Att utveckla en yrkesidentitet som en del av en bredare identitetsutveckling ses som ett viktigt mål för unga individer. Detta är också ett uttalat syfte med den utbyggnad som skett av arbetsplatsförlagt lärande (APL) inom den svenska gymnasieskolan sedan Gy 2011. I min studie av hur yrkeselever utvecklar och upplever sin yrkesidentitet har jag intervjuat totalt åtta elever vid gymnasial yrkesutbildning och/eller gymnasial lärlingsutbildning. Jag har utgått från teorin om situerat lärande och använt mig av analysbegreppen handlingsgemenskap och deltagarbana för att ringa in den miljö som lärandet sker, respektive elevens uppfattning om sin position i densamma. I operationaliseringen av dessa begrepp har jag låtit handlingsgemenskap förtydligas med hjälp av Alan Browns modell för utveckling av yrkesidentitet. Intervjuerna har genomförts som semistrukturerade livsvärldsintervjuer och elevernas berättelser har sedan analyserats tematiskt, där jag utgått från på förhand givna teman och låtit sub-teman utkristalliseras under genomläsning och kodning. I mitt resultat framgår att eleverna i hög grad betonar generella, sociala och relationella färdigheter i sin beskrivning av yrkesidentitet. Deras egen position i förhållande till vad de ser som ett fullvärdigt medlemskap i yrket varierar. De elever som önskar komma bort från yrket uttrycker i större utsträckning osäkerhet kring sin position, men detta innebär inte att de är likgiltiga inför de faktorer som beskrivs som viktiga för utvecklingen av yrkesidentitet. Det finns hos samtliga intervjuade en önskan och strävan om att uppnå ett fullvärdigt, eller åtminstone fullvärdigare deltagande och för att detta ska till krävs att eleverna ges tillgång till deltagande, att de upptas i den sociala gemenskapen, samt att de upplever engagemang och förväntningar hos övriga i handlingsgemenskapen. För de elever som inte drivs av ett intresse för själva yrket ter sig den sistnämnda faktorn som särskilt viktig. Eleverna ger bilden av en klar distinktion mellan att känna sig som en praktikant och att känna sig som en anställd. Medan känslan av att vara praktikant associeras med känslor av utanförskap, ett stillastående i sitt lärande och att inte ges ansvar och tillit behäftas känslan av att vara anställd med mer positiva värden såsom att få erkännande för sitt kunnande, bygga meningsfulla relationer med medarbetare, samt ges ansvar och tillit. Att ha uppnått känslan av att vara anställd är dock inte en garanti för att samma känsla ska infinna sig på nästa praktikplats, utan är i hög grad beroende av att eleven ges tillgång till relevanta aktiviteter för yrket, såväl som till den sociala gemenskapen.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-107932 |
| Date | January 2015 |
| Creators | Lindström, Hanna |
| Publisher | Umeå universitet, Statsvetenskapliga institutionen, Lärarhögskolan Umeå Universitet |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0021 seconds