Våld i nära relationer är ett världsomfattande problem, där nästan varannan kvinna har utsatts för våld av en man, minst en gång efter sin 15-årsdag. I Sverige har kommunerna det största ansvaret att ge individer rätt stöd och skydd. Dock förekommer stora kunskapsklyftor kring våldet – både mellan kommuner samt inom instanser. Detta kan försvåra processen för kvinnan, då gränserna mellan myndigheterna är stora och hon kan behöva ta upp emot 50 olika myndighetskontakter i sitt hjälpsökande. Syftet med studien är att lyfta fram kvinnors egna upplevelser av att vara utsatta för intimt partnervåld samt belysa den dubbla utsatthet som kan förekomma under hjälpsökandet i kontakten med formella- och informella hjälpkällor. För att uppnå syftet har sex kvinnor intervjuats, där deras egen upplevelse har lyfts fram. Materialet har tillsammans med tidigare forskning samt teoretiska begrepp analyserats, där resultatet uppmärksammade komplexiteten i att leva som våldsutsatt. Resultatet belyser även olika hinder och utmaningar som kan förekomma i mötet med formella- och informella hjälpkällor. Vidare lyfts avgörande faktorer för att kvinnan ska kunna lämna – där våldets karaktär, nyckelpersoner samt kvinnans egna resurser anses avgörande. Slutligen diskuteras resultatet utifrån den dubbla utsattheten samt rättvisans lotteri.

Våld mot kvinnor är ett centralt område i arbetet med mänskliga rättigheter och global hälsa. En grupp som är underrepresenterad i hjälpapparaten för våld mot kvinnor är Rumäniens romska kvinnor, vars socio-ekonomiska förutsättningar ofta skiljer sig från majoritetsbefolkningen. Studien grundar sig på kvalitativ metod och syftar till att undersöka hjälpsökandeprocessen hos romska kvinnor i Rumänien som sökt formell hjälp till följd av våldsutsatthet. Sex semi-strukturerade intervjuer genomfördes med kvinnor som erfarit våld och sökt formell hjälp för sin våldsutsatthet. En abduktiv tematisk analys användes för att analysera intervjumaterialet. Resultatet visade att kvinnornas problemdefinition influerades av våldets ansvarsfördelning, ekonomiska och juridiska förutsättningar, social acceptans av våld mot kvinnor, normer kring kön och cykler av uppbrott. Kvinnornas beslut att söka hjälp påverkades av isolering, tidigare erfarenheter av våld, barn och oförmåga att lösa problemet själv. Kvinnornas val av hjälpkällor korresponderade med deras psykologiska och fysiska behov, kunskap och erfarenheter av informella och formella hjälpkällor. Avslutningsvis visade resultatet att hjälpsökandeprocesserna till stor del överensstämmer med evidens från andra grupper men att större hänsyn behöver tas till kvinnornas handlingsutrymme ifråga om tillgänglighet till hjälpkälla, ekonomiska förutsättningar, ålder och graden av kollektivism. / Violence against women is a key area in the work on human rights and global health. One group that is underrepresented in the help apparatus for women who experienced violence is Romania's Roma women, whose socio-economic conditions often differ from the majority population. The study is based on a qualitative method and aims to examine the help-seeking process among Roma women in Romania who have sought formal help as a result of violence. Six semi-structured interviews were conducted with women who had experienced violence and sought formal help for their exposure to violence. An abductive thematic analysis was used to analyze the interview material. The results showed that women's problem definition was influenced by their interpretations of violence, economic and legal conditions, social acceptance of violence against women, gender norms, and cycles of separations. The women's decision to seek help was influenced by isolation, previous experiences of violence, children, and inability to autonomous problem- solving. The women's choice of sources of help corresponded to their psychological and physical needs, knowledge, and experience of informal and formal sources of help. In conclusion, the results showed that the help-seeking processes of Roma women in Romania are largely in line with evidence from other groups, but that greater consideration needs to be given to the women’s access to resources, economic conditions, age, and the degree of collectivism.