No description available.

Hur använder sig Paulus av dopet i sin argumentation och vad är dopets funktion i Romarbrevet 5:12-6:14? Jag delade in Romarbrevet 5:12-6:14 i mindre delar för att kunna göra mindre analyser av Paulus argumentation. Genom att fokusera på hur Paulus argumenterar, och ta fasta på nyckeltermer kunde jag se vad som var Paulus påståenden och hur han argumenterar för dessa. Genom argumentationsanalysen har jag kommit fram till följande: Att Paulus använder sig av dopet som ett redskap för att värja sig emot anklagelser, faktiska eller påhittade som en del av retoriken i argumentationen. Dessa anklagelser som han tänkte skulle kunna uppstå från Rom 5:20, att där synden växte flödade nåden. Han tänkte sig att det skulle kunna tolkas som att de kristna inte behövde leva moraliskt. Men det är inte vad han menade, han menade att Kristus är ett friköpande från synd, att det sker genom dopet. Dopet som Paulus här menar är ett dop in i Kristus död, och att de begravts tillsammans med Kristus i dopet. Det som Paulus verkar försvara sig emot, är att de tycks finnas de som tyckte att han predikade billig nåd. Men att dö i dopet var också i en viss mening att uppstå, inte att uppstå som Kristus, utan uppstå till ett förnyat liv. Att de kristna ska vandra i ett förnyat liv, menade Paulus var att leva på ett nytt sätt där synden inte härskade i deras liv, utan där nåden ska härska. Det är frågan om en moralisk aspekt, de ska inte fortsätta leva i synd, de har dött från den. Det förnyade livet som de ska vandra i, är ett liv som inte är präglat av synd. De kristna uppmanas av Paulus att låta Gud brukar deras lemmar för rättfärdigheten och inte låta synden härska över deras dödliga kropp.           Precis som synden kom in i världen genom en människas överträdelse, så friköper dopet från synden, detta genom att de döpta dör i dopet med hänseende på synden. Detta kan ske genom en människas rättfärdiga handling, på samma sätt som en människas handling ledde till synd och död. Det som Paulus använder dopet för i denna kontext, är att visa på den gemenskap den döpta får med Kristus. En gemenskap som delar hans död, en död som var bort från synden. Paulus använder sig bara av dopet i 6:3-4, som en del av hans argumentation i vad som skulle kunna ses som rättfärdiggörelse av tro genom dopet. Att det är genom dopet som det sker, visar sig ganska tydligt då Paulus använder sig av formulering ἐβαπτίσθημεν εἰς Χριστὸν Ἰησοῦν εἰς τὸν θάνατον αὐτοῦ ἐβαπτίσθημεν, att de som har blivit döpta in i Kristus Jesus, har blivit döpta in i hans död. Paulus argumenterar för att gemenskapen de får tillsammans med Kristus är genom dopet, dopet är funktionen som gör att de delar hans död och får ett förnyat liv, som ska präglas av moral. Men det är också en gemenskap i eskatologisk mening, att de ska uppstå från de döda. Dopet blir som en länk mellan synd och rättfärdighet, där Adam står för synden och Kristus för rättfärdigheten, genom en människas överträdelse kom synden som människan får dela, men genom en människans rättfärdiga handling, får människan ett frikännande och evigt liv genom dopet.

No description available.

I denna uppsats undersöker jag vilka eskatologiska förväntningar som finns i Thessaloniki och Korinth församlingarna. Detta görs genom en argumentationsanalys av Paulus eskatologiska argumentationer utifrån ett uppståndelseperspektiv i 1 Thess 4:13-18, 1 Kor 15:20-28 och 1 Kor 15:45-49. För att också komma närmre argumentationen har jag kollat på strukturuppdelningen för att se vilka poänger som Paulus belyser. Slutligen har jag även kollat på översättningsproblematik för att komma närmre kontexten.

Margaret Atwoods dystopiska roman Tjänarinnans berättelse (The Handmaid’s Tale) från år 1985 fick åter uppmärksamhet år 2017 när teveseriens första säsong, baserad på romanen, hade premiär. I berättelsen skildras tjänarinnan Offreds liv i republiken Gilead, före detta USA, där infertilitet är ett av de stora problemen. Det föds sällan barn i landet och av de som föds är endast tre av fyra barn friska. Kvinnor med låg social status, men med fungerande livmoder, utses till tjänarinnor och enligt republiken har de en ärofylld uppgift; att föda friska barn åt aristokratiska makar. Republiken legitimerar tjänarinnornas avsaknad av frihet genom att hänvisa till Bibelns texter, främst till Genesisberättelsen om Bilha, Rakel och Jakob. Bilhas uppdrag i hushållskonstellationen är att förse patriarken Jakob med avkommor och på liknande sätt fungerar Offreds roll i romanens handling. Denna uppsats undersöker den bibliska intertextualiteten i romanen. Det förekommer både uppenbara citat och mindre tydliga allusioner. Genom att tillämpa Lina Sjöbergs system om markör, sätt och effekt analyseras bibelreferenserna på tre nivåer. Den första nivån identifierar referensen som citat, refererat, allusion eller tema. Den andra nivån undersöker på vilket sätt intertextualiteten sker och den tredje nivån beskriver vilken effekt bibelreferensen får hos läsaren.  Bibeln har länge inspirerat olika kulturyttringar och sedan den senare halvan av 1900-talet har den allmänna populärkulturen studerats ur ett bibelvetenskapligt perspektiv. Trots sekulariseringsteorier går det inte att avfärda bibelberättelsers inflytande i moderna verk. Bibeln har länge varit en del av vår kultur och många känner till de klassiska gammaltestamentliga berättelserna om Adam och Eva, Noa och flodvågen, Abrahams söner, Jobs olycka och Jona i valfisken. Detta bibliotek av böcker, med spridda stilar, har på många olika sätt influerat modern skönlitteratur och Tjänarinnans berättelse är en av dessa.

No description available.

I detta bibelvetenskapliga studium undersökes möjligheten att använda Mark 4:30-32, det vill säga Liknelsen om senapskornet, som en narrativ tolkningsnyckel för att söka förstå den enigmatiska och abrupt avslutade uppståndelseberättelsen i Mark 16:1-8. I syfte att undersöka denna möjlighet, begagnas en kombination av filologisk analys, narrativ metod, postkolonial teori och dekonstruktiv kritik. Studien intresserar sig i första hand för den markanske författarens narrativa intentioner med sitt kärva och abrupt avslutade evangelium. Med utgångspunkt i en underliggande, markansk gåtfullhet analyseras källmaterialet, inklusive de grekiska grundtexterna; varefter studien slutligen mynnar ut i dels ett möjligt svar på den inledande huvudfrågan, dels i ett antal teologiska implikationer. Tre viktiga begrepp härvidlag utgöres av extas, gudsrike och gudomliggörelse.

No description available.

Syftet med denna uppsats är att utforska betydelsen av Logos-begreppet hos två nytestamentliga författare, och sedan ta ställning till om det finns någon koppling mellan texternas användning av begreppet. Vid jämförelsen av Logos-begreppet kommer jag fram till att de båda författarna använder sig av Logos, dels på liknande sätt, men att de skiljer sig på vissa saker. Det skiljer sig även inom Johannesevangeliet, där det sker en förflyttning från att tro på det inkarnerade Logos till att höra Jesu talade Logos, som en premiss för att uppnå frälsning/räddning. Min slutsats om Jakobsbrevet är att åhörarna aktivt ska både höra och göra Logos, vilket liknar förekomsten av Logos-begreppet i Joh 4, 5 och 8 dock inte i Joh 1.

<p>Syftet med den här uppsatsen har varit att uppmärksamma uppvärderande omnämnanden av djur i kristen texttradition, företrädesvis i evangelierna, men också i apokryfisk litteratur och i Uppenbarelseboken. Fokus har legat på Jesustexterna, eftersom Jesus är kristendomens förgrundsgestalt och kärna. Därför har djuren kring Jesus blivit mitt huvudstudium, men en återblick görs också till Gamla Testamentet, för att visa att en positiv djursyn finns redan i Moseböckerna och i skapelseberättelsen.</p><p>Kristen teologi och tradition har negligerat dessa uppvärderande djurbilder, för att istället fokusera på nedvärderande omnämnanden av djur. Den negativa djursynen har varit fullständigt dominerande, och därför är det nödvändigt, menar jag, att arbeta på det sätt som jag föreslår, för att skapa en motvikt och balans. Min arbetshypotes har varit att det existerar uppvärderande omtalanden och beskrivningar av djur, i viktiga sammanhang, och min undersökning har sedan handlat om att identifiera sådana texter, vilket jag också lyckats med. Detta redovisas i analyser av texter och traditioner om djurens närvarande vid Jesus födsel och dop, texter om Jesus harmoniska tillvaro tillsammans med vilda djur, om åsnans viktiga roll i samband med intåget i Jerusalem, och Jesus som Guds lamm. I Uppenbarelseboken triumferar Lammet och lovsjungs på samma sätt som Gud.</p><p>Min teori om orsaken till att kristen teologi och tradition har valt att företräda en nedvärderande djursyn är att det är en fråga om makt. Det handlar om maktförhållandet mellan djur och människa, om människans ovilja att erkänna djurens värde, eftersom människans överordning är en följd av djurens underordning. Därför har djuren, liksom kvinnan, marginaliserats och osynliggjorts i bibeltexterna och i kristen historia, eller glorifierats och fått stå symbol för mänskliga eller gudomliga fenomen och ideal. Jag diskuterar problematiken med djursymboliken, där djur visserligen framhålls, men inte som djur, inte för vad de själva är, utan som en bild för mänskliga ideal. Att läsa djuromnämnanden i Bibeln som företrädesvis symboliska är en läsning som delvis bidrar till nedvärderingen och negligerandet av djuren. Djuren måste äntligen få ses som djur, inte bara som poetiska bilder för någonting annat.</p><p>Eftersom samhället i övrigt har aktualiserat djurfrågor, frågor om djurens värde och rättigheter, är det angeläget att också kristendomen öppnar sig för dem. Därför anser jag att slutsatserna av min undersökning, resultaten, det vill säga alla de många konkreta exempel på uppvärderande djuromnämnanden som finns, inte minst i berättelserna om Jesus, kan lyftas fram och tas på allvar av kristenheten. Kristendomen behöver inte revideras för att komma i kapp det sekulära samhällets engagemang i djurrättsfrågor. I min uppsats har jag hävdat att man – om man gör sig fri från den diskriminerande läsning, som utgår ifrån Augustinus och Aquino, och försöker se texterna på nytt – kan finna en mycket djurvänlig kristendom, som visar att denna religion inte alls behöver ses som negativt inställd till djuren, att kristendomen tvärtom kan utgöra en god grund för en etisk, kärleksfull syn på, och behandling av, djur.</p>