The overall aim of this thesis was to investigate recovery in the relationshipbetween couples following an acute myocardial infarction [AMI]. An additionalaim was to compare differences over time regarding hope and health‐relatedquality of life [HRQoL] for both patient and partner. The thesis is based on fourempirical studies (I‐IV), and has a longitudinal design employing both qualitativeand quantitative methods. A purposive sample was recruited comprising 15couples in which one partner had been diagnosed with an AMI. Study I wascarried out as individual tape‐recorded interviews aimed at describing thepatient´s and their partner´s experiences after hospital discharge. Study II alsoused individual tape‐recorded interviews, this time with the aim of describing andinterpreting the couple´s thoughts and expectations about their future life after thepatients’ discharge. Study III used the HHI‐S and SF‐36 measures to comparechanges over time in self‐rated hope and health‐related quality of life, anddifferences between patients’ ratings and their partner´s. Study IV used repeatedindividual tape‐recorded interviews with the aim of interpreting the couples´narratives about their relationship and daily life. The data were analysed andinterpreted using a number of qualitative content analysis methods (I, II, IV) anddescriptive and comparative statistics (III).Overall, the couples´ recovery from an AMI in the two years after an AMI consisted of a striving to reach some kind of balance and stability in their currentlife situation. The period after discharge from the hospital involved understandingthe importance of the home as a place in which one feels at home and which bringsa feeling of safety, experiencing the phenomenon of security and being at homewithin oneself, and seeking normalisation in returning to an ordinary life (I). Thecouples´ thoughts about their future lives were either optimistic, taking an activeapproach, or pessimistic, taking a wait‐and‐see approach. The couples could bedivided into four positions in terms of their visions of the future: life companions,who were in concordance regarding their future; tightrope walkers, who had incommon a need to reprioritise what they considered important in their future;pathfinders, who had in common an undefined vision of their future and observers, who saw their future including both physical as well as sociallimitations (II). Self‐rated hope and HRQoL both improved over time, but few ofthese improvements were statistically significant, and I found no statistically groupeffects. Estimation of the MDC index revealed that neither HHI‐S nor SF‐36measures stable traits (III). Finally, the repeated interviews revealed how thecouples viewed their daily life, mutual relationships and roles in their relationshipVIIover time. There was an abundant variation in a number of the couples´ storiesabout their relationship and daily life during the recovery period (IV).In conclusion, it is clear that what happen to one party in a relationship influencesthe other party. The couples in the studies showed improvements in both hope andhealth‐related quality of life over time. The HHI‐S and SF‐36 measures seemed tobe sensitive to and affected by the current situation. Going through an AMI is alife‐changing event that makes it necessary for the couple to make adjustments andadapt to their new situation. Different couples have different approaches tohandling this situation; no two couples are the same, and every couple willperceive and deal with the AMI differently. An AMI starts a process of transition,and over time a couple affected by AMI will undergo external as well as internal changes. / Avhandlingens övergripande syfte var att undersöka återhämtning i parrelation efter hjärtinfarkt. Ett ytterligare syfte var att jämföra skillnader avseende hopp och hälsorelaterad livskvalitet över tid men också emellan patienter och deras partners.Avhandlingen baseras på fyra delstudier (I‐IV), och har en longitudinal designmed både kvalitativa och kvantitativa metoder. Ett ändamålsenligt urval av 15 par rekryterades där en i parrelationen diagnostiserats med akut hjärtinfarkt. DelstudieI genomfördes med individuella bandinspelade intervjuer med syfte att beskrivapatienter och deras partners erfarenheter efter utskrivning från sjukhus eftergenomgången hjärtinfarkt. Delstudie II använde också individuella bandinspelade intervjuer, den här gången med syfte att beskriva och tolka parens tankar ochförväntningar kring deras framtid efter att patienten skrivits ut från sjukhus.Delstudie III använde instrumenten HHI‐S och SF‐36 för att jämföra skillnader av självskattat hopp och hälsorelaterad livskvalitet över tid och emellan patienter och deras partners. Delstudie IV använde upprepade bandinspelade intervjuer medsyfte att tolka parens berättelser kring deras relation och det dagliga livet. Data haranalyserats och tolkats med kvalitativ innehållsanalys på olika sätt (I,II,IV) ochmed såväl deskriptiv som jämförande statistik (III).Avhandlingen visar att parens återhämtning efter hjärtinfarkt under en period avtvå år omfattar en strävan efter att uppnå någon form av balans och stabilitet i denrådande livssituationen. Perioden efter utskrivning från sjukhus innebar enförståelse för hur viktigt hemmet är som plats för att känna sig hemma eller för att skapa en känsla av trygghet samt erfarenheter av fenomenet trygghet och attkänna sig hemma i sig själv. Slutligen sökte paren efter normalisering för att återkomma till det vanliga livet (I). Parens tankar kring deras framtid var antingenoptimistisk, en aktiv inställning, eller pessimistisk, en vänta ‐ och ‐ se inställning.Paren kunde också grupperas i fyra positioner som beskrev deras visioner omframtiden. De som kallades livskamrater syntes vara i samklang vad gällde återhämtning, balanskonstnärerna hade gemensamt ett behov av att omprioriter a vad som var viktigt för framtiden, de som var gemensamt för de som kallades stigfinnare var deras odefinierade/oklara bild av framtiden och slutligenobservatörerna såg sin framtid omfatta såväl fysiska som sociala begränsningar(II). Både självrapporterat hopp och hälsorelaterad livskvalitet förbättrades övertid, men få av dem var statistiskt signifikanta och inga statistiska gruppeffekterhittades. Beräkning av MDC index visade att varken HHI‐S eller SF‐36 mäterstabila dimensioner (III). Slutligen visade de upprepade intervjuerna hur paren sågpå dagligt liv, den inbördes relationen och roller i relationen över tid. Det fanns enIXrikedom av variationer i parens berättelser om deras relation och det dagliga livetunder återhämtningsprocessen (IV).Till sist framträder det klart att det som händer den ene i relationen fårkonsekvenser för den andre. Paren i studierna visade på att det skeddeförbättringar vad gäller både hopp och hälsorelaterad livskvalitet över tid. BådeHHI‐S och SF‐36 är instrument som synes vara känsliga för och påverkade av denrådande situationen. Att gå igenom en hjärtinfarkt är en livsavgörande händelsesom fodrar att paren ställer in sig på och gör anpassningar till en ny situation.Paren har dock olika sätt att handskas med den nya situationen och det finns intetvå par som är lika, och inte heller uppfattar och hanterar de hjärtinfarkten i vardagen och i relationen på samma sätt. En hjärtinfarkt startar en transitionsprocess och över tid genomgår paren såväl yttre som inre förändringar.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:miun-12120 |
| Date | January 2010 |
| Creators | Eriksson, Monica |
| Publisher | Mittuniversitetet, Institutionen för hälsovetenskap, Östersund : Mid Sweden Univ |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | English |
| Type | Doctoral thesis, comprehensive summary, info:eu-repo/semantics/doctoralThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | Mid Sweden University doctoral thesis, 1652-893X ; 95 |
Page generated in 0.0029 seconds