No description available.

No description available.

No description available.

Denna uppsats är en kvalitativ litteraturstudie som ämnar undersöka  framställningen av två bibliska gestalter, Judas Iskariot och Pontus Pilatus, i den populärkulturella TV-serien ”The Bible” och hur framställningen förhåller sig till de bibliska utsagorna. Fokus ligger på hur man karaktäriserat och framställt dem i förhållande till den skuld de tillskrivits i evangelierna för Jesu korsfästelse. Det övergripande syftet med uppsatsen är att utreda vilka konventioner som styr bibliska adaptioner och om det kan finnas ett missionerande syfte med TV-serien. Det hela härleds till Wiktorin (2010) tes om att religionsutövare kan använda populärkulturella framställningar som en del i en missionen och att populärkulturen är en stark pjäs vid förmedling av livsfrågor och grundläggande värderingar. Metoden som använts är en litteraturvetenskaplig metod; narrativanalys och den teoretiska ramen som omgärdar framställningen är adaptiosnteori, enligt McFarlane (1996) och Leitch (2007). Undersökningen visar att de populärkulturella konventionerna ifråga om berättandet och framställning av karaktärerna påverkar framställningen mycket. Processen, att adaptera en karaktär från litterär bibliskkälla till visuellt medium bidrar till att det blir mer komplexa karaktärsbeskrivningar och skuldfrågan blir svårare att förhålla sig till, eftersom det presenteras bakomliggande orsaker till handlingarna som Judas och Pilatus tillskrivs. Vidare kan man också hävda att författarna Downey och Burnett har haft ett missionerande syfte med serien, eftersom de såg skapandet av den som ett kall, en idé given av gud (CBSnews.com). Ytterligare tecken på missionen är att produktionen på något sätt är kopplat till ett företag, eller samfund som har den kristna missionen som huvudsyssla.

This essay has the title ”Melchizedek and Christ: Melchizedek in 11Q13 compared to Melchizedek and Christ in the Letter to the Hebrews. The aim is to investigate if Melchizedek in 11Q13 has been an intertext to Melchizedek or to Christ in Hebrews. The conclusion is that perhaps the author of Hebrews knew about 11Q13, but it does not seems like that. When the author writes about Melchizedek, the text from Gen 14:18-20 is the most important intertext, and when Jesus is the subject Psalms 110:1, 4 is the main intertext.

No description available.

Den sista måltiden är vad måltiden i passionsberättelsen, innan Jesus tillfångatas, brukar kallas. Måltiden är antagligen den mest kända i Nya testamentet, konstaterar Thomas Kazen i sin artikel i boken The Eucharist - Its Origins and Contexts. Omständigheterna och historiciteten kring måltiden är ifrågasatta och Kazen menar att det är troligt att de första kristustroende han ha firat en måltid likt den som i Nya testamentet beskrivs som Jesus sista. Om det var Jesus sista måltid är inte lika självklart. För denna uppsats är beskrivningen sista inte vad som är intressant, det intressanta är att undersöka de fyra versioner av denna måltid som återges i Nya testamentet samt att pröva dessas historicitet. Narrativen är av hög stilnivå och är anpassade till en liturgisk miljö. I dessa fyra versioner finns två spår, dels Markus och Matteus och dels Lukas och Paulus i 1 Korintierbrevet.

I detta bibelvetenskapliga studium undersökes möjligheten att använda Mark 4:30-32, det vill säga Liknelsen om senapskornet, som en narrativ tolkningsnyckel för att söka förstå den enigmatiska och abrupt avslutade uppståndelseberättelsen i Mark 16:1-8. I syfte att undersöka denna möjlighet, begagnas en kombination av filologisk analys, narrativ metod, postkolonial teori och dekonstruktiv kritik. Studien intresserar sig i första hand för den markanske författarens narrativa intentioner med sitt kärva och abrupt avslutade evangelium. Med utgångspunkt i en underliggande, markansk gåtfullhet analyseras källmaterialet, inklusive de grekiska grundtexterna; varefter studien slutligen mynnar ut i dels ett möjligt svar på den inledande huvudfrågan, dels i ett antal teologiska implikationer. Tre viktiga begrepp härvidlag utgöres av extas, gudsrike och gudomliggörelse.

The purpose of this essay has been to examine the literary unit of Luke 10:17–24 in its literary context, and to learn what Luke might have intended to mediate about Satan’s, Jesus’ and the seventy(-two)’s power in relation to the kingdom of God. This has been done through a literary and redaction critical analysis. Special attention has been paid to Luke’s ordering of his material, his understanding of Satan in comparison with other jewish apocalyptic writings and his view on discipleship. This essay argues that Luke has constructed his literary unit from both own material and material found in “Q” to create a juxtaposition between Jesus and Satan, and to communicate that the fall of Satan and the arrival of the kingdom of God are two coincident events. Furthermore, this essay claims that there are intrinsic connections between the mission of the seventy(-two) and the mission of Jesus in Luke’s narrative.

No description available.