No description available.

Uppsatsen ska ge en bild av de olika förhållningssätten till gudstjänsten som finns inom Svenska kyrkan som i sitt uppdrag har att föra ut evangeliet. Det är gudstjänstens förhållande till den Augsburgska bekännelsen, här främst inriktat på den IV, V och den VII av de förnämsta trosartiklarna som ska utläggas. Vilka konsekvenser får då de skilda synsätten som råder i gudstjänstens utformning och gestaltning? Några av de modeller som finns kommer att redovisas, från den renodlade högkyrkliga till dagens aktuella former som består av en blandning av tidigare inriktningar tillsammans med nya koncept. Slutligen ställer jag också frågan om Svenska kyrkans uppgift och betydelse för dagens människa och hur hon lever upp till sin önskan och vision att nå ”alla” människor med evangeliet. Sv.kyrkan är en evangelisk-luthersk bekännelsekyrka och min frågeställning i denna uppsats är hur och om Sv.kyrkan lever upp till detta ideal eller inte. Givetvis kan jag inte ge ett rakt och konkret svar på hur Sv.kyrkan på bästa sätt lever upp till sitt uppdrag, men uppsatsen kan väcka tankar över Sv.kyrkans uppgift och betydelse i dagens samhälle. De förnämsta trosartiklarna i den Augsburgska bekännelsen utgör tillsammans med de tre versionerna av trosbekännelsen, den apostoliska, nicaenska och den athanasianska, är kärnpunkten av Sv.kyrkans bekännelseskrifter som varandes evangelisk-luthersk bekännelsekyrka. Gudstjänsten är det centrala i gestaltningen av Sv.kyrkans tro, bekännelse och lära. Den Augsburgska bekännelsen bör betraktas som den gudstjänstfirande församlingens dokument som är nyckeln till evangeliets bruk som har sin grund i gudstjänstens bekännelse som slår vakt om en rätt gudstjänst, alltså är det själva gudstjänsten som gestaltar Sv.kyrkans tro och bekännelse. Luther såg gudstjänstfirandet som det säkra kännetecknet och helgelsemedlet. Sv.kyrkan har den Augsburgska bekännelsen som riktlinje och ledning i sitt arbete och bland de främsta trosartiklarna finner vi den IV som beskriver den tro som leder till en rättfärdighet inför Gud. Därefter följer den V trosartikeln som visar att det är genom det inrättade predikoämbetet som förmedlar Ordet, evangeliet och sakramenten som skänker den heliga Anden och frambringar den rätta tron. Som en motbild beskrivs de som tror att den heliga Anden kan komma till människorna genom deras egna ansträngningar, utan det utvärtes ordets förmedling. Av detta kan man dra slutsatsen att prästämbetet i Sv.kyrkan har ett stort ansvar i sin utövning av sitt ämbete. Detta bekräftar den VII trosartikeln ytterligare där kyrkan beskrivs som de heligas samfund där evangeliet rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas.

No description available.

This document is a study on feminist hermeneutics in theological research, focusing on the works and methodologies of Elisabeth Schüssler Fiorenza and Musa Dube. The paper is covering several aspects of feminist hermeneutics and its application to the interpretation of the Gospels. The introduction outlines the evolving use of feminist hermeneutics in theological studies, as a discipline that redefines the interpretation of sacred texts through a lens of gender awareness and justice. The main objective of the paper is to delve into the specific feminist hermeneutical approaches of Schüssler Fiorenza and Dube, highlighting their contributions to the feminist reinterpretation of the Gospels and exploring their distinct methodologies and perspectives.

I denna studie ifrågasätter jag tolkningar av Matteus 19:12, som påstår att versen och dess användning av ordet “eunuck” (εὐνοῦχος) förespråkar celibatet - antingen som en ideal eller alternativ till äktenskapet. Detta gör jag genom en studie av både historiska och bibliska bakgrundsfaktorer - främst identiteter, socio-politiska roller och andra aspekter av eunucker i antiken. Jag börjar med grekisk-romerska synsätt, som bevisar att eunucker oftast betraktades som hyper-sexualiserade och fördömdes för sina avvikande sexuella och könsidentiteter åtminstone av den Grekiska och Romerska eliten. Likadana synsätt har jag funnit i skrifter av den judiska filosofen Filon av Alexandria. Rabbinska källor uppvisar däremot radikalt annorlunda synsätt, som betraktar inte eunucker som celibata, men inte eller som köns-överskridande, allmänt eller sexuellt omoraliska. Diskussion om den Syriska kontexten och problematiken med dess källor visar att det kan vara värt att begrunda även postkoloniala perspektiv i frågan om eunuckernas identiteter, hur de avspeglas i olika källor och vilka avsikter skulle man kunna ha haft i användningen av sådanakaraktärer. Efter denna analys drar jag slutsatsen att tolkningen av Matteus 19:12 som förespråkande celibat är svår att försvara utifrån ett historisk-kritiskt perspektiv. Jag argumenterar också att de andra tolkningarna likväl tenderar att missa eller ignorera potentiellt viktiga aspekter i hur eunucker har betraktats, avbildats och behandlats i dom antika samhällena och Bibeln. Jag föreslår därför att söka nya intersektionella tolkningssätt.

Denna uppsats söker besvara frågan ”Hur tolkas Jesu mor i nutida bibelkommentarer till Johannesevangeliet, utifrån de exegetiska forskningsfälten historicitet, litterärkritik och teologi?”. Syftet är att bidra till ett kritiskt och reflekterande samtal kring den exegetiska bibelkommentaren som genre, och i synnerhet bidra till en ökad förståelse av hur nutida exegetiska bibelkommentarer behandlar en teologiskt omstridd biblisk gestalt. Uppsatsen utgår från en teoretisk utgångspunkt som innebär att exegetik inte kan bedrivas opåverkad av exegetens egna föreställningar, varför skillnader mellan olika tolkningar är att förvänta. Uppsatsen har en kvalitativ, hermeneutisk metodansats. Det metodologiska tillvägagångssättet är att med hjälp av problemformuleringen och arbetsfrågorna analysera och diskutera hur Jesu moders historiska, litterära och teologiska roll i bibeltexterna Joh 2:1-11 och 19:25-27 tolkas i nio utvalda exegetiska kommentarer till Johannesevangeliet.I kapitel 1 introduceras teori, metod, avgränsningar, begrepp, angränsande forskning, material och disposition. I kapitel 2 presenteras de grekiska texterna till de aktuella perikoperna 2:1-11 och 19:25-27, som ett stöd för läsaren. I kapitel 3 analyseras de nio bibelkommentarerna i tur och ordning enligt arbetsfrågorna. I kapitel 4 sätts bibelkommentarernas respektive tolkningar i relation till varandra; och en diskussion kring likheter, skillnader och mönster förs. I samma kapitel presenteras en sammanfattande diskussion, uppsatsens slutsatser och förslag till framtida forskning.Uppsatsens slutsatser är (1) att Jesu mor som historisk gestalt är indirekt föremål för diskussion, genom en mer övergripande diskussion om Johannesevangeliet som ögonvittnesskildring eller ej, (2) att Jesu mor i allmänhet framstår som en rund, statisk (se 1.3 Teori och metod för en förklaring av dessa begrepp) karaktär i de analyserade kommentarerna, och (3) att Jesu mor av de flesta anses som en viktig teologisk gestalt, framförallt som en del i en uppfattad johanneisk teologi om en familj av troende som instiftas av Jesus; en ståndpunkt som dock väcker debatt och möter motstånd