Bakgrund: Yrkesrelationen mellan sjuksköterskan och läkaren har funnits sedan en lång tid tillbaka. Trots det nära samarbetet, präglas det av gamla normer och strukturer som försvårar relationen. Sjuksköterskan har fått en mer tydlig roll inom vården i och med att sjuksköterskeutbildningen har utvecklats och numera leder till en examen inom omvårdnad. Makten som förr har tillhört läkaren faller nu mellan två expertisområden, omvårdnad och medicin. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskor och läkares uppfattning av deras samarbete på sjukhus och vårdboende i Skandinavien. Metod: En litteraturstudie baserad på 10 vetenskapliga artiklar från Skandinavien. Resultat: Resultatet presenteras utifrån fem kategorier: yrkesrelation, omsättning av personal, gemensamt mål, rond och informationsutbyte samt teamwork. Resultatet visade att professionernas skillnader ledde till svårigheter i kommunikationen. Den rådande hierarki inom vården försvårade enligt såväl läkare som sjuksköterskor kommunikationen ytterligare. Trots att sjuksköterskor uppfattade kommunikationen som otillräcklig, ansåg läkare att den var tillräcklig. I flera studier belystes bristande samarbete vara relaterat till omsättning av läkare. Samarbetet och kommunikationen uppskattades i större utsträckning av sjuksköterskor då läkare hade fast placering på avdelningen. Ronden lyftes fram som en viktig del för samarbetet där bland annat viktig information om patienter kunde utbytas. Konklusion: Det finns en viss diskrepans mellan sjuksköterskors och läkares uppfattning av samarbete. Resultatet visar på uppfattningar som är positiva och negativa. Slutsatser utifrån resultatet är att det behövs utbildning i interprofessionellt samarbete för att förbättra professionernas kommunikation. För att möjliggöra detta behövs även ett professionellt förhållningssätt och ett samarbete där gemensamma mål utformas. / Background: The professional relationship between nurses and physicians has existed for a long time. Despite their close interprofessional relation, it is characterized by old norms and structures that complicates the relationship. The nurse has been given a clearer role in health care since the developing of the education which has led to a degree in nursing. The power that previously belonged to the physician now falls between two areas of expertise, nursing and medicine. Aim: The purpose of this study was to describe nurses and physicians’ perception of their interprofessional relationship at hospitals and nursing homes in Scandinavia. Method: A literature review based on ten scientific articles from Scandinavia. Result: The result is presented in five categories: the professional relationship, staff turnover, common goal, round and exchange of information and teamwork. The result showed that differences in the professions led to difficulties in communication. The existing hierarchy in healthcare made the communication more difficult, according to both physicians and nurses. Although nurses perceived the communication as inadequate, physicians perceived as adequate. In several studies, lack of co-operation was highlighted in relation to the turnover of physicians. The co-operation and communication were appreciated by nurses when physicians had a permanent position at the ward. The round was highlighted as an important part of the co-operation, where important information about patients could be exchanged. Conclusion: There was a certain discrepancy between nurses and physicians' perception of cooperation. The result shows there are both positive and negative perceptions. Conclusions made from the result show that education in interprofessional co-operation is needed to improve their communication. To make this possible, a professional approach and cooperation are also needed where common goals are established.

Inledning: Kommunikation är en viktig del inom hälso- och sjukvård och innebär utbyte av information mellan människor. Speciellt vid multitrauma är det viktigt att kommunikationen fungerar eftersom personal från olika avdelningar ska samarbeta med varandra. Dock kan kommunikation påverkas av olika faktorer, som i sin tur kan påverka patienten. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vilka faktorer som kan påverka interprofessionell kommunikation vid multitrauma. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt där tio vetenskapliga artiklar inkluderades. Resultat: Resultatet i studien visade fyra olika kategorier som påverkar interprofessionell kommunikation både positivt och negativt vid multitrauma. Dessa faktorer kategoriserades till; strukturerad överrapportering, stressig och kaotisk arbetsmiljö, erfarenhet och kunskap samt ledarskap. Att inneha erfarenhet och kunskap inom multitrauma är viktigt för att ett traumateam ska fungera på optimalt sätt. Personal utan erfarenhet eller kunskap kring multitrauma eller kommunikationen mellan teamet påverkar samarbetet negativt. Slutsats: Studiens resultat visar att det finns ett flertal faktorer som kan påverka interprofessionell kommunikation negativt, men även positivt. Med hjälp av traumaledare kan arbetet struktureras upp, men det krävs en viss nivå av kunskap och erfarenhet för att kommunikationen mellan traumateamet ska fungera på optimalt sätt. / Introduction: Communication is an important part of healthcare and involves the exchange of information between people. Especially in the case of multitrauma, it is important that the communication work because staff from different departments must cooperate with each other. However, communication can be affected for various reasons, which in turn can affect the patient. Aim: The purpose of the study is to describe the factors that can affect interprofessional communication in multitrauma. Method: The study was conducted as a general literature review where 10 scientific articles were included. Results: The results of the study showed four different categories that affect interprofessional communication both positively and negatively in multiple trauma. These factors were categorized into; overreporting, stressful and chaotic work environment, experience and knowledge as well as leadership. Having experience and knowledge in multiple trauma is important for a trauma team to function optimally. Staff without experience or knowledge of multiple trauma or communication between the team has a negative effect on the collaboration. Conclusion: The results of the study show that there are a number of factors that can affect interprofessional communication negatively, but also positively. With the help of a trauma leaders, the work can be structured, but a certain level of knowledge and experience is required for the communication between the trauma team to function optimally.

Många misstag i vården har sin grund i bristande samverkan mellan sjuksköterskor och läkare. Sjuksköterskor har ett holistiskt synsätt med fokus på omvårdnad, medan läkare har ett biomedicinskt synsätt med fokus på att bota sjukdom. Trots detta förväntas de båda professionerna kunna samverka. Studiens syfte var att belysa faktorer som sjuksköterskor upplever påverkar samverkan med läkare. Studien utfördes i form av en litteraturstudie. Tolv resultatartiklar bearbetades genom en innehållsanalys, vilket resulterade i fyra övergripande teman: Förhållningssätt som handlade om attityder och en förståelse för den andres profession. Involvering berörde delaktighet och ett delat beslutsfattande. Interaktion handlade om kommunikation och relationsskapande. Slutligen lyftes Organisationens struktur som en påverkande faktor genom skilda arbetssätt och hierarkiska strukturer. Sjuksköterskor och läkare är de två viktigaste professionerna inom klinisk sjukvård och de förväntas samverka i team. Ändå implementeras ingen form av utbildning eller information om vad den andres profession innebär med ansvar, utveckling och kunskapsnivå. Samverkan mellan sjuksköterskor och läkare innefattar många olika faktorer som korrelerar, vilket gör samverkan till en komplex process som kräver kunskap, engagemang och handlingskraft. / Many mistakes in healthcare are due to a lack of cooperation between nurses and physicians. Nurses have a holistic approach with a focus on nursing, while doctors have a biomedical approach with a focus on curing disease. Despite this, the two professions are expected to cooperate. The aim of the study was to shed light on factors which nurses experiencing affects cooperation with physicians. The study was conducted in the form of a literature study. Twelve result articles were processed through a content analysis, which resulted in four overarching themes: Approach that contained attitudes and an understanding of the other’s profession. Involvement included participation and shared decision making. Interaction emphasized communication and relationships. Finally, Structure of the organisation was expressed as an influencing factor by differing work procedures and hierarchical structures. Nurses and physicians are the two most important professions in clinical health care system, and they are expected to cooperate in teams. Nevertheless, no form of education or information is implemented about what the other’s profession entails with responsibility, development, and level of knowledge. Cooperation between nurses and physicians includes many different factors that correlate, which makes cooperation a complex process that requires knowledge, commitment, and drive.

Syftet med denna uppsats är att undersöka skolkuratorers upplevelse av att arbeta inom skolan som tvärprofessionell verksamhet samt deras upplevda möjlighet att utföra sitt arbete. Skolkuratorn är en minoritet i verksamheten samt har ett annat perspektiv än de andra professionerna vilket gör det intressant att studera. Syftet undersöks genom att titta på kuratorns relationer till andra yrkesgrupper i skolan samt vad de anser är kännetecknande för yrkesrollen. Analysen utgår från en fenomenologisk ansats och Bourdieus teoretiska begrepp fält, habitus och kapital. Studien har utförts genom kvalitativa intervjuer med skolkuratorer och sedan analyserats genom en tematisk analys. Resultatet visar på att kuratorn är i underläge i skolans fält på grund av ett annat habitus än pedagogerna, samtidigt som de ses som experter inom sitt perspektiv och ofta rådfrågas. Det som är betydande för kuratorns position i fältet är relationen till ledningen och lärarna samt att få förtroende från dessa genom att ha ett högt värderat kunskapskapital. Skolkuratorerna lyfter även elevhälsoteamet som väldigt viktig för dem då de har en grupp de känner starkare tillhörighet till och blir mindre ensamma. Nätverk med andra kuratorer framstår också som betydande då det ger möjlighet att diskutera med andra socionomer samt ger en känsla av delaktighet. Kuratorsrollen beskrivs i övrigt som mångfacetterad, ensam, splittrad, otydlig och värdefull. Kuratorernas möjlighet att utföra sitt arbete påverkas till stor del av vilka förutsättningar som finns, exempelvis hur mycket tid de har till sitt befogande i relation till arbetsbördan.

Bakgrund: Interprofessionell kommunikation är avgörande för patientsäkerheten. För att kunna tillgodose patientens behov av vård och omvårdnad krävs interprofessionell kommunikation av god kvalitet. Goda kommunikationskunskaper är av betydelse för all vårdpersonal inom vårdteamet, och inte minst för sjuksköterskan, som har en central roll i det interprofessionella teamet. Trots att vårdpersonal förväntas besitta en god interprofessionell kommunikationsförmåga är utbildningen i detta ämne otillräcklig. Därmed måste förhållanden som främjar och försvårar interprofessionell kommunikation att kartläggas. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är därför att belysa vårdpersonalens upplevelser av interprofessionell kommunikation inom slutenvården. Metod: Metoden var en icke-systematisk litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga kvalitativa studier. Analysmetoden som användes var metasyntes. Resultat: Under analys kunde fyra teman identifieras; relationer, hierarki, sätt att kommunicera samt arbetsklimat. Alla teman visade förhållanden då interprofessionell kommunikation främjades eller försvårades. En generell slutsats var att relationsskapande samt förståelse för varandras professionella roller var essentiellt för att interprofessionell kommunikation skulle kunna resultera i kvalitet och säkerhet i vården. Vikten av att ha ett gemensamt synsätt på kommunikation betonades, och kommunikationsverktyg identifierades vara ett hjälpmedel för att uppnå detta. Konklusion: För att sjuksköterskan ska kunna samverka med andra professioner i syfte att tillgodose patienter säker vård av kvalitet krävs en god interprofessionell kommunikation. Vidare forskning och utbildning inom ämnet krävs.

Bakgrund: Forskning visar att lärandemiljön har betydelse för ett effektivt och positivt lärande och för studenters förmåga att sammanfläta teoretisk och praktisk kunskap. I litteraturen beskrivs en klyfta mellan teori och praktik som på sikt kan försvåra för yrkesverksamma. Svensk sjuksköterskeförening och Svenska läkaresällskapet har beskrivit vikten av samverkan i team mellan olika professioner under utbildning som en möjlighet att ta ansvar för patienters vård. Interprofessionellt lärande mellan studenter från olika hälso- och sjukvårdsutbildningar bygger på att studenterna tar ansvar, lär med, om och av varandra samtidigt som de tränar på sin egen yrkesroll för att främja patienters hälsa. Syfte: Att belysa aktuellt kunskapsläge för studenters interprofessionella lärande vid verksamhetsförlagd utbildning i primärvård. Metod: En allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats och systematisk sökstrategi från databaserna PubMed, CINAHL och ERIC inkluderade åtta vetenskapliga artiklar. De analyserades med en integrerande sammanställning inspirerad av metasyntes.   Resultat: Sammanfattades i fyra teman,  fokus på patienten, samverkan och lärande mellan studenter, lärandemiljö och handledarroll samt samverkan mellan klinik, utbildningsprogram och lärosäten. Slutsats(er): Interprofessionellt lärande bidrar till ett patientcentrerat förhållningssätt som ger nya insikter och utökade kunskaper för studenter i professionsutbildning. Relationer i gruppen och till handledarna som goda förebilder bidrog till förbättrad kommunikation och vård. Samverkan behövs mellan lärosäten och kliniker.

Det rapporteras om att barn och unga psykiska ohälsa blir sämre och sämre. I arbetet medbarn och unga psykiska hälsa står skolan som en viktig aktör och med olika professioner sommöter eleven. Läraren är den som möter de unga varje dag och skolkuratorn besitter kunskapom att stötta kring psykosocial problematik. Dessa professioners uppdrag och roller harändrats genom tiderna och där samverkan med varandra och det gemensamma arbetet medelevernas psykiska hälsa lyfts fram mer. Problematik lyfts fram om att elevhälsan behöverkomma in tidigare i elevhälsoarbetet i stället för att aktualiseras när problemet redan finns. Idenna studie kommer samverkan mellan dessa professioner inom grundskolan att undersökas,samt vilka erfarenheter som finns om samverkan. Kvalitativ metod med semistruktureradeintervjuer av fem skolkuratorer för att belysa deras erfarenheter av samverkan. Tillsammansmed skolkuratorernas berättelser och tidigare forskning om samverkan finns stor samsyn ivilka faktorer som påverkar samverkan. Grundläggande faktorer så som tydlig struktur, tydligtuppsatta mål och riktlinjer tillsammans är en förutsättning för att veta hur samverkan kan ske.Det gäller också att ge förutsättningar för att skapa goda relationer mellan professioner däravsätta tid och plats för samtal, både för att småprat i fikarummet och eller möte förelevgenomgång är viktigt. Genom att elevhälsan vävs in i det pedagogiska arbetet kanelevhälsoarbetet börja i klassrummet, där eleven är.

Sjuksköterskeutbildningen omfattar 180 högskolepoäng och leder till en sjuksköterskeexamen som ger studenten behörighet att söka legitimation som sjuksköterska. För att nå de kunskapskrav som krävs åligger det de enskilda lärosätena att sätta ihop utbildningsprogram som garanterar den kompetens som krävs. En viktig del i detta är den verksamhetsförlagda utbildning (VFU) som sammanflätar teoretiskt kunnande med praktisk förmåga. Dagens platsbrist vad gäller VFU riskerar att förvärras om nya krav på ökad VFU ställs. Alternativa utbildningsmetoder krävs därför och interprofessionell simulering kan utgöra en möjlig lösning. Syftet med denna studie är därför att beskriva sjuksköterskestudenters upplevelse av interprofessionell simulering med läkarstudenter. Åtta semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskestudenter har genomförts digitalt och pågått 45–60 minuter. Intervjuerna har analyserats med en innehållsanalys och resultaten presenteras i teman som beskriver olika aspekter av deras upplevelser. I resultatet återger deltagarna en övervägande positiv bild av sina upplevelser från den interprofessionella simuleringen och redogör för såväl personlig som professionell utveckling samt förbättrad interprofessionell samarbets- och kommunikationsförmåga. Studenterna bekräftar att verktyg som Bedömning enligt Airways, Breathing, Circulation, Disability och Exposure (ABCDE), Crew Resource Management (CRM) och Situation, Bakgrund, Aktuellt tillstånd och Rekommendation (SBAR) bidrar till ett strukturerat omhändertagande. I diskussion förankras deltagarnas upplevelser i vårdvetenskaplig teori och utifrån ett livsvärldsperspektiv presenteras den interprofessionella simuleringens pedagogiska värde i en fenomenografisk kontext.

Bakgrund: Primärvården förespråkar att arbeta mer interprofessionellt. För attuppnå en personcentrerad vård för patienter fordras interprofessionell samverkan.Tidigare studier belyser vikten av interprofessionell samverkan för patientensvårdkvalitet samt patientsäkerhet. Det visar också att trots en önskan om att arbetainterprofessionellt är det inte alltid genomförbart i alla verksamheter. Syfte: Att beskriva distriktssköterskors och sjuksköterskors upplevelser avinterprofessionell samverkan inom primärvården. Metod: En induktiv kvalitativ intervjustudie. Studien är en sekundäranalys av etttidigare forskningsprojekt. Intervjuerna analyserades genom en kvalitativinnehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom ett övergripande tema: Interprofessionell samverkani närhet och distans, för en personcentrerad vård genom hela vårdkedjan. Iresultatet framkom sedan tre huvudkategorier. Den första kategorin heter betydelsenav att känna varandra den handlar om vad relationen har för betydelse förinterprofessionell samverkan. Den andra kategorin heterDistriktssköterskan/sjuksköterskan- spindeln i nätet och handlar om upplevelsen avatt interprofessionell samverkan anses som distriktssköterskan/sjuksköterskans roll.Den sista kategorin heter Samverkan över gränserna och handlar om upplevelsen avatt interprofessionell samverkan är beroende av organisatoriska förutsättningarmellan olika vårdgivare, samt hur samverkan påverkas vid geografiska skillnader.Det framkommer att flera faktorer samspelar vid interprofessionell samverkan. Detblir grunden för fungerande samarbete mellan professioner, tillsammans med patientoch anhöriga. Slutsats: Interprofessionell samverkan inom primärvården och mellan vårdgivarevar en förutsättning för personcentrerad vård och sammanhållen vårdkedja.Trygghet och tydliga roller skapades mellan professioner som kände varandra ochträffades regelbundet. Spontan och lätt samverkan uppstod genom att professionerträffades fysiskt. Detta är några faktorer som bidrar till en god och säker vård.

Syftet med studien var att undersöka socialsekreterares erfarenheter av interprofessionell samverkan med professioner från andra verksamheter. Informationen samlades in genom semistrukturerade intervjuer med sju socialsekreterare vid olika verksamheter inom en svensk region. Empirin analyserades med stöd av ett samverkansperspektiv, begreppen makt och handlingsutrymme samt tidigare forskning. Studiens dataanalys resulterade i tre teman; Samverkans betydelse, Försvårande faktorer, samt Förutsättningar för lyckad samverkan. En slutsats som dras är att resultatet till stor del bekräftar tidigare forskning om vad som kan påverka resultatet av interprofessionell samverkan, vilket innebär att en mängd olika faktorer samspelar för att påverka resultatet. / The aim was to study social workers experiences of interprofessional collaboration with professions from other organizations. The information was collected through semi-structured interviews with seven social workers working in different organizations in a Swedish county. The empirical data was analyzed using a collaborational perspective, the concepts professional authority and discretion as well as previous research. The data-analysis resulted in three themes; The Importance of Collaboration, Aggravating Circumstances, and Conditions for Successful Cooperation. One conclusion we make is that the shown results mostly confirm previous reasearch about what affects the result of interprofessional collaboration. This means that different factors contribute to the result.