Att handleda studenter på klinisk undervisnings avdelning (KUA) har bedrivits under ett tjugotal år. Studenter från olika utbildningsprogram inom hälso- och sjukvårdsutbildningar utvecklar sin interprofessionella kompetens under en tvåveckorsperiod. Studier visar att interprofessionellt lärande ger studenter en möjlighet att dels få en helhetssyn av patientens vårdbehov dels ökar förståelsen för varandras yrkesroller och kunskaper. Få studier har fokuserat på handledarnas erfarenheter inom detta ämne och om sin roll på KUA. Studiens syfte var att beskriva fenomenet KUA handledare genom handledares uppfattning om rollen som interprofessionell handledare och interprofessionellt lärande på KUA. En kvalitativ metod användes och 19 interprofessionella handledare från professionerna, arbetsterapi, läkare, sjukgymnast och sjuksköterska intervjuades individuellt. Texterna bearbetades och analyserades utifrån innehållsanalys. Utifrån analysen identifierades tre kategorier, ”handledaren”, ”handledningen” och ”KUA konceptet”. Det visade sig att interprofessionella handledare har ett genuint intresse och engagemang för handledning, studenter, pedagogik och samarbete. Olika strategier används i den interprofessionella handledningen. Handledarna arbetar med teamet i fokus dels för studenters lärande, dels för att visa på teamets betydelse för patientens vård i hälso- och sjukvård. KUA konceptet kräver både tid och engagemang av handledarna men uppfattas som ett bra koncept där studenterna tillsammans kan utveckla det interprofessionella samarbetet. Handledarnas inställning till studenters lärande och handledning gör skillnad i handledningen. Att vara interprofessionell handledare kräver kunskaper om såväl pedagogik som grupp och grupprocess. Studentteamens kunskaper driver KUA vilket påverkar handledningen. KUA konceptet har en positiv inverkan på handledarna och interprofessionell handledning uppfattas som stimulerande och utmanande. / Supervising students in a clinical training ward (CTW) has been used for some 20 years. Studies show that interprofessional learning gives students an opportunity to get a comprehensive view of a particular patient’s health-care needs, as well as an increased and mutual understanding of their colleague’s position and knowledge. Only a few studies have focused on the supervisor’s view of his or her own role within the activity of the CTW. The purpose of the study was to describe the CTW supervisor and his or her own perception of her role as an interprofessional supervisor as well as to describe interprofessional learning on its own at the CTW. A qualitative method was used, and 19 interprofessional supervisors from and within occupational therapy, along with physicians, physiotherapists, and nurses, were interviewed. The texts were content-analysed. Three categories were identified: ‘the supervisor’, ‘the supervision’, and ‘the concept of CTW’. It turned out that the interprofessional supervisor has a genuine interest and commitment to supervise, to work pedagogically, to collaborate, and to work with students. The supervisors all used different strategies, and they worked with the team in focus, partly for the benefit of the students but also to show the team’s importance in relation to the patient’s health care situation. The CTW concept requires lots of time and dedication from the supervisor, but it is perceived as a good concept where students can develop interprofessional collaboration. The supervisor’s understanding and approach to student learning makes a huge difference in the process of supervision. Being an interprofessional supervisor requires a pedagogical knowledge and understanding of a group and of the group process. The student’s team knowledge influences the CTW, which affects the supervision. The concept of the CTW has a positive impact on the supervisors, and the interprofessional supervision is perceived to be stimulating and challenging.

I denna uppsats har det interprofessionella lärandet hos studenter vid Hälsouniversitetet i Linköping undersökts. Syftet har varit att ta reda på hur studenterna själva upplever att deras kompetens utvecklats och tillvaratagits i ett interprofessionellt lärande i PBL-miljö. Som metod har jag använt mig av triangulering där redan befintliga kursdokument har kombinerats med en kompletterande enkät och observation. Interprofessionellt lärande har visat sig vara ett uppskattat inslag i utbildningen, då den egna professionens särart förtydligas genom interaktion med andra professioner. Studenterna bedömer att denna typ av samarbete/samverkan mellan olika professioner kommer att ha en positiv inverkan på det framtida yrkesutövandet. Undersökningens resultat indikerar samtidigt att medvetenheten om den egna utvecklingen kan behöva tränas ytterligare. Detta gäller både det metakognitiva lärandet och förmågan att reflektera över egen såväl som övriga gruppmedlemmars roll och funktion i basgruppsarbetet.

<p>I denna uppsats har det interprofessionella lärandet hos studenter vid Hälsouniversitetet i Linköping undersökts. Syftet har varit att ta reda på hur studenterna själva upplever att deras kompetens utvecklats och tillvaratagits i ett interprofessionellt lärande i PBL-miljö. Som metod har jag använt mig av triangulering där redan befintliga kursdokument har kombinerats med en kompletterande enkät och observation.</p><p>Interprofessionellt lärande har visat sig vara ett uppskattat inslag i utbildningen, då den egna professionens särart förtydligas genom interaktion med andra professioner. Studenterna bedömer att denna typ av samarbete/samverkan mellan olika professioner kommer att ha en positiv inverkan på det framtida yrkesutövandet.</p><p>Undersökningens resultat indikerar samtidigt att medvetenheten om den egna utvecklingen kan behöva tränas ytterligare. Detta gäller både det metakognitiva lärandet och förmågan att reflektera över egen såväl som övriga gruppmedlemmars roll och funktion i basgruppsarbetet.</p>

Bakgrund: Forskning visar att lärandemiljön har betydelse för ett effektivt och positivt lärande och för studenters förmåga att sammanfläta teoretisk och praktisk kunskap. I litteraturen beskrivs en klyfta mellan teori och praktik som på sikt kan försvåra för yrkesverksamma. Svensk sjuksköterskeförening och Svenska läkaresällskapet har beskrivit vikten av samverkan i team mellan olika professioner under utbildning som en möjlighet att ta ansvar för patienters vård. Interprofessionellt lärande mellan studenter från olika hälso- och sjukvårdsutbildningar bygger på att studenterna tar ansvar, lär med, om och av varandra samtidigt som de tränar på sin egen yrkesroll för att främja patienters hälsa. Syfte: Att belysa aktuellt kunskapsläge för studenters interprofessionella lärande vid verksamhetsförlagd utbildning i primärvård. Metod: En allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats och systematisk sökstrategi från databaserna PubMed, CINAHL och ERIC inkluderade åtta vetenskapliga artiklar. De analyserades med en integrerande sammanställning inspirerad av metasyntes.   Resultat: Sammanfattades i fyra teman,  fokus på patienten, samverkan och lärande mellan studenter, lärandemiljö och handledarroll samt samverkan mellan klinik, utbildningsprogram och lärosäten. Slutsats(er): Interprofessionellt lärande bidrar till ett patientcentrerat förhållningssätt som ger nya insikter och utökade kunskaper för studenter i professionsutbildning. Relationer i gruppen och till handledarna som goda förebilder bidrog till förbättrad kommunikation och vård. Samverkan behövs mellan lärosäten och kliniker.

Sjuksköterskeutbildningen omfattar 180 högskolepoäng och leder till en sjuksköterskeexamen som ger studenten behörighet att söka legitimation som sjuksköterska. För att nå de kunskapskrav som krävs åligger det de enskilda lärosätena att sätta ihop utbildningsprogram som garanterar den kompetens som krävs. En viktig del i detta är den verksamhetsförlagda utbildning (VFU) som sammanflätar teoretiskt kunnande med praktisk förmåga. Dagens platsbrist vad gäller VFU riskerar att förvärras om nya krav på ökad VFU ställs. Alternativa utbildningsmetoder krävs därför och interprofessionell simulering kan utgöra en möjlig lösning. Syftet med denna studie är därför att beskriva sjuksköterskestudenters upplevelse av interprofessionell simulering med läkarstudenter. Åtta semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskestudenter har genomförts digitalt och pågått 45–60 minuter. Intervjuerna har analyserats med en innehållsanalys och resultaten presenteras i teman som beskriver olika aspekter av deras upplevelser. I resultatet återger deltagarna en övervägande positiv bild av sina upplevelser från den interprofessionella simuleringen och redogör för såväl personlig som professionell utveckling samt förbättrad interprofessionell samarbets- och kommunikationsförmåga. Studenterna bekräftar att verktyg som Bedömning enligt Airways, Breathing, Circulation, Disability och Exposure (ABCDE), Crew Resource Management (CRM) och Situation, Bakgrund, Aktuellt tillstånd och Rekommendation (SBAR) bidrar till ett strukturerat omhändertagande. I diskussion förankras deltagarnas upplevelser i vårdvetenskaplig teori och utifrån ett livsvärldsperspektiv presenteras den interprofessionella simuleringens pedagogiska värde i en fenomenografisk kontext.

Bakgrund: Sjuksköterskan ska kunna samverka i team där flera vårdprofessioner är delaktiga, så kallade interprofessionella team. För att kunna lära sig arbeta i ett interprofessionellt team kan interprofessionellt lärande vara till hjälp. En läraktivitet som används vid interprofessionellt lärande är simuleringar, där studenter från olika vårdutbildningar kan samlas i ett team och arbeta med ett iscensatt patientfall. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskestudenters upplevelser av interprofessionella simuleringar.  Metod: Litteraturstudien baserades på tolv vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Litteratursökningarna som låg till grund för arbetet gjordes i databaserna CINAHL och PubMed. De vetenskapliga artiklarna granskades enligt en granskningsmall för kvalitativa studier och innehållet analyserades. Resultat: I resultatet framkom tre teman om sjuksköterskestudenternas upplevelser: interprofessionella team, roller, och lärsituation. Alla tre teman hade två subteman, vilket resulterade i totalt sex subteman.  Slutsats: Flertalet sjuksköterskestudenter upplevde de interprofessionella simuleringarna som en positiv erfarenhet, som gav möjligheten att lära om teamarbete, kommunikation samt den egna rollen och andras roller i teamet. / Background: Nurses are required to be able to work within a team. Within healthcare these teams are oftentimes interprofessional, where a multitude of healthcare professions are working together. Learning how to work in interprofessional teams is aided by interprofessional education. One activity often used in interprofessional education are simulations, where students from different professions gather and work together on a staged patient case.  Aim: The aim of this study was to describe nursing students’ experiences of interprofessional simulations. Method: This literature study used twelve scientific articles with a qualitative study design. The included articles were found in two databases, CINAHL and PubMed. The scientific papers were reviewed using a template for reviewing qualitative articles and then the content was analyzed.  Results: Three themes related to nursing students’ experiences were found in the result, interprofessional teams, roles and learning situation. Each theme had two subthemes, resulting in a total of six subthemes.  Conclusion: The nursing students who participated in simulations within interprofessional education had mainly positive experiences. These experiences were summarized as improved communication skills, improved understanding of teamwork as well as an improved understanding of their own and other’s roles within the team.

Det interprofessionella lärandet, IPL, i team har blivit ett populärt medel för att öka samarbete och kvalité i den sociala sektorn och hälso- och sjukvård. En alltmer specialiserad och fragmentiserad vård, som ofta genomförs i team, har lett till stor spridning av interprofessionell utbildning, IPE. Studerande och/eller medlemmar från olika professioner lär sig därmed, med, från och om varandra. Sådant lärande antas ske vid utbyte av och reflektion över varandras olika erfarenheter, perspektiv och kunskaper, d.v.s. professionella skillnader, och leda till förbättrad effektivitet och kvalitet i vården. Inom hälso- och sjukvårdsområdet har man dock bara i mindre skala undersökt vad IPL i etablerade team innebär och hur professionella skillnader påverkar lärandet. Denna licentiatuppsats hade som övergripande syfte att bidra med ökad kunskap inom detta område. Här studerades ett arbete, med kliniska riktlinjer för psykiatrisk tvångsvård, som skulle genomföras av ett interprofessionellt team. Huvudfrågan var hur teamet arbetade med riktlinjerna och hur professionella skillnader kom till uttryck och gav implikationer för IPL. Licentiatuppsatsen är en fallstudie. Undersökningen baseras dels på material (mötesprotokoll, mejlkommunikation, dokument och mediarapporter) från teamets tre-åriga arbete, dels nio intervjuer och en observation av seminariet där teammedlemmar presenterade de färdiga riktlinjerna. Studie 1 syftade till att undersöka hur teamet hanterade en kontrovers och hur de strategier som användes gav konsekvenser för interprofessionellt lärande. Studie 2 syftade till att studera hur teamet granskade kön/genus i arbetet med riktlinjerna och vilka implikationer det blev för riktlinjerna och för interprofessionellt lärande. Fokus här är därmed på ett lärande i ett "färdigt" team. Resultaten i studierna baseras på fallbeskrivning och narrativ analys. Fynden i studierna tolkades huvudsakligen utifrån sociokulturell teori och idéer och insikter från kontroversstudier (studie 1) och det genusvetenskapliga fältet (studie 2). Resultatet i studie 1 visade att kontroversen hanterades främst genom en kompromiss. Resultatet visar också hur lärandestrategier nyttjades vid användning av texter. Lärandet utmanades dock när maktstrategier användes genom hävdande av auktoritet snarare än utforskande av kunskapsläget. Resultatet i studie 2 visade hur kön/genus aktualiserades i en diskussion om könsskillnader i användning av tvångsbälten. I diskussionen användes professionsspecifika erfarenheter och kunskaper om kön/genus, vilket kan antas främjade IPL. Teamets lärande om komplexiteten kring kön/genus resulterade i riktlinjer som betonar makt och med fokus på den individuella patienten. Därmed ledde teamets analys och lärande relaterat till kön/genus paradoxalt till könsneutrala riktlinjer. Slutsatsen är att studierna, på olika sätt, visade förekomst av IPL och hur detta påverkades både positivt och negativt av professionella skillnader. / <p>De delarbeten som ingår i avhandlingen visas inte elektroniskt eftersom de är inskickade till tidskrift, men ännu inte publicerats. </p>

<p>There are great expectations that collaboration among professions and various sectors will further develop health care and thus lead to improved public health. In the World Health Organization’s declaration “Health 21” the designated goal for health professions in the member nations in Europe by the year 2010 is to have developed health promotional competence, including teamwork and cooperation based on mutual respect for the expertise of various professions. The challenges faced by the interprofessional teams are, however, multifaceted, and these challenges place demands upon society, which, in turn, determines the fundamental conditions for collaboration among the health professions within the health care organizations.</p><p>This licentiate dissertation contains discourse and content analyses of interprofessional teamwork in health care. The major objective of this dissertation is to study and describe how the team members construct and create the content and significance of teams and teamwork among health professions. One specific goal has been to study how the members of a multi-professional health care team refer to their team, especially the discursive patterns that emerge and the function that these patterns has (I). The second specific goal has been to identify and describe the difficulties that the health professionals have experienced within their interprofessional teamwork. One purpose has been to enable discussions of the implications for interprofessional learning (II).</p><p>Focused group interviews with team members (n=32) from six teams were studied using discursive social psychological research approach. The analysis concentrated on the use of the pronouns “I”, “we” and “them”. The results were then analyzed in relation to theories on discursive membership and discursive communities (I). Individual semi-structured interviews with team members (n=18) from four of the six teams were carried out using critical incident techniques. The interviews were analysed via latent qualitative content analysis and the results were interpreted in the light of theories on sociology of professions and learning at work (II).</p><p>The findings showed that two discursive patterns emerged in the team members’ constructions of “we the team”. These patterns were designated knowledge synergy and trustful support (I). The following three themes that touched upon the difficulties of interprofessional teamwork were identified in the personal interviews: (A) difficulties concerning the teams’ dynamics that arose when the team members acted as representatives for their respective professions; (B) difficulties when the various contributions of knowledge interacted in the team; and (C) difficulties that were related to the surrounding organisation’s influence on the team (II).</p><p>The conclusion was reached that the discursive pattern provided rhetorical resources for the team members, both in order to reaffirm membership in the team and to promote their views with other care providers, but also to deal with difficulties regarding, for example, lack of unity in outlook. The conclusion was also drawn that, in addition to the individual consequences, one outcome of the perceived difficulties was that they caused limitations of the use of collaborative resources to arrive at a holistic view of the patient’s problems. Thus the patients could not be met in the desired manner.</p><p>The practical implications of the research project concern the development of teams in which various forms of interprofessional learning can influence the continued development of the team and the management of health care in regard to the importance of implementation processes and organisational learning.</p> / <p>Stora förväntningar ställs på att samarbete mellan yrkesgrupper och mellan sektorer ska utveckla hälso- och sjukvården och leda till en förbättrad folkhälsa. I Världshälsoorganisationens policydokument “Health21” anges exempelvis målsättningen att hälsoprofessionerna i de europeiska medlemsländerna till år 2010 ska ha utvecklat en hälsofrämjande kompetens som bland annat innefattar teamarbete och samarbete på basis av ömsesidig respekt för de olika professionernas expertis. Det interprofessionella teamets utmaningar är dock mångfacetterade och kräver uppmärksamhet från det samhälle som skapar villkoren för hälsoprofessionernas samarbete inom hälso- och sjukvårdens organisationer.</p><p>Denna licentiatavhandling innehåller diskurs- och innehållsanalytiska studier om interprofessionellt teamarbete i vården. Avhandlingens övergripandet syfte var att undersöka och beskriva hur teammedlemmar konstruerar och skapar innebörder av team och teamarbete mellan flera hälsoprofessioner. Det ena specifika syftet var att undersöka hur medlemmar i multiprofessionella vårdteam talar om sitt team, särskilt avseende de diskursiva mönster som framträdde och vilken funktion dessa mönster hade (studie I). Det andra specifika syftet var att identifiera och beskriva svårigheter som hälsoprofessioner har uppfattat vid interprofessionellt teamarbete, där avsikten även var att möjliggöra en diskussion om implikationer för interprofessionellt lärande (studie II).</p><p>Fokusgruppintervjuer med teammedlemmar (n=32) från sex team analyserades utifrån en diskursiv socialpsykologisk forskningsansats och fokuserade på användningen av pronomina ”jag”, ”vi” och ”de”. Fynden relaterades sedan till teorier om diskursivt medlemskap och diskursiva samhällen (studie I). Individuella semistrukturerade intervjuer med teammedlemmar (n=18) från fyra av de sex teamen genomfördes med critical incident-teknik. Intervjuerna analyserades via latent kvalitativ innehållsanalys och fynden tolkades utifrån teorier om professionssociologi och lärande i arbetet (studie II).</p><p>Resultaten visade att två diskursiva mönster framträdde i teammedlemmarnas konstruktioner av ”vi-som-team”. Dessa mönster benämndes kunskapssynergi och tillitsfullt stöd (studie I). Vid individuella intervjuer med teammedlemmar identifierades följande tre teman som rörde svårigheter vid interprofessionellt teamarbete; (i) svårigheter som gällde den teamdynamik som uppstod när teammedlemmarna agerade som företrädare för sina professioner i relation till teamet, (ii) svårigheter när medlemmarnas olika kunskapsbidrag interagerade i teamet och (iii) svårigheter som rörde den omgivande organisationens påverkan på teamet (studie II).</p><p>Konklusionen gjordes att de diskursiva mönstren utgjorde retoriska resurser för teammedlemmarna, både för att bekräfta medlemskapet i teamet, för att hävda sina åsikter i kontakter med andra vårdgivare (”de andra”) och även för att hantera uppfattade svårigheter beträffande exempelvis bristande samsyn. Vidare drogs slutsatsen att en konsekvens av de uppfattade svårigheterna var, förutom individuella konsekvenser, begränsningar i användandet av de gemensamma resurserna för att nå en helhetssyn på patientens problem och att patienterna inte kunde bemötas på det sätt som önskades.</p><p>Forskningsprojektets praktiska implikationer rörde teamutveckling där olika former av interprofessionellt lärande påverkar teamets fortsatta utveckling, samt ledning av hälso- och sjukvården avseende betydelsen av imple-menteringsprocesser och organisatoriskt lärande.</p>

There are great expectations that collaboration among professions and various sectors will further develop health care and thus lead to improved public health. In the World Health Organization’s declaration “Health 21” the designated goal for health professions in the member nations in Europe by the year 2010 is to have developed health promotional competence, including teamwork and cooperation based on mutual respect for the expertise of various professions. The challenges faced by the interprofessional teams are, however, multifaceted, and these challenges place demands upon society, which, in turn, determines the fundamental conditions for collaboration among the health professions within the health care organizations. This licentiate dissertation contains discourse and content analyses of interprofessional teamwork in health care. The major objective of this dissertation is to study and describe how the team members construct and create the content and significance of teams and teamwork among health professions. One specific goal has been to study how the members of a multi-professional health care team refer to their team, especially the discursive patterns that emerge and the function that these patterns has (I). The second specific goal has been to identify and describe the difficulties that the health professionals have experienced within their interprofessional teamwork. One purpose has been to enable discussions of the implications for interprofessional learning (II). Focused group interviews with team members (n=32) from six teams were studied using discursive social psychological research approach. The analysis concentrated on the use of the pronouns “I”, “we” and “them”. The results were then analyzed in relation to theories on discursive membership and discursive communities (I). Individual semi-structured interviews with team members (n=18) from four of the six teams were carried out using critical incident techniques. The interviews were analysed via latent qualitative content analysis and the results were interpreted in the light of theories on sociology of professions and learning at work (II). The findings showed that two discursive patterns emerged in the team members’ constructions of “we the team”. These patterns were designated knowledge synergy and trustful support (I). The following three themes that touched upon the difficulties of interprofessional teamwork were identified in the personal interviews: (A) difficulties concerning the teams’ dynamics that arose when the team members acted as representatives for their respective professions; (B) difficulties when the various contributions of knowledge interacted in the team; and (C) difficulties that were related to the surrounding organisation’s influence on the team (II). The conclusion was reached that the discursive pattern provided rhetorical resources for the team members, both in order to reaffirm membership in the team and to promote their views with other care providers, but also to deal with difficulties regarding, for example, lack of unity in outlook. The conclusion was also drawn that, in addition to the individual consequences, one outcome of the perceived difficulties was that they caused limitations of the use of collaborative resources to arrive at a holistic view of the patient’s problems. Thus the patients could not be met in the desired manner. The practical implications of the research project concern the development of teams in which various forms of interprofessional learning can influence the continued development of the team and the management of health care in regard to the importance of implementation processes and organisational learning. / Stora förväntningar ställs på att samarbete mellan yrkesgrupper och mellan sektorer ska utveckla hälso- och sjukvården och leda till en förbättrad folkhälsa. I Världshälsoorganisationens policydokument “Health21” anges exempelvis målsättningen att hälsoprofessionerna i de europeiska medlemsländerna till år 2010 ska ha utvecklat en hälsofrämjande kompetens som bland annat innefattar teamarbete och samarbete på basis av ömsesidig respekt för de olika professionernas expertis. Det interprofessionella teamets utmaningar är dock mångfacetterade och kräver uppmärksamhet från det samhälle som skapar villkoren för hälsoprofessionernas samarbete inom hälso- och sjukvårdens organisationer. Denna licentiatavhandling innehåller diskurs- och innehållsanalytiska studier om interprofessionellt teamarbete i vården. Avhandlingens övergripandet syfte var att undersöka och beskriva hur teammedlemmar konstruerar och skapar innebörder av team och teamarbete mellan flera hälsoprofessioner. Det ena specifika syftet var att undersöka hur medlemmar i multiprofessionella vårdteam talar om sitt team, särskilt avseende de diskursiva mönster som framträdde och vilken funktion dessa mönster hade (studie I). Det andra specifika syftet var att identifiera och beskriva svårigheter som hälsoprofessioner har uppfattat vid interprofessionellt teamarbete, där avsikten även var att möjliggöra en diskussion om implikationer för interprofessionellt lärande (studie II). Fokusgruppintervjuer med teammedlemmar (n=32) från sex team analyserades utifrån en diskursiv socialpsykologisk forskningsansats och fokuserade på användningen av pronomina ”jag”, ”vi” och ”de”. Fynden relaterades sedan till teorier om diskursivt medlemskap och diskursiva samhällen (studie I). Individuella semistrukturerade intervjuer med teammedlemmar (n=18) från fyra av de sex teamen genomfördes med critical incident-teknik. Intervjuerna analyserades via latent kvalitativ innehållsanalys och fynden tolkades utifrån teorier om professionssociologi och lärande i arbetet (studie II). Resultaten visade att två diskursiva mönster framträdde i teammedlemmarnas konstruktioner av ”vi-som-team”. Dessa mönster benämndes kunskapssynergi och tillitsfullt stöd (studie I). Vid individuella intervjuer med teammedlemmar identifierades följande tre teman som rörde svårigheter vid interprofessionellt teamarbete; (i) svårigheter som gällde den teamdynamik som uppstod när teammedlemmarna agerade som företrädare för sina professioner i relation till teamet, (ii) svårigheter när medlemmarnas olika kunskapsbidrag interagerade i teamet och (iii) svårigheter som rörde den omgivande organisationens påverkan på teamet (studie II). Konklusionen gjordes att de diskursiva mönstren utgjorde retoriska resurser för teammedlemmarna, både för att bekräfta medlemskapet i teamet, för att hävda sina åsikter i kontakter med andra vårdgivare (”de andra”) och även för att hantera uppfattade svårigheter beträffande exempelvis bristande samsyn. Vidare drogs slutsatsen att en konsekvens av de uppfattade svårigheterna var, förutom individuella konsekvenser, begränsningar i användandet av de gemensamma resurserna för att nå en helhetssyn på patientens problem och att patienterna inte kunde bemötas på det sätt som önskades. Forskningsprojektets praktiska implikationer rörde teamutveckling där olika former av interprofessionellt lärande påverkar teamets fortsatta utveckling, samt ledning av hälso- och sjukvården avseende betydelsen av imple-menteringsprocesser och organisatoriskt lärande.

Introduktion: Under de senaste 20 åren har icke-tekniska färdigheters betydelse för patientsäkerheten belysts mer och mer i forskningen. Interprofessionell utbildning med CRM som simulatorkoncept används för att träna icke-tekniska färdigheter och teamarbete men att träna under pågående operation är ovanligt. Syfte: Syftet är att utvärdera hur deltagarna upplever användandet av icke-tekniska färdigheter under en interprofessionell lärandeaktivitet på en dagkirurgisk operation. Metod: Tvärsnittsstudie med enkät som deltagarna (N=239) blev tillfrågade att svara på efter deltagande vid operation. Enkäten utvärderas deltagarnas upplevelse av kommunikation och teamarbete. Deskriptiv statistik och analys med Chi2, Wilcoxon sign rank test och Kruskal-Wallis användes. Resultat: Användandet av kommunikation inom och mellan professionerna har rankats som mycket högt av majoriteten av deltagarna i alla frågor, vid kontroll med Chi2 analys är det statistiskt signifikanta svar. Deltagarna upplever en ökad förståelse för andra professioner i teamet efter deltagande och de flesta anser att de blir en mer effektiv medlem i teamet och samt att patienter har fördel av att ett team löser patientens problem. Ingen statistisk signifikant skillnad sågs mellan professionerna. Slutsats: Träning under en pågående operation är möjligt att genomföra samt är uppskattat av deltagarna och viktigt för deras utveckling av icke-tekniska färdigheter Nyckelord: Icke-tekniska färdigheter, interprofessionellt lärande, CRM, SBAR, closed-loop-kommunikation. / Introduction: During the past two decades, there has been increased interest in non-technical skills and how they affect patient safety. The number of articles published in the field has increased. Interprofessional education with the concept of CRM has been shown to be an effective way to train non-technical skills and teamwork, but training during ongoing surgery is uncommon.  Purpose: The purpose is to evaluate how the participants experienced the use of non-technical skills in an interprofessional learning activity during ambulatory surgery. Method: This was a cross-sectional study in which the participants (N=239) were asked to answer an evaluation survey following ambulatory surgery, concerning their experience of communication and teamwork. Descriptive statistics and inferential statistics with chi-square, Wilcoxon signed-rank test and Kruskal-Wallis were used to analyse the material.  Results: The use of communication within and between the professions was ranked as very high by the majority of the participants in all the questions in the survey, and control using chi-square showed the results to be statistically significant. The participants experienced an increased understanding of the other professions in the team, and deemed that they had become more effective team members. They were also of the opinion that patients have an advantage when a medical team solves their problems. There were no statistically significant results between the professions. Conclusion: Training can be implemented during ongoing surgery. This is a popular activity with participants, and is vital for their development of non-technical skills. Keywords: Non-technical skills, interprofessional education, CRM, SBAR, closed-loop communication