Den nuvarande regleringen av tredjepartsersättningar, även kallade provisioner, utvecklades efter finanskrisen 2008 för att förstärka investerarskyddet på värdepappersmarknaden. Ersättningar till och från tredjepart är tätt sammankopplade med intressekonflikter på grund av att finansiella rådgivare tenderar att rekommendera den finansiella produkt som genererar högst provision, i stället för den produkt som är bäst lämpad för kunden. Det är förbjudet för värdepappersföretag att ta emot ersättningar från tredjepart vid tillhandahållande av investeringsrådgivning, om inte kunden erbjuds en kvalitetshöjande tjänst som motprestation. Uppsatsen ämnar att undersöka och analysera hur regleringen kan förbättras för att bättre skydda icke-professionella investerare på värdepappersmarknaden. Utredningen och analysen görs mot bakgrund av Nederländernas provisionsförbud och Europeiska kommissionens nya strategi, Retail Investment Strategy (RIS). Analysen av begreppet kvalitetshöjande tjänst visar att begreppet förefaller vara ineffektivt och att det inte bidrar till syftet om att upprätthålla ett starkt investerarskydd. Avsaknaden av en tydlig definition av begreppet leder till att utrymmet för tolkning av begreppet vidgas, vilket resulterar i en risk för inkonsekvent hantering av överträdelser. Det kan avhjälpas genom att endera publicera en uttömmande lista på vilka tjänster som anses vara kvalitetshöjande, eller genom att ersätta begreppet mot ett nytt begrepp med annan innebörd. Kommissionen föreslår i den nya strategin att begreppet ska ersättas mot en förstärkt omsorgsplikt, vilken utökar värdepappersföretagens skyldigheter att iaktta kundens intresse. Det kan av utredningen i uppsatsen konstateras att kommissionens förslag är det mest lämpliga förslaget. Av analysen i uppsatsen kan slutsatsen om en reglering som inte skyddar icke-professionella investerare i tillräcklig hög grad dras. En utvidgning av provisionsförbudet kan ske genom att följa förslaget i RIS om ett partiellt förbud. Förslaget omfattar en förstärkt omsorgsplikt, som ska ersätta begreppet kvalitetshöjande tjänst, samt ett förbud mot provisioner vid tillhandahållande av orderhantering. Tillsammans med förstärkta informationskrav torde förslaget resultera i ett mer omfattande investerarskydd. Kommissionens förslag riskerar däremot att inte åtgärda problemen eftersom risken är att kunder fortsatt hade anlitat institut för icke-oberoende investeringsrådgivning. För att få ett alltmer omfattande investerarskydd bör den svenska lagstiftaren endera förbjuda provisioner vid icke-oberoende investeringsrådgivning, eller lagstifta om ett totalförbud. Den mest effektiva åtgärden för att motverka skadliga intressekonflikter bör vara att lagstifta om ett totalförbud mot provisioner på värdepappersmarknaden, vilket även innebär att begreppet kvalitetshöjande tjänst kan avskaffas.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-202641 |
| Date | January 2024 |
| Creators | Borisch, Marie |
| Publisher | Linköpings universitet, Affärsrätt, Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.023 seconds