This essay studies the use of history concerning the Swedish nineteenth century painter Ivan Aguéli. It places itself in the field of didactics of history where, in this case, the use of history on a societal scale is being analyzed. With the theoretic typology of Klas-Göran Karlsson both the interests, needs and functions of the use of Aguéli can be illuminated and compared. The groups of people that use the memory of Aguéli in the Swedish culture of history are very broad. To sort these out, the essay borrows the theoretical framework stemmed from Jörn Rüsen and applied by Anders Dybelius. Using this analytical typology of the educational, popular, and commemorative spheres, the journey of Aguéli’s memory in Sweden between 1920 and 2020 can be illuminated and understood. The empirical material is very broad and includes, among others, novels, exhibitions, a rock band, a museum, biographies, and newspapers. Regarding the theoretical typologies in the essay, a deductive method is used to sort these artifacts in their relation to their abode. Ivan Aguéli was introduced in the Swedish historical culture after his death. He is remembered mainly as one of the great Swedish modernist landscape-painters, and his extravagant personality and bohemian lifestyle has made him an object of both reverence and wonderment. But why has this person been used and remembered in this way? Ivan Aguéli has often been described as a mystery. This is the one main quality that has followed his memory through the millennia, disregarding which group has been using it. This study points out that the refusal to un-mystify Aguéli has kept his memory in the style of a “bottomless well”, where different groups and individuals has been able to pick up quality’s that answer to their own particular interests and needs. This “bottomless well” contains a flurry of positive characteristics and has something that is appealing for everyone: what’s not to like? Ivan Aguéli is more popular today than ever before. His legacy as an artist is getting challenged when much of his metaphysical, political, and philosophical legacy becomes accessible through translation from French and Arabic into Swedish. Aguéli’s theories of the correlation between religious truths and the political organization of society answers to an increased need for both political and spiritual renewal. This fact makes this essay, and the use of Ivan Aguéli’s memory, an example of how history is being produced and used as a tool to aid man in her aspirations. / I denna uppsats studeras historiebruket kring den svenska sekelskiftskonstnären Ivan Aguéli. Studien har sin hemvist i det historiedidaktiska fältet där, i detta fall, ett samhälleligt bruk av historia analyseras. Med Klas-Göran Karlssons analytiska typologi som bejakar de olika mänskliga intressen, behov och funktioner som historiebruket fyller, kan användningen av Aguélis minne i den svenska historiekulturen avslöjas och analyseras. Bruket av Aguélis minne i den svenska historiekulturen är väldigt brett och kräver något typ av sorteringsverktyg för att begripliggöras. Uppsatsen lånar därför Jörn Rüsens teoretiska ramverk, vilket applicerats i den svenska historiebruksforskningen av Anders Dybelius. Genom att använda de analytiska kategorierna utbildningskultur, populärkultur och minneskultur kan vandringen av Aguélis minne i Sverige mellan 1920 och 2020 belysas och förstås. Det empiriska materialet är väldigt brett och består av bland annat facklitteratur, skönlitteratur, konstutställningar, ett rockband, ett museum och tidningsrecensioner. I ljuset av uppsatsens teoretiska ramverk används en deduktiv metod för att sortera dessa artefakter utifrån deras förhållande till de tre kultursfärerna. Ivan Aguéli blev introducerad i den svenska historiekulturen först efter sin död. Han är ihågkommen som främst en av de stora modernistiska landskapsmålarna, och hans extravaganta personlighet och bohemiska livsöde har kommit att prägla särarten i hans minne. Men varför har han blivit ihågkommen på just detta sätt? Aguéli har ofta beskrivit som ett mysterium. Detta är det enskilda karaktärsdraget som följt hans minne genom århundradet, oavsett vilken grupp som har brukat det. Uppsatsens resultat pekar på att en ovilja att avmystifiera Aguéli har gjort hans minne till något av en ”bottenlös brunn” där olika grupper och personer har kunnat plocka upp värden som svarat på deras specifika intressen och behov. Ivan Aguéli är mer populär idag än någonsin tidigare. Hans arv som i första hans konstnär har kommit att utmanas då mycket av hans metafysiska, politiska och filosofiska tänkande tillgängliggjorts genom översättningar från franska och arabiska till svenska. Aguélis teorier kring korrelationen mellan religiösa sanningar och den politiska organiseringen av samhället har svarat på ett ökat behov av både andlig och politisk förnyelse. Detta faktum gör denna uppsats, och bruket av Aguélis minne i den svenska historiekulturen, till ett exempel på hur historia produceras och brukas av människor för att svara på deras behov och intressen.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hj-49246 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Arvidsson Lille, Johan |
| Publisher | Jönköping University, Högskolan för lärande och kommunikation |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.002 seconds