No description available.

Hur Svenska kyrkans gudstjänstliv presenteras i sex olika läroböcker från 1973, 1980, 1997, 2001, 2014 och 2017. Resultatet jämförs med gällande läroplan och Grace Daies teori om sekularisering.

No description available.

Huvudsyfte med denna studie är att ur organisatoriskt perspektiv uppmärksamma och problematisera regleringen av gudstjänsten i Svenska kyrkan. Den valda metoden är kvalitativ genom att studien mestadels sker genom textanalys. Angreppssättet är teoretisk triangulering då uppsatsens frågeställningar belyses utifrån flera teoretiska positioner.  Uppsatsens genomgång av kyrkoordningen och jämförelsen med tidigare lagstiftning samt utredningar och förarbeten har visat att de förtroendevalda fått en stärkt ställning, bland annat på gudstjänstens område. Detta har skett på flera sätt, som genom att dessa uppdrag getts framhävda teologiska motiveringar och med ordvändningar som liknar vigningsordningarna för biskop och präst. De vigdas ställning har på motsvarande sätt försvagats. Förändringarna berör frågor om gudstjänst och gudstjänstmakt eftersom gudstjänsten beskrivs som väsentlig del av Svenska kyrkans grundläggande ideologi och avgörande för identiteten.  De organisationsteoretiska sammanhangen, om idéburna och demokratiskt styrda organisationer, är väsentliga för att analysera förändringarna i Svenska kyrkan och för att besvara frågorna om gudstjänsten betydelse och gudstjänstmaktens fördelning. Forskningen om idéburna organisationer har uppmärksammat ideologiernas mångfacetterade betydelse. Det handlar bland annat om en förmåga att internt hålla samma organisationen och möjliggöra gemensam handling. Det handlar även om en förmåga att externt, i samhället, uttrycka särart. De olika demokratiska principerna för ansvarfördelning utgår delvis från olika demokratiideal där både uppdelning av ansvar, och dialog och samråd lyfts fram. Svenska kyrkan har både anammat en princip med en möjlig ansvarsuppdelning mellan styrande/politik och utförande/produktion/praktik samtidigt som både de förtroendevalda och kyrkoherden, kan gå in i och ut ur båda rollerna.  Till studiens bidrag hör att visa på att regleringen av ett traditionellt teologiskt fält, gudstjänsten, kan tolkas utifrån organisationsteoretiskt perspektiv och att denna analys kan bidra med en breddad förståelse av ideologi och demokrati i kyrkan.

Uppsatsen ska ge en bild av de olika förhållningssätten till gudstjänsten som finns inom Svenska kyrkan som i sitt uppdrag har att föra ut evangeliet. Det är gudstjänstens förhållande till den Augsburgska bekännelsen, här främst inriktat på den IV, V och den VII av de förnämsta trosartiklarna som ska utläggas. Vilka konsekvenser får då de skilda synsätten som råder i gudstjänstens utformning och gestaltning? Några av de modeller som finns kommer att redovisas, från den renodlade högkyrkliga till dagens aktuella former som består av en blandning av tidigare inriktningar tillsammans med nya koncept. Slutligen ställer jag också frågan om Svenska kyrkans uppgift och betydelse för dagens människa och hur hon lever upp till sin önskan och vision att nå ”alla” människor med evangeliet. Sv.kyrkan är en evangelisk-luthersk bekännelsekyrka och min frågeställning i denna uppsats är hur och om Sv.kyrkan lever upp till detta ideal eller inte. Givetvis kan jag inte ge ett rakt och konkret svar på hur Sv.kyrkan på bästa sätt lever upp till sitt uppdrag, men uppsatsen kan väcka tankar över Sv.kyrkans uppgift och betydelse i dagens samhälle. De förnämsta trosartiklarna i den Augsburgska bekännelsen utgör tillsammans med de tre versionerna av trosbekännelsen, den apostoliska, nicaenska och den athanasianska, är kärnpunkten av Sv.kyrkans bekännelseskrifter som varandes evangelisk-luthersk bekännelsekyrka. Gudstjänsten är det centrala i gestaltningen av Sv.kyrkans tro, bekännelse och lära. Den Augsburgska bekännelsen bör betraktas som den gudstjänstfirande församlingens dokument som är nyckeln till evangeliets bruk som har sin grund i gudstjänstens bekännelse som slår vakt om en rätt gudstjänst, alltså är det själva gudstjänsten som gestaltar Sv.kyrkans tro och bekännelse. Luther såg gudstjänstfirandet som det säkra kännetecknet och helgelsemedlet. Sv.kyrkan har den Augsburgska bekännelsen som riktlinje och ledning i sitt arbete och bland de främsta trosartiklarna finner vi den IV som beskriver den tro som leder till en rättfärdighet inför Gud. Därefter följer den V trosartikeln som visar att det är genom det inrättade predikoämbetet som förmedlar Ordet, evangeliet och sakramenten som skänker den heliga Anden och frambringar den rätta tron. Som en motbild beskrivs de som tror att den heliga Anden kan komma till människorna genom deras egna ansträngningar, utan det utvärtes ordets förmedling. Av detta kan man dra slutsatsen att prästämbetet i Sv.kyrkan har ett stort ansvar i sin utövning av sitt ämbete. Detta bekräftar den VII trosartikeln ytterligare där kyrkan beskrivs som de heligas samfund där evangeliet rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas.

No description available.

Syftet med studien har varit att fördjupa kunskapen om psalmsångens funktion i gudstjänsten och utforska vilka avsikter kyrkomusikern kan tänkas ha med psalmsången i gudstjänsten. Här med särskilt fokus på att leda psalmsången med orgeln. Min undersökning bygger på både litteraturstudium och kvalitativa intervjuer med tjänstgörande personer i kyrkan. Genom litteraturstudium reflekterade jag över fyra exempel på funktion och sedan har jag försökt tydliggöra reflektionen med intervjuresultat. Studien visar psalmsångens avgörande funktioner vilka innebär delaktighet, gemenskap och budskap i gudstjänsten. Kyrkomusikern har en viktig roll i att leda församlingen och bidrar med sina konstnärliga idéer och sin begåvning i gudstjänsten. Studien visar också att det finns både utmaningar och möjligheter med psalmsången i gudstjänsten. Svårigheter är bl. a. en sångsvag församling och att många har en liten psalmrepertoar. Kyrkomusikerna tar ett stort ansvar och möjliggör för församlingen att kunna delta i gudstjänsten och idag är det mycket viktigt att få församlingen att närma sig psalmsången.

In this essay I have tried ways to understand the meaning of the symbolic act that took place in the morning service on November 24, 2019 in Mariakyrkan, Gävle. I have first tried how the symbolic act can be understood within the dominant tradition of worship in the Church of Sweden, and its historical background in Lutheran Orthodoxy. It is a tradition with a strong emphasis on preaching and teaching, where hearing is the main task of worship. The verbal communication has over the last 50 years had to make way for more sensual communication in worship life. Although the sensuous is more present in today's worship celebrations, it has been difficult to find an understanding of meaning in the symbolic act that has been tried, as it is neither accompanied by any explanation for how it should be interpreted nor be teaching. Then I tested the example against the understanding of symbols that have come from greater liturgical awareness in the Church of Sweden's services. Nor does the result of it provide an understanding of meaning for the example of the intercession stones. What I find after trying the symbol act against the liturgical symbolism that has been resurrected within the Church of Sweden is not a sentence, but rather it is a resistance by being new and has no roots backwards that give it interpretation and/or meaning. To test whether it is possible to find meaning of the symbolic act of newer liturgical theology, I have turned to first Gordon Lathrop and his thinking about ordo, symbols and juxtapositions. Lathrop gave human life space throughout its joy and noise, but it was still not possible to find an understanding of a meaning in the symbolism. At Lathrop there is too strong an emphasis on the sacred things that he brings up as the word, table, bath, prayer. How these sacred things, in different combinations juxtaposition, are crucial to how Lathrop sees a sense of meaning. My example with the intercession stones never ends up in a juxtaposition of the kind necessary to create a voltage field for interpretation according to Lathrop. Nor does the intercession stones have the "depth" of Lathrop's sacred things or allude to them. The result is that it is not possible to find an understanding of a meaning in the symbolic act by Lathrops liturgical theology. I turn to the Liturgical theologians Lena Sjöstrand. Through her dissertation, I find that understanding of a meaning in the symbolic act. Sjöstrand believes that there is a possible meaning, but it cannot be described in words, it is at a level where verbalization or character interpretation is not possible, because at the atmospheric level it is not about intellect but about having confidence that what is happening actually is happening. In the example of the symbolic act of the intercession stones, we need to have a confidence that something is happening, together the worshippers pray Kyrkans förbön; With the help of bodies, stones, music, light, visible, and at the atmospheric level something that is not visible. This is not possible to explain, nor is it necessary to find a common understanding of what is happening.

I uppsatsen redogörs för Hammondorgelns historia samt instrumentets konstruktion och funktion. I den konstnärliga delen av arbetet beskrivs författarens process att lära sig spela instrumentet. I kvantitativa intervjuer och diskussioner fångas åsikter och kritik upp efter att instrumentet använts i gudstjänster och konserter i Stora Sköndals Kyrka, Stockholm. I kvalitativa intervjuer med två kyrkomusiker, som också spelar Hammondorgel, redovisas erfarenheter och infallsvinklar. Slutsatsen pekar på både fördelar och nackdelar. Positivt är t.ex. att känslor man förr inte känt under en gudstjänst kan komma fram samt att Hammondorgeln kan vara bättre än kyrkorgeln på att framföra t.ex. pop och rock – musik som allt oftare spelas på CD vid begravningar. Svårigheter kan vara att kvalitets-Hammondorglar är sällsynta och svårskötta samt att man riskerar att stöta bort folk som förknippar sin religiösa tro med en mer traditionell kyrkomusik.

Den här uppsatsen är skriven av Maria Nätterlund. Den baseras på ett projekt av tre sceniska gestaltningar som genomförts i två separata söndagsgudstjänster. Syftet är att undersöka på vilket sätt en gudstjänst och dess deltagare påverkas när pedagogiskt drama, i form av scenisk gestaltning, införlivas. Litteraturen som har använts spänner över fälten liturgik och pedagogiskt drama. Efter gudstjänsterna har 21 personer intervjuats om sin upplevelse av den sceniska gestaltningens inverkan på gudstjänsten och om gudstjänsten i sin helhet. Den kvalitativa forskningsintervjun valdes som metod för att komma åt upplevelsernas personliga aspekt. Resultatet visar att scenisk gestaltning påverkar gudstjänsten i stor grad, varför det är viktigt med grundliga förberedelser och ordentlig utvärdering. Resultatet tyder också på att pedagogiskt drama har potential att vara ett positivt tillskott i gudstjänsten. / This essay is written by Maria Nätterlund. It is based on a project containing three dramatic performances conducted in two separate sunday services. The purpose is to see in what way a service and its attenders is affected when pedagogical drama is added. The essay is based on litterature in pedagogy and liturgy, and on qualitative interviews with 21 persons who attended the services. The results show that pedagogical drama has a large impact on the service, why it is of high importance to prepare the performance well and to evaluate through out the process. The results also shows that pedagogical drama has the potentials of being a positive imput in the service.