Team är en arbetsform som har funnits en tid tillbaka i historien men inte alltid under benämningen team. På senare år förekommer även team som arbetsform inom den offentliga sektorn och dess fördelar har uppmärksammats inom vården. World Health Organization förespråkar ett teamarbete med olika yrkesprofessioner för att patienten ska ses utifrån olika perspektiv vilket enligt dem bidrar till vinster både för patienten och verksamheten. Denna uppsats bidrar till att synliggöra detta då en intervjustudie har genomförts i vården med syftet att undersöka de anställdas erfarenhet av att arbeta i team samt att ta reda på teamets betydelse för lärandet. Sex stycken samtalsintervjuer genomfördes med teammedlemmar från skilda yrkesprofessioner och olika verksamheter inom vården. De teorier som tillämpas är Kolbs teori om erfarenhetsbaserat lärande, Dixons teori om dialog samt Schöns teori om reflektion. Teamarbetet skapar möjlighet att tillsammans med hjälp av olika kompetenser ge patienterna en bättre vård vilket också är teamets mål. Arbetsuppgifterna bygger på teamets gemensamma behandling av patienten vilket gör att teamet har stor betydelse för respondenternas arbete. Problem med teamarbetet är när det uppstår samarbetsvårigheter eller slitningar i teamet. I teamet lär de sig tillsammans av varandras kompetenser och skapar gemensamma kunskaper. Tillfällen till diskussion och reflektion leder till ett erfarenhetsutbyte som i sin tur leder till ett kollektivt lärande i teamet.

Patientantalen ökar stadigt för varje år på Sveriges akutmottagningar och kraven på en patientfokuserad och patientsäker vård är en utmaning att uppfylla inom akutsjukvårdens stressiga vardag. För att bemöta kraven på en god och säker vård behöver akutsjukvården införa nya och alternativa arbetssätt som leder till mer samarbete mellan sjukvårdspersonal. Att samarbeta i interprofessionella team är en av lösningarna men är relativt nytt. Det är därför viktigt att undersöka och beskriva erfarenheter av att arbeta i interprofessionella team.   Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors, undersköterskors och akutläkares erfarenheter av att arbeta i ett interprofessionellt team på en akutmottagning.   För att besvara syftet i studien valdes en kvalitativ, induktiv ansats och datainsamlingen har skett via en fokusgruppsintervju. Informanterna till intervjun valdes ändamålsenligt och bestod av två sjuksköterskor, två undersköterskor och två akutläkare. Samtliga utvalda informanter deltog i studien. Fokusgruppsintervjun transkriberades och därefter utfördes dataanalys med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys.   Resultatet av den kvalitativa innehållsanalysen gav två teman; patientfokus och patientsäkerhet samt utveckling. Resultatet antyder att när individer samarbetar i interprofessionella team uppstår en rad positiva effekter oavsett yrkeskategori. Individerna får en förståelse för varandras yrkesuppgifter och roller vilket leder till en trygghet och en samverkan över yrkesgränserna. Kommunikationen mellan individerna leder till en gemensam plan för patienten samt en kompetensutveckling för samtliga inom teamet.   Slutsatsen av studiens resultat är att arbete i interprofessionella team, bestående av sjuksköterskor, undersköterskor och akutläkare, kan leda till kvalitativa förbättringar som patientfokuserad vård och ökad patientsäkerhet samt kompetensutveckling. / The numbers of patients attending the emergency departments in Sweden are increasing steadily each year. In the often stressful everyday operations in the emergency department it is a challenge to provide centered a patient safe care. To meet the requirements of providing good and safe care emergency care departments need to implement new and alternative approaches that lead to more cooperation between health care professionals. To work in an inter-professional team is one of the solutions, but however it is relatively new. It is therefore important to explore and describe the experiences of health care professionals who work in inter-professional teams.   The aim of this study was to describe nurses, assistant nurses and emergency physicians` experiences of working in an inter-professional team in an emergency department.   To answer the aim of this study a qualitative, inductive approach was chosen. Data was collected via a focus group interview. The six informants who participated in this study were recruited by representative sampling: two nurses, two assistants nurses and two emergency physicians`. All respondents who were chosen for this study, participated. The focus group interview was transcribed by the authors data- analysis was carried out using a content analysis approach.   The results of the data- analysis yielded two themes; patient focus and patient safety, and development. The result shows that working together, in an inter-professional has a number of positive effects regardless of profession. Individuals get an understanding of each other's professional tasks and roles, leading to a security and cooperation across professional boundaries. Communication between individuals within the inter-professional leads to a common care plan for the patient and professional development of team-members.   The conclusion of the result from the study is to work in inter-professional team consisting of nurses, assistant nurses and emergency physicians`, may lead to qualitative improvements in patient-focused care and increased patient safety and professional development.

No description available.

Bakgrund: För en säker vård krävs samverkan mellan olika professioner och en strävan efter samma mål. Trots det upplever många nyexaminerade sjuksköterskor stor press på sig själva. Den akademiska utbildningen stämmer inte alltid överens med den yrkesverksamma verkligheten. Vilket gör att studenter känner både spänning och tvivel på sin förmåga inför att börja arbeta. Syfte: Nyexaminerade sjuksköterskors upplevelser av att samverka i team under sitt första yrkesverksamma år. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design och induktiv ansats där artikelsökningar gjordes i databaserna CINAHL och Medline. Till resultatet inkluderades 13 vetenskapliga artiklar som var publicerade under åren 2010-2021. Resultat: Resultatet speglar i hur nyexaminerade sjuksköterskor upplever det att samverka i team. Detta omfattar tre huvudkategorier: Synen på teamarbete utifrån den nyexaminerade sjuksköterskan, Upplevelsen av transitionen från student till nyexaminerad sjuksköterska, Verksamheternas utmaningar för de nyexaminerade sjuksköterskorna. Resultatet ger en uppfattning kring vilka verktyg som behövs för att få en fungerande samverkan i team. Slutsats: För att nyexaminerade sjuksköterskor ska få en bra start i arbetslivet krävs en bra samverkan i team. Detta baseras bland annat på bra bemötande, stöd från medarbetare samt god kommunikation. Upplevelser så som osäkerhet, dålig förberedda inför verkligheten och otillräcklig stöttning från medarbetare är vanligt hos nyexaminerade sjuksköterskor.

The health care organisation is built upon a hierarchical and gender segregated structure. The purpose of this study is to investigate and describe interprofessional relations between nurses and doctors within this context and to examine which factors may affect this relationship. The theoretical framework for the study is Yvonne Hirdman's feminist discussion on gender issues. The method consists of a literature review and includes eight scientific articles and one PhD thesis. The results show that the relationship between nurses and doctors is affected by several factors, among them power, gender and communication. Changes have occurred in interprofessional relations as a result of structural changes in society. Another reason is that the nursing programme nowadays is academic. Traditional patterns of interaction are difficult to change however, and they still play a notable role in the relationship between nurses and doctors. / Sjukvårdsorganisationen är uppbyggd enligt en hierarkisk och könssegregerad struktur. Syftet med denna studie är att undersöka och beskriva interprofessionella relationer mellan sjuksköterska och läkare i denna kontext och ta reda på vilka faktorer som kan påverka relationen. Teoretisk ram för arbetet är Yvonne Hirdmans feministiska resonemang kring genusfrågor. Metoden är en litteraturstudie och bygger på åtta vetenskapliga artiklar och en doktorsavhandling. Resultaten visar att relationen mellan sjuksköterska och läkare påverkas av flera faktorer, bl a makt, genus och kommunikation. Förändringar har skett i den interprofessionella relationen till följd av strukturella förändringar i samhället och sjuksköterskeutbildningens akademisering. Traditionella interaktionsmönster är dock svåra att förändra och utspelas fortfarande i hög grad.

Bakgrund: Palliativ vård fokuserar på att främja livskvalitet och lindra lidande för patient och anhörig i samband med livets slut. Patientens lidande kan lindras genom att smärtan minskar. Smärta är ett vanligt symtom i livets slut, och kan lindras både farmakologiskt och icke-farmakologiskt. Sjuksköterskan ansvarar för att lindra smärta. Om sjuksköterskans kunskap brister, brister sjuksköterskan i sitt professionella ansvar och patienten utsätts för onödig smärta. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att lindra smärta vid palliativ vård i livets slut. Metod: Kvalitativ litteraturstudie baserat på 12 artiklar som analyserats med Fribergs kvalitativa analysmetod. Två teman och sex subteman skapades. Resultat:  Resultatet utgörs av två teman: Erfarenheter av olika smärtlindringsmetoder och Samarbetets betydelse för smärtlindringen, med tillhörande subteman. Slutsats: Huvudfynden som framkom var Erfarenheter av att bedöma smärta objektivt och subjektivt, Att våga möta och lindra existentiell smärta och Vikten av samarbete mellan sjuksköterska, läkare och andra professioner. Sjuksköterskan beskrevs som en viktig person för att identifiera patientens smärtlindringsbehov och för att smärtskatta patienten. Sjuksköterskan var länken i teamet runt patienten, men det framkom flera hinder som försvårade detta arbete. Dessa hinder kunde vara bristande kommunikationen i teamet eller att läkaren inte litade på deras bedömning. / Background: Palliative care aims to promote quality of life and ease suffering for patients and relatives in care at the end of life. The patient’s suffering can be relieved through pain relief. Pain is a common symptom in palliative care and can be eased with both pharmacological and non-pharmacological interventions. The nurse is responsible for relieving the pain. If the nurse lacks knowledge, the nurse might fail in their professional responsibility and the patient might endure unnecessary pain. Aim: Was to describe nurses’ experiences of pain relief in palliative care at the end of life. Method: Qualitative review article, based on 12 articles analysed with Friberg’s qualitative analysis method. Two themes and six subthemes were identified. Results: The result was presented in two themes: Experiences of different methods for pain relief, and The Meaning of collaboration in pain relief, with associated subthemes. Conclusion: The main findings were: Experiences of assessing pain objectively and subjectively, Dare to meet and relief existential pain and The meaning of collaboration between the nurse and physician. The nurse is important when identifying the patient’s need of pain relief, and to assess the pain. The nurse is the link in the interprofessional team surrounding the patient, but several hindering factors were identified. These factors could be lack of communicaton within the team, or when the physician did not listen to the nurse’s assessment.