. A qualitative method was used, and 19 interprofessional supervisors from and within occupational therapy, along with physicians, physiotherapists, and nurses, were interviewed. The texts were content-analysed. Three categories were identified: ‘the supervisor’, ‘the supervision’, and ‘the concept of CTW’. It turned out that the interprofessional supervisor has a genuine interest and commitment to supervise, to work pedagogically, to collaborate, and to work with students. The supervisors all used different strategies, and they worked with the team in focus, partly for the benefit of the students but also to show the team’s importance in relation to the patient’s health care situation. The CTW concept requires lots of time and dedication from the supervisor, but it is perceived as a good concept where students can develop interprofessional collaboration. The supervisor’s understanding and approach to student learning makes a huge difference in the process of supervision. Being an interprofessional supervisor requires a pedagogical knowledge and understanding of a group and of the group process. The student’s team knowledge influences the CTW, which affects the supervision. The concept of the CTW has a positive impact on the supervisors, and the interprofessional supervision is perceived to be stimulating and challenging.

<p><em>Aim:</em> To evaluate nurse student’s apprehension of an interprofessional seminar as part of training. <em>Method:</em> A descriptive, qualitative study built on the analysis of 43 questionnaires and one group interview with nurse student’s who participated in the seminar. For the analysis of the collected material we used the method of analysis of contents as described by Graneheim and Lundman. <em>Primary results:</em> The analysis highlights five different categories which show the nurse student’s apprehension of the seminar. From the analysis of contents it was established that questions remained unanswered after the seminar and that there remained some uncertainty as for the carrying through of the seminar. It was however also established that the seminar helped the students to gain insight about the profession of physiotherapists and the importance of cooperation. All in all, the students apprehended interprofessional education as a valid part of training. <em>Conclusion:</em> An interprofessional seminar together with physiotherapists was a great initiative taken by the responsible for the nursing course. It is important, however, that the information and the tasks are well prepared, and that there is valid follow-up to any interprofessional seminar, in order to make it as successful as possible.</p> / <p><em>Syfte:</em> Utvärdera sjuksköterskestudenters uppfattning av interprofessionellt seminarium som utbildningsmoment. <em>Metod:</em> Deskriptiv studie med kvalitativ ansats med enkäter och en fokusgruppintervju. 43 enkäter och en fokusgruppintervju med sjuksköterskestudenter som deltog i det interprofessionella seminariet analyserades med hjälp av Graneheim och Lundmans innehållsanalys.<em> Huvudresultat: </em>Utifrån analysen framkom fem kategorier som belyser hur sjuksköterskestudenterna uppfattade det interprofessionella seminariet. Ur innehållsanalysen framkom att sjuksköterskestudenterna hade kvarstående frågor efter seminariet och att det fanns otydligheter kring seminariets genomförande. Det framkom även att seminariet gav insikt i betydelsen av samarbete, förståelse för sjukgymnasternas profession samt att studenterna upplevde interprofessionell utbildning som ett bra utbildningsmoment. <em>Slutsats:</em> Att genomföra ett interprofessionellt seminarium tillsammans med sjukgymnaster var ett bra initiativ av ansvariga på sjuksköterskeprogrammet. Det är dock viktigt att förberedelserna, informationen och uppgifterna är väl förberedda och att det finns en bra uppföljning, detta för att den interprofessionella utbildningen ska bli så bra som möjlig.</p>

Modern sjukvård har blivit fragmenterad vilket medför nackdelar för patienter och personal. Teamarbete över professionsgränserna har identifierats som ett sätt att motverka fragmentering och erbjuda god heltäckande vård. Detta har relevans för hörselvården där många patienter behöver insatser från olika professioner. Arbetets syfte var att göra en kartläggning av teamarbete inom svensk offentlig hörselvård samt att undersöka hur teamarbetet ser ut. En totalundersökning har gjorts av Sveriges 21 landsting/regioner. Strukturerade intervjuer har genomförts med personer med kunskap om teamarbete inom varje landsting/region. Resultatet visar att teamarbete förekommer inom samtliga landsting/regioner men att både antalet team och deras arbetssätt varierar. De vanligaste är barnteam och team för hörselnedsättning och ytterligare funktionsnedsättning. De flesta team gör målsättning, planering och utvärdering gemensamt. I två av tre team uppges teammedlemmarna delvis kunna ersätta varandra. Olika professioner förekommer i hörselvårdens team. De som förekommer i störst utsträckning är audionomer, pedagoger och kuratorer. 69 % av teamen har en formell teamledare. Audionomer, läkare, kuratorer respektive chefer är teamledare i ungefär samma utsträckning. Interprofessionella aspekter dominerar men det går inte att kategorisera teamen som multi-, inter- eller tvärprofessionella då deras arbetssätt överlappar. Teamarbete upplevs som väsentligt i den offentliga hörselvården och anses fördelaktigt för både patienter och personal.

Aim: To evaluate nurse student’s apprehension of an interprofessional seminar as part of training. Method: A descriptive, qualitative study built on the analysis of 43 questionnaires and one group interview with nurse student’s who participated in the seminar. For the analysis of the collected material we used the method of analysis of contents as described by Graneheim and Lundman. Primary results: The analysis highlights five different categories which show the nurse student’s apprehension of the seminar. From the analysis of contents it was established that questions remained unanswered after the seminar and that there remained some uncertainty as for the carrying through of the seminar. It was however also established that the seminar helped the students to gain insight about the profession of physiotherapists and the importance of cooperation. All in all, the students apprehended interprofessional education as a valid part of training. Conclusion: An interprofessional seminar together with physiotherapists was a great initiative taken by the responsible for the nursing course. It is important, however, that the information and the tasks are well prepared, and that there is valid follow-up to any interprofessional seminar, in order to make it as successful as possible. / Syfte: Utvärdera sjuksköterskestudenters uppfattning av interprofessionellt seminarium som utbildningsmoment. Metod: Deskriptiv studie med kvalitativ ansats med enkäter och en fokusgruppintervju. 43 enkäter och en fokusgruppintervju med sjuksköterskestudenter som deltog i det interprofessionella seminariet analyserades med hjälp av Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Huvudresultat: Utifrån analysen framkom fem kategorier som belyser hur sjuksköterskestudenterna uppfattade det interprofessionella seminariet. Ur innehållsanalysen framkom att sjuksköterskestudenterna hade kvarstående frågor efter seminariet och att det fanns otydligheter kring seminariets genomförande. Det framkom även att seminariet gav insikt i betydelsen av samarbete, förståelse för sjukgymnasternas profession samt att studenterna upplevde interprofessionell utbildning som ett bra utbildningsmoment. Slutsats: Att genomföra ett interprofessionellt seminarium tillsammans med sjukgymnaster var ett bra initiativ av ansvariga på sjuksköterskeprogrammet. Det är dock viktigt att förberedelserna, informationen och uppgifterna är väl förberedda och att det finns en bra uppföljning, detta för att den interprofessionella utbildningen ska bli så bra som möjlig.

Framgångsrik interprofessionell samverkan i team har bevisats öka patientsäkerheten i hälso- och sjukvården. Sjuksköterskor är ofta en del av interprofessionella team och en av deras kärnkompetenser är samverkan i team. För att uppfylla kärnkompetensen krävs kunskap om vad som påverkar samverkan. Syftet var således att belysa sjuksköterskors erfarenheter av samverkan i interprofessionella team. Metoden som tillämpades var en osystematisk litteraturöversikt med systematiska sökningar av omvårdnadsforskning. Litteraturöversikten baserades på 13 vetenskapliga artiklar där resultaten bearbetades med inspiration av kvalitativ innehållsanalys och fyra kategorier av erfarenheter kunde skapas. De fyra kategorier som framkom var att respektera varandras kompetenser, att ha en tydlig arbetsfördelning, att arbeta med olika personligheter och att arbeta för gemensamma mål. Sjuksköterskor erfor att klinisk kompetens, social kompetens, respekt, kommunikation, tillit, utbildning, rollförståelse och gemensamma mål var grundläggande för en fungerande samverkan. För att förbereda sjuksköterskestudenter för interprofessionell samverkan rekommenderas såväl teoretisk som praktisk utbildning tillsammans med andra vårdaktörer under utbildning. Även gemensam utbildning för befintlig hälso- och sjukvårdspersonal anses värdefull. Ytterligare forskning kring sjuksköterskors erfarenheter av interprofessionell samverkan är angeläget för att öka sjuksköterskors kompetens i samverkan i team. / In the healthcare sector, interprofessional collaboration has proven to enhance patient safety. Nurses are often a part of interprofessional teams and collaboration is one of the core competencies of nurses. Knowledge about what affects collaboration is  needed to fulfill this core competence. The purpose was therefore to illustrate nurses experiences of interprofessional collaboration. The study was conducted as a literature review of nursing research. The literature review was based on 13 scientific articles whos results were analyzed with guidance from a qualitative content analysis and four categories of nurses experiences arose from the analysis. These categories were to respect each others competences, to have a clear job allocation, to work with different personalities and to work towards a common goal. According to nurses experiences, clinical competence, social competence, respect, communication, trust, education, understanding of roles and common goals were essential for succesfull collaboration. To prepare nursing students for interprofessional collaboration, theoretical and practical education with other healthcare students are suggested. Education for staff already working in the healthcare sector is also believed to be valuable. To enhace nurses competence in collaboration, further research of nurses experiences of interprofessional collaboration is necessary.