Det här arbetet handlar om berättelser som ett sätt att skapa identitet och sammanhang. Jag har inriktat mig på berättelser på museer; hur berättelserna kan se ut, vilken funktion de kan fylla och vad man bör ha i åtanke när man vill använda sig av berättelser på ett museum. Arbetet bottnar i teorier kring historiemedvetande och berättelser som identitetsskapare och tar även upp frågan om historisk korrekthet och hur man kan hantera berättelser som handlar om svåra saker. Jag har ställt frågor till museipersonal om hur de ser på berättelser och hur de använder sig av berättelser i sitt arbete. Mitt arbete har dels varit inriktat på museer i stort och dels mot ett specifikt museiprojekt, Två museer i Fisksätra, som drivs av Nacka kommun. Syftet har varit att undersöka hur museerna i Fisksätra skulle kunna samla in och använda sig av berättelser för att förmedla information och skapa identitet.

No description available.

En novellsamling med korta noveller.

Syftet med arbetet var att skriva om fem lärares uppfattningar kring den historiska berättelsen som undervisningsmetod samt dess påverkan på elevernas historiemedvetande. Arbetet gick ut på att ta reda på: Vad lärare anser om historiska berättelser som undervisningsmetod och i vilket syfte de har använt sig utav den och hur den kan utveckla elevernas historiemedvetande.Metoden som använts i undersökningen för att stödja arbetet var intervjuer. Intervjuerna gav möjligheten att ta del utav fem pedagogers uppfattningar och tankar kring historiskt berättande i form utav berättelser som metod och vilka erfarenheter det fanns kring dem. Väldigt kortfattat visade resultatet på att lärarna ansåg att historiska berättelser är en bra och användbar metod i historieundervisningen då majoriteten utav lärarna var överens om att de fängslar barnen och att eleverna uppskattar den, men att den även är en metod utav många andra. Resultatet visade även på att lärarna använde sig utav historiska berättelser i främsta syfte att väcka intresse hos eleverna och att eleverna uppskattar berättandet, men även för att skapa en förståelse för historia. Majoriteten utav pedagogerna delade även åsikten om att historiska berättelser kan utveckla historiemedvetandet hos eleverna då berättelserna har förmågan att väcka känslor hos dem om de kan relatera till karaktärerna i berättelsen samt om den utgår ifrån perspektiven då, nu och framtid som begreppet historiemedvetande omfattar.

Syftet med vår studie var att undersöka hur förskollärare uttrycker att de arbetar med sagoberättande samt vilken betydelse för barns utveckling förskollärare tillskriver sagoberättande. Vi använde oss av en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer med förskollärare. Det resultat vi fick var att alla förskollärare arbetar med sagoberättande men på olika sätt. Sagoberättande går att arbeta med på en mängd olika sätt vilket framkom av resultatet. Det framkom även att förskollärarna anser att sagoberättande ger barn möjligheter till utveckling inom olika områden som exempelvis språket och de sociala färdigheterna. Våra slutsatser av resultat är att sagan är en viktig del i förskolans verksamhet för förskollärare och barn. Sagoberättande är även tillskrivet en viktig och betydande roll för barns utveckling.

Denna essä handlar bland annat om det dilemma som finns mellan rollen som yrkesarbetare och lärarrollen. Essän är ett försök av mig att titta på mitt eget yrkeskunnande och kika på några andras berättelser för att försöka hitta nyckelord, analogier och olika exempel som kanske kan leda till en fördjupad förståelse vad ett yrkeskunnande handlar om. Syftet med denna essä är att se om jag lyckas att hitta de nyckelord som jag förknippar med yrkeskunnande och om dessa ord kan återfinnas i andras berättelser. Jag berättar om olika möten jag har haft med människor och redogör för händelser i mitt liv som påverkat mitt eget kunnande. Jag har med några människors berättelser och de redogör för erfarenheter som har påverkat deras kunskap på något sätt.

Materialet för uppsatsen är berättelser i essäform, som grundar sig på erfarenheter och iakttagelser från författarens yrkes-och livserfarenheter. Uppsatsens röda tråd är utforskandet av vårdens praktiska kunskap dess underordnade roll inom kunskapsvetenskap och dess förhållande till teoretisk kunskap. Det är fyra berättelser som är bärande i uppsatsen. Samtliga berättelser är bearbetade i dialogseminarium inom yrkeskunnande och teknik för fördjupad och utvecklad frågeställning. Hur kan berättelser och analogier förmedla och synliggöra vårdens praktiska kunnande och dess betydelese för vårdens kvalitet? Kanske kan berättelsen som metod även stärka den praktiska kunskapens särart och ge den den uppmärksamhet och position som den förtjänar? Den praktiska kunskapen tillhör görandet och det är där som det oåterkalleliga händer, men teoretisk kunskap är högre värderat inom vetenskap. Inom vården är teori och praktik beroende av varandra, men den praktiska kunskapen kräver en annan metod att synliggöra och erövra. Hur utvecklas empati inom vården? Vad är det att vara professionell men ändå personlig? Hur lyckas vårdpersonal att kombinera spontanietet och ändå hålla sig till den förutsatta planen? Hur kan omvårdnadskonsten leva vidare trots att allt mer ska mätas och planeras utifrån matematiskt språk? Hur kan vi handleda och skapa en praxis på arbetsplatsen på ett sätt så att novisen får mod och hjälp att utveckla sitt praktiska jag? Genom berättande, både i form av eget skrivande och genom skönlitteratur, teater och film ges möjlighet att synliggöra yrkeskunnande Berättelsen i sig själv men även som analogi, erbjuder tillfälle till reflektion som är förutsättning både till empatisk mognad och till utveckling av yrekskunnandet. Det ger även en gestalting av yrkeskunnande och tyst kunskap som inte återges i traditionell kurslitteratur. I denna uppsats finns något av det gestaltat. Denna uppsats är ett resultat av studier vid masterprogrammet yrkeskunnande och teknik vid Linnéuniversitetet HT 2013-Vt 2015.

Att tolka, omtolka och göra nya gestaltningar i rum är viktiga arbetsuppgifter för en inredningsarkitekt. Hur kan jag arbeta med en metod för att undersöka olika rumsliga relationer? Storytelling inom arkitektur och design uppfattas många gånger som något kommersiellt laddat, men bär inte alla rum på en berättelse? I mitt examensarbete utforskar jag storytelling och berättelsers struktur som en metod för att arbeta med rumsligheter. Varje plats eller rumslighet berättar åtminstone en, om inte flera, berättelser. Genom att analysera en befintlig plats ’berättelse’ kan jag genom förhålla mig till den och göra tillägg eller ändringar. En omskrivning av berättelsen, eller ett förtydligande, en artikulering. Kan jag hitta berättelser som inte givits form och skriva in de i de lager av berättelser som redan finns? Kan en bra story skapa bra inredningsarkitektur? / To interpret, reinterpret and make new design proposals in spaces are important tasks for an interior architect. How can I work with a method to examine different spatial relationships? Storytelling in architecture and design is often perceived as commercial, but don’t all spaces carry a story? In my degree project, I explore storytelling and narrative structures as a method for working with space. Each location or space tells at least one, if not several stories. By analysing the existing ‘story’ of a space, I can relate to it and make additions or changes. A rewrite of the story, or a clarification, an articulation. Can I find stories that have not been given form and add them to the layers of stories that already exist? Can a good story create good interior architecture? / <p>The full thesis contains copyrighted material which has been removed in the published version.</p>

In this paper the use of history in the Swedish immigration debate during the refuge crisis of 2015 is examined with the purpose of determining how the articles express historical consciousness. Furthermore, the potential to use these articles in a school context to develop students’ historical consciousness is discussed. The study was conducted through qualitative text analysis of debate articles from the fall of 2015 in three different Swedish newspapers, using theory of narrative competence as a determiner of the development of historical consciousness. Narrative competence was measured using a model of progression containing four different levels of narrative: Traditional, exemplary, critical and genetic. The results showed that in relation to the present, all four types of narratives could be observed. However, the past was predominantly used exemplary, to guide action in the contemporary situation. In the context of upper secondary school history education, suggestions of how to use the empirical material included problematisation and deconstruction of these historical examples to determine their ability to enhance understanding of present and past situations. Furthermore, articles referring to the same historical phenomenon with different levels of development in historical consciousness could be used to allow the students to observe the contrasts to develop their own historical consciousness.

Studiens syfte är att kartlägga hur bilderböcker, som har fokus på döden, presenterar den religiösa mångfalden. Religiösa symboler, riter och berättelser kartläggs utifrån de fem världsreligionerna. Studien är en kvalitativ ikonotextanalys med en fenomenografisk ansats, vilket betyder att jag läst, kategoriserat och tolkat fem bilderböcker för barn i åldrarna 1-6 år. Bilderböckerna kommer från en bibliotekskategorisering benämnd död och sorg, där de valdes ut utifrån att studien skulle visa på en mångfald. Böckerna lästes och frågor besvarades utifrån en frågeguide, som skapats utifrån studiens syfte och frågeställningar. Svaren har sedan kategoriserats utifrån tre kategorier; symboler, riter och berättelser. När resultatet var gjort jämfördes data utifrån symboler, riter och berättelser i de fem världsreligionerna.   I resultatet framkom att det finns en mångfald av symboler, riter och berättelser i bilderböckerna. Exempelvis finns kistor, kors och präster med. En begravning sker i fyra av fem böcker. Alla böcker ger någon form av förklaring till vad som sker efter döden. Både konkreta, som att kroppen går från varm till kall och läggs i jorden, och abstrakta förklaringar, exempelvis att den döde ska på en evig resa, hamnar i himlen eller återföds.   Bilderböckerna visar en mångfald men den är inte tillräcklig. Barn behöver få en större inblick i världsreligionerna och dess mångfald, för att få möjligheter att själva ta ett aktivt religiöst val men framför allt för att respekt och förståelse mellan individer ska finnas. Ordet religion finns inte med i bilderböckerna och barn behöver hjälp med förståelsen av symbolerna, riterna och berättelserna, för att göra kopplingen mellan bilderböckerna och religion.