Bakgrund och syfte: Multidisciplinär hemrehabilitering för personer med milda till måttliga strokesymtom har visat sig vara en evidensbaserad intervention. Flera studier hade gjorts inom ämnet, men det saknades en tydlig beskrivning av åtgärderna och dess innehåll inom multidisciplinär hemrehabilitering. En sådan kunskap bedömdes vara viktig för att arbetsterapeuten skulle kunna arbeta utifrån arbetsterapeutiskt perspektiv. Syftet med denna studie var att sammanställa den kunskap som fanns inom multidisciplinär hemrehabilitering, avseende dess åtgärder, effekt och faktorer som påverkade rehabiliteringens effekt samt för- och nackdelar med den multidisciplinära hemrehabiliteringen. Metod: Litteraturstudie där både artiklar med kvalitativa och kvantitativa metoder inkluderades. Resultat: Åtgärder som utfördes inom multidisciplinär hemrehabilitering var bl.a. insiktsträning, kompensatoriska strategier, uppmuntran till att hitta egna problemlösningar och att anta uppmaningar på rätt nivå, uppgift- och kontextorienterade metoder, guidning, kommunikationsträning, information och rådgivning. Åtgärdernas effekt var bl.a. förbättrad ADL-förmåga och tillfredställelse hos klienten avseende vårdens kvalitet och de varierande träningsmiljöerna. Faktorer som kunde påverka rehabiliteringens effekt var bl.a. funktionsnedsättningens omfattning, samtidiga sjukdomar, klientens insikt om sin funktionsnedsättning, hemmiljön, delaktigheten vid planering av hemrehabiliteringsprogrammet, information från och till klienten och anhöriga, anhörigstöd och geografiska faktorer. Fördelar med multidisciplinär hemrehabilitering var förkortad vårdtid, kostnadseffektiv vårdform, garanti för kontinuiteten i vårdkedjan och nöjda klienter. Nackdelar med multidisciplinär hemrehabilitering var att den var tidskrävande och kunde ge extra börda och sämre livskvalitet hos anhöriga. Slutsats: Den multidisciplinära hemrehabiliteringen var en effektiv rehabiliteringsform för personer med stroke, men den krävde insatser riktade mot anhöriga för att inte riskera deras hälsa och livskvalitet. Flertalet av åtgärderna som utförs var typiskt arbetsterapeutiska, därför kunde det dras en slutsats att arbetsterapeuter utgjorde en viktig roll i den multidisciplinära hemrehabiliteringen.

Sammanfattning: Syftet med studien är att undersöka hur arbetsterapeuter upplever teamarbete och vad de upplever påverkar teamarbetet. Syftet är även att undersöka hur arbetsterapeuter upplever sin roll och betydelse av den i teamarbete samt hur de upplever att andra professioner i teamet uppfattar arbetsterapeutens roll. Det finns olika typer av team och det talas allt mer om det interprofessionella teamets värde och vinsterna med detta. Teamarbete är komplext och påverkas av flera olika faktorer. Tidigare forskning har visat att arbetsterapeuter har svårt att definiera sin roll och kan bli missförstådda av andra professioner i teamet.    Metod: Studien hade en kvalitativ ansats. Data insamlades genom semistrukturerade intervjuer och analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Intervjuer genomfördes med 6 arbetsterapeuter verksamma inom kommun eller landsting. Resultat: Resultatet presenterades i två teman; olika dimensioner av att arbeta i team samt arbetsterapeutens paradoxala roll. Resultatet skildrar både likheter och skillnader i arbetsterapeuters uppfattningar om sin roll i teamarbete. Ledning, verksamhetstyp, nivå på kompetens och personlig inställning var faktorer som kunde påverka teamarbetet. Arbetsterapeutyrkets utveckling har påverkat tydligheten i arbetsterapeutens roll. Arbetsterapeuterna som intervjuades presenterade strategier för att marknadsföra sin roll. Slutsats: Arbetsterapeuter uppfattar att deras roll i team är tydlig men att det alltid krävs marknadsföring och tydliggörande av rollen. Arbetsterapeuters yrkesroll är mångfacetterad. Arbetsterapeuterna upplevde att de av andra professioner uppfattades vara tillgängliga och att de fungerade som ett stöd. Teamarbete upplevdes som något positivt av alla respondenter, men att arbeta i team är inte en självklarhet då det finns faktorer och omständigheter som påverkar möjligheten till att arbeta i team.

Sammanfattning Bakgrund: Att arbeta i interprofessionella vårdteam har i hälso- och sjukvården fått ett stort genomslag, både i Sverige och internationellt. Stora förväntningar ligger på arbetssättet, då det ska effektivisera, ge adekvat vård snabbare och vara mer patientcentrerad. Det interprofessionella vårdteamet beskrivs utifrån en definition som: en grupp av samverkande hälso- och sjukvårdspersonal med olika kompetenser och med uppgift att svara för vård av enskild patient eller grupp av patienter. Dessutom redogörs och beskrivs vårdteam i förhållande till patientsäkerhet, genus och sjuksköterskans roll i arbetet.   Syfte: Syftet med föreliggande studie är att beskriva vårdarbetares upplevelser av samarbetet i det interprofessionella vårdteamet inom somatisk vård.   Metod: En litteraturöversikt har genomförts. Åtta vetenskapliga artiklar med kvalitativt innehåll har analyserats med fokus på deras resultat. Nyckelfynd delades in i teman.   Resultat: Resultatet visar att det interprofessionella samarbetet är ett komplext fenomen och det presenteras i sju teman. Betydelsen av en fungerande kommunikation i vårdteamet, Betydelsen av tillit i vårdteamet, Arbetsklimatet i vårdteamet, Roller i vårdteamet, Informationsflödet i vårdteamet, Hierarki i vårdteamet och Organisatoriska faktorer.   Diskussion: Resultatet diskuteras mot Ylva Hirdmans genusteori med fokus på språk, hierarki och arbetsroller. Det interprofessionella samarbetet påverkas negativt av föreställningar om manligt och kvinnligt. Könens hierarki cementerar relationer mellan yrken och kollegor vilket leder till en försämring av det interprofessionella samarbetet

<p>Sammanfattning:</p><p>Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur tre professioner (arbetsterapeut, sjukgymnast, sjuksköterska) i vårdteamet uppfattar samarbetet vid patientbehandling i den kliniska verksamheten, utifrån roll och kommunikation.</p><p>Metod: En kvalitativ intervjustudie med deskriptiv ansats valdes för att beskriva arbetsterapeuters, sjukgymnasters samt sjuksköterskors uppfattning gällande interprofessionellt samarbete i förhållande till varandra vid patientbehandling på två olika avdelningar vid ett sjukhus i Mellansverige.</p><p>Resultat: Uppfattningen om rollgränser och rollöverlappning beror till stor del på vilket område inom vården som professionen arbetar, men har även att göra med trygghet i sin yrkesroll. Även tidsbrist var en faktor som påverkade samarbetet då informationsutbytet mellan professionerna kräver mer tid än vad som finns till förfogande. En annan faktor som inverkar på samarbetet är bristande kunskap om varandras professioner. Samarbetet beror även på arbetsplatsens struktur, det vill säga hur planering, beslutsfattande, målsättning, möten, kommunikation och utvärdering sker.</p><p>Slutsats: I studien har det framkommit att kommunikation är en viktig del i det interprofessionella samarbetet oavsett på vilket sätt teamet arbetar. Genom att professionerna känner trygghet i sin yrkesroll kan viss rollöverlappning ske och är till viss del nödvändig.</p><p>Resultatet av denna studie visar att interprofessionellt samarbete är nödvändigt för att möta patientens behov.</p>

Sammanfattning: Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur tre professioner (arbetsterapeut, sjukgymnast, sjuksköterska) i vårdteamet uppfattar samarbetet vid patientbehandling i den kliniska verksamheten, utifrån roll och kommunikation. Metod: En kvalitativ intervjustudie med deskriptiv ansats valdes för att beskriva arbetsterapeuters, sjukgymnasters samt sjuksköterskors uppfattning gällande interprofessionellt samarbete i förhållande till varandra vid patientbehandling på två olika avdelningar vid ett sjukhus i Mellansverige. Resultat: Uppfattningen om rollgränser och rollöverlappning beror till stor del på vilket område inom vården som professionen arbetar, men har även att göra med trygghet i sin yrkesroll. Även tidsbrist var en faktor som påverkade samarbetet då informationsutbytet mellan professionerna kräver mer tid än vad som finns till förfogande. En annan faktor som inverkar på samarbetet är bristande kunskap om varandras professioner. Samarbetet beror även på arbetsplatsens struktur, det vill säga hur planering, beslutsfattande, målsättning, möten, kommunikation och utvärdering sker. Slutsats: I studien har det framkommit att kommunikation är en viktig del i det interprofessionella samarbetet oavsett på vilket sätt teamet arbetar. Genom att professionerna känner trygghet i sin yrkesroll kan viss rollöverlappning ske och är till viss del nödvändig. Resultatet av denna studie visar att interprofessionellt samarbete är nödvändigt för att möta patientens behov.

Team är en arbetsform som har funnits en tid tillbaka i historien men inte alltid under benämningen team. På senare år förekommer även team som arbetsform inom den offentliga sektorn och dess fördelar har uppmärksammats inom vården. World Health Organization förespråkar ett teamarbete med olika yrkesprofessioner för att patienten ska ses utifrån olika perspektiv vilket enligt dem bidrar till vinster både för patienten och verksamheten. Denna uppsats bidrar till att synliggöra detta då en intervjustudie har genomförts i vården med syftet att undersöka de anställdas erfarenhet av att arbeta i team samt att ta reda på teamets betydelse för lärandet. Sex stycken samtalsintervjuer genomfördes med teammedlemmar från skilda yrkesprofessioner och olika verksamheter inom vården. De teorier som tillämpas är Kolbs teori om erfarenhetsbaserat lärande, Dixons teori om dialog samt Schöns teori om reflektion. Teamarbetet skapar möjlighet att tillsammans med hjälp av olika kompetenser ge patienterna en bättre vård vilket också är teamets mål. Arbetsuppgifterna bygger på teamets gemensamma behandling av patienten vilket gör att teamet har stor betydelse för respondenternas arbete. Problem med teamarbetet är när det uppstår samarbetsvårigheter eller slitningar i teamet. I teamet lär de sig tillsammans av varandras kompetenser och skapar gemensamma kunskaper. Tillfällen till diskussion och reflektion leder till ett erfarenhetsutbyte som i sin tur leder till ett kollektivt lärande i teamet.

SAMMANFATTNING Bakgrund Den första januari 2015 trädde Patientlagen (SFS, 2014:821) i kraft för att stärka patientens ställning inom hälso- och sjukvården. I lagen regleras det att patienten ska ges individuellt anpassad information, erbjudas delaktighet i sin egen vård samt att patientens samtycke ska inhämtas inför varje beslut angående behandlingsalternativ. För patienter med multisjuklighet som har flera diagnoser, nedsatt funktionsförmåga och många läkemedel är de ovan nämnda komponenterna viktiga att uppfylla för att stärka deras ställning och självbestämmande. Detta ställer vårdteamet inför utmaningar i form av att individanpassa information, patientundervisning och hur patienten ska integreras i varje steg av sin behandling. Syfte Syftet med denna studie var att beskriva vårdteamets upplevda möjlighet att inom akutgeriatriska vårdavdelningar bedriva omvårdnad förenlig med de krav som ställs i kapitel tre till fem i Patientlagen (SFS, 2014:821). Metod För att besvara studiens syfte användes en kvalitativ intervjumetod. Intervjuerna skedde i fokusgrupper och enskilt med totalt åtta medlemmar ur vårdteamet på akutgeriatriska vårdavdelningar inom Stockholms läns sjukvårdsområde. Resultat Det framkom att det fanns problem att bedriva omvårdnad förenlig med de krav som ställs i Patientlagen (SFS, 2014:821). Anledningarna som framkom i resultatet var vårdteamets synsätt på patientgruppen och patienternas kapacitet att vara delaktig i sin egen vård, tidsbristen för personalen att integrera patienten och närstående i omvårdnaden samt brister i vårdteamets ansvar att arbeta evidensbaserat utifrån rådande lag. Trots denna problematik visade resultatet på en del positiva strävanden efter att arbeta personcentrerat och utveckla ett nära samarbete i det interprofessionella vårdteamet med patienten i fokus. Slutsats Vårdteamet på akutgeriatriska vårdavdelningar strävar efter att arbeta personcentrerat och utifrån ett nära samarbete i det interprofessionella teamet men uppfyllde vid tidpunkten för studiens genomförande inte kraven på omvårdnad som ställs i kapitel tre till fem i Patientlagen (SFS, 2014:821).

Bakgrund: Patientnära rond är ett teamarbete mellan framförallt patient, sjuksköterska och läkare. Ett bra samarbete förbättrar relationen dem emellan. Dessutom har en framgångsrik rond mellan patient och sjukvårdspersonal stor betydelse för att patienten ska kunna få en säker och personcentrerad vård. Därför är det viktigt att få en djupare förståelse för hur patienter och sjukvårdpersonal upplever patientnära rond samt för betydelsen av teamarbetet vid patientnära rond. Syfte: Att belysa vilka effekter patientnära rond har på vårdteam samt att undersöka upplevelsen av patientnära rond utifrån perspektiven från både patienter och sjukvårdspersonal (sjuksköterskor, läkare och medicinstudenter). Metod: En litteraturstudie baserad på 14 vetenskapliga originalartiklar. Databaser som användes i studien var PubMed, Cochrane Library, Cinahl, SBU och SveMed. Resultat: Resultatet av denna studie indikerar att både patienter och sjukvårdspersonal upplever en ökad tillfredsställelse vid patientnära rond. Vidare visar resultatet att patientnära rond bidrar till att sjukvårdpersonal kan ge patienter en proaktiv omvårdnad, att samarbetet sjukvårdpersonal emellan blir mer effektivt och att patientnära rond gynnar medicinstudenters utveckling samt ökar studenters tillfredsställelse med sin utbildning. En utmaning som sjuksköterskor upplever i samband med patientnära rond är tidsbegränsning – framför allt upplever de att det tar tid för sjuksköterskor och läkare att synkronisera och koordinera mötet mellan patient och vårdpersonal samt att tid för dokumentation är bristande. Läkare upplever dessutom att deras autonomi minskas i samband med patientnära rond. Slutsats: Överlag kan patientnära rond vara ett effektivt sätt att främja personcentrerad vård. Patientnära rond har en positiv inverkan på teamarbete sjukvårdpersonal emellan samt bidrar till ökad tillfredsställelse hos både patienter och sjukvårdspersonal. Det finns dock behov av ytterligare forskning om patienters upplevelse av patientnära rond och vilka specifika åtgärder som kan vidtas för att sjukvårdpersonalen ska kunna samarbeta på ett mer effektivt sätt. / Background: The ward round is a team collaboration mainly between patient, nurse and physician. A good collaboration enhances the relationship between them. In addition, a successful round between the patient and the medical personnel is of great significance for the patient to have a safe and person-centered care. Therefore it is important to gain a deeper understanding of how patients and medical staff experience ward rounds, as well as of the importance of team work during the ward rounds. Aim: To shed light upon the effects of ward rounding on healthcare teams and to explore the experience of ward rounds from the perspectives of both patients and medical staff (nurses, physicians and medical students). Method: A literature study based on 14 scientific articles. Databases used in the study were PubMed, Cochrane Library, CINAHL, SBU and SveMed. Results: The results of this study indicate that both patients and medical personnel experience an increased satisfaction during ward rounds. Furthermore, the results show that ward rounds contribute in making medical personnel provide a proactive care to their patients, that cooperation between medical staff becomes more efficient, and that ward rounding benefits medical students’ development and increases students’ satisfaction with their education. A challenge that nurses experience during ward rounds is time limitation – mainly they experience that it takes time for nurses and physicians to synchronize and coordinate the meeting between patient and medical personnel, and also that the time for documentation is inadequate. Physicians also experience that their autonomy is reduced in relation to ward rounds. Conclusion: Overall, ward rounding can be an effective way to promote person-centered care. Ward rounds have a positive impact on teamwork between medical personnel and contribute to increased satisfaction among both patients and medical staff. However, there is need for further research on patients' perception of ward rounding and which specific measures that can be taken for the medical staff to be able to collaborate more efficiently.

Bakgrund: Ronden består traditionellt av en hierarkisk struktur där läkarens medicinska agenda har företräde framför sjuksköterskans huvudämne omvårdnad. När ronden sker på förmiddagen har studier visat att den kan ta upp till 50 minuter och det kan vara svårt för sjuksköterskan att diskutera och belysa omvårdnaden runt patienten, kunskap som läkaren också behöver för att kunna bedriva vård med ett personcentrerat angreppsätt. Studier efterlyser att det behöver ske en förändring av rondstrukturen men få belyser erfarenheter av en förskjuten rondrutin. Syfte: Syftet med studien var att belysa vårdteamets erfarenheter av en förskjuten rondrutin samt om detta har inverkat på sjuksköterskans omnårdnads arbete. Metod: Studien har en kvalitativ design. Tretton medlemmar i vårdteamet intervjuades individuellt med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna transkriberades och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Ronden är en komplex företeelse som går att göra mer omvårdnadsorienterad. När ronden sker på eftermiddagen inverkar den positivt på det dagliga omvårdnadsarbetet. Sjuksköterskan har mer tid att planera och kartlägga patientens omvårdnadsbehov. De olika personalkategorierna i vårdteamet lyfte fram den förbättrade arbetsmiljön i form av ökad tidseffektivitet, minskad upplevelse av stress och därmed mer tid till patienten. Slutsats: Denna studie visar att det är positivt med eftermiddagsrond, men det behövs ytterligare studier som undersöker vilka verksamheter som lämpar sig för liknande arbetsrutin. Omvårdnaden behöver stärkas på eftermiddagsronden och specialistsjuksköterskan kan ha en central roll för att lyckas med detta. Specialistsjuksköterskan i medicinsk omvårdnad kan fungera som den bro mellan omvårdnaden och den medicinska vetenskapen, där den patientcentrerade vården lyfts fram.

<p>Studies show that older is an increased proportion patients in hospital and that it is a patient group that can be difficult to communicate with because of older patients' often multiple disease picture. Relatives to the patient can be help for caregivers in the communication and the care of the patient. The aim with the study was to examine relative's experience of participation, meeting/support, accessibility and information on a geriatrics rehabilitation care unit. The study had a descriptive design and was designed as a questionnaire study. It was implemented on one geriatrics rehabilitation care unit on the countryside in central Sweden, belong to Uppsala University hospital. The number questionnaires that were distributed out were 49 and the reply frequency was 82 %. The result showed that most relatives in the study were satisfied with participation, meeting/ support, accessibility and information. The result showed also on a significance correlation between participation and meeting/ support, accessibility and information. The study did not reveal any difference between men and women concerning the experience of participation. Likewise, no correlation was revealed on between how long time the patient where in hospital and the experience of participation. Relatives experienced to have a relative good contact with the doctor, but a part stated however that they did not have any opinion about it. Our conclusion is that the concept to participation is meeting/ support, accessibility and information.</p> / <p>Studier visar att äldre är en ökande andel patienter i vården och att det är en patientgrupp somkan vara svår att kommunicera med på grund av äldre patienters ofta multipla sjukdomsbild. Närstående till patienten kan vara till hjälp för vårdgivaren i kommunikationen och vården av patienten. Syftet med studien var att undersöka närståendes självskattade upplevelse av delaktighet,bemötande, tillgänglighet och information på en geriatrisk rehabiliteringsavdelning. Studien hade en deskriptiv design och var utformad som en enkätstudie. Den genomfördes på en geriatrisk rehabiliteringsavdelning på landsbygden i centrala Sverige tillhörande Akademiska sjukhuset. Antalet enkäter som delades ut var 49 stycken och svarsfrekvensen var 82 %. Resultatet visade att de flesta närstående i studien var nöjda med delaktighet, bemötande, tillgänglighet och information. Resultatet visade även på en signifikans gällande samvariation mellan delaktighet och bemötande, tillgänglighet och information. Studien visade inte på någon signifikans gällande skillnaden mellan män och kvinnor avseende upplevelsen av delaktighet. Likaså påträffades ingen signifikans mellan hur lång tid patienten var inneliggande och den närståendes upplevelse av delaktighet. Närstående upplevde sig ha en relativt bra kontakt med ansvarig läkare men en stor del uppgav dock att de inte hade någon uppfattning. Vår slutsats är att nyckeln till delaktighet är bemötande, tillgänglighet och information.</p>