Kampraditet – En kvalitativ studie om grundarens roll i identitetsskapande i Ikea Grundarens påverkan på styrningen, kultur och identitet i organisationer utgör intresseområdet för denna uppsats. Ett företag med väldigt känd grundare har valts att analyseras, Ikea. Syftet med uppsatsen är att med ett identitetsregleringsperspektiv undersöka vilken identitet Ikea vill skapa och eftersöker hos sina anställda, samt hur mycket den går att återkoppla till de värderingar och idéer som förmedlades av Ikeas grundare, Ingvar Kamprad. Studiedesignen är kvalitativ i form av kodning, tolkning och analys av offentliga textdokument och material utgivna av Ikea. Material som analyserats är jobbarbloggen, videointervjuer av medarbetare, pressreleaser, trivseltest, jobbannonser, samt litteratur i form av ”En möbelhandlares testamente”. Resultatet har sedermera analyserats med hjälp av Alvesson och Willmotts identitetsregleringsteori. Utifrån denna teori tycks Ikea använda sig mest av två stycken metoder, att tydliggöra företagets värderingar och moraler, samt genom direkt definition av individen. Dessa två processer visar att den identitet som eftersöks och preciseras av Ikea kan beskrivas utifrån karaktärsdrag som ödmjuk, hårt arbetande, sparsam och samarbetsvillig. Ingvar Kamprads värderingar och företagsfilosofi är i stor mån aktuella för Ikea idag och går på många vis att härleda till de värderingar Ingvar Kamprad skrev ner i ”En möbelhandlares testamente”. Men den önskvärda identiteten tycks också till viss del vara hämtad från de personliga kvalitéer eller egenskaper Kamprad själv innehar. Den önskvärda identiteten hos Ikeas anställda är så pass starkt kopplad till Ingvar Kamprad att en tänkbar term för att beskriva den är Kampraditet.

SVT:s Uppdrag granskning sände i januari-februari 2011 två avslöjande reportage om Ikea och dess grundare Ingvar Kamprad. I den här uppsatsen görs en kvantitativ innehållsanalys av hur dagstidningarna Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Smålandsposten och Svenska Dagbladet rapporterade kring Kamprad i 74 artiklar under efterspelet till granskningen. Forskningsfrågan är huruvida rapporteringen i ett mediedrev styrs av huvudpersonens status i samhället. Resultatet tolkas med hjälp av teorier om mediedrev och framing och jämförs med tidigare forskning om två politiska affärer: Rainer-affären 1983 och Freivalds-affären 2000. Undersökningen visar att flertalet kriterier för ett mediedrev inte stämmer in på rapporteringen kring Kamprad. Rapporteringen var inte tillräckligt omfattande, inriktningen var inte ensidig och utgången var inte oviss. Beskrivningen av Kamprad som ett nationalhelgon var relativt vanlig i de undersökta artiklarna. Däremot tycks rapporteringen inte huvudsakligen ha styrts av Kamprads status i samhället. Flera alternativa förklaringar kan finnas, däribland att affären inte var tillräckligt spektakulär, att Kamprad inte hade någon chefsposition att avgå ifrån samt att det var en tids- och resurskrävande uppgift för tidningarna att gräva fram nya uppgifter i sakfrågan.

Cette thèse vise à répondre à la question L’entreprise d’ameublement IKEA peut-elle être envisagée comme les prémices de réalisation d’une œuvre d’art totale ? La réflexion est menée en deux grandes parties distinctes. La première se concentre sur le concept wagnérien d’œuvre d’art totale. Grâce à la littérature scientifique sur le sujet, il est montré l’importance du wagnérisme pour la culture occidentale du XXe siècle et l’intérêt du concept au sein du champ des études intermédiales. Puis, l’exposition des origines du concept et de plusieurs applications ou réappropriations, telle que celle du Bauhaus, permet d’en souligner la nature socioesthétique et d’en distinguer deux dimensions : une purement idéaliste, celle de l’utopie sociétale en devenir (l’œuvre d’art totale accomplie) ; et une dimension plus concrète, visant l’atteinte de cet idéal grâce aux arts, ce que je nomme les amorces partielles de l’œuvre d’art totale (outil de mise en place de l’œuvre d’art totale). Enfin, en vue de l’étude d’IKEA, l’attention se concentre sur la dimension concrète du concept et est ainsi proposée une liste de caractéristiques propres aux amorces partielles permettant d’évaluer l’objet d’étude. Celle-ci concerne : l’impact massif des actions de l’objet étudié, l’expression d’ambitions sociales, voire utopiques, par celui-ci, et sa capacité à représenter un « commun » du peuple. La seconde partie entièrement dédiée à IKEA vise à vérifier la correspondance entre l’entreprise (les actions de ses acteurs, ses produits et ses effets) et les trois caractéristiques identifiées des amorces partielles de l’œuvre d’art totale. Ceci est réalisé à partir de trois recherches différentes : une étude stylistique comparative entre certaines icônes du design du Bauhaus et du design scandinave avec les produits IKEA ; l’exposition du storytelling mis en place par l’enseigne et l’observation des déclarations de son fondateur, Ingvar Kamprad ; une étude des mises en scène d’aménagements intérieurs au sein des catalogues et des showrooms de la marque. Les résultats de l’ensemble semblent indiquer qu’IKEA est un élément socioculturellement structurant de notre rapport aux objets du quotidien et de notre domesticité . Et que, sous condition d’une authenticité des valeurs exprimées par l’entreprise et d’une correspondance de celles-ci avec les actions mises en place par ses acteurs, elle pourrait peut-être atteindre ses ambitions de créer « a better everyday life for the many people ». En ce sens, IKEA pourrait être considérée comme une manifestation d’une amorce partielle, tout en étant porteuse d’une évolution conceptuelle bien plus fondamentale qu’il n’y paraît. / This thesis aims to answer the question Can the IKEA furniture company be seen as the beginnings of a total work of art? The reflection is carried out in two main parts. The first part focuses on the Wagnerian concept of the total work of art. Through the scientific literature on the subject, the importance of Wagnerism for twentieth-century Western culture and the interest of the concept within the field of intermedial studies are shown. Then, the exposition of the origins of the concept and of several applications or reappropriations, such as that of the Bauhaus, allows us to underline its socio-aesthetic character and to distinguish two dimensions: a purely idealistic one, that of the societal utopia to become (the accomplished total work of art); and a more concrete one, aiming at the attainment of this ideal thanks to the arts, what we call the amorces partielles (partial triggers) of the total work of art (a tool for fulfillment of the total work of art). Finally, in view of the study of IKEA, attention is focused on the concrete dimension of the concept and a list of characteristics of the amorces partielles is proposed to evaluate the object of study. This concerns: the massive impact of the actions of the object studied, its expression of social, even utopian, ambitions, and its capacity to represent a "commun" (common) of the many people. The second part, entirely dedicated to IKEA, aims to verify the correspondence between the company (the actions of its agents, its products and its effects) and the three characteristics identified as amorces partielles of the total work of art. This is achieved through three different research projects: a comparative stylistic study between certain Bauhaus and Scandinavian iconic design objects and IKEA products; the exposition of the storytelling set up by the brand and the observation of the statements of its founder, Ingvar Kamprad; a study of the staging of interior design in the brand's catalogues and showrooms. The results of all these studies seem to indicate that IKEA is a socio-cultural element shaping our relationship with everyday objects and our domesticity. And that, provided that the values expressed by the company are authentic and correspond with the practices adopted by its agents, it could perhaps achieve its ambitions to create "a better everyday life for the many people". In this sense, IKEA could be seen as a manifestation of an amorces partielles, yet at the same time as the bearer of a much more fundamental conceptual shift than it appears.