Bakgrund: Interprofessionell kommunikation är avgörande för patientsäkerheten. För att kunna tillgodose patientens behov av vård och omvårdnad krävs interprofessionell kommunikation av god kvalitet. Goda kommunikationskunskaper är av betydelse för all vårdpersonal inom vårdteamet, och inte minst för sjuksköterskan, som har en central roll i det interprofessionella teamet. Trots att vårdpersonal förväntas besitta en god interprofessionell kommunikationsförmåga är utbildningen i detta ämne otillräcklig. Därmed måste förhållanden som främjar och försvårar interprofessionell kommunikation att kartläggas. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är därför att belysa vårdpersonalens upplevelser av interprofessionell kommunikation inom slutenvården. Metod: Metoden var en icke-systematisk litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga kvalitativa studier. Analysmetoden som användes var metasyntes. Resultat: Under analys kunde fyra teman identifieras; relationer, hierarki, sätt att kommunicera samt arbetsklimat. Alla teman visade förhållanden då interprofessionell kommunikation främjades eller försvårades. En generell slutsats var att relationsskapande samt förståelse för varandras professionella roller var essentiellt för att interprofessionell kommunikation skulle kunna resultera i kvalitet och säkerhet i vården. Vikten av att ha ett gemensamt synsätt på kommunikation betonades, och kommunikationsverktyg identifierades vara ett hjälpmedel för att uppnå detta. Konklusion: För att sjuksköterskan ska kunna samverka med andra professioner i syfte att tillgodose patienter säker vård av kvalitet krävs en god interprofessionell kommunikation. Vidare forskning och utbildning inom ämnet krävs.

Introduktion: Dagens sjukvård består av olika vårdkedjor där larmcentralen och ambulanssjukvården utgör den första länken för många patienter. Larmcentralen ansvarar för att ta emot, hantera och prioritera nödsamtal som sedan dirigeras ut till ambulansverksamheten. God interprofessionell kommunikation är en förutsättning för att länken ska vara intakt och därmed främja en patientsäker vård. Den forskningsbrist som råder i området motiverar studiens genomförande.   Syfte: Att beskriva förutsättningar för kommunikation mellan ambulansdirigenter och ambulanspersonal utifrån ambulansdirigenters och ambulanssjuksköterskors erfarenheter.   Metod: Studien är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Ett bekvämlighetsurval tillämpades och tolv semistrukturerade intervjuer genomfördes. Analysen utgick ifrån en latent innehållsanalys i enlighet med Lundman och Hällgren Graneheim (2012).   Resultat: Ett tema formades ur den latenta analysen, vilket benämns Mot samma mål trots olika förutsättningar. Resultatet redovisas utifrån två huvudkategorier; teknikens förtjänster och begränsningar samt personliga förmågor. Dessa bygger på sex underkategorier som beskriver informanternas erfarenheter gällande kommunikationen dem emellan. Underkategorierna benämns vara beroende av kommunikationsteknik, behov av samtal, bemötande, hantera stress, ifrågasättande och bristande tillit samt förståelse för varandras uppdrag. Det framkom att fungerande teknik och korrekt hantering av den är centralt för kommunikationen. Oavsett vad rutiner säger så finns det i vissa situationer ett behov av muntlig kommunikation. De personliga egenskaperna påverkar hur kommunikationen fortlöper.   Slutsats: Tekniken måste fungera och personalen måste vara välutbildade inom det tekniska handhavandet. Möjligheten till hospitering inom de båda verksamheterna anses vara av stor vikt för att bidra till en ökad förståelse, vilket på sikt kan förbättra den interprofessionella kommunikationen mellan dem. / Introduction: Today's health care consists of different care chains where SOS Alarm and the ambulance service constitute the first link for many patients. SOS Alarm is responsible for receiving, manage and prioritize emergency calls which are then routed out to the ambulance. Good interprofessional communication is a prerequisite for the link to be intact and thereby achieve a safe care for the patient. The lack of research in the area justifies the implementation of this study.   Aim: To describe the conditions for communication between ambulance conductors and ambulance staff based on the experiences of ambulance conductors and ambulance nurses.   Method: The study is a qualitative interview study with an inductive approach. A convenience sample was applied and twelve semi-structured interviews were conducted. The analysis was based on a latent content analysis in accordance with Lundman and Hällgren Graneheim (2012).   Result: A theme was formed from the latent analysis, which is called Towards the same goals despite different conditions. The result is reported on two main categories: The benefits and limitations of the technology as well as personal abilities. These are based on six subcategories which describes the informants' experiences regarding communication between them. The subcategories are called dependency on communication technology, need for conversation, attitude, dealing with stress, questioning and lack of confidence, and understanding of each other's assignments. It emerged that working technology and proper handling of it are central to communication. Regardless of what routines say, there is a need for oral communication in certain situations. Personal qualities affect how communication progresses.   Conclusion: Is that the technology must be working and the staff must be well-trained in the technical handling. The possibility of visits in each other’s organizations are considered to be of great importance to contribute to a greater understanding, which ultimately can improve communication between them.

Bakgrund: Kommunikationsverktyget Situation, Bakgrund, Aktuellt och Rekommendation (SBAR) har visat sig drastiskt sänka rapporteringstid, ökat rapporteringseffektiviteten och förbättrat patientsäkerheten. I dagsläget rekommenderas SBAR av myndigheter, organisationer och forskare. Trots användningsbarheten av SBAR finns det bristande forskning kring vårdpersonalens erfarenheter av verktyget. Syfte: Syftet är att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av att rapportera enligt SBAR. Metod: Detta examensarbete är en litteraturstudie och analysmetoden är en allmän litteraturöversikt. Tre kvalitativa, fyra kvantitativa och tre mixade studier har analyserats i detta arbete. Resultat: Fyra teman identifierades under analysprocessen. Dessa teman var: Förståelse för SBAR-strukturen, Prioriteringar i omvårdnaden, Kommunikationsstruktur samt Arbetstillfredsställelse. Slutsats: SBAR ger vårdpersonalen ett gemensamt språk genom att alla utgår från samma rapporteringsstruktur. Vårdpersonalen ansåg att SBAR ökar patientsäkerheten samt ökade känslan av självsäkerhet. Överväldigande positiva attityder mot SBAR men skillnader förekom. Skillnader i förståelse för SBAR och hur tidskrävande SBAR ansågs vara. / Background: The Situation, Background, Assessment and Recommendation (SBAR) communication tool has shown to drastically lower report-time, improve report efficiency and improve patient safety. Today, the use of SBAR is recommended by authorities, organizations, and researchers. Despite the usefulness of SBAR, little research has been done about the experiences of medical staff in the use of this tool. Aim: The aim of this study is to describe the experiences of medical staff in reporting according to the SBAR communication tool. Method: This exam is a literature review. Analysing three qualitative, four quantitative and three mixed studies. Results: Four themes were discovered during the analysing process. These themes were: Understanding of the SBAR-structure, Prioritization in nursing, Communication structure, Work satisfaction. Conclusion: SBAR provides a common language for medical staff by equipping them with a shared end-of-shift reporting structure. Medical staff perceived SBAR to increase patient safety and also increased self-confidence amongst staff. Overwhelmingly positive attitudes towards SBAR were found, although differences in attitudes did occur. Differences in the understanding of the SBAR structure occurred as well as variances in the perceived time consumption of the SBAR tool.

Inom sjukvården finns det problem med kommunikationen mellan yrkeskategorier. Denna studie studerar frågeställningarna: hur offensiv kvalitetsutveckling skulle gå att applicera på ett förbättringsarbete inom akutsjukvården, hur kommunikationsmissar sker samt hur en kombinerad kommunikationsmodell inom sjukvården skulle kunna se ut. Detta görs inom ramarna för offensiv kvalitetsutveckling, hörnstensmodellen samt PDSA som är de kvalitetstekniska teorier som används för att beskriva problemområdet och dess lösningar. Interprofessionell kommunikation är en kommunikationsteori som också appliceras på arbetet. Denna kvalitativa studie, med hermeneutisk ansats, studerar avvikelser samt genomför enkät och intervjuer. Dokumenten visar på problem kring att patienter blir hemskickade utan korrekt information, överrapportering fallerar men också otrevligt bemötande mellan medarbetare. Enkätsvaren visar övergripande mönster med behov av mer övningar som fokuserar på kommunikation. Den offensiva kvalitetsutvecklingen redan finns inom organisationen, som uppfyller många av den offensiva kvalitetsteknikens värderingar, arbetssätt och verktyg. Vidare visar analysen att de vanliga områdena för kommunikationsmissar är människo- eller metodrelaterade, som visar sig i samarbetet mellan medarbetare och efterföljandet av rutiner.   Akutkliniken är på god väg att uppfylla värderingarna inom offensiv kvalitetsutveckling samt använder redan arbetssätt och verktyg som innefattas i denna teori.  Kommunikationsmissar beskrivs inom många olika områden, mönster som kan ses är att problem eskalerar vid ökad stress och när rutiner inte följs. Interprofessionell kommunikation kan – efter djupare förståelse hos medarbetarna – med fördel introduceras som kommunikationsmodell. / In healthcare, there are problems with communication between professionals. This study examines the questions: how Total Quality Management could be applied to improvement processes in emergency health care, how communication failures occur and what a combined communication model in health care could look like. This is done within the framework of Total Quality Management, the cornerstone model and PDSA, which are the theories within quality engineering used to describe the problem area and its solutions. Interprofessional communication is a communication theory that is also applied to the study. This qualitative study, with a hermeneutic approach, studies reported incidents and conducts a survey and interviews. The incidents show problems with patients being sent home without correct information, failures in handovers, but also bad relations between employees. The survey responses show overall patterns with a need for more training that focus on communication. Total Quality Management already exists within the organization, which meets many of the values, working methods and tools of the Total Quality Management technique. Furthermore, the analysis shows that the common areas of communication failures are people- or method-related, which are reflected in the cooperation between staff members and the adherence to procedures.   The emergency department is well on its way to fulfilling the values of Total Quality Management and is already using methods and tools included in this theory.  Communication failures are described in many different areas, patterns that can be seen are that problems escalate with increased stress and when routines are not followed. Interprofessional communication can – after deeper understanding of the employees – be introduced as a communication model.