Drygt var tredje person i Sverige kommer någon gång vara med om ett cancerbesked. Att få diagnosen cancer kan göra livet annorlunda. Alla som drabbas av cancer dör inte, men många blir aktuella för palliativ vård och går över till ett lindrande skede istället för botande. Sjuksköterskan ansvarar inte bara för patientens välmående utan även de närståendes där vikten läggs på att bedriva en familjefokuserad omvårdnad där inkludering av närstående är viktigt. Syftet med litteraturstudien var att lyfta de närståendes erfarenheter av att leva med en person som är döende i cancer. Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie med induktiv ansats där tio resultatartiklar valdes ut. Fyra huvudteman och nio underteman formades efter resultatbearbetning där huvudtemana blev: Stå bredvid, Pausa sitt eget liv, Vara med och Tacksamhet. Slutsatsen i litteraturstudien var att närstående till en person som var döende i cancer, kände en oro för att den döende personen skulle avlida ensam eller med obehandlade smärtor. Närstående var i behov av bra stöd och vägledning från sjuksköterskan. Genom att ta del av de närståendes upplevelser kan sjuksköterskan få en ökad förståelse, vilket underlättar för de närstående att ta emot stöd. / Approximately every third person in Sweden will be a part of a cancer diagnosis. When the diagnosis is set, the life may change. All of those who get a cancer diagnosis will not die but some will reach a palliative stage where the goal is to ease pain and anxiety instead of curative treatment. The registered nurse is not only responsible for the patient's wellbeing but also the wellbeing of the relatives. It´s important to conduct a family focused nursing care where the inclusion of close relatives is important. The aim of this study was to embrace the relatives´ experiences of living with a person who is dying from cancer. The study was conducted as a general literature study with an inductive approach in which ten result articles were selected. Four main themes and nine sub-themes were formed after the results were processed, where the main themes became: Standing on the side, Pause their own life, Be with and Gratitude. The conclusion of the literature study was that relatives of a person dying from cancer felt a distinct concern that the dying person would die alone or with untreated pain. The relatives were in need of better support and guidance from the registered nurse. By taking part of the relatives´ experiences, the registered nurse can gain an increased understanding, which makes it easier for the relatives to receive support.

Kuratorer kommer i kontakt med personer i sorg där det bemötande som ges är av betydelse för stödsökandes fortsatta bearbetning och välmående. Utifrån det vill vi få ökad kunskap kring bemötande i sorg och hur stödsökande berättar om bemötandet från kuratorer. Syftet med studien har varit att utforska hur stödsökande som haft en kuratorskontakt på grund av sorg i relation till nära anhöriga berättar om upplevelsen av bemötandet. För att utforska det har vi utgått från vad stödsökande berättar som positivt och mindre positivt i bemötandet. Studien är en kvalitativ studie där vi har använt semistrukturerade intervjuer och en narrativ analys. Med hjälp av Bernler och Johnsons (2001) teori för psykosocialt arbete samt Eide och Eides (2006) processuella modell har vi antagit ett perspektiv som synliggör förhållningssätt i bemötandet och kommunikationens dimensioner. Teorierna har bidragit till att ge ett djup i tolkningarna samt lett till förståelse av vad som framkommit i materialet. Fokus i studien har varit stödsökandes berättelser vilket lyfts fram i den narrativa analysen. Studien har utgått från att flera tolkningar av verkligheten kan göras och vi har gjort en tolkning av de stödsökandes berättelser med grund i våra teoretiska perspektiv. Studien har gett oss möjlighet att få en ökad kunskap och förståelse kring vad som berättas om bemötandet av stödsökande. Resultatet som framkommit har handlat om vikten av ett individuellt bemötande utifrån personliga behov. Det som har varit avgörande för om en kurators bemötande känts positiv eller mindre positivt har varit stödsökandes gemensamma berättelse av huruvida kuratorn varit en god lyssnare, sättet kuratorn förmedlat saker på, om kuratorn känts intresserad och genuin, haft kunskap samt varit inkännande. Vi avser att vår studie ska bidra med att få ta del av personliga berättelser där upplevelser framkommer av vad som varit positivt och mindre positivt i bemötandet. Studiens resultat kan bidra till det sociala arbetet med vidare kunskap och en förståelse för stödsökandes upplevelser. Det är av relevans för det sociala arbetet att ta hänsyn till stödsökandes enskilda berättelser, detta på grund av att stödsökande då får sina röster hörda. Studien ger även möjlighet utifrån sin teoretiska grund och empiri att se bemötandet ur andra perspektiv för yrkesverksamma inom området.

Bakgrund: Demens är inte en specifik sjukdom utan ett övergripande begrepp för en rad kognitiva och beteendemässiga symtom som orsakas av degenerativa förändringar i det centrala nervsystemet. Andelen äldre personer i befolkningen ökar såväl i Sverige som runt om i världen. Risken för att insjukna i någon form av demens ökar med ökad ålder. För att kunna tillgodose demensdrabbade personers unika behov är det viktigt att förstå personers egna upplevelser av att leva med sjukdomen. Syfte: syftet med examensarbetet var att beskriva personers upplevelser av att leva med demens. Metod: En bok, som innehåller intervjuer med tjugotre personer som lever med demens, analyserades med kvalitativ innehållsanalys utifrån induktiv manifest ansats. Resultat: Resultatet visade att diagnosen medförde olika reaktioner för den sjuka personen och närstående, att personer upplevde att demenssjukdomen medförde förluster, att stödet från vårdpersonal kunde vara både bra och mindre bra, att sjukdomen påverkade hela familjen och att närståendes stöd var av stor betydelse, att personerna ville bli behandlade med respekt, hitta strategier för att hantera sjukdomen och skapa en ny mening med livet. Slutsats: Vårt examensarbete visade att sjuksköterskan kan bidra till att demensdrabbade personer kan fortsätta leva ett värdigt liv trots sjukdomen. Det är viktigt att sjuksköterskan genomför personcentrerad vård och omvårdnad och stödjer personer som lever med demens och deras närstående.

Sverige är ett mångkulturellt samhälle, vilket resulterar i att klassrummen även är mångkulturella. Syftet med denna kunskapsöversikt är att få en förståelse om hur ett mångkulturellt klassrum påverkar historieundervisningen. För att få fram information och forskning användes metoden informationssökning och genom sökmotorn SwePub hittades forskning som besvarade syftet samt frågeställningen. Artiklar, licentiats- och doktorsuppsats användes för att få en överblick om vad forskningen säger om hur ett mångkulturellt klassrum påverkar historieundervisningen. Uppsatsen är avgränsad till en svensk kontext, det vill säga hur historieundervisningen påverkas i dem svenska klassrummen.  Resultats delen presenterar hur elevers och lärares historiekultur påverkar historieundervisningen. Men även hur lärare planerar sin undervisning i ett mångkulturellt klassrum samt varför elevers berättelser ska uppmärksammas.  Slutsatsen som dras är att elevers historiekultur kan leda till konflikter och diskussioner i klassrummet, på grund av att eleverna inte delar samma åsikt om en historisk händelse. Men olika perspektiv på samma händelse kan även leda till att eleverna inser att historiska händelser kan ses på olika sätt beroende på vilken historiekultur personen tillhör. Dessutom påverkar historielärares historiekultur indirekt historieundervisning. Lärare sprider historiekulturen genom historieundervisningen eftersom när de berättar om egna erfarenheter och upplevelser är även dessa präglade av historiekulturen. Förutom det har lärare i åtanke att klassen är mångkulturell när de planerar sin undervisning. Historielärare vill undervisa utifrån ett mångkulturellt perspektiv, dock tillåter inte tiden det. Dessutom är det viktigt att elevers berättelser ska uppmärksammas på grund av att exempelvis motverka negativa attityder.

Syftet med denna studie är att ur ett narrativt perspektiv belysa anhörigas upplevelser av att förlora en närstående i suicid. Studien bygger på 12 berättelser från anhöriga som publicerats i en podcast. Utifrån Goffmans teori om stigma, Castelli Dransarts teori om sorgeprocessen och Clausens teori om vändpunkter kan studien fördjupa förståelsen för de anhörigas upplevelser av att förlora en närstående och hur de väljer att berätta om det i podcasten. Det empiriska materialet har analyserats genom en narrativ analys vilket resulterade i fem teman: livet före, vändpunkter, suicidet, livet efter och sorgeprocessen. Genom att applicera teori och tidigare forskning på dessa fem teman har vi i resultat- och analysdelen samt i diskussionen kunnat besvara studiens fyra frågeställningar samt studiens syfte. Studien visar att hur själva handlingen gått till, hur tiden varit innan samt hur dödsbeskedet levererats har en inverkan på sorgeprocessen. Resonemang i diskussionen leder fram till att stöd till anhöriga är viktigt då de är en riskgrupp. Stöd behövs både i direkt anslutning till händelsen men också för de anhöriga som lever med någon som är suicidal. Det kan utifrån detta vara viktigt att involvera de anhöriga i vården. Berättandet framträder som en viktig del i de anhörigas sorgeprocess och bidrar till mer kunskap om suicid och hur processen ser ut. De anhöriga förmedlar kunskap till samhället genom sina berättelser i förhoppning om att de ska förändra samhällets bild av suicid och bemötandet av de drabbade.

Berättelser skapar viktiga tillfällen för elever att utveckla förståelse för sig själva, andra och olika sammanhang. Vi kan ta del av andras erfarenheter tack vare skriftspråket, som möjliggör att berättelser bevaras. Att skapa berättande texter med tydlig inledning, handling och avslutning är ett krav i dagens läroplan som elever i slutet av årskurs 3 ska uppnå. För att nå detta behöver elever få undervisning som möjliggör utvecklingen av de kunskaper som krävs. Syftet med litteraturstudien är att belysa vad läraren, enligt forskning, behöver ha kunskap om, för att främja elevers utveckling av berättelseskrivandet i årskurs F-3, och mer specifikt att besvara frågeställningen: Vilka kunskaper krävs av läraren för att elever ska kunna utveckla sina berättande texter? För att kunna besvara frågeställningen och uppnå studiens syfte har vi systematiskt tagit fram, analyserat och sammanställt vetenskapliga studier om ämnet. Vårt resultat visar att de ämnesdidaktiska kunskaper som krävs för att utveckla elevers berättande texter är att känna till elevers förkunskaper och de kritiska aspekter som kan uppstå vid berättelseskrivandet samt ha förmågan att undervisa dessa explicit. De ämneskunskaper som krävs är att känna till berättande texters uppbyggnad och att behärska ett korrekt metaspråk för att kunna ge respons som är framåtsyftande. Resultatet visar dock att det kan finnas en avsaknad av dessa kunskaper, vilket kan vara en anledning till att elever inte får den vägledning som behövs. Ett förslag på vidare forskning skulle därför vara att undersöka hur lärares ämnes- och ämnesdidaktiska kunskaper ser ut i praktiken, genom att besvara frågeställningarna: Hur väl kan lärarna använda sig av sina ämneskunskaper för att konstruera berättande texter? På vilket sätt synliggör läraren kunskaper i undervisningen för att vägleda elever i deras skrivande av berättande texter?

Syftet med studien är att undersöka vilka föreställningar av Covid-19 som framkommergenom femåringars teckningar och berättelser. Frågeställningarna berör vilka visuella ochverbala uttryck som femåringar har om Covid-19. Studien har tagit inspiration av denhermeneutiska cirkeln vid analysen av resultatet som bygger på 12 kvalitativabarnintervjuer. Intervjuerna genomfördes på en förskola vid två olika tillfällen.Utgångspunkten inför studien var barns perspektiv då studien baseras på det barnen har ritatoch berättat. Resultatet visar barnens föreställningar om Covid-19 där de både ritar ochberättar olika åtgärder för att inte smitta andra människor. Barnen ritar och berättar om atttvätta sina händer, använda handsprit och att hålla avstånd. Resultatet visar även barnenstankar av Covid-19, hur det sprids och hur människor kan drabbas samt tillfriskna. Barnennämner medicin, vaccin och att vila som metoder att tillfriskna av viruset. De förklararockså att viruset smittar genom att vara nära en annan människa och att hosta utan att hållaför munnen. Kunskapsbidraget utgör barns föreställningar genom deras teckningar ochberättelser där föreställningarna kan användas som ett samtalsunderlag för att vidga barnsförståelse av ett fenomen.

Berättandet och berättelser är ett flexibelt pedagogiskt redskap. Syftet med studien är att undersöka på vilket sätt och i vilken utsträckning berättelser används i språkundervisning. Vi har valt lärare med engelska som inriktning för att få ett bredare underlag då näst intill alla elever läser detta ämne.Vi undersöker hur språklärare med engelska som huvudinriktning jobbar med berättelser i sin undervisning, vilka positiva effekter ser de av berättelser i sin undervisning och hur de jobbar med dem. Av vår litteraturgenomgång framgår det att berättelser och berättande har positiva effekter i engelskundervisning och ökar ordförrådet, samtidig som metoden förbättrar relationen mellan elever och lärare. Samtliga lärare i vår undersökning jobbade med berättelser och menade att man genom berättelser åstadkommer variation i undervisningen samtidigt som man motiverar eleverna. Nackdelar med berättelser i engelskundervisning var att det var svårt för lärare att hitta rätt material som kunde anpassas till alla språknivåer i samma grupp.

Berättande har i årtusenden varit en oerhört viktig faktor för mänsklighetens kunskapsutveckling. Tidigare forskning visar också att användandet av berättande - dvs. med traditionell berättelsestruktur förmedlad via tal, skrift eller video - i NO-undervisningen har gynnsamma effekter på skolelevers kunskapsutveckling. Idag har vi dessutom möjlighet att förstärka berättandet med hjälp av teknik. Det saknas dock insikt i omfattningen av berättande i digitala läromedel i NO samt i den praktiska verksamheten. Dessutom fattas det kunskap om anknytningen mellan digitala läromedel och kursplanen i NO (Lgr11 2019) vad gäller berättande. Syftet med den här studien är att vidga kunskapsfältet beträffande form och omfattning av berättande i den naturvetenskapliga undervisningen i årskurs F-3 i Sverige. Fokus är berättande i digitala läromedel och kursplanen i NO, samt lärares användning av muntligt berättande i NO-undervisningen.  Studien genomförs via en innehållsanalys av fem digitala läromedel i NO för årskurs F-3 och tillhörande lärarhandledningar. Som ett komplement till läromedelsanalysen genomförs också en enkätundersökning bland yrkesverksamma lärare i årskurs F-3. Den övergripande teoretiska utgångspunkt som studien har är den sociokulturella teorin med fokus på språkets, samspelets och artefakternas roll i lärandet. I analysen används hermeneutiken som ansats. Studien utgår från följande frågeställningar: - I vilken form och omfattning förekommer berättande i de naturorienterande ämnena i digitala läromedel? - Hur väl anknyter de digitala läromedlens lärarhandledningar till berättande och kursplanen för NO i Lgr11? - Hur omfattande är användningen av digitala läromedel i NO och muntligt berättande i den naturvetenskapliga undervisningen i årskurs F-3?  Trots de övervägande positiva effekterna som framkommer i tidigare forskning, visar resultatet av den här studiens läromedelsanalys en avsaknad av berättande. Största andelen av innehållet består av faktafilmer och faktatexter. Enligt enkätundersökningen, som besvarades av 66 yrkesverksamma lärare, är det 24,2% av respondenterna som använder muntligt berättande i sin NO-undervisning varje vecka medan 34,9% använder metoden någon gång per termin, per år eller aldrig.

Syftet med denna studie har varit att göra en kvalitativ innehållsanalys av tre läroböcker och diskutera vad och på vilka sätt dessa tre läroböcker för årskurs 1–3 lyfter vad det gäller högtider och berättelser inom kristendom, islam och judendom. De tre läroböcker som jämförts är Puls religion (2003), Puls SO-boken (2011) och Boken om SO 1–3 (2013). Studien har genomförts genom att först sammanställa hur högtider och berättelser lyfts fram inom alla tre religioner i respektive lärobok och därefter analyserat och diskuterat likheter och skillnader mellan dem. För att tillämpa mina två frågeställningar har jag med hjälp av begreppet funktionellt perspektiv analyserat läroböckerna och även använt mig utav de två framställningstyperna, konstaterande och förklarande. Tidigare forskning har visat att läroboken har en central position i undervisningen, bidrar till gemensamhetsskapande och har ett avgörande inflytande på skolan och elevernas synvinkel till den religion inom den som läroboken presenterar. Resultaten har visat att högtider och berättelser inom kristendomen lyfts fram och förmedlas mest i två utav böckerna. I de två läroböckerna framställs islam och judendom väldigt kortfattat och inte djupgående i jämförelse med kristendomen som skildras som normen. I den tredje och nyare boken är innehållet jämnt fördelat mellan de tre religionerna.