Syftet med studien är att belysa barns egna perspektiv på tillvaron i en grupp där det finns barn med utåtagerande beteende som kan utsätta dem för verbala och/eller fysiska kränkningar. Barn i två grupper där det finns utåtagerande barn blev intervjuade individuellt. Barnen i den ena gruppen var sex och sju år gamla och i den andra gruppen var de åtta eller nio år gamla. Det finns inte så många studier i ämnet och det är oftast den ena sidan som blir belyst. De utåtagerande barnen får av naturliga skäl stor uppmärksamhet och de andra, kanske tysta barnen, glöms lättare bort i det tumult som kan uppstå i ett sådant klassrum. I dagens skolvärd anses inkludering ofta vara den enda vägen att gå och fokus ligger oerhört starkt på de barn som är i behov av särskilt stöd. De barn som utsätts för de kränkningar som kan ske i en situation där inkluderingen inte riktigt fungerar hamnar i skymundan. Denna studie visar på hur barn mår i en grupp där inkluderingen fungerar sämre än önskat. De barn som befinner sig i en situation där ett eller fler barn i gruppen är kraftigt utåtagerande verbalt och/eller fysiskt känner en daglig oro eller rädsla för att bli utsatta för kränkningar. Flertalet av de intervjuade vittnade om hur de blev ledsna vid påhopp och kände stor oro för att det skulle upprepas trots personalens förklaringar till beteendet. Studien visar också på att barnen menar att det blir bättre efter en tid men samtliga talar om ett första år med upprepade kränkningar både fysiskt och psykiskt. Trots pedagogiska förklaringar till beteendet från personalens sida och förståelse för detta från barnens, upplever de det ändå som att de blir kränkta. / This study aims to shed light on children’s own perspectives on the time they spend in a group were there are children with acting out-behaviour who may expose them to daily verbal and / or physical abuse. Children in two groups where there are acting out children were interviewed individually. The children in group one were six or seven years old and in group two they were eight or nine years old. There are not many studies on the subject since it’s usually only one side of the story represented in various studies and literature. Children with special needs are far more often represented there than the ones without. The children with acting out-behaviour naturally gets more attention than the other, perhaps more silent children, and it’s easy to forget them in the turmoil that can occur in the class room. In today’s schools inclusion is often considered to be the only or right way to go and focus is very strongly directed towards the children with special needs. Children who are exposed to violations that may occur in situations where inclusion is not fully functional sometimes takes second place. This study shows how children experience the time spent in a group where inclusion works less than desired. Children who find themselves in situations where a child or children in their group are acting out strongly verbally and / or physically can be anxious or fearful on a daily basis. Many of the children interviewed witnessed that they felt sad over the verbal abuse and felt fear of getting attacked by the children who was acting out repeatedly. The study also shows that the children believe that it gets better with time but almost every one of them testify of a first year with constant violation of their person, both verbally and physically. Despite teachers pedagogical explanations about the acting out-behaviour the children still feels abused.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kau-28011 |
| Date | January 2013 |
| Creators | Arvidsson, Ann |
| Publisher | Karlstads universitet, Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap (from 2013) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds