Bakgrund: Intimt partnervåld (IPV) är ett stort globalt hälsoproblem och forskning visar att 30 procent av alla kvinnor över 15 år har fått utstå våld från en manlig partner. Våldsutsatta kvinnor har någon gång i livet kontakt med hälso-och sjukvården som då kan ha en avgörande roll att erbjuda stödinsatser. Syfte: Att beskriva sjuksköterskornas upplevelser av mötet med kvinnor som upplevt intimt partnervåld. Metod: Denna studie är en deskriptiv litteraturstudie. Insamling av data skedde via sökdatabasen PubMed och Cinahl. Tematisk dataanalys användes för att analysera 11 artiklar med kvalitativ ansats.  Huvudresultat: 11 vetenskapliga artiklar som representerar sjuksköterskor från sju länder och deras erfarenheter av att möta våldsutsatta kvinnor sammanfattar resultatet. Tre huvudteman sammanfattade resultatet: Hinder sjuksköterskan stöter på i mötet med kvinnor som upplevt intimt partnervåld, när sjuksköterskan misstänker och screenar för IPV och känslor och utmaningar sjuksköterskorna upplever vid bekräftelse av IPV. Olika hinder för att ta upp frågan IPV är återkommande i många av artiklarna som valdes ut så som tidsbrist, brist på utbildning och kunskap. Att implementera verktyg för screening underlättar sjuksköterskornas arbete, dock finner sjuksköterskor det svårt att inte bli känslomässigt berörd av mötet med våldsutsatta kvinnor.  Slutsats: Att utbilda om IPV och att implementera screeningsverktyg och tydliga rutiner hjälper sjuksköterskor att bemöta våldsutsatta kvinnor, ge trygghet och att arbeta mer tidseffektivt. Det är viktigt för sjuksköterskor att bearbeta sina känslor som uppstår i mötet med våldsutsatta kvinnor för att inte bli för personligt engagerad.

Bakgrund: Sexuella övergrepp innebär en sexuell handling eller försök till en sexuell handling riktad mot en persons sexualitet genom tvång. Kvinnor som har varit utsatta för ett sexuellt övergrepp kan söka vård på akutmottagning eller inom primärvården. På dessa vårdinrättningar är sjuksköterskan en av de professioner som möter kvinnan. Vald teoretisk referensram är personcentrerad vård.   Syfte:Syftet med litteraturstudien är att belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp. Metod: Metoden utgörs av en systematisk litteraturstudie. Den innehåller6 kvantitativa och 7 kvalitativa artiklar från databaserna Cinahl och PubMed. Innehållsanalys av artiklarnas resultat genomfördes. Därefter sammanställdes ett resultat.  Resultat: Resultatet presenteras utifrån fyra kategorier: Bristande kunskap, känslomässig påverkan, att ställa frågan samt arbetsmiljöns påverkan. Det visade sig att sjuksköterskor upplever att de har bristande kunskap om ämnet. På grund av detta kände sjuksköterskorna en osäkerhet inför att ge vård till dessa kvinnor. Sjuksköterskorna ansåg också att vårdandet av dessa kvinnor hade en känslomässig påverkan. De undvek att ställa frågor till kvinnorna, dels på grund av tidsbrist och för att de inte hade möjlighet att hantera svaret. Det visade sig också att det fanns brister i arbetsmiljön som påverkade sjuksköterskans upplevelser av vårdandet negativt.  Slutsats: Det krävs mer utbildning för sjuksköterskor inom detta forskningsområde samt förbättrad arbetsmiljö. Genom detta kan sjuksköterskan få bättre möjligheter till att vårda och bemöta dessa kvinnor. Samt få verktyg som gör det lättare för honom eller henne att hantera de känslor som kan uppkomma i mötet.

Mäns våld mot kvinnor är ett komplext problem som har gått från att vara en enskild angelägenhet till ett samhällsproblem. Statliga utredningar och aktuell forskning visar att problemet berör flertalet myndigheter och organisationer vilket gör interprofessionell samverkan nödvändigt. Syftet med denna studie är att undersöka hur interprofessionell samverkan i arbetet med mäns våld mot kvinnor mellan myndigheter och kvinnojour fungerar i ett län i norra Sverige. Metoden baseras på kvalitativa intervjuer med fem representanter från Åklagarmyndigheten, Socialtjänsten, Polismyndigheten, Centrum mot våld samt Länsstyrelsen för att få en så bra bild som möjligt om vad den interprofessionella samverkan innebär och hur det tillämpas i praktiken. Resultatet utifrån intervjuer och tidigare forskning visar att den interprofessionella samverkan i arbetet med mäns våld mot kvinnor fungerar bra, men att det finns möjlighet att förbättra. Det största problemet har visat sig vara brist på resurser, vilket bidrar till att samverkansgruppen inte kan träffas så ofta som de har behov av. Ett exempel på detta kan vara att vissa små kommuner inte kan avsätta en personal en hel arbetsdag då det kan vara få anställda i en liten kommun. Vi har under studiens gång funnit den interprofessionella samverkan som välfungerande och nästintill en nödvändighet för att alla som blivit utsatta för våld i nära relationer skall kunna få effektiv hjälp. Interprofessionell samverkan har även visat sig vara en mycket bra metod för att kunna ge bästa möjliga hjälp inom en begränsad budget.

Sexuella övergrepp är ett brott mot mänskliga rättigheter. Trots det fortsätter antalet sexuella övergrepp att öka i samhället. Majoriteten av de som utsätts för denna typ av våld är unga kvinnor. Kvinnor som blivit utsatta för sexuella övergrepp löper stor risk för både fysiska och psykiska skador, vilket i många fall leder till sjukhusvård. Det är därför viktigt att sjukvårdspersonal och inte minst sjuksköterskor har rätt förutsättningar för att kunna erbjuda god vård. Syftet med studien är att belysa sjuksköterskans upplevelse av att vårda kvinnor som blivit utsatta för sexuella övergrepp. I denna litteraturstudie har 11 vetenskapliga artiklar med både kvantitativ och kvalitativ metod analyserats för att kunna besvara syftet. Resultatet visar att sjuksköterskor som vårdar patienter som blivit utsatta för sexuella övergrepp upplever känslomässig påfrestning. Sjuksköterskorna saknar stöd och stöttning för att bearbeta sina känslor och känner sig ofta ensamma i sin oro. Sjuksköterskorna beskriver hur det vårande mötet påverkas negativt av för tung arbetsbelastning och tidsbrist. De beskriver även att brist på kunskap och utbildning är faktorer som försämrar sjuksköterskans möjlighet att ge god omvårdnad. Vidare i diskussionen illustreras sjuksköterskans behov av utbildning och hur kunskapsnivån kan påverka sjuksköterskans upplevelse av att vårda kvinnor som söker vård efter sexuella övergrepp.

Intimt partnervåld är ett globalt hälsoproblem som skapar lidande för ett stort antal kvinnor över hela världen. Det leder till stora kostnader ekonomiskt och socialt både för kvinnan och för samhället. Intimt partnervåld har allvarliga fysiska och psykiska hälsokonsekvenser som ofta leder till att kvinnan behöver söka upp sjukvården. Många gånger är det sjuksköterskan på akutmottagningen som först möter kvinnan utsatt för intimt partnervåld. Det ingår i sjuksköterskans ansvarsområden att lindra lidande, förebygga sjukdom, återställ och främja hälsa. För att kvinnorna ska kunna få den omvårdnad och hjälp de behöver är det viktigt att hälso-och sjukvårdspersonal på akutmottagningar kan identifiera kvinnor utsatta för intimt partnervåld. Syftet var att beskriva faktorer på en akutmottagning som försvårar identifiering av kvinnor som utsatts för intimt partnervåld. Metoden som användes var en litteraturöversikt. Artikelsökningarna gjordes i databaserna CINAHL, Pub Med samt med manuell sökning. Datainsamlingen resulterade i 17 vetenskapliga artiklar med både kvantitativ och kvalitativ metod. Data analyserades med integrerad dataanalys. Den integrerade analysen resulterade i kategorierna “ Hindrande faktorer hos hälso-och sjukvårdspersonal” och “Hindrande faktorer hos den utsatta kvinnan”. Huvudfynden i faktorer hos hälso-och sjukvårdspersonal var kompetens, arbetsmiljö och personliga hinder. De innefattade brist på utbildning och kunskap, stressig arbetsmiljö och attityder. Huvudfynden i faktorer hos den utsatta kvinnan var rädsla, mötet med sjukvården och kontrollförlust. Rädsla för vedergällning och att bli dömd av hälso-och sjukvårdspersonal, akutmottagningens miljö och förövarens kontroll var hinder hos den utsatta kvinnan som försvårade identifieringen på akutmottagningen. Slutsatsen är att det finns faktorer som hindrar hälso- och sjukvårdspersonalens möjligheter att identifiera kvinnor utsatt för intimt partnervåld. Utbildning i ämnet skulle kunna öka förståelsen och medvetenheten hos hälso-och sjukvårdspersonal. Det skulle kunna leda till förändringar i attityder och riktlinjer som kan förbättra omvårdnaden för utsatta kvinnor.

Bakgrund I dagens samhälle förekommer det våld mot män i nära relationer. Arbetet belyser att mäns utsatthet för våld i heterosexuella och homosexuella relationer är ett otillräckligt utforskat område. Sjuksköterskans roll är att identifiera samt hjälpa de drabbade männen. Syfte Studiens syfte var att A) Undersöka hur våldet som utförs av kvinnor mot män eller mellan män i samkönade relationer beskrivs i litteraturen. B) Hur den våldsutsatta mannens möte med vården ser ut och vilka konsekvenser våldet kan ge. Samt C) Undersöka var hjälpen finns för en  våldsutsatt man i Europa och USA. Metod Studien är en litteraturstudie där  artiklar söktes med hjälp databaserna PubMed, och SCOPUS. Sökord som användes var exempelvis: “Intimatepartner violence”; among men; Gay. 33 artiklar valdes men 19 föll bort på grund av att de inte matchade inklusionkriterierna. De 14 artiklar som återstod granskades med två kvalitetsgranskningsmallar för att bedöma artiklarnas kvalitet i studien. Beauchamps och Childress teori om vårdens fyra etiska principer har används som teoretisk referensram. Resultat  Våldet som män och kvinnor utsätts för skiljer sig inte åt. Bemötande av män som lider av intimt partnervåld (IPV) är viktigt för att få män att dela med sig av sin situation. Många män i samkönade relationer önskar att vårdpersonal ställde frågan om våld. Många söker inte hjälp på grund av misstro till myndigheterna eller på grund av rädslan för diskriminering. Slutsats Hälso- och sjukvården i Sverige är idag inte tillräckligt anpassad för att kunna hjälpa de män som lider av intimt partnervåld. Mer studier och framförallt mer utbildning för sjukvårdspersonal behövs idag för att de män som söker hjälp ska kunna få den, utan rädsla för diskriminering. / Background In todays society there is an occurence of violence against men in intimate relationships. This essay focuses on mens exposure to violence in hetero- and homosexual relationships and the fact that it is an insufficiently studied area. The nurses role is to identify and help the affected men. Bakgrund I dagens samhälle förekommer det våld mot män i nära relationer. Arbetet belyser att mäns utsatthet för våld i heterosexuella och homosexuella relationer är ett otillräckligt utforskat område. Sjuksköterskans roll är att identifiera samt hjälpa de drabbade männen. Aim The aim of this study was A) to investigate how the violence perpetrated by women or between men i same-sex relationships is described in the literature. B) to inviestigate how the vulnerable mens meeting with the health care is and which consequenses the violence has.  C) to investigate where help is available for vulnerable men in Europe and the US. Method The method of the study was a literature review. Articles were searched using the databases PubMed and SCOPUS. With keywords such as; “Intimatepartner violence”; Among men; Gay. Prior to the search, 33 articles were chosen, 19 of them were excluded due to not matching the inclusioncriteria. the 14 remaining articles were quality reviewed using two templates to acess the quality of the studies. Beauchamp and Childress’  Principles for biomedical ethics were used as a theoretical referenceframe. Result The violence that men and women are subjected to is not different. Attitude of health personnel towards men suffering from intimate partner violence (IPV) is important to get men to open up about their situation, many men in same-sex relationships wish health workers would ask them about violence. Many do not seek help due to distrust of the authorities or due to fear of discrimination. Conclusion Health services in Sweden are not sufficiently adapted to help men suffering from intimate partner violence. More studies, and especially more training for health care professionals is needed. So that the men who seek help are able to get it, without fear of discrimination.

Vågar jag berätta? Kvinnors upplevelser i mötet med vårdpersonal efter att de utsatts för våld i en nära relation – En litteraturstudie Abstrakt Bakgrund: Våld i nära relationer (IPV) är ett globalt problem som påverkar såväl individ som samhälle. Mörkertalet är stort. Kvinnors möte med vårdpersonal innebär en unik möjlighet att identifiera våldsutsatthet. Syfte: Att belysa kvinnors upplevelser i mötet med vårdpersonal efter att de blivit utsatta för IPV. Metod: En litteraturstudie bestående av åtta kvalitativa studier analyserades och sammanställdes genom manifest innehållsanalys. Databassökning genomfördes i databaserna PubMed, Cinahl och PsycINFO. Resultat: Fyra kategorier och fjorton underkategorier identifierades:“Att delge våldsutsatthet” - Tillit till vårdpersonal, Stöd från vårdpersonal.“Hinder att delge våldsutsatthet” - Bristande tillit till vårdpersonal, Bristande stöd från vårdpersonal, Att inte tillfrågas om våld, Rädsla för förövaren och inte bli betrodd. “Bristfällig vårdrelation” - Anklagad av vårdpersonal, Ignorerad av vårdpersonal, Fokus ligger på fysiska skador, Bristande information. “Gynnsam vårdrelation” - Empatisk och icke-dömande förhållningssätt, Bekräftelse från vårdpersonal, Hjälp att nå insikt, Trygg omgivning. Konklusion: Våldsutsatta kvinnors vårdbehov blev ofta förbisedda. Vårdpersonalens förhållningssätt hade stor inverkan på kvinnors benägenhet att avslöja våldsutsatthet. Kunskap om kvinnors upplevelse av en stödjande vårdrelation kan främja upptäckt av våldsutsatthet, vilket ger ökad förutsättning för god omvårdnad. Nyckelord: Våld i nära relationer, kvinnor, upplevelse, vårdpersonal.

Syftet med studien är att undersöka hur vi kan förstå barnets subjektiva perspektiv när det kommer till var barnet förlägger skulden för det våld inom hemmet som barnet har bevittnat mellan sina föräldrar. Studien baseras på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med barn i åldrarna 9-13 år som har bevittnat våld inom hemmet mellan sina föräldrar. En tematiska analys har använts i denna studie som analysmetod. De teorier som har använts för att analysera studiens resultat är anknytningsteori, mentaliseringsteori och attributionsteori. Den största slutsatsen av denna studie är att mer än hälften av barnen lade skulden på våldsförövaren. Inget av barnen lade skulden för våldet på dem själva eller enbart på modern. Denna studie kan användas för att öka förståelsen för hur barn i åldrarna 9 till 13 år förlägger skuld när det handlar om våld inom hemmet. Vidare kan studien användas för att förstå hur relationen mellan barn och förälder påverkar var barn som bevittnat våld inom hemmet förlägger skulden för våldet.

Socialarbetaren har en avgörande roll i arbetet med att förhindra och förebygga intimt partnervåld. Studiens syfte är att undersöka socialarbetares uppfattningar och arbete med intimt partnervåld. En typologi, definitioner av våld samt riktlinjer i arbetet med våld har fungerat som studiens tolkningsram. Studien genomfördes med sex kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Empirin analyserades genom en tematisk analys, där tre olika teman identifierades med tillhörande subteman. Studiens resultat visade att informanterna möter flera typer av våld. Resultatet visade också att informanterna anpassade insatser efter att information samlats in efter varje enskild individ, men inte arbetar i sin bedömning med stöd av typologier. Resultatet visade även att våld som är baserat på kontroll var den mest framträdande våldsformen i arbetet.

Våld i nära relationer är ett världsomfattande problem, där nästan varannan kvinna har utsatts för våld av en man, minst en gång efter sin 15-årsdag. I Sverige har kommunerna det största ansvaret att ge individer rätt stöd och skydd. Dock förekommer stora kunskapsklyftor kring våldet – både mellan kommuner samt inom instanser. Detta kan försvåra processen för kvinnan, då gränserna mellan myndigheterna är stora och hon kan behöva ta upp emot 50 olika myndighetskontakter i sitt hjälpsökande. Syftet med studien är att lyfta fram kvinnors egna upplevelser av att vara utsatta för intimt partnervåld samt belysa den dubbla utsatthet som kan förekomma under hjälpsökandet i kontakten med formella- och informella hjälpkällor. För att uppnå syftet har sex kvinnor intervjuats, där deras egen upplevelse har lyfts fram. Materialet har tillsammans med tidigare forskning samt teoretiska begrepp analyserats, där resultatet uppmärksammade komplexiteten i att leva som våldsutsatt. Resultatet belyser även olika hinder och utmaningar som kan förekomma i mötet med formella- och informella hjälpkällor. Vidare lyfts avgörande faktorer för att kvinnan ska kunna lämna – där våldets karaktär, nyckelpersoner samt kvinnans egna resurser anses avgörande. Slutligen diskuteras resultatet utifrån den dubbla utsattheten samt rättvisans lotteri.