This bachelor thesis in exegetics deals with the image of Judas Iscariot and how and why different depictions of him look different. The purpose of the thesis has been to create a broader and more complex picture of Judas by analysing the different gospels and the Acts of the Apostles, the Greek text and secondary literature. My aim has also been to try to understand the different motives that may lie behind the differences in the various texts. I have also looked at what the image of Judas looks like today, both in society and in popular culture. In my essay, I have concluded that the image of Judas has become a strong metaphor in modern society and culture, both positive and negative. In terms of the four evangelists, I have concluded that the Gospel of Mark is the gospel that portrays Judas in the most neutral way, the Gospel of Matthew that portrays Judas in the most humane and forgiving way, and the Gospel of Luke, Acts and John that portrays Judas most harshly and shows him as the biggest villain. In my paper I argue that this may be due to when the gospels were written and that the image has become worse over time. According to my thesis, this can be explained by eschatological beliefs.

Denna uppsats är en kvalitativ litteraturstudie som ämnar undersöka  framställningen av två bibliska gestalter, Judas Iskariot och Pontus Pilatus, i den populärkulturella TV-serien ”The Bible” och hur framställningen förhåller sig till de bibliska utsagorna. Fokus ligger på hur man karaktäriserat och framställt dem i förhållande till den skuld de tillskrivits i evangelierna för Jesu korsfästelse. Det övergripande syftet med uppsatsen är att utreda vilka konventioner som styr bibliska adaptioner och om det kan finnas ett missionerande syfte med TV-serien. Det hela härleds till Wiktorin (2010) tes om att religionsutövare kan använda populärkulturella framställningar som en del i en missionen och att populärkulturen är en stark pjäs vid förmedling av livsfrågor och grundläggande värderingar. Metoden som använts är en litteraturvetenskaplig metod; narrativanalys och den teoretiska ramen som omgärdar framställningen är adaptiosnteori, enligt McFarlane (1996) och Leitch (2007). Undersökningen visar att de populärkulturella konventionerna ifråga om berättandet och framställning av karaktärerna påverkar framställningen mycket. Processen, att adaptera en karaktär från litterär bibliskkälla till visuellt medium bidrar till att det blir mer komplexa karaktärsbeskrivningar och skuldfrågan blir svårare att förhålla sig till, eftersom det presenteras bakomliggande orsaker till handlingarna som Judas och Pilatus tillskrivs. Vidare kan man också hävda att författarna Downey och Burnett har haft ett missionerande syfte med serien, eftersom de såg skapandet av den som ett kall, en idé given av gud (CBSnews.com). Ytterligare tecken på missionen är att produktionen på något sätt är kopplat till ett företag, eller samfund som har den kristna missionen som huvudsyssla.