Introduktion: Dagens sjukvård består av olika vårdkedjor där larmcentralen och ambulanssjukvården utgör den första länken för många patienter. Larmcentralen ansvarar för att ta emot, hantera och prioritera nödsamtal som sedan dirigeras ut till ambulansverksamheten. God interprofessionell kommunikation är en förutsättning för att länken ska vara intakt och därmed främja en patientsäker vård. Den forskningsbrist som råder i området motiverar studiens genomförande.   Syfte: Att beskriva förutsättningar för kommunikation mellan ambulansdirigenter och ambulanspersonal utifrån ambulansdirigenters och ambulanssjuksköterskors erfarenheter.   Metod: Studien är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Ett bekvämlighetsurval tillämpades och tolv semistrukturerade intervjuer genomfördes. Analysen utgick ifrån en latent innehållsanalys i enlighet med Lundman och Hällgren Graneheim (2012).   Resultat: Ett tema formades ur den latenta analysen, vilket benämns Mot samma mål trots olika förutsättningar. Resultatet redovisas utifrån två huvudkategorier; teknikens förtjänster och begränsningar samt personliga förmågor. Dessa bygger på sex underkategorier som beskriver informanternas erfarenheter gällande kommunikationen dem emellan. Underkategorierna benämns vara beroende av kommunikationsteknik, behov av samtal, bemötande, hantera stress, ifrågasättande och bristande tillit samt förståelse för varandras uppdrag. Det framkom att fungerande teknik och korrekt hantering av den är centralt för kommunikationen. Oavsett vad rutiner säger så finns det i vissa situationer ett behov av muntlig kommunikation. De personliga egenskaperna påverkar hur kommunikationen fortlöper.   Slutsats: Tekniken måste fungera och personalen måste vara välutbildade inom det tekniska handhavandet. Möjligheten till hospitering inom de båda verksamheterna anses vara av stor vikt för att bidra till en ökad förståelse, vilket på sikt kan förbättra den interprofessionella kommunikationen mellan dem. / Introduction: Today's health care consists of different care chains where SOS Alarm and the ambulance service constitute the first link for many patients. SOS Alarm is responsible for receiving, manage and prioritize emergency calls which are then routed out to the ambulance. Good interprofessional communication is a prerequisite for the link to be intact and thereby achieve a safe care for the patient. The lack of research in the area justifies the implementation of this study.   Aim: To describe the conditions for communication between ambulance conductors and ambulance staff based on the experiences of ambulance conductors and ambulance nurses.   Method: The study is a qualitative interview study with an inductive approach. A convenience sample was applied and twelve semi-structured interviews were conducted. The analysis was based on a latent content analysis in accordance with Lundman and Hällgren Graneheim (2012).   Result: A theme was formed from the latent analysis, which is called Towards the same goals despite different conditions. The result is reported on two main categories: The benefits and limitations of the technology as well as personal abilities. These are based on six subcategories which describes the informants' experiences regarding communication between them. The subcategories are called dependency on communication technology, need for conversation, attitude, dealing with stress, questioning and lack of confidence, and understanding of each other's assignments. It emerged that working technology and proper handling of it are central to communication. Regardless of what routines say, there is a need for oral communication in certain situations. Personal qualities affect how communication progresses.   Conclusion: Is that the technology must be working and the staff must be well-trained in the technical handling. The possibility of visits in each other’s organizations are considered to be of great importance to contribute to a greater understanding, which ultimately can improve communication between them.

The purpose of this qualitative study is to understand how the professions within the human service organization experience and describe inter-professional collaboration. The questions that the study discusses is the negative versus positive aspects that inter-professional collaboration entails and what conditions that are necessary for such cooperation to work.   The results are analysed with the help of Blumers (1969) theory of symbolic interactionism and Goffmans (2014) theory of team and appearance. The empirical material for the study is collected from semi-structured interviews with eight informants: two counsellors from the neuropsychiatric unit, two counsellors from kids and youth psychiatry, one counsellor and one sexologist from the youth clinic and three school nurses from different schools. The studies informants find that the inter-professional collaboration is crucial for the care that is provided for the patients. The informants believe that the consequences of non-cooperation would be longer treatments, misconceptions among the professionals and reduced overall visibility of patients' needs. The difficulties that the studies informants find with the cooperation are mainly the cooperation between different organizations. The difficulties include the different routines, loyalties, laws and objectives that organizations have. The conditions that the studies informants think is needed for a working inter-professional collaboration are effective communication, knowledge about each others professions, the staff’s willingness to cooperate and to increase learning about inter-professional collaboration.

Historiskt har den medicinska professionen sökt exklusiva rättigheter att praktisera i en miljö där många olika yrkesgrupper fanns. I Sverige har detta lett till att komplementär och alternativ medicin (CAM) hamnade utanför den etablerade sjukvården, vilket inneburit en bristfällig kunskap om hur bl.a. CAM terapeuter arbetar. Användning av alternativ medicin har ökat i Sverige vilket motiverar att studier genomförs för att få bättre kunskap om yrkets utövande. Syftet med uppsatsen är att beskriva CAM terapeuters praktikmönster och inställning till samarbete med traditionell skolmedicin. Utifrån en litteraturstudie utarbetades en enkät som skickades till 102 CAM terapeuter i Sverige för att undersöka deras praktikmönster och sociodemografiska egenskaper. 63 terapeuter (62 %) svarade, varav 59 uppfyllde forskningskriterierna och kunde delta i de fördjupande telefonintervjuer som följde efter enkätstudien och som syftade till att ta reda på deras syn på samarbete med den skolmedicinska sjukvården. Resultaten av undersökningen visade att 55 %, av de 59 intervjuade var kvinnor, 10 % hade legitimation i andra sjukvårdsyrken, 69 % arbetade ensamma med i snitt 24 patienter i veckan. 79 % var positiva till samarbete med skolmedicinen och 37 % hade redan regelbunden kontakt med läkare. Intervjuerna visade att CAM terapeuter generellt ansåg att det var viktigast att patienters behov och önskemål beaktades i utformningen av den vård som erbjöds. Patienternas kostnad för behandling, respekt för CAM terapeuter, legitimation, konkurrens, samarbete med och kunskap om de olika yrken var andra viktiga faktorer som belystes ur olika perspektiv. Studien ger ny kunskap om CAM i Sverige och avslöjar många hinder som gör samarbete mellan skolmedicin och CAM till en utmaning för CAM terapeuter. Resultaten från denna studie kan hjälpa till att utveckla en sjukvård som omfattar olika utövare av läkekonsten / This study aims to describe the practice patterns of complementary and alternative medicine (CAM) practitioners and their collaboration with traditional medical professionals in Sweden. Historically, the medical profession has dominated medical practice in an environment of different healing professions. This domination placed CAM professionals outside the established medical system. Consequently, information about CAM is inadequate. Since today’s patients increasingly seek consultations with CAM practitioners, the need for a better understanding of these professions has grown.       To investigate the practice patterns and sociodemographic characteristics of CAM practitioners, we developed a literature-based questionnaire and sent it to 102 CAM practitioners. Among the 63 practitioners (62%) who replied, only 59 matched our research criteria for participating in further telephone interviews that allowed them to state their opinions on collaborating with conventional medical professionals.       Fifty-five percent of the telephone interviewees were women, 10% were licensed in other medical professions, and 69% worked in solo practices, seeing 24 patients per week on average. Furthermore, 79% felt collaboration would be positive, and 37% had already established regular contacts with medical doctors. CAM practitioners generally considered patients’ needs and desires to be an essential component of healthcare provision. They also elucidated the importance of treatment costs, respect for CAM professionals, licensing, competition, collaboration, and knowledge of a variety of professions.  This study provides new information about the challenges faced by CAM profession in Sweden and reveals many obstacles to collaboration. Our results can assist in the development of a health care system that includes a variety of different professions. / <p>ISBN 978-91-85721-79-5</p>

The professionals active in the Swedish health and welfare system have in recent years become less holistic and more specialised in their professions. This has resulted in complications due to the complex nature of some cases they work on. The focus on expertise the individual professional possesses has a tendency to blind them of relevant aspects of the clients case outside their own field of expertise. Due to this there has been a noted tendency of clients” falling between the cracks” and not receiving the help they are entitled to. By performing a directed qualitative content analysis, the authors of this paper aim to investigate aspects of the interprofessional collaboration that either benefit or harm the work they do. To do this the authors of this paper analyse different evaluation reports made by Swedish municipalities and regions on their interprofessional collaborations through what is known as a coordinated individual plan, and compare these reports to previous research and also analyse these results with the aid of Domain theory. In this paper we discover that boundaries set up between professionals both benefit and harm the work that is done in Swedish welfare organisations. We also discover how the Swedish social works professional identity affect their relations with other organisations and professionals.

<p>There are great expectations that collaboration among professions and various sectors will further develop health care and thus lead to improved public health. In the World Health Organization’s declaration “Health 21” the designated goal for health professions in the member nations in Europe by the year 2010 is to have developed health promotional competence, including teamwork and cooperation based on mutual respect for the expertise of various professions. The challenges faced by the interprofessional teams are, however, multifaceted, and these challenges place demands upon society, which, in turn, determines the fundamental conditions for collaboration among the health professions within the health care organizations.</p><p>This licentiate dissertation contains discourse and content analyses of interprofessional teamwork in health care. The major objective of this dissertation is to study and describe how the team members construct and create the content and significance of teams and teamwork among health professions. One specific goal has been to study how the members of a multi-professional health care team refer to their team, especially the discursive patterns that emerge and the function that these patterns has (I). The second specific goal has been to identify and describe the difficulties that the health professionals have experienced within their interprofessional teamwork. One purpose has been to enable discussions of the implications for interprofessional learning (II).</p><p>Focused group interviews with team members (n=32) from six teams were studied using discursive social psychological research approach. The analysis concentrated on the use of the pronouns “I”, “we” and “them”. The results were then analyzed in relation to theories on discursive membership and discursive communities (I). Individual semi-structured interviews with team members (n=18) from four of the six teams were carried out using critical incident techniques. The interviews were analysed via latent qualitative content analysis and the results were interpreted in the light of theories on sociology of professions and learning at work (II).</p><p>The findings showed that two discursive patterns emerged in the team members’ constructions of “we the team”. These patterns were designated knowledge synergy and trustful support (I). The following three themes that touched upon the difficulties of interprofessional teamwork were identified in the personal interviews: (A) difficulties concerning the teams’ dynamics that arose when the team members acted as representatives for their respective professions; (B) difficulties when the various contributions of knowledge interacted in the team; and (C) difficulties that were related to the surrounding organisation’s influence on the team (II).</p><p>The conclusion was reached that the discursive pattern provided rhetorical resources for the team members, both in order to reaffirm membership in the team and to promote their views with other care providers, but also to deal with difficulties regarding, for example, lack of unity in outlook. The conclusion was also drawn that, in addition to the individual consequences, one outcome of the perceived difficulties was that they caused limitations of the use of collaborative resources to arrive at a holistic view of the patient’s problems. Thus the patients could not be met in the desired manner.</p><p>The practical implications of the research project concern the development of teams in which various forms of interprofessional learning can influence the continued development of the team and the management of health care in regard to the importance of implementation processes and organisational learning.</p> / <p>Stora förväntningar ställs på att samarbete mellan yrkesgrupper och mellan sektorer ska utveckla hälso- och sjukvården och leda till en förbättrad folkhälsa. I Världshälsoorganisationens policydokument “Health21” anges exempelvis målsättningen att hälsoprofessionerna i de europeiska medlemsländerna till år 2010 ska ha utvecklat en hälsofrämjande kompetens som bland annat innefattar teamarbete och samarbete på basis av ömsesidig respekt för de olika professionernas expertis. Det interprofessionella teamets utmaningar är dock mångfacetterade och kräver uppmärksamhet från det samhälle som skapar villkoren för hälsoprofessionernas samarbete inom hälso- och sjukvårdens organisationer.</p><p>Denna licentiatavhandling innehåller diskurs- och innehållsanalytiska studier om interprofessionellt teamarbete i vården. Avhandlingens övergripandet syfte var att undersöka och beskriva hur teammedlemmar konstruerar och skapar innebörder av team och teamarbete mellan flera hälsoprofessioner. Det ena specifika syftet var att undersöka hur medlemmar i multiprofessionella vårdteam talar om sitt team, särskilt avseende de diskursiva mönster som framträdde och vilken funktion dessa mönster hade (studie I). Det andra specifika syftet var att identifiera och beskriva svårigheter som hälsoprofessioner har uppfattat vid interprofessionellt teamarbete, där avsikten även var att möjliggöra en diskussion om implikationer för interprofessionellt lärande (studie II).</p><p>Fokusgruppintervjuer med teammedlemmar (n=32) från sex team analyserades utifrån en diskursiv socialpsykologisk forskningsansats och fokuserade på användningen av pronomina ”jag”, ”vi” och ”de”. Fynden relaterades sedan till teorier om diskursivt medlemskap och diskursiva samhällen (studie I). Individuella semistrukturerade intervjuer med teammedlemmar (n=18) från fyra av de sex teamen genomfördes med critical incident-teknik. Intervjuerna analyserades via latent kvalitativ innehållsanalys och fynden tolkades utifrån teorier om professionssociologi och lärande i arbetet (studie II).</p><p>Resultaten visade att två diskursiva mönster framträdde i teammedlemmarnas konstruktioner av ”vi-som-team”. Dessa mönster benämndes kunskapssynergi och tillitsfullt stöd (studie I). Vid individuella intervjuer med teammedlemmar identifierades följande tre teman som rörde svårigheter vid interprofessionellt teamarbete; (i) svårigheter som gällde den teamdynamik som uppstod när teammedlemmarna agerade som företrädare för sina professioner i relation till teamet, (ii) svårigheter när medlemmarnas olika kunskapsbidrag interagerade i teamet och (iii) svårigheter som rörde den omgivande organisationens påverkan på teamet (studie II).</p><p>Konklusionen gjordes att de diskursiva mönstren utgjorde retoriska resurser för teammedlemmarna, både för att bekräfta medlemskapet i teamet, för att hävda sina åsikter i kontakter med andra vårdgivare (”de andra”) och även för att hantera uppfattade svårigheter beträffande exempelvis bristande samsyn. Vidare drogs slutsatsen att en konsekvens av de uppfattade svårigheterna var, förutom individuella konsekvenser, begränsningar i användandet av de gemensamma resurserna för att nå en helhetssyn på patientens problem och att patienterna inte kunde bemötas på det sätt som önskades.</p><p>Forskningsprojektets praktiska implikationer rörde teamutveckling där olika former av interprofessionellt lärande påverkar teamets fortsatta utveckling, samt ledning av hälso- och sjukvården avseende betydelsen av imple-menteringsprocesser och organisatoriskt lärande.</p>

There are great expectations that collaboration among professions and various sectors will further develop health care and thus lead to improved public health. In the World Health Organization’s declaration “Health 21” the designated goal for health professions in the member nations in Europe by the year 2010 is to have developed health promotional competence, including teamwork and cooperation based on mutual respect for the expertise of various professions. The challenges faced by the interprofessional teams are, however, multifaceted, and these challenges place demands upon society, which, in turn, determines the fundamental conditions for collaboration among the health professions within the health care organizations. This licentiate dissertation contains discourse and content analyses of interprofessional teamwork in health care. The major objective of this dissertation is to study and describe how the team members construct and create the content and significance of teams and teamwork among health professions. One specific goal has been to study how the members of a multi-professional health care team refer to their team, especially the discursive patterns that emerge and the function that these patterns has (I). The second specific goal has been to identify and describe the difficulties that the health professionals have experienced within their interprofessional teamwork. One purpose has been to enable discussions of the implications for interprofessional learning (II). Focused group interviews with team members (n=32) from six teams were studied using discursive social psychological research approach. The analysis concentrated on the use of the pronouns “I”, “we” and “them”. The results were then analyzed in relation to theories on discursive membership and discursive communities (I). Individual semi-structured interviews with team members (n=18) from four of the six teams were carried out using critical incident techniques. The interviews were analysed via latent qualitative content analysis and the results were interpreted in the light of theories on sociology of professions and learning at work (II). The findings showed that two discursive patterns emerged in the team members’ constructions of “we the team”. These patterns were designated knowledge synergy and trustful support (I). The following three themes that touched upon the difficulties of interprofessional teamwork were identified in the personal interviews: (A) difficulties concerning the teams’ dynamics that arose when the team members acted as representatives for their respective professions; (B) difficulties when the various contributions of knowledge interacted in the team; and (C) difficulties that were related to the surrounding organisation’s influence on the team (II). The conclusion was reached that the discursive pattern provided rhetorical resources for the team members, both in order to reaffirm membership in the team and to promote their views with other care providers, but also to deal with difficulties regarding, for example, lack of unity in outlook. The conclusion was also drawn that, in addition to the individual consequences, one outcome of the perceived difficulties was that they caused limitations of the use of collaborative resources to arrive at a holistic view of the patient’s problems. Thus the patients could not be met in the desired manner. The practical implications of the research project concern the development of teams in which various forms of interprofessional learning can influence the continued development of the team and the management of health care in regard to the importance of implementation processes and organisational learning. / Stora förväntningar ställs på att samarbete mellan yrkesgrupper och mellan sektorer ska utveckla hälso- och sjukvården och leda till en förbättrad folkhälsa. I Världshälsoorganisationens policydokument “Health21” anges exempelvis målsättningen att hälsoprofessionerna i de europeiska medlemsländerna till år 2010 ska ha utvecklat en hälsofrämjande kompetens som bland annat innefattar teamarbete och samarbete på basis av ömsesidig respekt för de olika professionernas expertis. Det interprofessionella teamets utmaningar är dock mångfacetterade och kräver uppmärksamhet från det samhälle som skapar villkoren för hälsoprofessionernas samarbete inom hälso- och sjukvårdens organisationer. Denna licentiatavhandling innehåller diskurs- och innehållsanalytiska studier om interprofessionellt teamarbete i vården. Avhandlingens övergripandet syfte var att undersöka och beskriva hur teammedlemmar konstruerar och skapar innebörder av team och teamarbete mellan flera hälsoprofessioner. Det ena specifika syftet var att undersöka hur medlemmar i multiprofessionella vårdteam talar om sitt team, särskilt avseende de diskursiva mönster som framträdde och vilken funktion dessa mönster hade (studie I). Det andra specifika syftet var att identifiera och beskriva svårigheter som hälsoprofessioner har uppfattat vid interprofessionellt teamarbete, där avsikten även var att möjliggöra en diskussion om implikationer för interprofessionellt lärande (studie II). Fokusgruppintervjuer med teammedlemmar (n=32) från sex team analyserades utifrån en diskursiv socialpsykologisk forskningsansats och fokuserade på användningen av pronomina ”jag”, ”vi” och ”de”. Fynden relaterades sedan till teorier om diskursivt medlemskap och diskursiva samhällen (studie I). Individuella semistrukturerade intervjuer med teammedlemmar (n=18) från fyra av de sex teamen genomfördes med critical incident-teknik. Intervjuerna analyserades via latent kvalitativ innehållsanalys och fynden tolkades utifrån teorier om professionssociologi och lärande i arbetet (studie II). Resultaten visade att två diskursiva mönster framträdde i teammedlemmarnas konstruktioner av ”vi-som-team”. Dessa mönster benämndes kunskapssynergi och tillitsfullt stöd (studie I). Vid individuella intervjuer med teammedlemmar identifierades följande tre teman som rörde svårigheter vid interprofessionellt teamarbete; (i) svårigheter som gällde den teamdynamik som uppstod när teammedlemmarna agerade som företrädare för sina professioner i relation till teamet, (ii) svårigheter när medlemmarnas olika kunskapsbidrag interagerade i teamet och (iii) svårigheter som rörde den omgivande organisationens påverkan på teamet (studie II). Konklusionen gjordes att de diskursiva mönstren utgjorde retoriska resurser för teammedlemmarna, både för att bekräfta medlemskapet i teamet, för att hävda sina åsikter i kontakter med andra vårdgivare (”de andra”) och även för att hantera uppfattade svårigheter beträffande exempelvis bristande samsyn. Vidare drogs slutsatsen att en konsekvens av de uppfattade svårigheterna var, förutom individuella konsekvenser, begränsningar i användandet av de gemensamma resurserna för att nå en helhetssyn på patientens problem och att patienterna inte kunde bemötas på det sätt som önskades. Forskningsprojektets praktiska implikationer rörde teamutveckling där olika former av interprofessionellt lärande påverkar teamets fortsatta utveckling, samt ledning av hälso- och sjukvården avseende betydelsen av imple-menteringsprocesser och organisatoriskt lärande.

Bakgrund: Kommunikationsverktyget Situation, Bakgrund, Aktuellt och Rekommendation (SBAR) har visat sig drastiskt sänka rapporteringstid, ökat rapporteringseffektiviteten och förbättrat patientsäkerheten. I dagsläget rekommenderas SBAR av myndigheter, organisationer och forskare. Trots användningsbarheten av SBAR finns det bristande forskning kring vårdpersonalens erfarenheter av verktyget. Syfte: Syftet är att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av att rapportera enligt SBAR. Metod: Detta examensarbete är en litteraturstudie och analysmetoden är en allmän litteraturöversikt. Tre kvalitativa, fyra kvantitativa och tre mixade studier har analyserats i detta arbete. Resultat: Fyra teman identifierades under analysprocessen. Dessa teman var: Förståelse för SBAR-strukturen, Prioriteringar i omvårdnaden, Kommunikationsstruktur samt Arbetstillfredsställelse. Slutsats: SBAR ger vårdpersonalen ett gemensamt språk genom att alla utgår från samma rapporteringsstruktur. Vårdpersonalen ansåg att SBAR ökar patientsäkerheten samt ökade känslan av självsäkerhet. Överväldigande positiva attityder mot SBAR men skillnader förekom. Skillnader i förståelse för SBAR och hur tidskrävande SBAR ansågs vara. / Background: The Situation, Background, Assessment and Recommendation (SBAR) communication tool has shown to drastically lower report-time, improve report efficiency and improve patient safety. Today, the use of SBAR is recommended by authorities, organizations, and researchers. Despite the usefulness of SBAR, little research has been done about the experiences of medical staff in the use of this tool. Aim: The aim of this study is to describe the experiences of medical staff in reporting according to the SBAR communication tool. Method: This exam is a literature review. Analysing three qualitative, four quantitative and three mixed studies. Results: Four themes were discovered during the analysing process. These themes were: Understanding of the SBAR-structure, Prioritization in nursing, Communication structure, Work satisfaction. Conclusion: SBAR provides a common language for medical staff by equipping them with a shared end-of-shift reporting structure. Medical staff perceived SBAR to increase patient safety and also increased self-confidence amongst staff. Overwhelmingly positive attitudes towards SBAR were found, although differences in attitudes did occur. Differences in the understanding of the SBAR structure occurred as well as variances in the perceived time consumption of the SBAR tool.

Barn som mår psykiskt dåligt och inte går till skolan uppmärksammas allt oftare i media. Både svensk och internationell forskning pekar på att skolfrånvaron ökar världen över.  Här i Sverige riktats kritik mot skolornas hantering av elever med problematisk frånvaro och syftet med denna studie var att undersöka specialpedagoger och kuratorers upplevelse av arbetet med målgruppen. Av intresse var vilka faktorer de upplever underlättar respektive försvårar arbete med målgruppen samt deras upplevelse av både interprofessionell samverkan (inom elevhälsan samt mellan elevhälsa och lärare) samt den intersektoriella samverkan (med socialtjänsten och BUP).  Studien hade en kvalitativ ansats och genomfördes via sju semistrukturerade kvalitativa intervjuer med tre specialpedagoger och fyra kuratorer från sju olika högstadieskolor spridda över landet och med varierande yrkeserfarenhet.  Studiens resultat visar att kuratorer och specialpedagoger upplever en hög grad av frustration kopplat till arbete med målgruppen. Deltagarna kände sig trygga med sina arbetsmetoder men hade sällan möjlighet att arbeta fullt ut i enlighet med dessa på grund av tids- och resursbrist.  Den interprofessionella samverkan inom elevhälsan beskrevs som välfungerande men med ökande svårigheter kopplade till samverkan med lärare. Den intersektoriell samverkan med socialtjänsten och BUP beskrevs fungera dåligt vilket resulterade i tidskrävande arbete utanför det egna yrkesspecifika handlingsutrymmet. Deltagarna uttryckte en stark känsla av ansvar gentemot sina elever samt en frustration utifrån upplevelsen att socialtjänsten och BUP lättvindigt avslutade ärenden vilket medförde betydande hinder för återintegrering av eleverna i skolan. / Media coverage of children with school attendance problems and mental health issues is increasing worldwide. Within a Swedish context, schools are being critiqued for poor handling of these cases. The aim of this thesis was to investigate how school counselors and special pedagogues perceive their work with the respective school’s 7th to 9th grade students. Which obstacles and opportunities do they perceive connected to the methods and strategies they employ in working with these students? How do they feel about the interprofessional collaboration within the school mental health team and in relation to the teachers and how do they perceive the collaboration with the local social services agencies and child psychiatric services?   The study was based within a qualitative research tradition and seven qualitative interviews with three special pedagogues and four school counselors were performed. The participants came from seven different schools from around Sweden and had varying degrees of experience working in schools. The results show that both school counselors and special pedagogues have a high degree of frustration connected to their work with these students. They felt comfortable how they should be working within the bounds of their respective roles but described how limited resources connected to time and staffing prevented them from working in accordance with these methods.   A major area of frustration was connected to poor collaboration with teachers as well as with the local social services agencies and child psychiatric services. The failed collaboration resulted in counselors and special pedagogues working outside the framework of their roles and they described a strong sense of responsibility for the students they worked with. They also described a sense of frustration connected to collaborative partners within the local social services agencies and the child psychiatric services failing to provide adequate support in the cases. This despite the students and families being in need of support to start the process of reintegration into the school environment.

Background: Interprofessional education (IPE) is a way to make students in healthcare professions equipped with the collaborative skills required for today’s complex healthcare. In clinical placements students from health profession programs can learn with, from and about each other so that they can collaborate effectively and deliver high-quality healthcare. The interprofessional education is possible through supervision from health professions who collaborate around the student learning and the patient healthcare.  Aim: The aim of this study is to gain knowledge about the learning process in IPE that take place in an Interprofessional Training ward (IPTW) from the supervisor teams’ perspective.  Method: In an IPTW students from occupational therapist-, physiotherapist-, medical- and nursing programs form teams for IPE in periods of two weeks with supervisor teams. With an inductive method, interviews with focus groups consisting of supervisor teams have been conducted and analyzed through thematic analysis.  Results: Based on the supervisor teams' experiences of creating interprofessional learning with student teams in the daily work with the care of patients, a learning process has been made visible. This learning process has been written out as a model and analyzed using known obstacles and enablers for IPE from supervisor perspective. The model has also been interpreted through pedagogical theory that has been used in IPE. Conclusion: The supervisor teams use a learning process with pedagogical models and strategies to handle obstacles and enablers to create understanding and change towards an interprofessional collaboration among the students. These models and strategies are supported by pedagogical theory. There is a gap in research on how IPE is carried out by interprofessional supervisor teams’, however the findings of this study contribute with new knowledge about how a learning process can be used in IPE.

Inom sjukvården finns det problem med kommunikationen mellan yrkeskategorier. Denna studie studerar frågeställningarna: hur offensiv kvalitetsutveckling skulle gå att applicera på ett förbättringsarbete inom akutsjukvården, hur kommunikationsmissar sker samt hur en kombinerad kommunikationsmodell inom sjukvården skulle kunna se ut. Detta görs inom ramarna för offensiv kvalitetsutveckling, hörnstensmodellen samt PDSA som är de kvalitetstekniska teorier som används för att beskriva problemområdet och dess lösningar. Interprofessionell kommunikation är en kommunikationsteori som också appliceras på arbetet. Denna kvalitativa studie, med hermeneutisk ansats, studerar avvikelser samt genomför enkät och intervjuer. Dokumenten visar på problem kring att patienter blir hemskickade utan korrekt information, överrapportering fallerar men också otrevligt bemötande mellan medarbetare. Enkätsvaren visar övergripande mönster med behov av mer övningar som fokuserar på kommunikation. Den offensiva kvalitetsutvecklingen redan finns inom organisationen, som uppfyller många av den offensiva kvalitetsteknikens värderingar, arbetssätt och verktyg. Vidare visar analysen att de vanliga områdena för kommunikationsmissar är människo- eller metodrelaterade, som visar sig i samarbetet mellan medarbetare och efterföljandet av rutiner.   Akutkliniken är på god väg att uppfylla värderingarna inom offensiv kvalitetsutveckling samt använder redan arbetssätt och verktyg som innefattas i denna teori.  Kommunikationsmissar beskrivs inom många olika områden, mönster som kan ses är att problem eskalerar vid ökad stress och när rutiner inte följs. Interprofessionell kommunikation kan – efter djupare förståelse hos medarbetarna – med fördel introduceras som kommunikationsmodell. / In healthcare, there are problems with communication between professionals. This study examines the questions: how Total Quality Management could be applied to improvement processes in emergency health care, how communication failures occur and what a combined communication model in health care could look like. This is done within the framework of Total Quality Management, the cornerstone model and PDSA, which are the theories within quality engineering used to describe the problem area and its solutions. Interprofessional communication is a communication theory that is also applied to the study. This qualitative study, with a hermeneutic approach, studies reported incidents and conducts a survey and interviews. The incidents show problems with patients being sent home without correct information, failures in handovers, but also bad relations between employees. The survey responses show overall patterns with a need for more training that focus on communication. Total Quality Management already exists within the organization, which meets many of the values, working methods and tools of the Total Quality Management technique. Furthermore, the analysis shows that the common areas of communication failures are people- or method-related, which are reflected in the cooperation between staff members and the adherence to procedures.   The emergency department is well on its way to fulfilling the values of Total Quality Management and is already using methods and tools included in this theory.  Communication failures are described in many different areas, patterns that can be seen are that problems escalate with increased stress and when routines are not followed. Interprofessional communication can – after deeper understanding of the employees – be introduced as a communication model.