Mäns våld mot kvinnor är ett komplext problem som har gått från att vara en enskild angelägenhet till ett samhällsproblem. Statliga utredningar och aktuell forskning visar att problemet berör flertalet myndigheter och organisationer vilket gör interprofessionell samverkan nödvändigt. Syftet med denna studie är att undersöka hur interprofessionell samverkan i arbetet med mäns våld mot kvinnor mellan myndigheter och kvinnojour fungerar i ett län i norra Sverige. Metoden baseras på kvalitativa intervjuer med fem representanter från Åklagarmyndigheten, Socialtjänsten, Polismyndigheten, Centrum mot våld samt Länsstyrelsen för att få en så bra bild som möjligt om vad den interprofessionella samverkan innebär och hur det tillämpas i praktiken. Resultatet utifrån intervjuer och tidigare forskning visar att den interprofessionella samverkan i arbetet med mäns våld mot kvinnor fungerar bra, men att det finns möjlighet att förbättra. Det största problemet har visat sig vara brist på resurser, vilket bidrar till att samverkansgruppen inte kan träffas så ofta som de har behov av. Ett exempel på detta kan vara att vissa små kommuner inte kan avsätta en personal en hel arbetsdag då det kan vara få anställda i en liten kommun. Vi har under studiens gång funnit den interprofessionella samverkan som välfungerande och nästintill en nödvändighet för att alla som blivit utsatta för våld i nära relationer skall kunna få effektiv hjälp. Interprofessionell samverkan har även visat sig vara en mycket bra metod för att kunna ge bästa möjliga hjälp inom en begränsad budget.

Bakgrund: Den psykiska ohälsan ökar i landet och arbetet mot denna fortgår inom hälso- och sjukvården, varav fysioterapeuter i en del regioner saknas inom vuxenpsykiatrin, medans i andra beräknas fysioterapeuter utgöra upp till 2% av de verksamma professionerna. De fysioterapeutiska interventionerna ger patienter inre verktyg för symtomhantering och ses som ett gott komplement till sedvanliga behandlingsinsatser, vid en mängd psykiatriska tillstånd.  Det finns många studier som tyder på att inkludering av psykiatrisk fysioterapi vid behandling kan ge signifikant positivt utfall för välmående och psykisk hälsa. Samtidigt finns en avsaknad av evidens för de fysioterapeutiska arbetssätten inom psykiatrin. Således behöver fysioterapeutens roll förtydligas och stärkas för att en holistisk behandlingsplan ska kunna uppnås inom den psykiatriska vården. Syfte: Syftet med detta examensarbete var att beskriva fysioterapeuters upplevelser och erfarenheter av sin yrkesroll inom den psykiatriska verksamheten. Metod: Fem fysioterapeuter, verksamma inom fyra olika psykiatriska verksamheter, intervjuades. Varefter intervjumaterialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier och 14 subkategorier. Dessa huvudkategorier var “Ett komplext yrke med många kompetenser”, “En känsla av att inte räcka till”, “Vikten av att synliggöra fysioterapeutens unika kompetens”, “Samverkan, en viktig komponent för patientens rehabilitering”. Konklusion: Fysioterapeuter besitter unik kompetens, vilken är en betydelsefull del i patientens rehabilitering då fysioterapeutens perspektiv sammanbinder det mentala med det kroppsliga. För att främja patientens rehabiliteringsprocess förelåg en önskan om bättre samarbete. Förståelsen för yrket och dess roll ansågs vara begränsad, likaså antalet fysioterapeuter, vilket hindrade professionen att bistå alla patienter i behov av psykiatrisk fysioterapi.

Framgångsrik interprofessionell samverkan i team har bevisats öka patientsäkerheten i hälso- och sjukvården. Sjuksköterskor är ofta en del av interprofessionella team och en av deras kärnkompetenser är samverkan i team. För att uppfylla kärnkompetensen krävs kunskap om vad som påverkar samverkan. Syftet var således att belysa sjuksköterskors erfarenheter av samverkan i interprofessionella team. Metoden som tillämpades var en osystematisk litteraturöversikt med systematiska sökningar av omvårdnadsforskning. Litteraturöversikten baserades på 13 vetenskapliga artiklar där resultaten bearbetades med inspiration av kvalitativ innehållsanalys och fyra kategorier av erfarenheter kunde skapas. De fyra kategorier som framkom var att respektera varandras kompetenser, att ha en tydlig arbetsfördelning, att arbeta med olika personligheter och att arbeta för gemensamma mål. Sjuksköterskor erfor att klinisk kompetens, social kompetens, respekt, kommunikation, tillit, utbildning, rollförståelse och gemensamma mål var grundläggande för en fungerande samverkan. För att förbereda sjuksköterskestudenter för interprofessionell samverkan rekommenderas såväl teoretisk som praktisk utbildning tillsammans med andra vårdaktörer under utbildning. Även gemensam utbildning för befintlig hälso- och sjukvårdspersonal anses värdefull. Ytterligare forskning kring sjuksköterskors erfarenheter av interprofessionell samverkan är angeläget för att öka sjuksköterskors kompetens i samverkan i team. / In the healthcare sector, interprofessional collaboration has proven to enhance patient safety. Nurses are often a part of interprofessional teams and collaboration is one of the core competencies of nurses. Knowledge about what affects collaboration is  needed to fulfill this core competence. The purpose was therefore to illustrate nurses experiences of interprofessional collaboration. The study was conducted as a literature review of nursing research. The literature review was based on 13 scientific articles whos results were analyzed with guidance from a qualitative content analysis and four categories of nurses experiences arose from the analysis. These categories were to respect each others competences, to have a clear job allocation, to work with different personalities and to work towards a common goal. According to nurses experiences, clinical competence, social competence, respect, communication, trust, education, understanding of roles and common goals were essential for succesfull collaboration. To prepare nursing students for interprofessional collaboration, theoretical and practical education with other healthcare students are suggested. Education for staff already working in the healthcare sector is also believed to be valuable. To enhace nurses competence in collaboration, further research of nurses experiences of interprofessional collaboration is necessary.

Syftet med denna uppsats är att undersöka skolkuratorers upplevelse av att arbeta inom skolan som tvärprofessionell verksamhet samt deras upplevda möjlighet att utföra sitt arbete. Skolkuratorn är en minoritet i verksamheten samt har ett annat perspektiv än de andra professionerna vilket gör det intressant att studera. Syftet undersöks genom att titta på kuratorns relationer till andra yrkesgrupper i skolan samt vad de anser är kännetecknande för yrkesrollen. Analysen utgår från en fenomenologisk ansats och Bourdieus teoretiska begrepp fält, habitus och kapital. Studien har utförts genom kvalitativa intervjuer med skolkuratorer och sedan analyserats genom en tematisk analys. Resultatet visar på att kuratorn är i underläge i skolans fält på grund av ett annat habitus än pedagogerna, samtidigt som de ses som experter inom sitt perspektiv och ofta rådfrågas. Det som är betydande för kuratorns position i fältet är relationen till ledningen och lärarna samt att få förtroende från dessa genom att ha ett högt värderat kunskapskapital. Skolkuratorerna lyfter även elevhälsoteamet som väldigt viktig för dem då de har en grupp de känner starkare tillhörighet till och blir mindre ensamma. Nätverk med andra kuratorer framstår också som betydande då det ger möjlighet att diskutera med andra socionomer samt ger en känsla av delaktighet. Kuratorsrollen beskrivs i övrigt som mångfacetterad, ensam, splittrad, otydlig och värdefull. Kuratorernas möjlighet att utföra sitt arbete påverkas till stor del av vilka förutsättningar som finns, exempelvis hur mycket tid de har till sitt befogande i relation till arbetsbördan.

Det rapporteras om att barn och unga psykiska ohälsa blir sämre och sämre. I arbetet medbarn och unga psykiska hälsa står skolan som en viktig aktör och med olika professioner sommöter eleven. Läraren är den som möter de unga varje dag och skolkuratorn besitter kunskapom att stötta kring psykosocial problematik. Dessa professioners uppdrag och roller harändrats genom tiderna och där samverkan med varandra och det gemensamma arbetet medelevernas psykiska hälsa lyfts fram mer. Problematik lyfts fram om att elevhälsan behöverkomma in tidigare i elevhälsoarbetet i stället för att aktualiseras när problemet redan finns. Idenna studie kommer samverkan mellan dessa professioner inom grundskolan att undersökas,samt vilka erfarenheter som finns om samverkan. Kvalitativ metod med semistruktureradeintervjuer av fem skolkuratorer för att belysa deras erfarenheter av samverkan. Tillsammansmed skolkuratorernas berättelser och tidigare forskning om samverkan finns stor samsyn ivilka faktorer som påverkar samverkan. Grundläggande faktorer så som tydlig struktur, tydligtuppsatta mål och riktlinjer tillsammans är en förutsättning för att veta hur samverkan kan ske.Det gäller också att ge förutsättningar för att skapa goda relationer mellan professioner däravsätta tid och plats för samtal, både för att småprat i fikarummet och eller möte förelevgenomgång är viktigt. Genom att elevhälsan vävs in i det pedagogiska arbetet kanelevhälsoarbetet börja i klassrummet, där eleven är.

Bakgrund: Primärvården förespråkar att arbeta mer interprofessionellt. För attuppnå en personcentrerad vård för patienter fordras interprofessionell samverkan.Tidigare studier belyser vikten av interprofessionell samverkan för patientensvårdkvalitet samt patientsäkerhet. Det visar också att trots en önskan om att arbetainterprofessionellt är det inte alltid genomförbart i alla verksamheter. Syfte: Att beskriva distriktssköterskors och sjuksköterskors upplevelser avinterprofessionell samverkan inom primärvården. Metod: En induktiv kvalitativ intervjustudie. Studien är en sekundäranalys av etttidigare forskningsprojekt. Intervjuerna analyserades genom en kvalitativinnehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom ett övergripande tema: Interprofessionell samverkani närhet och distans, för en personcentrerad vård genom hela vårdkedjan. Iresultatet framkom sedan tre huvudkategorier. Den första kategorin heter betydelsenav att känna varandra den handlar om vad relationen har för betydelse förinterprofessionell samverkan. Den andra kategorin heterDistriktssköterskan/sjuksköterskan- spindeln i nätet och handlar om upplevelsen avatt interprofessionell samverkan anses som distriktssköterskan/sjuksköterskans roll.Den sista kategorin heter Samverkan över gränserna och handlar om upplevelsen avatt interprofessionell samverkan är beroende av organisatoriska förutsättningarmellan olika vårdgivare, samt hur samverkan påverkas vid geografiska skillnader.Det framkommer att flera faktorer samspelar vid interprofessionell samverkan. Detblir grunden för fungerande samarbete mellan professioner, tillsammans med patientoch anhöriga. Slutsats: Interprofessionell samverkan inom primärvården och mellan vårdgivarevar en förutsättning för personcentrerad vård och sammanhållen vårdkedja.Trygghet och tydliga roller skapades mellan professioner som kände varandra ochträffades regelbundet. Spontan och lätt samverkan uppstod genom att professionerträffades fysiskt. Detta är några faktorer som bidrar till en god och säker vård.

Syftet med studien var att undersöka socialsekreterares erfarenheter av interprofessionell samverkan med professioner från andra verksamheter. Informationen samlades in genom semistrukturerade intervjuer med sju socialsekreterare vid olika verksamheter inom en svensk region. Empirin analyserades med stöd av ett samverkansperspektiv, begreppen makt och handlingsutrymme samt tidigare forskning. Studiens dataanalys resulterade i tre teman; Samverkans betydelse, Försvårande faktorer, samt Förutsättningar för lyckad samverkan. En slutsats som dras är att resultatet till stor del bekräftar tidigare forskning om vad som kan påverka resultatet av interprofessionell samverkan, vilket innebär att en mängd olika faktorer samspelar för att påverka resultatet. / The aim was to study social workers experiences of interprofessional collaboration with professions from other organizations. The information was collected through semi-structured interviews with seven social workers working in different organizations in a Swedish county. The empirical data was analyzed using a collaborational perspective, the concepts professional authority and discretion as well as previous research. The data-analysis resulted in three themes; The Importance of Collaboration, Aggravating Circumstances, and Conditions for Successful Cooperation. One conclusion we make is that the shown results mostly confirm previous reasearch about what affects the result of interprofessional collaboration. This means that different factors contribute to the result.

The purpose of this qualitative study is to understand how the professions within the human service organization experience and describe inter-professional collaboration. The questions that the study discusses is the negative versus positive aspects that inter-professional collaboration entails and what conditions that are necessary for such cooperation to work.   The results are analysed with the help of Blumers (1969) theory of symbolic interactionism and Goffmans (2014) theory of team and appearance. The empirical material for the study is collected from semi-structured interviews with eight informants: two counsellors from the neuropsychiatric unit, two counsellors from kids and youth psychiatry, one counsellor and one sexologist from the youth clinic and three school nurses from different schools. The studies informants find that the inter-professional collaboration is crucial for the care that is provided for the patients. The informants believe that the consequences of non-cooperation would be longer treatments, misconceptions among the professionals and reduced overall visibility of patients' needs. The difficulties that the studies informants find with the cooperation are mainly the cooperation between different organizations. The difficulties include the different routines, loyalties, laws and objectives that organizations have. The conditions that the studies informants think is needed for a working inter-professional collaboration are effective communication, knowledge about each others professions, the staff’s willingness to cooperate and to increase learning about inter-professional collaboration.

The professionals active in the Swedish health and welfare system have in recent years become less holistic and more specialised in their professions. This has resulted in complications due to the complex nature of some cases they work on. The focus on expertise the individual professional possesses has a tendency to blind them of relevant aspects of the clients case outside their own field of expertise. Due to this there has been a noted tendency of clients” falling between the cracks” and not receiving the help they are entitled to. By performing a directed qualitative content analysis, the authors of this paper aim to investigate aspects of the interprofessional collaboration that either benefit or harm the work they do. To do this the authors of this paper analyse different evaluation reports made by Swedish municipalities and regions on their interprofessional collaborations through what is known as a coordinated individual plan, and compare these reports to previous research and also analyse these results with the aid of Domain theory. In this paper we discover that boundaries set up between professionals both benefit and harm the work that is done in Swedish welfare organisations. We also discover how the Swedish social works professional identity affect their relations with other organisations and professionals.

Barn som mår psykiskt dåligt och inte går till skolan uppmärksammas allt oftare i media. Både svensk och internationell forskning pekar på att skolfrånvaron ökar världen över.  Här i Sverige riktats kritik mot skolornas hantering av elever med problematisk frånvaro och syftet med denna studie var att undersöka specialpedagoger och kuratorers upplevelse av arbetet med målgruppen. Av intresse var vilka faktorer de upplever underlättar respektive försvårar arbete med målgruppen samt deras upplevelse av både interprofessionell samverkan (inom elevhälsan samt mellan elevhälsa och lärare) samt den intersektoriella samverkan (med socialtjänsten och BUP).  Studien hade en kvalitativ ansats och genomfördes via sju semistrukturerade kvalitativa intervjuer med tre specialpedagoger och fyra kuratorer från sju olika högstadieskolor spridda över landet och med varierande yrkeserfarenhet.  Studiens resultat visar att kuratorer och specialpedagoger upplever en hög grad av frustration kopplat till arbete med målgruppen. Deltagarna kände sig trygga med sina arbetsmetoder men hade sällan möjlighet att arbeta fullt ut i enlighet med dessa på grund av tids- och resursbrist.  Den interprofessionella samverkan inom elevhälsan beskrevs som välfungerande men med ökande svårigheter kopplade till samverkan med lärare. Den intersektoriell samverkan med socialtjänsten och BUP beskrevs fungera dåligt vilket resulterade i tidskrävande arbete utanför det egna yrkesspecifika handlingsutrymmet. Deltagarna uttryckte en stark känsla av ansvar gentemot sina elever samt en frustration utifrån upplevelsen att socialtjänsten och BUP lättvindigt avslutade ärenden vilket medförde betydande hinder för återintegrering av eleverna i skolan. / Media coverage of children with school attendance problems and mental health issues is increasing worldwide. Within a Swedish context, schools are being critiqued for poor handling of these cases. The aim of this thesis was to investigate how school counselors and special pedagogues perceive their work with the respective school’s 7th to 9th grade students. Which obstacles and opportunities do they perceive connected to the methods and strategies they employ in working with these students? How do they feel about the interprofessional collaboration within the school mental health team and in relation to the teachers and how do they perceive the collaboration with the local social services agencies and child psychiatric services?   The study was based within a qualitative research tradition and seven qualitative interviews with three special pedagogues and four school counselors were performed. The participants came from seven different schools from around Sweden and had varying degrees of experience working in schools. The results show that both school counselors and special pedagogues have a high degree of frustration connected to their work with these students. They felt comfortable how they should be working within the bounds of their respective roles but described how limited resources connected to time and staffing prevented them from working in accordance with these methods.   A major area of frustration was connected to poor collaboration with teachers as well as with the local social services agencies and child psychiatric services. The failed collaboration resulted in counselors and special pedagogues working outside the framework of their roles and they described a strong sense of responsibility for the students they worked with. They also described a sense of frustration connected to collaborative partners within the local social services agencies and the child psychiatric services failing to provide adequate support in the cases. This despite the students and families being in need of support to start the process of reintegration into the school environment.