In the year of 2000 the European Commission adopted a communication called EU Financial Reporting Strategy: the Way Forward. The communication intended to make all listed companies within the EU arrange their financial statements in accordance with International Accounting Standards by 2005 at the latest. When the amendments of IFRS 3 was introduced in March 2004 it meant that companies from that moment on, when acquiring another company, have to allocate the part of the purchase price assignable to customer contracts and the related customer relationships as an intangible asset. IFRS 3 does not give any guidance whatsoever on how to accomplish the above described allocation and estimate a true and fair value of customer contracts and relationships. Let alone any direction regarding the establishment of the remaining useful life of the customer relationships and contracts, which constitutes the foundation of the fair valuation but also a true and fair view regarding amortizations. The purpose of this thesis is to examine how the establishments regarding remaining useful life of customer relationships and contracts have been done. Furthermore, the purpose of this thesis is to explain the decision process and motives that results in why management choose to apply the specific remaining useful life of customer relationships and contracts they do. This study has been carried out with a qualitative approach involving two listed group companies within three different industries, hence, six companies are involved in this thesis. Semi-structured telephone interviews have been made with the companies and the annual reports have been examined. In order to explain the actions behind the valuation and establishment process, the positive accounting theory has been used. None of the six companies taking part in this study have applied an outspoken method for the establishment of the remaining useful life of the customer relationships and contracts and only half of the companies have identified different customer groups. A relation can be identified between using an external consultant and applying different remaining lives for different customer groups. All companies amortize the customer relationships and contracts on a straight-line basis. This can be explained by the positive accounting theory to some extent. All companies applied straight-line amortization even though some of them actually admit that a declining balance would provide a fairer view. Furthermore, long amortization plans are used in some companies in order to decrease the amortization costs and hence increase the net income. Positive accounting has been applied in order to shift reported earnings. / Under år 2000 beslutade den Europeiska kommissionen om att anta ett förslag som hette EU Financial Reporting Strategy: the Way Forward. Antagandet av förslaget innebar att alla noterade bolag inom EU skulle presentera sin redovisning och sina årsredovisningar i linje med bestämmelserna i IAS – International Accounting Standards senast år 2005. När lagändringarna i IFRS 3 introducerades i mars 2004 innebar det att noterade bolag vid företagsförvärv fortsättningsvis skulle allokera den del av köpeskillingen som är hänförlig till kundkontrakt och relaterade kundrelationer som immateriell tillgång i balansräkningen. IFRS 3 ger ingen vägledning överhuvudtaget med avseende på hur bolagen ska genomföra den ovan beskrivna allokeringen och uppskatta ett rättvist värde på kundkontrakt och kundrelationer. Inte heller finns det någon anvisning angående fastställandet av livslängd på kundkontrakt och kundrelationer som i sin tur ligger till grund för en rättvis värdering och en rättvis avskrivningsplan. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur fastställandet av livslängden på kundrelationer och kundkontrakt har utförts. Syftet är även att förklara beslutsprocessen och de bakomliggande motiven till varför företagsledningen väljer att använda den livslängd på kundrelationer och kundkontrakt de faktiskt gör. Studien har genomförts med en kvalitativ ansats som har involverat två noterade koncernbolag inom tre olika branscher, totalt har alltså sex bolag medverkat i uppsatsen. Semistrukturerade telefonintervjuer har gjorts med de involverade bolagen och även deras årsredovisningar har undersökts. För att kunna förklara handlandet angående värderingsprocessen och livslängdsprocessen har den positiva redovisningsteorin använts. Inget av de sex bolagen som medverkat i studien har använt sig av någon etablerad metod för att fastställa den återstående livslängden av kundrelationerna och kundkontrakten, och endast hälften av företagen har identifierat olika grupper av kunder. Ett samband har identifierats mellan att använda sig av en extern konsult vid fastställandet och att använda sig av olika återstående livslängder för olika kundgrupper. Alla sex företagen använder sig av linjär avskrivning på kundkontrakten och kundrelationerna. Detta kan till en viss gräns förklaras med positiv redovisningsteori. Alla företagen har använt sig av linjär avskrivning även om vissa av företagen till och med medger att degressiv avskrivning skulle ge en mer rättvis bild. Dessutom har långa avskrivningstider använts i en del av företagen för att sänka avskrivningskostnaderna som i sin tur ökar resultatet. Positiv redovisningsteori har alltså använts för att flytta vinster till innevarande år.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hj-500 |
| Date | January 2006 |
| Creators | Wengbrand, Frida, Eriksson, Sofia |
| Publisher | Högskolan i Jönköping, Internationella Handelshögskolan, Högskolan i Jönköping, Internationella Handelshögskolan |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0048 seconds