This essay studies the use of history concerning the Swedish nineteenth century painter Ivan Aguéli. It places itself in the field of didactics of history where, in this case, the use of history on a societal scale is being analyzed. With the theoretic typology of Klas-Göran Karlsson both the interests, needs and functions of the use of Aguéli can be illuminated and compared. The groups of people that use the memory of Aguéli in the Swedish culture of history are very broad. To sort these out, the essay borrows the theoretical framework stemmed from Jörn Rüsen and applied by Anders Dybelius. Using this analytical typology of the educational, popular, and commemorative spheres, the journey of Aguéli’s memory in Sweden between 1920 and 2020 can be illuminated and understood. The empirical material is very broad and includes, among others, novels, exhibitions, a rock band, a museum, biographies, and newspapers. Regarding the theoretical typologies in the essay, a deductive method is used to sort these artifacts in their relation to their abode. Ivan Aguéli was introduced in the Swedish historical culture after his death. He is remembered mainly as one of the great Swedish modernist landscape-painters, and his extravagant personality and bohemian lifestyle has made him an object of both reverence and wonderment. But why has this person been used and remembered in this way? Ivan Aguéli has often been described as a mystery. This is the one main quality that has followed his memory through the millennia, disregarding which group has been using it. This study points out that the refusal to un-mystify Aguéli has kept his memory in the style of a “bottomless well”, where different groups and individuals has been able to pick up quality’s that answer to their own particular interests and needs. This “bottomless well” contains a flurry of positive characteristics and has something that is appealing for everyone: what’s not to like? Ivan Aguéli is more popular today than ever before. His legacy as an artist is getting challenged when much of his metaphysical, political, and philosophical legacy becomes accessible through translation from French and Arabic into Swedish. Aguéli’s theories of the correlation between religious truths and the political organization of society answers to an increased need for both political and spiritual renewal. This fact makes this essay, and the use of Ivan Aguéli’s memory, an example of how history is being produced and used as a tool to aid man in her aspirations. / I denna uppsats studeras historiebruket kring den svenska sekelskiftskonstnären Ivan Aguéli. Studien har sin hemvist i det historiedidaktiska fältet där, i detta fall, ett samhälleligt bruk av historia analyseras. Med Klas-Göran Karlssons analytiska typologi som bejakar de olika mänskliga intressen, behov och funktioner som historiebruket fyller, kan användningen av Aguélis minne i den svenska historiekulturen avslöjas och analyseras. Bruket av Aguélis minne i den svenska historiekulturen är väldigt brett och kräver något typ av sorteringsverktyg för att begripliggöras. Uppsatsen lånar därför Jörn Rüsens teoretiska ramverk, vilket applicerats i den svenska historiebruksforskningen av Anders Dybelius. Genom att använda de analytiska kategorierna utbildningskultur, populärkultur och minneskultur kan vandringen av Aguélis minne i Sverige mellan 1920 och 2020 belysas och förstås. Det empiriska materialet är väldigt brett och består av bland annat facklitteratur, skönlitteratur, konstutställningar, ett rockband, ett museum och tidningsrecensioner. I ljuset av uppsatsens teoretiska ramverk används en deduktiv metod för att sortera dessa artefakter utifrån deras förhållande till de tre kultursfärerna. Ivan Aguéli blev introducerad i den svenska historiekulturen först efter sin död. Han är ihågkommen som främst en av de stora modernistiska landskapsmålarna, och hans extravaganta personlighet och bohemiska livsöde har kommit att prägla särarten i hans minne. Men varför har han blivit ihågkommen på just detta sätt? Aguéli har ofta beskrivit som ett mysterium. Detta är det enskilda karaktärsdraget som följt hans minne genom århundradet, oavsett vilken grupp som har brukat det. Uppsatsens resultat pekar på att en ovilja att avmystifiera Aguéli har gjort hans minne till något av en ”bottenlös brunn” där olika grupper och personer har kunnat plocka upp värden som svarat på deras specifika intressen och behov. Ivan Aguéli är mer populär idag än någonsin tidigare. Hans arv som i första hans konstnär har kommit att utmanas då mycket av hans metafysiska, politiska och filosofiska tänkande tillgängliggjorts genom översättningar från franska och arabiska till svenska. Aguélis teorier kring korrelationen mellan religiösa sanningar och den politiska organiseringen av samhället har svarat på ett ökat behov av både andlig och politisk förnyelse. Detta faktum gör denna uppsats, och bruket av Aguélis minne i den svenska historiekulturen, till ett exempel på hur historia produceras och brukas av människor för att svara på deras behov och intressen.

This thesis concerns four portraits painted in the 1890s by the Swedish artist Ivan Aguéli (1869-1917). Based in hermeneutics and using Erwin Panofsky's model for iconological interpretation, the study tries to answer three questions: What characterizes Aguéli’s portraiture? In what way do the portraits display a certain artistic style? And what similarities can be seen between Aguéli’s portraits and his landscapes. The four paintings analyzed are Flicka i blått - Girl in blue (1890), Ung kvinna - Young woman (1891), Gosse - Boy (1891), and Kvinna med hatt och pälskrage - Woman with hat and fur collar (1890s). Key among the findings of the study are that one of the characteristics of the portraits is that of spirituality, specifically the monotheism Aguéli had picked up from Emanuel Swedenborg. This is present in two of the paintings in the form of shapes symbolising a layered sky. Also the particular way Aguéli painted the eyes of his models points to a spirituality. This also ties the portraits in with Aguéli’s landscapes, several of which has a similarly layered sky. Another characteristic is that of identity, and the study raises the question of whether one portrait could be a self portrait. Finally, in terms of artistic style, several portraits display signs of the symbolism Aguéli encountered in France, as well as an early sign of cubism in his paintings.

No description available.

En av 1800-talets främsta franska konstnärer Eugène Delacroix fick stor betydelse för de nya konstriktningarna under senare hälften av 1800-talet. I Frankrike står han som symbol för konstnärlig frigörelse, för sin långa och envetna kamp mot den franska konstakademin där "les Artistes Indépendants" fortsatte kampen efter honom, vilket ledde till en brytning med akademin år 1884. I samtida internationell forskning har Delacroix betydelse för den moderna konstens utveckling betonats. Syftet med denna magisteruppsats har varit att med formal stilanalys studera influenser från Delacroix måleri i verk med anknytning till det svenska Konstnärsförbundet, som bildades år 1886 i opposition mot och brytning med den svenska konstakademin. Konstnärsförbundet  kom att få stor betydelse för den unga svenska modernismen. Konstnären Richard Bergh var i det svenska kulturlivet tongivande för den svenska konstens förnyelse med den franska unga konsten som förebild. Som konstnärlig ledare för Konstnärsförbundets skolor åren 1890-1908 införde han individuell frihet för eleverna, ljus-och färgstudier inspirerat av Delacroix och neoimpressionismen. Teoretiska utgångspunkter för uppsatsen har varit M.E. Chevreuls lagar om simultan färgkontrast och Paul Signacs analys av Delacroix betydelse för impressionismen till neoimpressionismen. Fantasins roll för att skapa ett själsligt berörande måleri har diskuterats utifrån Charles Baudelaires konstkritik, Delacroix Dagbok och Gauguins symbolism från 1884. För den formala analysen har konstbilder av Richard Bergh, Olof Sager-Nelson, Ivan Aguéli och Isaac Grünewald analyserats med avseende på komplementära färgkompositioner, ljusreflexioner, färger och ljus i belysning och skuggor. Dessa konstnärer har valts ut då de alla på olika sätt representerar ett personligt och nydanande måleri och en konst som fortfarande berör. Sammanfattningsvis visar resultaten att alla konstnärerna praktiserat komplementära färgkompositioner, effekter av simultan färgkontrast och att ljuset haft central betydelse för dem alla. Ljuset har artikulerats såväl i ljus inomhus som utomhus i himmelsljuset, i speglingar, skarpa och diffusa ljusreflexioner, varmare färger i solbelysta delar och kallare i skuggor. Den formala analysen visar att Delacroix måleri med komplementära färgkompositioner otvetydigt kan spåras i de verk som analyserats i uppsatsen. Alla konstnärerna har också strävat efter och lyckats att skapa ett själsligt berörande måleri. Delacroix tankar och måleri kan därför sägas ha bidragit till det svenska måleriets förnyelse genom Konstnärsförbundet. / One of the foremost French artists of the 19th century, Eugène Delacroix stands as a symbol of liberation, for his long and determined struggle against the French Academy of Arts, where the continued struggle of the "Artistes Indépendants" led to a break in 1884. The Swedish Artists´Association was formed in 1886 in opposition to the Swedish Academy of Arts. In Sweden, the artist Richard Bergh set the tone for the renewal of Swedish art. As artistic director of the Artists´Association´s schools in the years 1890-1908, he introduced individual freedom for the students, light and colour studies inspired by Delacroix and the neo-impressionism. In contemporary art history, Delacroix´s importance for the development of modern art has been emphasized. The aim of this master thesis is to use formal style analysis to study influences from Delacroix´s painting in some works of Swedish artists connected to the Swedish Artists´Association´s schools. Art images by Richard Bergh, Olof Sager-Nelson, Ivan Aguéli, and Isaac Grünewald have been analysed for complementary colour compositions, light reflections, colours and light in lighting and in shadows.  Theoretical starting points have been M.E. Chevreul´s Law of Light Reflections and Simultaneous Colour Contrast and Paul Signac´s analysis of the importance of Delacroix painting in relation to the neo-impressionism. To highlight the artist´s desire to touch the viewer, Baudelaire´s art criticism, Delacroix´s Diary, and Gauguins´s symbolism from 1884 have been considered. The results show that all the artists practiced complementary colour compositions, effects of simultaneous colour contrast, and that light was of central importance to all of them. The light has been articulated both in light indoors and outdoors in the sky, in reflections, sharp and diffuse light refelctions, warmer colours in sunlit parts and colder in shadows. All the artists have also strived for and succeeding in creating a soul-touching painting. Delacroix´s thoughts and painting can therefore be said to have unequivocally contributed to the renewal of Swedish painting through the Swedish Artists´ Association.